Försök alltid hjälpa en vän i nöd !
Tro på dig själv.
Var modig ... men det är ok att vara rädd ibland också.
Studera riktigt noga!
Ge många kyssar !
Skratta ofta !!
Oroa dig inte för vikten, den är ju bara en siffra.
Försök att alltid se glaset halvfullt.
Möt nya vänner, även om dom inte ser ut som du !
Ta det lungt, även när det ser hopplöst ut.
Ta många tupplurar ....
Var lite tokig när   du har chansen. Släpp loss !!
Älska dina vänner, oavsett hur dom är.
Låt inte mat förfaras.
Koppla av ... ta det lungt!!
Ta EN onödig risk någon gång !
Försök att ha lite roligt varje dag .... det är viktigt.
Arbeta tillsammans som ett team, för att uppnå resultat.
Dela en rolig historia med dina vänner.
Bli kär i någon  ...
... och säg " Jag älskar dig " ofta.
Uttryck dig själv kreativt.
Var nyfiken på dina nya upptäckter.
Var alltid förbered på oväntade överraskningar !!
Älska någon av hela ditt hjärta!
Dela med dig till dina vänner !!
Se upp, var du går !!
Det blir bättre !!
Det finns alltid någon som älskar dig mer än du någonsin vet om.
Träna för att hålla formen.
Lev upp till ditt namn.
Fånga ögonblicket !!
Var rädd om dina vänner som du vill behålla.
Lägg ner tid på det du verkligen tycker om.
Ta vara på varje söndag.
I slutet på varje dag ... BE
....... och blunda
och le minst en gång varje dag !

Har räknat och räknat och barnmatsburkar är väl inte så farligt dyrt men när det går flera om dan är det dyrt...som det är nu äter Nico en stor burk till lunch, 6 månaders som är lite småbitar i och det går fint, efter det äter hon antingen en liten burk med fruktpuré eller en halv stor burk med desamma. Sen till gröten får hon en halv liten burk med fruktpuré på...så det går ju en del, räkna då på 31 dagar som denna månaden är på och en kostnad på mellan 10 och 12:- per burk...ska vi se vad de blir; jag räknar på 12:- och på 2,5 burk om dan...är inte så bra på att räkna så de kanske blir liiite galet men ska försöka få till det;

31 dagar*2,5 burkar=77,5 burkar på en lång månad...så gångrar vi dett amed 12 då...77,5*12=930:- :O

930:-/månad och då är inte ersättningen och gröten inräknad...dessutom får hon ju oftast päron/äpple/morots dricka/juice då vatten tydligen inte är nån höjdare...så bensinkostnaderna fram och tillbaka...de är ju jättedyrt!

Så jag tänkte att jag testar nåt enkelt först och sen utökar...lite i taget...så jag köpte en påse med morötter för 5:-, skalade, delade, kokade, mixade...klart! Liiite skillnad i pris och otroligt lite jobb bakom...fryser ner dem just nu och sen sk ajag nog fortsätta med de här...kan ju ha burkar också men komplettera med hemmagjort...ska testa med broccoli och sen har jag nån blandpåse i frysen som säkert kan bli god :D

När jag tagit mig igenom dessa och om Nico gillar det ska jag utöka ytterligare...dessutom va det ju kul att greja ;)

Skurat hela köket och möblerat om så nu är jag rätt mör och när nu N kom hem va han pizzasugen...så han är ochhämtar det nu, börjar känna att jag är hungrig jag med nu när jag satt mig

Bilder på purékuberna kommer inom kort ;)

Jag ville iaf veta om Max ser oss, om han ser efter Nico och bad att han skulle visa sig, jag bara måst få veta om han är där som jag tror att han är...jag är säker på att han visat sig många gånger för mig men kan man nånsin få nog?

Max visade sig för mig redan ett par timmar efter att han somnat in, i bilen på väg hem startar min och Max's låt plötsligt på radion :O En kärlekssång av Brian Adams och som är ledmotiv till Robin Hood med Kevin Costner, denna sjöng jag för Max väldigt mycket under vår tid tillsammans och det är genom den han visar sig <3

När jag blev gravid, vart på ul, rul eller tul så har den kommit på radion...på julafton när jag vart hos Max och skulle åka därifrån kom den på radion...de är en väldigt gammal låt och den spelas sällan och den kommer bara när det är speciella tillfällen.

I alla fall...det där tecknet jag bad om kom inte...men plötsligt en kväll ett par dagar senare händer det; Jag har suttit på Telias sidor och kollat olika kanaler till tv:n, blev överlycklig när jag fick se att man kan lägga till NRK paketet, har ju alltid sett på norsk tv och nu går det ju inte längre och jag saknar det jättemycket! Lägger genast till dessa kanaler och tänker att N får säga vad han vill, han kan inte norska nåt vidare och är inte intresserad av att se på norska kanaler...tänker väl att jag får se när han inte är hemma eller lagt sig om det inte är nåt särskillt jag bara måste se. Kvällen efter att jag beställt NRK lägger sig N plötsligt tidigt och jag tänkte också lägga mig i tid men skulle bara zappa lite ;)

