Ja, nyårsafton idag ja...skulle vart över till Anita och Kaja, firat med dem och två par till men det blev inte riktigt så. N va iväg igår och tränade på jobbet, träffade då en jobbarkompis som informerade N om att den dagen, då N åkte hem för att jag va sjuk, va det julbord på jobbet. Efter maten berättar chefen att 15 stycken ska varslas...God Jul!!

Tur va det väl at vi inget visste på julafton för de hade vart jobbigt, men nu sket sig ju nyår istället då, lusten försvann totalt för N va ju en av de senast anställda...nu räcker det fanimej för oss, orkar snart inte mer. Får verkligen hoppas och hålla tummarna för att N får va kvar, han har precis gått me di a-kassan, skulle gått med i mars men näe då...hade han gjortd et med en gång had ehan fått ersättning  när han går hemma men inte nu...nu dörjer det till december nästa år innan han kan få pengar från a-kassan. Jäkla skit...ja, nu är han ju medlem iaf.

Så fick jag ringa Anita igår efter att vi planerat på förmiddan ihop och tyckte de skulle bli så kul, säga att näe, lusten försvann och ersattes av en klump i magen, N blir antagligen varslad...15 stycken ska varslas...hur ska vi nu klara oss? Jag har nyss fått N's fp-dagar så jag kan gå hemma till hösten, nu kanske det blir så att N mste gå hemma med Nico och jag jobba med en gång...jobbet är inte beredda på att jag kommer tillbaka och jag vill ju bli omplacerad, eller rentav hitta ett nytt jobb. Men att få en fastanställning nu...de kan man ju nästan drömma om så jag måste hålla hårt i min tjänst, men tjänstledigt kan jag ju alltid ta.

Frågade mamma om hon ville komma ikväll och äta nåt och se en film. Ta det lugnt och bara vara, snacka lite skit och få lte hjälp med facebook...ja, ni hörde rätt ja...jag har skaffat fb :O Hua, nu går jorden snart under eller nåt. Alldeles för många har frågat om jag har fb, fl är jag ju nästan aldrig inne på och jag saknar alla mina vänner, visst, jag får kommentarer här som jag svarar på men de är ju inte samma som att prata som vi gjort innan, så, fb vann...nu är de ju så att jag fattar ju ingenting, inställningar som jag trodde jag gjort har jag inte gjort...min svägerska som jag inte vill ha på fb har sett mig och vill bli vän, nu kan jag ju inte neka...jäkla skit. Inte så alltså, jag tycker jättemycket om henne men hon är nyfiken, och det finns saker jag inte vill att hon ska veta eller berätta vidare och då är det bästa att hon inget vet. Nu får jag ju lägga till henne men först får hon fixa så inte svärmor ser mig för jag vill inte va vän med henne för då kan hennes dotter se mig och tjo fadderittan...komplicerat de ska va ibland. Men man kunde visst göra så att vissa saker man skrev kan döljas för folk, de är ju så att svägerskan inte ska veta om bloggen...de är ju där problemet egentligen ligger. Kommer inte lägga upp bilder mer än kanske på mig så de finns ju inget spännande för familjen att se på fb men här...här är min fristad där jag kan skriva och visa bilder och filmer, här vill jag att vissa inte ska vara men hittar hon hi får jag väl lösenordsskydda den, då får ni hojta på mig så ni kommer in, om ni en dag möts av att jag stängt bloggen.

Julfirandet hos mormor och morfar va bra men de blev sent, fast de va sagt att de skulle va tidigare i år. Senast 20 sa jag, då åker vi hem. Fick komma försent dit för Nico somnade och hade inte sovit nånting alls på dagen. Skulle vart där 16 men va väl framme vid 17. Stressad och trött, oväder ute, Ledsen och trött unge. blyg som bara den va hon också men de va ju myccket nytt folk för henne. Nytt och nytt...men de blir ju som nytt närm an ses så sällan. Hon satt ju som en igel på mig men de släppte lite efter som, så åt vi, när vi va färdiga kom Jonas (morbror) och kusinerna, de åt, sen satt vi i vardagsrummet och pratade, väntade på att Johanna skulle komma så vi kunde börja pcka upp klapparna. Tiden gick och gick och gick. Nico somnade. Klockan blev över halv åtta och jag kände de att nu får vi snart åka, vi kan inte vänta längre men Nico sov ju så jag tänkte det att har Johanna inte kommit vid kvart i då packar vi ihop oss. Jag hade bett mormor om att börja men näe, inte utan Hanna. Så tjugo i kom hon och vi kunde ganska omgående börja packa upp. SNabbt gick det också, så snabbt att andra sa att nu får ni ta de lugnt, de är annars Johanna eller Lotta som bromsar. Trots att det gick undan tog det en timma, sen ville Nico äta och så skulle allt packas så först vid 21 va vi hemma. Men en trevlig kväll va det, absolut, och Nico blev riktigt varm i kläderna sådär sista halvtimman och charmade alla, inget gråt och inget gnäll. Till och med min morbror visade stort intresse och pratade med oss och lekte med Nico, en sida jag aldrig sett förr, han har aldrig kommit fram och bara pratat förr i hela mitt liv men nu...riktigt trevligt :) Nico blev förtjust i honom också och gillade att han lekte och pratade med henne så hon sprattlade och skrattade och pratade som bara den, plötsligt lös det i Jonas ögon så som det bara gör i morfars :)

Ja, idag blir det vår sista? jul, sen ska i alla fall granen ut här, resten får väl va kvar till trettonhelgen och det lär behövas allt de där mysljuset när det inte är nån snö ute som ger ljus.

Julfirandet idag kommer bli stressigt antar jag men jag tänker inte stressa mer nu och resten av familjen måste förstå oss, mormor har redan fattat och vi har kommit överens om bra tider, vi ska äta innan alla ens kommit och julklappar måste öppnas tidigare, de som inte hinner öppnas för att personen de är ifrån inte är närvarande, ja, de får helt enkelt vänta då. Klockan 16 ska vi va hos mormor och morfar och jag har sagt att senast 20 ska vi åka hem, kan bli tidigare. Hon är med mig i detta, men min ena moster, Johanna, slutar inte jobba förrän 16, sen ska hon åka hit (2 timmar) göra sig iordning, äta sen öppna klappar. Dessutom tar det henne minst en timma att göra sig iordning, resan kan stoppas för att hon behöver sova ett par gånger för att orka åka, äta ska man göra länge och sakta, sen ska man sova igen...ja, hon är sjuk och hon har jobbat så ok, men det går lite väl sakta ibland och dessutom ska allt göras på hennes villkor så att öppna hennes klappar om inte hon närvarar går inte...som senast har jag öppnat mina i början av mars för de har vart då vi träffats..då har jag också fått mina födelsedagspresenter. (fyller år 2/2)

Nog om detta, det blir nog en bra dag ändå, igår va det en jättebra dag även om det började si och så...nä, det började perfekt...jag hann sitta vid datorn och ta det lugnt...men sen :O

Det började kvällen innan med att jag ska hinna göra allt, jag hade en plan över veckan, lagt upp packetering, matlagning och städ..."ledigt" måndag och tisdag för att sen spurta lite...har ju hållt på i ett par veckor med att städa, baka, pyssla, stryka, handla, planera...min plan sprack ju rejällt när jag blev dålig på onsdag och torsdagen mådde jag skit men orkade i alla fall både handla och pyssla undan lite, klädde granen...detta trots att jag mest kände för att spy. Så kom ju fredag och allt ska göras klart, problemet va ju att N skulle göra ärenden, köpa nåt eget till mina syskon och sen hem...på kvällen skulle han hämta mammas present, en dator. Så han fick sova lite längre, jag väckte honom, han åt och drack kaffe...slappade lite vid tv:n och sen åkte han iväg. Nico ville inte riktigt äta så jag trugade lite med henne, städade lite, packade in en del presenter, började förbereda en del mat...så kom N hem med det han köpt, lämnade in det, satt en liten stund...sen bestämde han sig för att åka och hämta datorn med en gång för han va så trött. Jag pysslade vidare hemma men Nico va inte på humör. När N kom hem va jag så trött så det snurrade, Nico behövde sova så vi gick upp och la oss, somnade inte men de va skönt för kroppen att bara få vila. Nico sov länge fast hon borde äta...fick väcka henne för det hade gått långt över tiden för att äta men hon vägrade äta, jag va stressad för nu skulle janssons och gratäng göras men hon vägrade verkligen att äta. N fick försöka men nej. Strax efter 18 fick han i henne lite gröt efter att jag gjot en ny flaska och sen tänkte att gröt kanske kunde gå, kanske va trött på vällingen?