Kom på att jag kan se på de norska nu och sätter på NRK1 för de skulle va nån brittisk kriminalserie men de va fotboll istället :S usch för när de ändrar sådär! Sätter på NRK2 istället och vad har precis börjat där?? Jo Robin Hood filmen :O Jag har inte sett den på tv på över 10 år och den är från -91 har jag för mig. Det första som spelas när jag bytte kanal var våran låt <3 Blev inte att komma i säng tidigt kan man väl säga, satt och såg hela filmen, grät och skrattade om vartannat, Nico sov i min famn och jag höll henne hårdare, smekte och pussade på henne. Vad är oddsen att detta skulle hända? Max har väl puttat mig i den här riktningen för att jag skulle få syn på filmen? För inte ändrar han NRK's tv tablå iaf ;)

Idag storstädar jag köket, Nico gnäller och gråter, helt förtvivlad...plötsligt börjar hon skratta som när hon blir kittlad och sekunden efter börjar våran låt på radion som står på...som för övrigt aldrig är påslagen annars...Max va nog här och piggade upp sin syster när jag hade lite fullt upp och inget hjälpte.

I den här delen; Gravpyssel, blir det mest bilder, hur det ser ut och har sett ut hos Max, utan sten och med sten och nu över ett år och nu när året börjat om igen...

Jag älskar att pyssla, plantera och arrangera och tycker de vart extra roligt att få pyssla hos Max för de är ju mitt sätt att få ta hand om honom nu <3

Börjar med dagen begravningen är och fortsätter fram till augusti i detta inlägg, slutar när stenen kommit på plats och sen får vi se när det blir mer ;)

Ja verkligen...Jag fyndar väldigt mycket på Tradera och andra andrahandsbutiker på nätet och det allra mesta jag köper är oanvänt men till väldig billig peng, köper givetvis använt också men de ska se relativt nytt ut och barn sliter ju inte direkt på kläderna i den här åldern ;) Först nu kan det bli nån enstaka fläck efter maten, men nu tror jag att jag fått någorlunda kläm på vad som ger fläckar som inte går att få bort...

Idag fick jag ett mail från schenker att jag hade ett paket att hämta ut idag, en brödburk eller brödkista (kärt barn har många namn) så då tänkte jag att då åker jag till babyproffsen, köper en lära-gå-stol för doppengarna och på hemvägen hämtar jag ut paketet på shell.

Så ut i bilen och iväg...hittade en jättefin gå-stol och valde den dyraste för den hade en hoppfunktion också och Nico har just börjat visa tendens till små hopp så en hoppgunga hade jag funderat på...nu fick jag 2 i 1 och de är smidigare. Köpte 3 dregglisar också, de är guld värda nu när munnen mest liknar Niagarafallet ;)

Här kommer några bilder på lära-gå-stolen och när Nico sitter i den...väldigt snabbt fick hon ju ljud på den också och va eld och lågor men att ta sig framåt dröjer nog ett tag, innan hon förstår att hon kan ;)

Tänkte visa upp bilderna på minnestatueringen jag gjort till Max ;)

Nä...de är han inte...han fick mig att bryta ihop i ett skrattanfall igår...hjälp mig...

N är en sån där som älskar sött, godis, kakor, bullar, tårta, glass...allt! Ska berätta lite om hur detta ser ut i vår vardag.

Vi kan t.ex. ha varsin chokladkaka, N äter upp sin mycket snabbt och sen vill han gärna smaka på min, alternativt äter han i lagom takt men äter ändå oftast upp den medan jag brukar spara...om jag då inte gömmer! mitt godis kan jag va säker på att den inte finns kvar på morronen för N nattvandrar när de finns gott hemma :O

Några bra gömmor är i blomkrukor, ugnen, kastruller, mellan skålar, tvättmaskinen...överallt där han inte tänker på att leta...ni kan ju tänka er N snurra på natten vansinnig över att jag gömt mitt godis *asg* och ni kan ju tänka er hur jag springer runt efter ett bra gömställe de gånger jag verkligen vill spara mitt godis. Man kan ju tycka att det borde få ligga framme i fred men tyvärr...ibland fintar N mig och köper nåt med nötter i så han får mer för sig själv om jag inte ville ha nåt, så jag inte ens kan smaka, men tvärtom ska de alltid va...de är självklart att han ska smaka på allt mitt.

Ok...såhär ungefär har det vart under hela vår tid som sambos, 5 år nu (tillsammans i 6) förra veckan köpte jag majskrokar till Nico, de va jättegott tyckte hon och tuggade så fint och hjälp vad kladdigt det blev :O

Kanske kan ni nu ana vad som kommer hända? ;)

Nico har ju fått några majskrokar om dagen, detta är nåt N inte registrerat...däremot har han sett den öppnade påsen på bänken...jag har tyckt att mängden minskat mer än vad de borde men kanske har påsen vält och då åker de ju i soporna. Igår säger N; "Va fan är det för äckligt osmakligt du köpt egentligen??!!?? Är det nåt Millan lurat på dig eller?" (Millan är vegetarian) Jag satte i halsen, skrattade så jag nästan kissade på mig och får fram lite i taget att de är ju Nicos!! Hjälp vilken rolig min N fick :D Jaha? Oj då...hmm...jag trodde de va nåt nytt Millan ville du skulle testa, hur skulle jag veta...till sist skrattar han också ganska gott åt det hela...sno godis av ett barn fick en ny innebörd ;P

Ja...idag har de vart full fart, varför sänka tempot när man fått upp farten ;P

Skulle ju till ÖF idag och där har vi vart, de är hur mysigt som helst och idag va det en massa mammor och barn jag inte träffat innan, några mammor jag inte sett sen innan sommaren och nu när jag börjar må lite bättre, när jag nästan vågar tro på att Nico ska få stanna hos oss, så känns det kul att komma ut och kanske, kanske kan jag få nya kompisar? Har otroligt många, väldigt nära och kära vänner men de finns i änglarum på familjeliv.se och tyvärr valde de flesta av mina vänner IRL att vända mig ryggen när jag hade det som svårast och som mest behövde dem, när Max dog.

Nu är jag noga med att berätta om Max väldigt snabbt när jag träffar nytt folk, så jag redan från början vet om de är nåt att ha, om de blir rädda och försvinner eller om de blir rädda men stannar kvar. För rädda blir de allihopa...och chockade. Nästan så jag ibland får dåligt samvete för att jag förstörde någons dag med att säga att min son är död. Det händer tyvärr ganska ofta fortfarande att jag får trösta nån annan för min sorg? Vissa tar det väldigt hårt, skäms för nåt de sagt eller tagit för givet, ber om ursäkt för att de antagit att Max lever, att de antagit att tatueringen på min överarm med hand- och fotavtryck är Nicos...ja, listan kan bli oändlig men som sagt...folk blir ofta så ledsna så jag får säga typ "nämen, de är ingen fara, de är lugnt" "det gör inget" "kan ju inte du veta" osv. och en del gråter och då får man ju antingen trösta på allvar eller liksom bara se på tills de samlar sig...kan bli väldigt spänt och konstigt, de borde ju vara jag som gråter om nån ska gråta...eller?

Detta va ungefär det som hände mig förra veckan senast så de är alltså fortfarande ett vanligt förekommande men jaja...

Nu tror jag iaf att de flesta vet vad som hänt och att de som är nyfikna vågar fråga.

När jag är på ÖF säger ena tjejen som håller i allt att hennes bil är paj, stoppat i en korsning och har lätt panik, ringt efter hjälp men de finns ingen som kan hjälpa...N är hemma så jag ringer honom och han kommer och får start på bilen...ett bra tillfälle för N att se ÖF, träffa "ledarna" (ja, vad ska jag kalla dem? Den ena är förskolelärare och den andra kurator), se de andra föräldrarna och barnen som är där och visa upp sig :D Som tack för hjälpen fick han kaffe...sen kom Millan för vi skulle ju ses idag, satt och pratade och tog det lugnt. N åkte hem och jag och Millan skulle till Hedemyrs och handla...valde att promenera och låta bilen stå och va skönt de va! Vart så seg med att ta mig ut själv men är man två är de så mycket roligare :D

Hemma hos Millan skrev jag ett litet inlägg från min fina nya ipad *prylnörd* för att se hur det funkar med nya designen på plattan...de funkade ju fint men att infoga bilder från den gick inte tyvärr.

Millan har ju en mycket finare kamera än vad jag har även om hennes kamera numera är "för liten" för hennes behov så jag bad ju henne att ta en massa bilder på dopet...inte för att jag behöver be om det för de är ju trots allt hennes stora passion (kan tillägga att hon sålt sin första bild!) Nu har jag iaf alla bilder från dopet på usb-minne och även en hel del bilder från mitten av juni, sen va minnet fullt så nästa gång ska jag få med alla bilder från när Nico bara va 4 dagar :O helt ofattbart hur snabbt tiden går och hur snabbt skruttan växt på den här tiden.

Har nu gått igenom alla bilder och ska imorron välja de jag vill publicera här och vilken/vilka som ska få va med på tackkort. Nämnde ju dessa igår och hittade ett jättebra ställe idag men de va svårt...lätt att designa, välja, veta vad jag ville ha etc. men inte att blanda olika stilar, vilket va tråkigt så jag får fortsätta leta. Vill ju dessutom göra varje kort unikt så de inte blir en hög likadana kort, lite jobb får det allt läggas ner på dem. Ja...innan dessa kort "får" användas ville Millan och även hennes pojkvän J putsa upp bilderna lite, fixa skärpan och lite annat, beskära dem lite...sånt som gör otroligt mycket på ett foto fast man inte kan tro det, ett väldigt fint kort kan bli ett vackert foto istället när det är redigerat.

Ska ikväll iaf ladda upp ett generationskort, har fått tag på min älskade mamy och frågat om lov om jag får visa upp henne här på bloggen och de fick jag :D

Nu sitter jag hos Millan och har precis fått alla Nicokort från igår, och några andra, så nu ska jag hem och kolla igenom, bestämma vilka som ska användas och sen får syster yster en del att göra ;-)

Ja, så va dopet avklarat, äntligen! Gick mycket smidigare än jag hade kunnat tro och vilken duktig liten tjej jag har!

Ska vi se här...ska gå igenom helgen lite och berätta vad vi gjort och hur de va och hur de är nu ;)

Igår, lördag, fick vi nycklar till församlingshemmet för att börja göra iordning inför idag. Meningen va att N skulle ha Nico på em. så att jag kunde ordna utan bebis med mig som pockar på min uppmärksamhet men plötsligt frågar N om inte han kan få vara med och pynta och göra fint...öhh? vill du det?? Jag antog ju att han va helt ointresserad eftersom han inte är så mycket för dop, och inte heller nån i hans familj. Men jo, han ville gärna vara med.