På kvällen ska jag packa in paket men har Nico på mig, N vill göra annat så han blir sur, tycker att jag alltid gör saker i sista stund, ja i r blev det ju så för att jag vart sjuk, kan verkligen inte hjälpa det och att vi nu har en liten bebis som kräver uppmärksamhet och tid gör ju att allt blir lite krångligare...ibland går det jättelätt med henne med men är hon minsta trött och jag inte hunnit sitta med henne så hon fått sova så är det kört. När jag då har så mycket att göra honner jag ju inte sitta med henne och N vill inte sitta still så länge, har inte ro i kroppen. Det gör ju att allt jag ska göra går långsamt och när två dagar försvunnit i planeringen blev det körigt.

Jaha, så en sur N, stressad fast det bara är för honom att packa in ett par paket och hämta min lillebror...hmm, vad ska jag göra? Laga mat, städa, packa in presenter, få Nico att äta, sova, va glad, ren...jag ska duscha, hon ska bada, jag ska göra mig iordning, maten ska värmas och tas fram, fixa det sista, hinna äta, dessutom komma ihåg att påminna N om att packa in presenterna och att åka.

Resten av fredagen blir alltså pannkaka, jag skiter i att packa in och hoppas på en bra förmiddag på jul, Nico vägrar äta igen och jag får inte i henne mer den dagen. Vi ser på film och det blir en timma senare än det brukar och natten blir jobbig. Men eftersom Nico vaknade lite senare, va på gott humör och allt bara va så bra igår morse verkade dagen bli perfekt. Fel.

Nico totalvägrar att äta, har inte ätit sen 18 kvällen innan, hur jag än gör så nej, ok, stressar mig ju inte alls, att hon börjar kinka gör mig på gott humör, N kommer upp...klockan är väl 10, vid 11 säger jag till honom att han får packa in paketen och fler än vad som va tanken, jag hade sagt att jag kunde göra hans med förutom det han köpt till mig då ;P Han hade suttit med Nico ett tag men hon ville intesomna, inte äta...somnade till slut i selen hos mig så jag satt med henne i selen och sminkade mig, de va ju det enda jag kunde göra och de behövdes ju, Nico va badad men jag fick skippa dushen...fanns inte tid.

Så va N klar med paketen, jag va sminkad...han ska duscha, Nico vill inte äta, är trött så jag går upp med henne och hoppas att hon ska somna. Har sagt till N att vi skiter i att dammsuga också, det hinns inte med och det är långt ifrån smutsigt. När Nico nästan somnat smyger N upp för trappan och säger att han ska dammsuga, Nico vaknar jag blir sur och säger nej, han grejar vidare nere fast han är sen med att hämta lillebror. Så åker han och jag bestämmer mig för att ge upp, går upp och Nico får va med och packa in paket, hon är så trött så hon nästan inte kan sitta, får henne efter mycket om och men att somna i vagnen och kör ut den, hon sover faktiskt en stund. Alla är sena så jag hinner pcka in allt. Ugnen hinner bli varm. Plockat undan ganska mycket men så kommer N och lillebror, snart efter det kommer Millan och mamma och ja, jag går fortfarande i mysbyxor och smutsigt linne, fortfarande saker på bordet...men ja, det är som det är, jag kan inte vara mer än vad jag är, då får jag klona mig :S Tyvärr går ju inte det.

Sen blev allt bra, maten åkte fram, värmdes...tog sån tid att det första hann ju kallna igen tyvärr men de va gott ändå. Bra sällskap och en glad Nico trots matvägran. Sen lite lek på golvet, N plockade bort allt, Nico somnade. Satt och pratade och Millan fick leta fram det gömda godiset på mitt hemliga ställe. När Nico vaknat satte jag henne på golvet så vi skulle få lite fina bilder, filma lite innan det här med maten skulle komma ikapp humöret. Öppnade paket, fick hur mycket som helst :D

Jag fick en micro, lykta + bord till, trosor, böcker, mascara, pepparkaksformar, en klocka, sängkläder, en sån där man ställer datorn på med fläkt, "hantlar" band som väger 1 kg var som man kan sätta runt handlederna eller fotlederna och få lite träning...jag är visst tjock :O

N fick en vattenflaska, sängkläder, klocka, kallingar, hårtrimmer.

Nico...ja vad fick hon inte ;) Böcker i mängder, jag är lite galen i böcker, mjukdjur, bil, klossar i form av fiskar, knopppussel i trä, kläder, lära-gå-vagn med bamse på, en tavla men får på, en projetor/nattlampa som visar en stjärnhimmel när man tänder den, klossar på ställning...hmm, nu tror jag allt är med?

Så sätter Nico i halsen, trodde först att pusselbitarna kom för långt ner i halsen för hon kväljde så men slutade, kollade henne lite medan jag flyttade på saker, plötsligt blir hon helt röd runt ögonen och slutar andas och väser, får upp henne snabbt och vänt henne upp och ner, in med ett finger i munnen för att känna efter, hon kväljer av detta och spyr lite, mest slemmigt och inget kommer upp...hmm, nåt i halsen eller magsjuk? Fast jag är helt säker på att det jag hade inte va magsjuka. N kommer in och får panik, får ett band runt bröstet och riktig ångest. Det blir inte bättre av att när jag en stund senare står i köket händer det igen och mamma får vända henne upp och ner och då spyr hon mycket mer, golvet är fullt, ungen är full, mammas fötter är fulla...är lite smått och gott i den där blandningen så vi vet fortfarande inte varför det hände. Vägrar ju fortfarande att äta så visst kan hon va dålig men allt annat är ju som vanligt. Sen sover hon bra resten av kvällen, i vagnen och på mig. Vi ser på Mia och Klara som vi fick av Anita och Kaja. Vid 22 kör N hem lillebror, mamma och Millan är kvar ett tag till och vi ser på bilder av Max, minns och saknar.

Så åker de hem, mamma måste få ut micron och datorn, skärm, och påsar med allt annat. Jag och Nico sitter uppe en stund till men är så trött så jag ger upp, vi gör oss iordning och jag tar med en flaska upp i sängen...då åt hon minsann. Kanske har hon känt av stressen, kanske va hon dålig? Men näe...

Nästan hela flaskan åkte ner sen somnade hon, vid halv åtta imorse väckte hon mig men jag hämtade upp en flaska och hon somnade om till halv tio. Idag äter hon men med lite längre mellanrum.

Nu ska jag hoppa i duschen och sminka mig för snart ska vi till grebbestad...och en sväng till Max innan för det hann jag inte med igår.

Här kommer lite bilder från igår

Jaha, dagen börjar fint, Nico sov länge och ville nu leka lite innan frukosten så jag kunde sätta mig vid datorn en stund :D Hoppas dagen fortsätter i detta tempo men att tiden går lika långsamt som vi ;) Annars blir det problematiskt...vi går i slow motion men tiden rusar...så som det brukar vara *hmmm*

Nyhetsmorron som vanligt, en glad skitig unge som ska i badet efter frukost...sen ska hennes finkläder på och jag ska lyckas se till att de inte blir smutsiga :O

Sen ska jag packa in julklappar...duscha och sminka mig...klä mig kanske? Ja, de gör jag nog...kanske fastnar barr på fel ställen annars :P

Värma maten gör jag när familjen kommit, klockan två...blir nog inget slow motion idag i alla fall, det är ju klapparna som tar tid, försök få ha presentpappret i fred när man har en liten huligan bredvid sig :O Jisses va kul hon hade igår när hon jagade pappret medan jag måttade och klippte, vet inte riktigt hur mycket jag fick kasta men en del fick sätta livet till. Går inte lika snabbt och smidigt kan man väl säga...nä, nu ska fisen äta och Tom vill mysa med oss, återkommer sen om tiden räcker till ;)

God jul!!!