Vi fick ändra hela dagsplanen. N skulle åka iväg och köpa skjorta, ett plagg han inte äger innan och jag har nog aldrig sett honom i skjorta under våra nu 6 år tillsammans...jo förresten...förra jobbet han hade som ställningsbyggare hade han nån skjorta med tryckknappar...mycket sexigt..inte!

Sagt och gjort, N ger sig ut på uppdrag skjortinköp! Mamma har glömt ta sina värktabletter så jag skickar N till hennes jobb med medicin från mig sålänge och på hennes jobb hittar N en fin skjorta, 50:- va ju jättebilligt :O Gav han sig där? Nix...nu hade de plötsligt blivit roligt att få åka och shoppa nåt till sig själv och ville briljera när han väl va hemma, så han fortsätter sitt uppdrag och hittar ännu en skjorta...på halva reapriset...duktig är han när han vill min älskade N <3

N va väl hemma vid 13 och meningen va att jag skulle komma iväg runt 15 för jag skulle hämta upp min lillasyster, åka till Grebbestad och hämta tårtorna och sen till församlingshemmet, iväg och hämta mamma efter jobbet, tillbaka och pynta och duka...nu erbjöd sig N att hämta mamma så jag fick en sak mindre att göra iaf ;) Höll på att få chock nr 2 för de är sällan N erbjuder sig frivilligt såhär...han brukar aldrig se att han behövs och jag är dålig på att säga ifrån, blir till slut att jag biter ifrån istället.

Ok...åker hemifrån och ska hämta upp Millan, är lite sen vilket inte är bra...bageriet stänger ju 16.00 och de hade ju vart mindre kul att stå där och banka på dörren och bli utan tårtor :S Ringer Millan som vackert får gå hemifrån och möta mig en bit så jag slipper åka hela vägen upp på området, är i Grebbestad vid 15.45 och parkerar lite halvsnyggt på trottoarkanten, Millan är ju ändå kvar i bilen med Nico...springer upp till Sjögrens i backen för att hämta ut tårtorna och får en mindre chock när jag får se den första...de är en gigantisk jättetårta! Älskar ju budapest över allt annat men att bjuda på flera stubbar kändes inte kul så jag bad om en fyrkantig budapest...den blev väldans stor :O hur fasiken ska den gå in i bilen?? Unge, barnvagn, saker som ska va med för pynt, drickor m.m. och inte att förglömma; Millan...hade dagen innan fått hem min beställning från fonus.se med en kartong med 5 dygns oljeljus till Max. Hade N tagit in kartongen? Nix, den tog upp onödig plats i bilen...*panik*

Millan fick ta sig ur bilen, jag stuvar om och tänker; "ännu en sån här låda ska in, hur då??" får både mittensätet och ett sidosäte ledigt efter mycket om och men och ser att tjejen från kassan kommer med den andra tårtan som, som tur var inte va lika stor...den va större på höjden istället :D

Så kommer regnet... *jippie* Tårta nr. 2 ska hitta en plats också ju...hmm...stuvar om lite till, får in Millan i bilen och hon får hålla den helt enkelt, är ju bara ett par minuter upp till kyrkan från centrum. Tackar för hjälpen, andas ut och ringer mormor som har nyckeln.

Nästa problem; få in den stora tårtan i kylskåpet...de va inte lätt och vi va nog alla lite snurriga ;) Till sist fick vi till det utan att den skadades men kartongen fick inte följa med in. Nu nånstans kommer N med mamma och nu ska vi alltså samorda oss allihop och de ska försöka hjälpa mig att få min bild av hur det ska vara att bli verklighet, ska ju inte bli nåt stort alltså men jag har ju ändå en plan hur det ska se ut. 2 bord framme som kakor, bullar och tårtor ska stå på, ovanför detta ska ballonger och serpentiner tejpas upp...här nånstans blir det knas och mest irritation...tejpen va inget vidare och att blåsa ballonger va trögt. N ska hjälpa till att hålla medan jag balanserar på en stol för inte är jag lång inte. Vad händer? Jo det som alltid händer; han kan inte läsa mina tankar den jäveln!! Att han vågar!! Ber honom om en sak men vill en annan, blir sur...när jag till sist ber om det jag vill ha hjälp med är stackaren så förvirrad så de blir bäst om han bara går. Till slut fick jag till det iaf och det blev såhär;

Har faktiskt redan fått höra att min blogg ser så fin ut och jag är verkligen supernöjd!! Blir ju ännu roligare att skriva och få läsare när allt är färdigt

Tack Eva...på den här länken så kommer ni till bloggen där ni kan hitta Eva som hjälpt mig med allt,rekommenderar henne om ni vill ha hjälp ;)

Snart kommer bloggen få ett nytt utseende...träffade en tjej på FL som ska hjälpa mig så bloggen blir snygg och ser proffsig ut ;) Så nu kommer den va under uppbyggnad ett tag framöver...

Tack för hjälpen igen :D

Här kommer en länk men ett axplock av lilla systerysters bilder

http://kaptenkulmage.deviantart.com/gallery/?offset=0



Har även länkat till hennes blogg...när ni sen kollat detta kan ni gå in och rösta på henne på;

http://www.dromstipendiet.se/122



Tack till alla som röstat hittills, fortsätt rösta nu alla andra och sprid vidare länken...hjälp mig visa min syster min kärlek till henne <3

Ja...nu är det på gång på allvar...redan vid 3 veckors ålder började de två framtänderna nere att komma men stannade upp...de syns precis under tandköttet och en flis känns men ända till nu har det vart lugnt...nu är ju Nico 4,5 månader så de är ju ändå lite tidigt.