Önskar alla en god jul redan nu eftersom det är svårt att garantera tid till det imorrn ;) Nu är skinkan klar, Jansson och potatisgratäng ska snart ut, ägghalvor, bröd, ja allt man kan tänka sig är nu klart :) Det blir till att äta i omgångar imorrn för allt får inte plats i kylen sen ;)

Vad är nu en jul utan min största idol Jonas Gardell??? När pjäsen "mormor gråter" kom blev jag förälskad på riktigt och en jul utan Gardell är omöjlig. Så nu lägger jag ut den här för alla som inte sett den och alla som sett den men älskar den lika mycket som jag gör ;)

Nu va det ett tag sen jag va inne, men de har sina anledningar. Helgen va vi inte hemma, lördagen tillbringade vi i Brastad och Brodalen hos först svärisarna, lämnade julklappar som blev uppskattade, lite fika och prat givetvis. Sen åkte vi vidare till N's bror och hans sambo och barn, de har precis flyttat från Lysekil till Brodalen och vi va nyffikna på hur de bodde och så va de ju längesen vi sågs. Åh, ett så mysigt hus! Blev helt förälskad, hade absolut kunnat tänkt mig det själv faktiskt. Lite få sovrum och vissa saker jag skulle ändrat men nedervåningen...ojojoj...de hyr så de kommer väl inte greja för mycket och nedervåningen behöver inte nåt speciellt, sen har de ju bara ett barn kvar hemma men de andra två är ju där de med och det är just då det är lite för få rum men det går ju. Nr man inte bor så hela tiden går det ju absolut.

Söndagen gick förbi som vilken söndag som helst, vi gjorde absolut ingenting.

Måndag morron är jag så in i norden trött efter två sömnlösa nätter (inte Nicos fel) så jag bestämmer mig för att se om Nico kan somna om om hon får flaskan uppe i sängen, jajemän, de gick...i samma veva som vi somnade om skickade Anita sms om vi ville med på promenad när hon skulle lämna Lucas på dagis. Ja, jag sov ju så det blev det ju inget med, vaknade en stund efter att vi skulle gått i så fall. Vi bestämde att när hon gått färdigt skulle hon och Lova komma över till oss och fika. Jag slog in hennes julklappar och kom faktiskt ihåg att lämna dem :) Vi hade jättemysigt, Lova och Nico kom efter en stund överens, Nico bestämde sig nämligen för att va blyg.

Har vart lite sotis på Anita...hon har umgåtts väldigt mycket med grannen som också fått en liten flicka i år, men de har inte hört av sig till mig, vi har sagt att när nån av oss går ut och går ska vi dra med den andre...men de har hållt sig till varandra helt plötsligt, så vi pratade igenom det här. Kändes jätteskönt att få fram det till henne att jag faktiskt känt mig lite utanför och varför det vart som det vart. Vi ska fira nyår tillsammans, va några år sen vi gjorde nåt på nyårsafton, blir väl inte så sent i år...är ju trött vid 21 :P

Så kom tisdag, jag hoppadee över julavslutningen på ÖF på måndagen och träffade ju inte Lotta så vi bestämde träff på tisdagen, hon och minsta skulle komma till oss. Jättemysig förmiddag och Lotta hade med sig en bodybutter till mig :D Den gjorde susen på mina händer. Förutom detta hade hon tagit med sig sin systemkamera så hon tog några fina kort på våra små hjärtan <3

Jäkla unge till att få tänder!!

Ska vi se...de två främre tänderna nere kom i oktober/november, dem höll på länge och segade. Så kom det en hörntand för ett par veckor sen, den kom snabbt och utan gnäll...så började en framtand uppe och hjälp mig alltså...Nico skulle i alla fall på Lucia kvällen borsta tänderna själv och lyckades dra bort sista av tandköttet så hon skrek och det blödde men tanden är nu framme.

Nu önskade jag mig en paus över jul i alla fall, så jag kanske kan natta henne lite innan vi lägger oss, ingen feber och inget gnäll, inte dålig i magen, inte så lättstött. Så imorse fick jag se det...en hörntand och den andra framtanden kommer nu...så det blir ytterligare en tuff vecka, helt underbart *inte!*

Nu är min förhoppning att det sen blir en paus så hon kanske kan släppa mig lite, numera ska jag ju bära på henne om kvällarna och min kropp klarar inte det. Fick tips om Ergo baby som jag kollat på länge, lite roligt va att 4 stycken utan att veta om varandra nästan exakt samtidigt nämner Ergo baby :P Det kändes ju lite menat och jag kollade runt lite, hittade några prisvärda på blocket och igår betalade jag en och väntar nu på att den ska postas, kanske kan jag få den innan jul och nyår så min rygg kan få vila något och ungen kan hålla sig glad och lugn.

Nu blir det några dagar som blir späckade, julavslutning på ÖF, sjukgymnastiken, laga julmat och sista julbaken. Lite matinköp för att få så färskt som möjligt, planera tid och hur vi sköter hämtning och ev. övernattning. Besök hos Maxen. Julgranen ska skaffas och komma in, sen ska Nico hållas ifrån den, gåstolen får gömmas för en vecka framöver. Men åh va härligt det är fast det blir mycket att göra :)

För när jag vaknade va det vitt ute :D Trodde först att det va frost för det va ändå så lite, men när jag kom till ett större fönster utan imma i såg jag att det hade kommit yttepytte snö.

Det är fortfarande så att man kan se gräset men ändå, det har snöat fast det inte skulle komma nån nederbörd alls här :) På nyhetsmorron nu såg jag på vädret att nä, det blir fortfarande ingen snö här, inte heller nåt regn men jag önskar att det imorrn bitti har kommit liiiite, liiite snö till. Vägarna va redan rena och det är ju helt perfekt ;)

Vi ska ut och åka idag, ut till Brastad och hälsa på svärisarna och lämna julklappar. Jag har gjort ett kollage med Nico och ramat in och sen hittade jag en sån otroligt fin lykta i form av en ängel och svärmor samlar på änglar och älskar ljuslyktor så jag kunde ju inte låta bli :) Hoppas hon blir glad :D

N's ena bror håller på att flytta, från Lysekil till Brastad och vi ska se om de har tid att ses en snabbis. Jag vill se det nya huset och jag skulle gissa på att Nicos kusin Elin väldigt gärna vill träffa Nico. Saknar svägerskan så jag hoppas de kan pausa lite i flytten.

Ja herregud, hela natten har jag sprungit och simmat, gömt mig och vart hungrig...jagad. Jag vet inte vad jag gjort och jag vet inte vilka det va som va med mig som också va jagade...det hela är lite mystiskt. Jäkla ättriga hundvalpar också och långgrunt...ni kan ju själva förstå hur tungt det blir att springa långt i vatten och försöka att undvika dessa hundvalpar. Vi slapp undan till slut men då skulle vi ju orka simma :O

Vi hittade ett hus att gömma oss i men vi va blöta och kalla och oj va hungrig jag va, men fanns det nån mat? Så blev vi omringade av polisen och de skulle spränga ut oss, det va upp till oss om vi ville flyga i luften eller ge upp och komma ut innan de kastade in bomben.

Men jag hittade en öppning och hann ut och N va på en mc och väntade på mig och så körde vi iväg.