Några dagar nu har Nico vart lite extra kinkig, svårt för att somna på kvällen men sover fortfarande hela nätter och mer därtill  ;) Dregglat som niagarafallet har hon gjort också och de är byte av body varje halvtimma/timma så nu är det dreggellappar som gäller..annars är bodyn blöt ner till grenen :O Biter på allt hon kommer åt...igår bet hon mig så hårt i fingret att de knakade till...så idag började det...bajsade illgrönt och slemmigt, från 2-3 bajsblöjor om dan till att byta så många per timma...sen kom febern och steg och steg och steg. Ringde bvc men de tog tid innan de ringde upp så jag ringde väninnan. Jodå...alla hennes barn har vart såhär när tänderna kommit så jag kunde andas ut.

Sen ringde ju bvc och jo...så är de ju...magen blir knas och febern stiger och då brukar det garanterat va tänderna...så nu spricker de väl igenom på allvar och de känns lite så och tandköttet är illande rött.

N fick efter jobbet åka förbi apoteket och köpa ipren...de är från 6 månader egentligen men från 7 kg och där är ju Nico nästan precis och man ska gå efter vikten, åldern va på ett ungefär...kan inte ge nåt med paracetamol i då jag är jätteallergisk och får organpåverkan och eftersom det är så ska inte mina barn ta den risken eftetrsom de är stor risk att även de blir allergiska...detta är diskuterat i över 1 år då vi fick Max och alla barnläkarna på Östra i Gbg är överens...inte utsätta barnen i onödan.

Man behöver ju sällan behandla febern men idag blev det nödvändigt...alla andra gånger har gått bra ändå men nu har hon sovit så dåligt och va så ledsenoch febern bara rusade uppåt utan att stanna...nu har hon fått sova ett par timmar och magen är lite mer stabil...badat och är just nu lite småkinkig men inte i närheten av vad som vart idag.

Imorrn ska jag till bvc vid 11 och mellan 10 ich 13 är det babycafé så de ska bli kul...första gången efter sommaren och de ska bli skönt att träffa andra vuxna ;) fika och äta soppa...

på fredag är det tillbaka till samhället för då ska jag till vc och träffa läkaren...mina händer och fötter värker nåt hemskt och händerna blir bara värre och värre. Som vanligt är det min högra sida som är värst och det är även exem på dem...innan har tummen vart värst men inatt började pekfingret också och första leden känns svullen...så förutom att förnya värktabletterna jag annars tar ska jag se om jag kan få betapred, kortison...vanligtvis får jag det som injektioner direkt i lederna men eftersom jag äter waran nu går inte det...andra inflammationshämmande mediciner kan jag inte heller ta av samma orsak så jag hoppas jag får en kur betapred.

Efter läkarbesöket ska jag handla inför dopet på söndag...har inte känt nån stress hittills och verkar ha koll på läget mn hoppas att Nico är på gott humör då och att förkylningen som kanske är på gång på mig inte bryter ut...nu har jag inte känt av det men hade liksom en tjock känsla i halsen...kanske de inte va nåt? hoppas kan man ju.

Hur dopet är tänkt får jag skriva ner bättre imorrn :D Namnet blir iaf Nicolina Maria Christina. De två senare är familjenamn.

Nu ska jag se om jag kanske kan få tid till en dusch för jisses va varm man blir av att hålla ett varmt febrigt barn :)

Ikväll va första avsnittet av True Talent på tv3, hade stora förhoppningar och de va väl ett ok program...tror de blir bättre en bit in...gillar upplägget iaf.

http://www.tv3.se/program/true-talent-1

Pernilla Andersson, Danny Saucedo och Tommy Körberg får lyssna på rösterna men inte se de som sjunger...de gallrar ut de röster de fastnar för och letar upp dem och berättar att de kommit med i tävlingen, sen ska personen stå på scen och publiken är uppdelad i 3 sektioner; 9-19, 20-49 och 50-100 år. De 3 sektionerna är vända så de inte kan se personen som uppträder och alla har en kontroll att trycka på, om de gillar det de hör eller ej...om majoriteten; 51% gillar rösten vänds sektionen och de får se vem som är bakom rösten...för att gå vidare krävs att alla 3 sektioner gillar rösten.

Efter detta kommer de med i olika lag, Danny har ett, Pernilla ett och Tommy ett...där ska de träna upp rösterna och varje söndag sen blir det live och vi ska rösta...tills det är en kvar som vinner 1 miljon :D

På nåt sätt hade jag önskat att vi bara fick rösterna hela vägen vi också...för utseendet gör faktiskt väldigt mkt och likaså låtval...väljer du en något okänd låt, eller en genre man inte lyssnar så mkt på kan personen falla fast rösten är otrolig...OM låtvalet hade vart ett annat.

Tyckte nog att de va värt att fortsätta se på och se va de blir av det...Idol brukar jag följa lite si och så...audition är ju det som är roligt *skadeglädje är den enda sanna glädjen* sen tycker jag programmet tappar lite för att nån gång i mitten kunna börja titta igen...när de är de bättre kvar...nåt som får mig att må illa är nämligen falska toner...DOCK inte mina egna ;P de går an att lyssna på av nån anledning?