Ja, sen vaknade jag så jag slapp bli jagad mer, de va skönt att få hämta andan ;P Det jag bäst kommer ihåg är ju hundvalparna, jättesmå men skitmånga. Hängde på oss som pirayor :S Men vart kom det ifrån? Oftast kan jag ändå ana vart jag fått det mesta ifrån men allt oftare blir det knasigare och rörigare och det går inte att på nåt sätt förstå.

N blev min hjälte i alla fall, de va ju ett bra avslut <3

I söndags på nyhetsmorron visade de mattips och N sa att jag visst aldrig gjort fiskgratäng under våra år tillsammans och undrade om jag inte kunde göra det snart. Jo, både fick och potatis finns ju hemma...så igår när jag handlade köpte jag räkor och en sprits, så potatismoset skulle se sådär tjusigt ut :P

Så idag gjorde jag då denna fiskgratäng, grejsade ihop det jag kände för, kollade ett annat recept hur många grader och hur lång tid de använde och körde på det. Va lite osäker på om det skulle bli bra men det blev det minsann :)

Nico smaskade i sig allt, till och med räkorna :O N tyckte om den och när jag väl fick tid att själv äta får jag nog säga att de va gott, den ska jag göra igen. Snabbt går det ju också så det är ju en perfekt middag och nyttig. Blev såpass mycket över att jag fick fryst in tre portioner till Nico.

Dessutom va det extra roligt att göra mat när det blev så fint, spritsen kommer användas flitigt nu ;)

Fått lite rabattkuponger på Haléns som jag inte kommer använda men vill nån ha dem så klistar jag in dem här, sen får ni va snabba ;)

Kod: 7030
Typ: 10% rabatt på alla ytterkläder vid köp för 200 kr efter avdragen rabatt

Kod: 7025
Typ: 20% rabatt på hela BH-sortiment. (Gäller Underkläder)

Kod: 7035
Typ: 25% dyraste varan gäller vid köp för 200 kr efter avdragen rabatt

Kod: 7040
Typ: Fraktfritt! Vid köp för 500 kr. (Gäller endast frakt 55 kr)

Kod: 7045
Typ: 30% rabatt på toppar vid köp för minst 200 kr efter avdragen rabatt


Gäller året ut

En "kändis" som mist två barn, det känns skönt att nån kan ge sorgen ett ansikte...hon och Marcus Birro har nu två levande barn, de ger också änglaföräldrar hopp, hopp om att man kan få levande barn.

De va på Efter tio idag, som denna veckan handlar om relationer. Marcus Birro har gett ut en bok där handelar med sig av sitt liv. Hur deras relation höll på att ta slut men där de nu är helt nygifta :)

Just att de visar hur sorgen sliter en realation, inte bara stärker va som en bekräftelse på nåt sätt. Vi har blivit starkare men avigsidan är att vissa saker känns svåra att prata om, vi är nu två personer som inte är desamma som vi va när vi träffades. Vi har väl börjat hitta en balans men är inte helt där än känns det som. Graviditeten med Nico va jobbig men det va ju det där med att klaga, det får man ju inte göra när man mist ett barn. Som väl va hade jag stort stöd i andra gravida änglamammor som kände likadant.

För när jag gick in i vanliga forum, försökte va "normal" blev jag snabbt utfryst, även om många av mammorna inte vill erkänna det och försvarade sig med att "men jag har väl inget sagt? Du är så välkommen och jag har inte ont av att du mist ett barn" Nähä? När jag då uttrycker min oro över att mista ett barn till eller dela sorgen så blir de rädda och elaka. Jag ska va tyst. För så länge jag är tyst kan inget ont hända dem. Blunda för sanningen men Jennny är välkommen, så länge hon håller käft.

Visst, ingen uttryckte sig på det viset, men det va precis det här som sas, så jag fick svälja mina tårar och tassa tillbaka till änglaföräldrarna som nu är de enda som kan förstå. Jag får acceptera att jag aldrig kan bli som förr och umgås eller prata med alla för nu smittar jag.

Det här va ju lite av det Jonna och Marcus sa i Efter tio, det här med att klaga...för som gravid efter att ha mist ett eller flera barn ska man bara va så tacksam, när barnet sen kommer ska man va så glad, lycklig, tacksam...inte ett ont ord får lämna läpparna för vi vet ju så väl hur det kändes när andra klagade och vi satt utan barn...då va vi arga och avundsjuka. Klaga?? Fy på er! Fast alla måste få klaga. Det vet ju vi också, men mitt i sorgen va det svårt. Jag har väl alltid tyckt att det är ok att klaga men att det finns gränser, där ändrade inte sorgen nåt.

Jag kände så igen mig när jag väntade Nico då som sagt, men i änglaforum fick jag klaga...men för N kunde jag inte säga så mycket, för han va hela tiden rädd att nåt skulle hända, så för att inte skrämma upp honom sa jag inget. De gånger jag sa nåt mådde han dåligt. Men efter v.26 kommer allt kännas bättre. Så blev det väl till viss del, men rädslan satt för djupt för helt lyckligt blev det ju inte. Jag kände mig nog lite lurad tror jag. Att va gravid ska bara vara fint och mysig, krämpor, javisst, men inen rädsla. Men mina 36 veckor kantades av rädsla, kontroller, bilresor och stillasittande eller liggande. Datorn blev min bästa vän, min enda vän. Jag kände inget stöd i N eftersom jag inte kunde dela allt med honom, vi förstod inte varandra.

Så kom Nico och allt skulle bli så bra! Nu har vi ju ett levande barn, visst blir allt bra då?

Nej, det är nu jag skulle börja läka för alla sår revs pp och blödde värre än nånsin. Skuldkänslorna va enorma. Jag vill ha Max, men då kan jag inte ha Nico och henne vill jag ju inte va utan, men jag vill inte leva ett liv utan Max. Jag tror att alla kan förstå att detta bildar en stor klyfta i hjärtat och även om förnuftet knackar på och säger att "Du har Max, men i hjärtat, du kan aldrig få tillbaka honom så dina tankegångar är onödiga" så kan jag inte sluta tänka dessa tankar. Det som gör mer ont är att det är få som kan förstå mig så jag får svälja känslorna och va tyst. Alla hormoner i kroppen, trött och nysnittad, så kom blodpropparna. Men Jenny är glad ändå! Eller?

Nu rasar allt ännu mer, men vafan!? Klaga ska jag fanimej inte göra, jag är glad och tacksam. Amma va ju det jag saknade när vi fick Max så det ska jag göra med Nico till vilket pris som helst...till sist fick jag inse att det går inte, då har jag slagits med skuldkänslorna om att inte ens kunna ge mitt barn det, det bästa skyddet, närheten... N förstod inte och jag kunde inte beskriva hur dåligt jag mådde, till slut grät jag för minsta lilla och N kunde inte hantera det så han va mest arg istället. Jag slutar amma och börjar på antidepressiva och börjar sakta, sakta klättra uppåt igen. Först nu är det bättre, mest för att jag är mer stabil men det har haft sitt pris.

Jag kan ofta känna att det fortfarande är saker jag inte kan säga till N för att han inte är mottaglig, antingen lyssnar han inte eller så vill han inte höra. Jag kan känna mig bortglömd och det är väl det jag vill få ändrat, men hur? N gör en del men når inte ända fram till vad jag vill, men han ser det som att han gör jättemycket. Jag kan inte sätta ord på vad jag vill att han ska göra och jag tror att det mesta handlar om det där för mig självklara. Gråter Nico gör jag allt för att se vad hon vill och jag känner henne nu så jag vet oftast vad hon vill. När N kommer hem känner jag att nu är det väl min tur att få bara vara jag, N har visserligen jobbat hela dan men det har ju jag också, det han inte förstår här är att han har fått hela dagen själv, träffat folk utan att hela tiden ha ett öga på Nico, hela tiden bära på henne, sätta henne först och va på helspänn, göra allt med henne med sig. Han kan bara sätta sig i bilen utan att packa väskan, klä oss båda, in i bilen och se till att hon är mätt och torr och glad så man kanske kan komma i tid.

Så när klockan slår 17 tänker jag att nu kan jag få göra saker utan att ha Nico på armen eller avbryta för att ta henne. Gå på toa själv utan att lyssna efter vad hon gör för ärligt talat har jag dessutom svårt för att släppa kontrollen, att lita på att N tar henne, för hittills har han inte visat detta. Jag måste säga till att nu får du ta henne, kan du ta henne, så duschar jag och många gånger kommer de in för att fråga nåt eller Nico är ledsen och vill se mig...så min egentid existerar ju inte. Men om jag nånsin skulle få egentid ska den ju delas med N så vi hinner va tillsammans.

Jag tror att alla kvinnor nu förstår hur slutkörd jag är och hur lite tid jag faktiskt får själv. Ingen alls. N är jätteduktig på det han gör men det kommer sällan självmant. Det är väl det jag saknar, att han bara gör utan att jag ska behöva be honom. Han har inte alltid ett öga på Nico och då kan jag inte släppa kontrollen heller. Usch, hur ska jag göra? Jag måste kunna släppa på kontrollen men samtidigt vill jag ju ha Nico runt mig hela tiden men samtidigt kunna slappna av.

Det va också det här Jonna och Marcus tog upp delar av även om hushållet ionte va problemet, men det här med att inte nå fram. De gick i parterapi och det funkade jättebra, nu gifte de sig till och med för två veckor sen. Det va just efter första levande barnet svårigheterna kom, för jag tror att det blev som för oss. Man har förväntningar och så händer det inte. Det blir pannkaka av alltihop och man ska försöka gilla läget och göra det bästa av situationen. Hitta nya sätt att kommunicera på. Vi är ju vana vid att gå hemma båda två och göra mycket hemma båda två, i perioder får jag väl säga. Så när allt ändras med att N får jobb samtidigt som vi får barn och jag blir dålig x2, det blir så mycket som ska hittas en balans till och allt blir nytt för oss.

Nu när vi börjat hitta balansen känner jag att det funkar, även om allt kan bli bättre, vi måste komma varann ännu närmre igen men då måste vi lära oss att prata igen. Vi närmar oss och det känns bättre och bättre, det är väl det där naturliga, självklara från N som jag saknar...men alla kanske inte har det i sig? Kan man träna upp det?

Jag vet att jag har det i ryggraden, alltid haft det. Ser andras barn och springer fram om det händer nåt, jag ser vad som måste göras hemma, jag planerar lite framåt och gör inget i sista stund. Ska vi resa ser jag till att allt är rent och en lista finns så allt kommer med, medan jag känner de som alltid kommer på i sista stund att jäklar, den tröjan vill jag ha, eller de byxorna eller va det är (inte N, där är han rätt ordentlig faktist även om det hemma kan bli situationer där det saknas kläder för att han tycer att jag ska läsa tankar eller bara veta? Det händer så sällan så det stör mig inte.)

Kan jg träna upp N till att se allt som ska göras? Visst städar han men inte som jag...det har jag släppt numera, jag kan inte kräva att han ska göra som mig...men det är ett exempel, det är rent i köket tycker han...så tittar jag och jag ser allt smuts, skåpsluckor, spis, micro...allt han inte ser, ärligt inte ser, förrän jag pekar. Är det typiskt kvinnligt? Jag har hört talas om män som också ser allt men de är otroligt få vad jag förstått. N kan ju inte förstå varför det tar tid när jag städar :P Hehe...efter att han städat är skåpen röriga och fulla så när jag städar sorterar jag...nu skyller han på att han inte vågar lägga saker på olika ställen för då får han skäll, medan jag tycker att han kan lära sig var sakerna hör hemma...visst, allt har inte en plats än men snart...jag håller på hela tiden och sorterar, kastar och rensar så visst, men man kan ju fråga var man ska lägga sakerna. I städskåpet tog jag det så långt så jag märkte varje låda och skrev exakt vad som ska ligga var. Det funkade ganska bra...men jag kan ju inte märka alla lådor och skåp hemma ;)

När jag såg Efter tio fick jag en bekräftelse, det är normalt det vi har och går igenom. Jag tycker att Jonna och Marcus är otroliga som delar sitt privatliv med allmänheten. Jag vet att Jonna va på fl en del förr och det gör att jag verkligen kan känna igen mig med henne, för vi är så lika men ändå så olika. Jag känner mig normal nu, ävn om jag är så långt ifrån normal man kan bli ;) Jag har accepterat att vissa kommer bli rädda för mig men denna hösttermin har vart bra för mig. Inte så mycket dator och på ÖF och babycafé har jag varit helt ärlig och har ändå fått nya vänner. En som nu står mig extra nära som jag faktiskt mötte på fl när jag va gravid ;) Tycker om dig Lotta-gumman!

Jag vet nu att mina nya vänner, de är ärliga och sanna, de kommer va kvar i mitt liv. Jag blev extra glad igår när jag träffade en gammal kompis från gymnasie på babycaféet. Vi gick i samma klass i en vecka innan jag bytte program, sen träffades vi ändå, va aldrig nära vänner men pratade alltid när vi möttes, sen har vi hela tiden stött på varann i livet...igår va hon på babycaféet med sin lilla Hugo, 6 veckor. Vi pratade lite och jag nämnde Max givetvis, annars kommer det alltid senare...och hon fortsatte prata och frågade om hononm. Det värmde. En gammal vän som kanske kan bli en ny vän nu. Livet känns inte så hopplöst och jag kan börja blicka framåt. Jag älskar min familj och måste lära mig att inte tänka "tänk om" Sorgen kommer alltid vara där men jag fick nytt hopp. Det vi behöver är att lära oss prata och förstå. Hoppas vi blir bättre på det <3

Älskar dig N, tänk att vi vart ihop i drygt 6 år och på julafton firar vår andra bröllopsdag <3

Nä, nu såg jag på vädret och absolut sydligaste Sverige ska få snö imorrn och på söndag har det letat sig norrut...men vi då? Som det såg ut nu blir det ingen snö men jag hoppas fortfarande att det ska hinna komma lite innan jul. De lokala vädret kommer snart så jag hoppas de har nåt glatt att berätta, att nästa vecka kanske det kan komma lite??

Nu ska jag underhålla popcornmaskinen ;) Hon tränar på att ta sig framåt :)

Ja, jag har haft fullt upp men inte med vad som helst. Jag blev medlem på en sida som går ut på att genomföra undersökningar m.m. och på så sätt samla poäng. Med poängen kan man sen byta till sig saker, allt från ett tuggummi till en iphone eller systemkamera.

Jag siktade in mig på en symaskin men det krävdes ofantliga mängder poäng och inte trodde ajg väl attd et skulle gå men jag gick in för det så varenda dag i 9 dagar har jag sutit och genomfört undersökningar och spelat och kollat in hemsidor, allt för att samla poäng och ikväll lyckades jag!! Jag har banne mig lyckats samla ihop poäng så jag fick en av de finaste symaskinerna med alla tillbehör, 24 program och ja herregud...jag kan inte ens rabbla upp allt :D

Nu ska jag inte göra ene nda undersökning till på väldigt länge i alla fall och nu återstår ett par veckors väntan på att få hem den, men kan nog tänka mig att de blir mer väntan än så såhär i storhelgstider.

Nicos framtand tittade fram igår, fick nyss se att den andra hörntanden snart kommer :O Popcornmaskin, som en mamma på babycaféet sa idag ;)

Nu kommer jag ha mer tid till livet och bloggen, sen blir det symaskinen som tar min tid ;)

hjälp mig va tokigt man kan drömma :O

Inatt har jag verkligen snurrat :P

Mamma gick omkring och åt färdiga köttbullar med chokladsmak, de va tydligen extra goda att mosa ner i muslin och yoghurten :O Vi har vart hos mormor och morfar inatt för de skulle möblera om...de skulle skifta rum, vardagsrummet skulle va i matsalen och tvärtom, om ni visst hur det ser ut hade ni vetat vilket jobb det skulle bli ;P

Morfar skulle handla men blev vansinnig på mig för att jag ville ta bilen, han ville åka buss för det va så roligt...jag försökte övertala honom och det gick...kom till Hedemyrs och det fanns ingen parkeringsplats...ställde mig där det fanns plats, folk överallt och jättetrångt. Träffade en av Millans gamla klasskompisar som hade en bebis med sig, en flicka som hette Leif-Gustav Angelina....det måste ju va jämnställt sa hon i nästa andetag.