Nu sitter jag uppe själv och make och dotter sover...mkt ovant...funderar på att röja undan på en skänk som står här i vardagsrummet...något överbelamrad...ja, nån gång ska de ju göras så varför inte nu? Får väl se...min lilla katt Tom ligger bakom mig och sätter klorna i ryggen på mig och smånafsar för att få uppmärksamheten...kanske gosar med honom en stund...letar upp frontline och avmaskningstabletterna och borstar honom istället? Han kan behöva lite uppmärksamhet...ska försöka ta lite roliga kort på Tom för han har en endens att lägga sig på de konstigaste ställena för att sova men nu är det bara Nicos platser som duger...eller nån låda om de finns...

här kommer ett kort på honom som kattunge och ett från nån gång i julas



taget för 5 år sen



nu är han en stor klump ;)

Idag ringde grannen och bästa väninnan och frågade om vi skulle gå på tur...även hon har en liten flicka född i januari och så en pojk på 5, ytterligare en granne fick en flicka i juni och har en flicka på 4 och de skulle också med ut. Solen sstår högt idag och jag hade inget annat för mig så vi bestämde picnic på marknadsplatsen nån km bort. Vi är 5 hus i en liten klunga varan 3 av oss fått barn iår...de är babyboom och bara här i samhället är det 12 barn hittills :O vi är inte mer än några hundra invånare precis här så de är många bebis :D

Packade ihop nåt att äta  till mig och nåt till Nico, leksaker och inte att förglömma; kameran ;)

Blev en väldigt mysig dag och ett par timmar gick fort, de stora barnen sprang omkring och lekte efter att jag läst boken jag hade med mig ett par-tre gånger :) sen hittade flickan min kamera och fick lov att ta kort...så de två stora sprang runt och lekte och fotade...vilka fina och roliga bilder det blev :D många suddiga givetvis men några riktiga guldkorn kom med.

Nya grejen Nico håller på med här hemma är att hon gör pruttljud med tungan...började bara hux flux i förrgår och sen dess slutar hon inte :O ursöt och får en ju att skratta vilket leder till att hon gör de ännu mer...skrattar åt sig själv och är allmänt lycklig. Var de kommer ifrån vet varken jag eller N då ingen av iss gjort så mot henne...är väl bara en sån sak bebisar gör?

Filmade henne iaf när hon höll på...hickar, prasslar med sin tygbok, skrattar och försöker göra sina pruttljud...värre blir de när jag pratar och gullar med henne ;)

Nicolina älskar mat...vi började tidigt och redan vid 3,5 månad testade jag att ge Nico puré...en tesked? Nä skojar du?? Då illskrek ungen...en hel burk senare va hon nöjd och glad och så har det fortsatt...de där med smakisar har hon hoppat över helt ;) Nu har jag köpt hem burkar från 6 månader som de är kött i och åh va gott de är! Fick en blick som sa ungefär "Har du gömt detta för mig?!?"

Favoriterna är morot, katrinplommon och blåbär samt gröten...de är bara det att när maten är lite för god vill lilla damen hjälpa till och blir ivrig...hon letar efter skeden genom att skaka på huvudet, maten hamnar lite överallt, hon siktar in sig på skeden och tar ett grepp som jag vet inte vad...sen är det kört...de brukar se ut som såhär;

Ja, de är inte min starka sida direkt...men nu har jag gjort det, flera gånger på en kort tid.

Idag fick jag ringa hemsjukvården och se om de kunde göra ett undantag och komma till mig imorrn bitti för att ta PK provet...min älskade bil är på verkstad och de som först verkade va motorhaveri blev "bara" kamkedjebyte...så från i torsdags till kanske onsdag har jag vart utan bil.

Att man blir så beroende av en bil, men nu bor vi långt från samhället och för att ta sig nånstans alls måste jag ha bil. Min man har en egen liten Suzuki men den har ju han...dessutom är bilbarnstolen med den andra bilen och även om jag haft den här skulle jag helst slippa sätta Nico i den bilen...N röker i den och blä för att sitta i den lukten...fattar inte att jag själv har rökt?? Nu äntligen...nästan ett år som rökfri är suget, för stunden, borta.

Pk prov är för övrigt ett blodprov för att kolla hur tunt/tjockt blodet är...i början av maj fick jag en massa proppar i lungorna...eller fick dem väl tidigare men det upptäcktes då.

Där va jag...mamma för andra gången på mindre än ett år med en flicka på 2 veckor...nysnittad. 1 mag fyllde Max 1 och de va en jobbig tid. Lite ont hade jag i ryggen men efter år av smärta och värk va de inget jag tänkte mer på. Smärtan eskalerade och på natten mellan den 4e och 5e maj va de outhärdligt...N hade på onsdagen kommit hem från jobbet för min skull och på kvällen fick han hjälpa mig att lägga mig, just liggandes va värken som värst. Meningen va att N skulle jobba dan därpå men så blev de inte. Vid 02:00 vaknar jag och med nöd och näppe kommer jag runt så jag får tag på mobilen...ringer mamma och hon va som tr va vaen och dessutom ledig från jobbet dan därpå. Jag frågade hur snabbt hon kunde va hos oss på morronen för jag behövde hjälp med Nico...N skulle ju jobba. Jo visst...vid 10 gick en buss (har inget körkort) men ska du inte åka till akuten då? Väcker N och han går upp, sätter på kaffe för att vakna och sen åker han och hämtar mamma...jag pumpar ut mjölk för att hålla Nico går inte, får inte upp armarna för att lyfta henne heller. Aldrig hade jag trott ens i min vildaste fantasi att jag skulle ta barnvakt när mitt barn bara va 2 veckor :O

Jag och N åker till jourcentralen i Strömstad som är den vi ska uppsöka...har innan pratat med 1177 och de blir oroliga och säger att jag ska skynda in, men väl i Strömstad blir jag undersökt och läkaren verkar inte tycka de är nåt speciellt. Jag lämnar ett urinprov som visar spår av äggvita (flytningar ger också detta utslag) hon lyssnar på lungorna och känner och knackar...ber mig ta djupa andetag men de kan jag ju inte...andas mkt "högt upp" i lungorna och läkaren blir smått irriterad...vill att jag lägger mig så hon kan känna och klämma men hur jag än gör själv och med hjälp kommer jag inte till liggande läge. Crp är taget och visar att den är något förhöjd...tror den då låg runt 14. Diagnosen; en urinvägsinfektion som nått njurarna...penicillin och hem och vila. Ok? Har aldrig haft n uvi men borde väl känt nåt när jag kissat?

N får ju va hemma även torsdag...åker till vc för att få intyg att han är hemma föräldraledig för att jag är sjuk. På vc säger en sköterska att om jag inte är bättre på penicillinet imorrn måste jag komma dit. Jäkla tur hon sa det för annars hade jag härdat ut. Torsdag är hemsk men så kom nån timma som va bättre och jag fick sova lite...bara för att vakna med ännu värre smärta.

Efter att ha vart vaken ännu en natt ringer jag vc direkt de öppnat. Jag får en tid vid 10:30. När jag kommer dit lämnar jag crp och urin..crp är nu 58 och urinet blankt. Kanske funkar penicillinet lite? läkaren vill sätta in ett starkare peniccilin men pga att jag ammar går det inte, jag blir remmiterad till Näl, infektionskliniken för att ev. få dropp.

På Näl säger läkaren att Näe...de här är ingen uvi! Vad de är vet hon inte för jag går och pratar, är inte så påverkad...fast smärtan är hemsk funkar jag ok...kan inte ligga, andas ordentligt eller lyfta...klä mig...har frossa av febern...infektion stänger men läkaren är kvar...jag får gå över till akuten och vänta. Nytt crp taget...nu är det över 100 och helt tydligt är de nåt som pågår...febern stiger...de kollar syresättningen och den är ok men pulsen...vilopulsen låg runt 150 och de är inte ok. Jag kände inte att hjärtat arbetade så men de har nog ökat över en tid

Får åka upp på en röntgen av lungorna...tar nån timma så kommer läkaren. Det syns vätska på bilderna och de tyder på en propp, nu är en ctg beställd och vi får vänta igen...under tiden tas det prover, jag får en fragmin spruta (blodförtunnande) och de ska sätta nål i båda armarna för att injecera kontrastvätska.

Äntligen dags för ctg...måste ligga...till slut ligger jag men kan knappt andas och så kommer kontrasten in i kroppen...man blir helt varm av den och de känns som man kissat på sig. När bilderna tas ska man fylla lungorna med luft och hålla andan...att en sån enkel sak kunde bli så svår??

Åter till akuten och vänta...blir inlagd och hamnar på MAVA, de fixar ett enkelrum så Nico kan va med mig...N också för den delen ;) Så kommer läkaren, ser allvarlig ut och sätter sig...beskedet; båda lungorna är fyllda med proppar, de är bara tur att jag lever...de går inte att ta in och de tar lång tid innan jag förstår allvaret i det hela...jobbar själv inom vården så jag vet ju men att de ska drabba en själv? Näe...De följer nu några dagar med fragmin och Waran sätts in...redan andra dagen är de lättare att andas och jag känner hur de lättar i bröstet...på tisdag får jag åka hem tack vare att jag kan ta sprutorna själv...nu följer ett halvår med Waran och täta kontroller på vc av PK värdet...de är svårinställt, de där Waranet...så nu i snart 4 månader har jag lämnat prov varje eller varannan vecka men nu är de snart bara 2 månader kvar :D sen är de en del att tänka på och blir jag gravid måste jag äta blodförtunnande igen...jag måste snittas och har 2 snitt bakom mig redan så även efter förlossningen måste jag ta blodförtunnande, längre än brukligt...vanligtvis får man fragmin sprutor de dagar man är inlagd och sen är de bra...nu blir de annorlunda men de är ett tag till de blir aktuellt så jag får ta de när de blir dags ;)

Nu ska jag försöka att skriva ihop en anmälan mot första läkaren som missade allt...usch...jag ryser vid tanken att precis i den tid då vi förra året miste Max kanske även jag hade försvunnit...N hade vart ensam kvar med Nico...tack gode Gud att livet ville annat

Ja, jag är med i Buzzador...skitkul men har bara vart med på 2 kampanjer än sålänge. Man blir medlem, får erbjudanden om olika kampanjer om te.x. kattmat, skönhetsvård, barnsaker etc. man svarar på en enkät och anmäler intresse...sen väntar man...och väntar lite till...och när man minst anar det kommer man med i en kampanj :D

Vad gör man då? Man inväntar ett paket med prover på det man ska göra reklam för "buzza" förra kampanjen kom min syster med i och de va för Dove balsam...tror hon fick 12 provtuber och 1 stor till sig...sen ska man buzza på, dela ut proverna och sprida produkten...ett bra sätt för folk att våga prova nya saker utan att betala en massa på en produkt man kanske inte är nöjd med...sen, om man är nöjd sprider man vidare i sin tur...jag förälskade mig balsamet och berättar gärna för folk vad jag tycker och kanske vill nån då prova?