Plötsligt va det rånare överallt, det är det ofta i mina drömmar...beror nog på filmerna vi ser :) Jag letade efter morfar och Nico va tung. Sen är vi hemma hos mormor och morfar igen och de håller på med hyllor, mamma är hysterisk på mig för att jag köpt vanliga köttbullar inte de som har inslag av choklad i sig...

Ja herregud...en dröm jag hade i höstas va så knäpp så jag kan inte glömma va det handlade om, vi va kidnappade och för att fly skulle vi klä ut oss till höns och gömma oss i en brevlåda :P Vi såg inte ut som vanliga höns utan som de i lera i Flykten från hönsgården :P

Jag är verkligen rolig om nätterna och i perioder kommer jag ihåg väldigt väl medan jag sen har lugnare perioder då det känns som att jag inte drömt alls.

Ja, meningen va att när Nico somnat igår kväll skulle jag tassa upp och få lite egen tid. Under kvällen hade hon blivit lite rosig om kinderna och hade lite förhöjd tempt men det märktes knappt, inte mer än att hon blev mer ledsen, tålde mindre och kortare stubin, precis innan vi skulle gå upp till sängen va hon lite dålig i magen men inget jag tänkte mycket mer på.

Gick upp och la oss i sängen, Nico protesterade lite men låg och pratade en låååång stund...precis när jag tror att hon börjar somna och jag tänker att nu snart kan jag smyga härifrån bajsar hon blöjan katastrof full. :O

Helt otroligt dålig i magen och tack och lov hade jag blöjor och våtservetter uppe så jag slapp ta ner Nico i ljuset så hon verkligen skulle vakna...visade sig att jag hade lika gärna kunnat gå ner för efter blöjbytet va det nästan kört. Smågnällig, försökte sätta sig upp, rullade runt, drog mig i håret och gjorde pruttljud för att få igång mig, det lyckades ju inte. När hon väl "bara" låg och småpratade med sin kanin Hoppsan försvann jag in i dimman...att ligga i sängen så länge när man dessutom är helt slutkörd, verkligen försöka hålla sig vaken...det gick inte. Jag stensomnade men inatt har jag blivit väckt några gånger, vid 3, 4.30 och vid halv 7...strax före 8 gick vi upp och jag är trött!

La Nico på skötbordet och fick svaret på detta gnäll, fyllda blöjor och febern...en tand till...jippie!! *not* Nu är det en framtand uppe som börjar skymta...ska hon lyckas fylla hela munnen innan sin 1 års dag eller???? Hörntanden gick ju smidigt, den märktes ju knappt men nu verkar det bli sådär jobbigt som det va med de första :S Idag har hon lite feber igen men inte så jag behöver ta ner den än.

Förutom detta va jag på sjukgymnastiken i torsdags, tränade och Nico fick sitta på mig vid några övningar, mamma va med för vi hade handlat, innan dess hade vi vart på babycafé...min dag hade börjat vid 7, när jag skulle ut till bilen va den glaserad så vagnen fick jag inte med mig...bar alldeles för mycket...hem och vände nästan i dörren...det va julpyssel. Hur mysigt som helst och Lotta va där, Zenitha va också där...Veronica är ännu en av tjejerna jag gillar och pratar mycket med så kvällen blev verkligen lyckad. Nico va snäll hela kvällen och somnade vid 20. Åkte hem med en skrikande unge i snöstorm. Halt va det, jag fick stanna för att lugna Nico men det gick inte...vidare hem i halkan och stormen. Såg inte mycket för varenda jäkla lastbil va ute så varje gång de åkte om mig blev ju rutan fylld med blask :O Kom hem i alla fall men igår morse fick jag känna att ryggen inte ville va med.

Va ju mycket dan innan och en hel del va säkert träningsvärk men det är likadant idag men något lite lättare så det som är kvar är nog mest min gamla ischias eller att kotorna hamnat snett. Gör förbannat ont och det känns som att ryggraden kläms ihop varje gång jag lyfter Nico. Även mellan skulderbladen gör det ovanligt ont...ena axeln har krånglat med mig länge men nu börjar den skrämma mig för när jag t.ex. kör bil kan det låsa sig så jag inte kan röra armen...det är dessutom den armen jag använder mest och bär Nico på och öppnar saker med...ska fråga sjukgymnasten på tisdag om det finns nåt att lindra med, nån bra övning eller akupunktur.

Så det är då dessa tänder och Nicos underbara humör i kombination med min underbara värk som driver mig till vansinne snart...att värktabletterna inte hjälper och att de där tänderna kan antingen komma smärtfritt eller vänta lite med att komma gör det lite extra jobbigt...jo, lägg till sömnbristen också. Känner lite grann för att sätta mig i ett hörn och gråta en skvätt för att det gör så ont men ska försöka fokusera på nåt annat...kanske baka eller koka knäck?

Överallt på nätet möts man av dessa spelreklamer. Spela här, vinn stort, vi bjuder på x antal kronor att testa med, du behöver inte betala nånting...tills du gått in på spelsidan, kanske tackat ja till det där erbjudandet och bara ska testa. Har man hunnit så långt är man antagligen redan fast för testar man så är man ju ändå lite spelsugen i grunden?

Jag vet ju själv att jag är en person som lätt fastnar i spel så jag försöker undvika att gå in på dessa sidor, för väl därinne mår jag rätt bra :O Helst vill jag ju bara spela för skoj, det är liksom inte pengarna som lockar även om man ibland skulle önska att om jag antog det där erbjudandet och det fanns garantier på att inte förlora utan bara vinna eller stå still med insatsen så hade jag gärna spelat, extra pengar gör ju inte ont? Men nu är det ju inte riktigt så...visst kan man ha flyt ganska länge men det är ju nästan det absolut farligaste...det är då man bara ser pengarna, inte spelet och riskerna. Det är då man kanske lyckas med ett par större vinster men satsar för mycket vid fel tillfälle och det börjar gå utför...så står man där utan pengar men de är ju så kul att spela...jag kan ju sätta in liiite, eller hur?

Sen är det kört.

Det enda spel på nätet jag spelat med pengar inblandat fick mig totalfast...då handlade det om att man köpte saker för att få en bättre karaktär i spelet, bli starkare och kunna döda fler och på så vis vinna mer pengar...jag vann en del, men satte ju in lika mycket och sen sålde jag inte min gubbe utan la bara ner allt. Det som lockade va ju att det va kul men eftersom det va live kunde man ju ibland se folk som vann stora summor och visst blev man lite extra spelbenägen :S

Enda spelet jag spelat irl har vart på krogen, då är det ju blackjack som gäller ;) Det är skitkul men ack så farligt när man är rund under fötterna :P Tyvärr har jag aldrig vunnit något bara förlorat...satsar aldrig stora summor utan "fegar" N har ju en förkärlek för såna där "slot machines" mata apparaten med mynt, tryck lite på nån knapp och hoppas, det handlar inte om skicklighet, bara om tur...men han har vid nåt tillfälle vunnit större summor, då blir det ju svårt att gå därifrån men man ska alltid sluta på topp.

Nu för tiden håller jag mig till gratis kortspel på datorn, lite supermario eller zelda ibland, kanske lite yoshi...alla dessa spel som började grunda mitt spelbegär :P Har ingen egen konsoll men har lånat lillebrors 16-bitars och haft spelmaraton här hemma...oj va jag blev sugen på lite mario nu, får nog be lillebror ta med konsollen till jul ;)

Jag fick för mig att jag ville komma i julstämning och letade up....Sean Banan :O på youtube ;)

Får erkänna att jag diggar honom, hur barnslig han än må vara är han en favorit, när han bara är Sean pratar han ren svenska och har väldigt mycket innanför pannbenet, det är nog därför Sean Banan funkar.