När tiden för kampanjen är slut skickar man en rapport om hur det gått...allt detta står på buzzadors hemsida för de som vill bli medlem

För er som blir nyfikna;

Följ den här länken så det framgår att det är jag  som har bjudit in dig (mitt användarnamn som buzzador är jennyc84):
<a href=https://www.buzzador.com/buzzador/index.php?file=u-regstep1&lang=SE&refstr=jennyc84>https://www.buzzador.com/buzzador/index.php?file=u-regstep1&lang=SE&refstr=jennyc84</a>

Om du vill veta mer innan du bestämmer dig kan du följa den här länken:
<a href=http://www.buzzador.com?refstr=jennyc84&lang=SE>http://www.buzzador.com?refstr=jennyc84&lang=SE</a>

Hälsningar,
jennyc84 (mitt nic på buzzador.com )

av Beppe och Olle Adolphsson är Nicos favorit...hur mkt hon än gråter så räcker det att spela den så blir hon knäpptyst...förstår henne, den är så vacker...även Okända djur är en favorit...tror de är Olles fina röst som gör att hon blir så lugn. Blir dop nästa söndag och då ska denna va med :D

lyssna och njut ;)

För ett drygt år sen blev jag mamma för första gången, den 1 maj föddes Max i v.26+2, 500 gram och 30 cm lång...stor som en flaska coca cola...han va stark och klarade sig bra utan hjälp...en månad gammal får vi veta att Max fått en stor hjärnblödning och vi tvingas fatta det svåraste beslut nånsin, att avsluta vården och låta Max somna in. Den 3 juni somnade Max i min famn med sin pappa och mormor bredvid efter 25 timmars kämpande.

Till följd av att Max dog försvann vännerna och även delar av familjen men min mamma och min lillasyster fanns där och gjorde allt de kunde för oss. Snabbt efter Max död blev jag gravid igen och 12e april i år föddes Nicolina. Graviditeten har vart svår både psykiskt och fysiskt men mamma och lillasyster har hela tiden funnits där för oss.

Igår fyllde min lillasyster 26, jag har nu i några dagar försökt att komma på ett bra sätt att visa min uppskattning till Millan och jag kom på ett bra sätt; hon är med i en tävling om ett stipendium. Millan lider av borderline och har skulder sen gammalt, pga hennes mående...nu mår hon något bättre men har ju sabbat ekonomin några år framåt. Millans största passion är att fotografera och om hon vinner detta stipendie vill hon köpa en kamera, kunna ta bra kort, lära sig mer och kanske försörja sig på detta även om hennes självkänsla är låg och hon inte riktigt vill tro att nån kan uppskatta nåt hon gjort. Sen i tisdags har jag försökt få tag på röster för de som hamnar på topp 10 kommer en jury att granska och utse en vinnare. Jag vill se till att Millan ligger bra till, sen är det ödet som tar över och vi kan bara hålla tummarna. Tävlingen håller på ytterligare 2 månader och trots att hon nu ligger på topp 10 kan verkligen vad som helst hända...jag kan försöka få henne att stanna kvar på topp 10 sen tar ödet över...

Det finns inget på denna jord som kan visa hur mycket min syster betyder för mig och det hon gjort för oss, när alla försvann av rädsla va de få som stannade kvar och ännu färre som vågade prata om Max. Inget kan jämföras med det hon gjort, detta är det närmsta jag kan komma för att visa hur mycket jag älskar henne och att de betyder allt att få prata om Max, fortfarande ett år senare.

Millan är en otroligt duktig fotograf...ska se om jag kan infoga ett par bilder hon tagit ;)

Ni som har barn kan säkert tänka er in i hur de skulle kännas att mista ett barn, de gör för ont att ens tänka tanken..tänk då att jag gjorde just detta...ensam kvar och den tacksamhetsskuld jag känner nu för den hjälp och stöttning jag fått

Jag är inte heller den som egentligen ber om hjälp, än mindre av nån jag inte känner men nu gör jag det, mot alla mina principer för jag kan inte komma på nåt annat än de jag redan gjort...

snälla, alla ni där ute...mitt sociala nätverk är minst sagt knapert och har som sagt gjort allt jag kan nu...tror jag? Jag behöver ännu fler röster på Millan så hon kan hålla sig kvar på topp 10 tills en jury ska granska dem och utse vinnaren.

Länken till Millans bidrag; http://www.dromstipendiet.se/122

är så tacksam för alla som redan hjälpt till och till alla ni som framåt hjälper till att rösta

nu ska jag klura ut hur man infogar bilder ;P

ja, de är jag de...här tror jag att jag ska hinna med en blogg när jag ska hinna med barb, man, övrig familj och vänner, bokade tider, planera dop, plocka vinbär och rabarber...snart är de äpplena som kommer ta all min tid en period.