Förra julen stod vi hos bästa väninnan och dessutom kära granne Anita, alla hennes barn va hemma, hon va också höggravid, jag va där och N tittade dit en stund, Anitas syster Kristin och alla hennes barn va där, Kristin va väldigt höggravid med bara en vecka kvar. Där står vi i köket med varsin jättemage och julbakar, barn runt osssom först va med på pepparkakorna men som tappade intresset. Mitt i allt startar Anitas minsta Sean Banans jul och vi skrattade och sjöng och allt va roligt och skoj, det va en lycklig stund även om hela julen kändes tung. Det är en anledning till att just den låten får mig på så gott humör ;)

Så nu delar jag ju givetvis med mig, jag är inte den som är den :P

men sen hackade det till i skivan...igen! Igår kom det lite, lite snö...knappt det syns...så satt jag här och fick se riktiga flingor och blev överlycklig :D Tänkte att nu jäklar, nu kanske det kan bli lite snö som får ligga, vitt och ren och fint...lagom till lucia och jul, vägarna hinner bli rena om det inte kommer för mycket...men blev det mer än att jag hann skapa lite hopp och bli glad?? Nope, nästa gång jag tittar ut har det ju givetvis slutat snöa!!

Nu börjar jag tappa hoppet...jag är inte den osm älskar snö men lite kan det ju få komma, annars är det ju ingen vinter. Det behöver inte va så där äckligt kallt heller, det räcker med precis under nollan så snön som kanske kan komma nån gång kan få ligga kvar. Jaja, det som kommit räcker inte ens till en snöboll, och då har vi ju en fotbollsplan framför framsidan av huset :O

Ja, de va ju ett tag sen jag fick er att bli sådär galet nyfikna ;) Nu äntligen kan jag avslöja vad det handlade om;

Jag har startat en insamling till hjärnfonden i Max minne, han dog ju efter en hjärnblödning (stroke) och det är ju bara en av sakerna hjärnfonden forskar om.

Det räcker ju inte med bara detta, vi har i familjen flera saker som hjärnfonden stödjer; depression, ADHD, borderline, MS, ångest, panik...listan kan bli mycket längre tyvärr men med stöd till hjärnfonden kan de forska fram varför och hur man kan undvika eller bota dessa saker.

Alla som mist ett barn har väl mått dåligt? Fått en depression...hjärnfonden driver även på att informera om detta så att t.ex försäkringskassan, läkare och omgivningen i övrigt vet mer och det på så sätt kan bli lättare för oss i en ändå så tung period i våra liv.

Fonden heter Vår älskade mini Max' minne, man kan skänka precis hur mycket eller lite man vill...för stunden kunde jag bara ge 100:- men det är inte så bara, hjälp mig nu att sprida länken, speciellt såhär i juletider ;) Målet är att nå till 10.000:- i början av juni, då det är 2 år sen Max gick bort...blir nöjd med allt vi kan uppnå men man måste ju ha ett mål ;)

Kan vi nå ännu högre och kanske redan vid hans 2 års dag den 1 maj blir det ju självklart en bonus <3

Kram till er allihopa och hjälp mig nu sprida länken...flera av er har fått mail från mig men vet inte om det följde med nån länk eftersom det hörde till registreringen :P *tekniska jag*

Igår fyllde Lova 8 år...men Lova va inte med på sitt eget kalas, hon satt på ett moln och tittade på.

Jag pratade en del med Lovas mamma på fl, vi miste våra barn nästan samtidigt, Lova dog i maj, 6,5 år gammal i cancer, i början av juni dog Max. Ganska exakt samtidigt blev vi gravida, hade bf med bara nån dag emellan, i april fick vi varsin flicka och båda kom med snitt. Vi hade en del att prata om, och jag började följa hennes blogg.

Anna-Maria skriver så otroligt fint och bjuder på många fina bilder på barnen Lova, Alvin och Lykke. Blir ju extra kul när Nico och Lykke är lika gamla ;) Så igår va det Lovas födelsedag, den åttonde. Anna-Maria hade ett mål och det va att fylla Lovas spargris till 60.000...den va nästan på 50 nån dag innan och hon trodde inte de va möjligt men visst gick det! Lovas spargris är nu på över 60.000 och allt går givetvis till barncancerfonden. <3

Här hemma tände jag ljus till Lova, vanligtvis är det Max' lykta men igår fick hans ljus va i lyktan bredvid och Lovas ljus fick lysa mitt på bordet <3

Ja, jag är för stunden en aning manisk men de är så skönt med mani!! Jag är alltså inte manisk annars, har det inte som sjukdom men ibland hamnar jag i en sån här period och dem tas tacksamt emot. Snart är huset grundstädat, att julstäda i år har verkligen varit roligt...matsalen är kvar, badrum och kök behöver ju hela tiden fixas med och används så mycket så det räcker ju med en dag så är det stökigt om man inte plockar hela tiden.

Förutom att städa och plocka har jag bakat en morotskaka, upptäckte att varmvattnet så gott som helt va slut och funderade på om jag skulle elda. Blev klar med morotskakan, hade hunnit diska alla flaskor, gjorde snickerskakor som nu står i frysen, röra ihop glasyren och bre på den...frös in hälften av kakan (gjorde en långpanna) Nico va glad och snäll hela tiden, tack och lov...har vart hennes andra strålande dag på rad och det är helt underbart! Väckte mig vid halv tio idag, det va tacksamt och välbehövligt. ;)

När jag bakar städar jag alltid samtidigt, tycker inte om att allt står framme när jag grejar så så fort jag är klar med en sak åker det tillbaka dit det ska vara, det jag inte ska använda mer åker i diskmaskinen. På så sätt är det inget att städa bort när kakan står i ugnen ;)

Så blev Nico lite ledsen, hade inte sovit det hon skulle så vi gick till soffan men hon vägrade sova. Jaha, då får jag väl underhålla henne tills hon somnar ståendes då...så ner i källaren och tände i pannan, samlade ihop ved från rumme där vi förvarar det till en stor kista bredvid pannan så jag slapp springa fram och tillbaka och så underlättar det för N i ett par dagar <3 Medan det tog sig i pannan satt Nico på golvet i overall och lekte, jag kom på att jag hade en massa skott som behöver planteras och N sa att det stod jord i källaren, jag gick och kollade och javisst, jag hade planteringsjord :) In i mitt rum i källaren, där jag har mest har kruor och där N av nån anledning ställer in sina saker fast han har resten av källaren :O Letade fram lagom stora krukor att plantera i, öste upp jord i en hink, tog upp det, ner igen i med mer ved i pannan, ta upp Nico och sen började jag samla in mer skott, planterade och vattnade och Nico tyckte det va riktigt roligt även om hon inte fick va med och hjälpa...hade nog inte vart mycket blommor kvar då är jag rädd och jord i munnen :S Blev en hel del som jag sen kan ge bort av. Några krukor med helgrön ampelilja, en kruka med randig ampelilja, en kruka med randig och krullig ampelilja, tre krukor med engelska pelargoner. Hoppas nu att alla överlever.

Sprang ner i källaren igen, öste pannan full, upp och gjorde mat till Nico men när hon skulle äta somnade hon ;) Hon hann dricka 40 ml, sen slocknade hon...Nu kom N hem, lagom till disken är klar och pannan snart behöver påfyllning.

Ja, det va längesen jag blev medlem men idag va första gången jag skrev nåt och faktiskt kollade runt, la till några jag vill följs, försöker lära mig hur allt funkar...meningen va att jag skulle svara på en sak på Efter tio till Blondinbella och sen när jag ändå loggat in så kunde jag ju se om jag hittar mina favoriter att följa och ja...för att få en aning om hur jag är kan jag nämna vilka mina första val va att följa;

Jonas Gardell,
Mark Levengod,
Alex Schulman,
Anita Schulman, (inte Alex's fru utan hans bror, Calles)
Timbuktu,
Isabella Löwengrip.

Kanske ändras listan...de 4 övre känner jag i alla fall absolut kommer följas...fler blir det säkert.

Har nån annan twitter kan ni ju leta upp mig; JennyMinimaxen, tror väl inte jag kommer skriva nåt särskillt men läsa och kommentera kanske? Usch!! Jag börjar bli som alla andra :O Blogg och twitter...bara facebook kvar?? Nä, Våga Vägra Facebook! ;)

Ja herregud...jag har anat attd et är nåt annorlunda med Nico men jag har inte kunnat ana vad...men idag fick jag äntligen svaret som jag har sökt; hon är en vampyr!

Idag kom en huggtand fram, den har vart på gång men idag hade den brutit igenom och tittar fram ganska mycket, senast igår kväll bad jag N kolla och jag sa att snart så...inte visste jag att det skulle ske redan morronen därpå :O

Detta med huggtanden skulle fått mig att förstå men som mamma vill man kanske inte se? Plötsligt i köket när jag gör mat hugger hon sig fast i min hals!! Det är alltså så...vällingen har vart en cover, det är inte hennes första val :O Jag som trott att hon kramats eller pussats men nej! Hon är en vampyr!

Hon ser så oskyldig ut men ack vad skenet kan bedra...jag tänkte att jag kanske ändå misstagit mig men tyvärr hade jag rätt, hon åt en del av vällingen för att jag inget skulle ana, nu hade hon ju visat för mycket för mig...men jag gick inte på det, speciellt inte när hon lämnade halva flaskan kvar och nästan direkt satsar på min hals igen :O

Vad ska jag göra??

Börjar på 4an ikväll, ser påd et just nu och det är absolut nåt jag kan tänka mig fortsätta följa. Satt igår och tänkte på när söndagsöppet gick när jag va liten, innan de gjorde om en del för att sen gå i graven...jag saknar nåt bra familjeprogram på söndagskvällen, nåt man kan sitta och samlas framför och ha det mysigt sådär sista lediga kvällen innan den nya veckan börjar.

Detta program kan absolut fängsla mig och det är roligt att kunna va med och gissa på frågor som inte är alltför svåra såsom på Spåret ibland kan vara. Det enda jag kan sakna är just så som söndagsöppet va, att det började någorlunda tidigt på kvällen och höll på lite längre, att börja kl. 20 kan va lite sent för många familjer, speciellt om man vill lägga sig vid 21, har för mig att söndagsöppet började efter bolibompa? Alltså strax efter 18 och höll på ganska länge? Mer än en timma i alla fall. Jag vill ju gärna se nåt utan reklam det sista innan jag lägger mig så jag avslutar gärna med en film och det abslut sista om Nico tillåter så kan jag ta en sista titt på nätet, sen tar det ju en stund att göra oss iordning, klä av oss, Nico ska ha pyjamas, toa, blöjbyte, borsta tänder på oss båda, säga go natt till N, se efter om Tom är inne...se så han har mat och vatten om inte N redan kollat det. N ska duscha precis innan han lägger sig. Tycker om att ta en helkväll och mysa just på söndag men det har vi faktiskt gjort idag ändå ;) Har sett två filmer :O Först såg vi Steve Martins första film "Supernollan" och sen såg vi en Beckfilm vi inte sett "I stormens öga" det är en av de nyaste, det är en till att se sen har vi banne mig sett dem alla även om N inte sett originalen som är de bästa :P

Har vart otroligt effektiv idag, städat hela vardagsrummet och skalat bort allt som flöt :O N dammsög hela huset så nu är det bara matsalen och köket kvar...de tar sig...badrummet behöver ett större krafttag också för det har jag lagt lite åt sidan när jag tagit resten av huset och hållt mig till att få fram julen men nu skriker det där inifrån så jag städade lite, lite där förut också.

Är tröttare än vanligt idag, orkade inte ens se klart Så mycket bättre igår utan gick ifrån tv:n vid nio för att göra mig iordning och sen somnade jag snabbt. Imorse hade jag en huvudvärk som inte va av denna värld så jag bad N ta Nico, ja, han skulle bara röka först...20 minuter senare och en grinig Nico och en vaken mamma senare kom han...snäll och omtänksam som han är tände han i taket också så att jag verkligen skulle få det lätt att somna om :P

Sa vad han skulle tänka på, att inte lämna Nico ensam i rummet, om hon satt på golvet kunde han gå en liten stund men får skynda sig...får inte va ensam när hon är i gåstolen för oj va snabbt det går nu och hon når mer och mer. Igår klämde hon handen i en låda för jag vet inte vilken gång i ordningen och är man då för långt bort...stackars. Värre är när hon får tag i nåt man inte trodde hon skulle få tag i och det är nåt nytt varje dag...igår hade hon en knapp i munnen t.ex. Visste inte ens att den fanns men jo, det gjorde den...jag såg att hon pysslade med nåt och när jag gick fram till henne åkte den snabbt in i munnen :O Sladdar är det bästa hon vet och hon kan dra ur dem ur jacken så att barnsäkra, visst...men det hjälper föga när hon drar ur sladden, då kan hon ju pilla i utagen.

Ja, i alla fall...nu ska jag då somna om, efter att ha underhållit Nico i drygt 20 minuter, vaknat ordentligt, ont i huvudet och kissnödig, tänt i taket för en stund...en överlycklig Nico på nedervåningen som tjuter och skrattar och pratar högt...skulle ni kunna somna om? Så nä, de gjorde jag då inte heller men jag fick vila och det är inte fy skam det...efter en timma däremot fick jag ett vädjande sms att N ville röka och undrade om jag kunde komma ner nu. Ja, blåsan höll ändå på att spricka, hade det annars vart att jag hade somnat om hade jag blivit förbannat och vart grinig resten av dan...han hade ju kunnat satt henne på golvet med lite leksaker och sprungit ut, han kan faktiskt skynda sig ;)

Han fick rökt och sen fick han ta Nico igen för jag va i ett extremt behov av en dusch :S Tog en långdusch för att få leat upp lederna och bara få stå i värmen...huvudet blev bättre så det va väl spänningshuvudvärk antar jag. Nico blev överlycklig när jag kom, kasta sig i min famn och pussades, höll fast mig och kramades, fick inte lov att släppa henne. Alltid när jag är nyduschad vill hon ännu hellre tugga på mitt hår och så även idag, det blöta håret åkte rätt in i munnen. Nico behövde ny blöja men det va en strid för hon ville inte släppa mig, till sist hade hon ny blöja och kläder, ut i köket och gjorde välling, sen somnade hon gott i min famn...men oj va trött jag är. Undrar när man kan sova bort en hel dag igen? Aldrig...det värsta av allt är att jag är en sån som behöver 12 timmars sömn för att va helt på topp, 8 timmar så mår jag dåligt till slut...10 går an...just därför försöker jag lägga mig vid 21.

Tänk att jag annars i hela mitt liv lagt mig mitt i natten eller på tidiga morronen och sen sovit...när jag jobbat har jag skaffat mig stora sömnbesvär genom att sova för lite och det slutade ju med flera års medicinering för att få sova...nu är jag fri allt sånt och det är minsann inte lätt att bli fri benzo preparat så jag är extra stolt. Just därför vill jag inte behöva börja med dem igen, jag vill kunna sova av mig själv även om jag nu antagligen behöver lergigan för lederna håller mig vaken.

Det är väl orsaken till att jag behöver så mycket sömn, för att när jag sover så sover jag inte bra, jag vrider och vänder mig av smärtan, är alltid spänd så jag kan inte slappna av helt längre. Får väl inse att jag alltid kommer va kroniskt trött, det är en sjukdom i sig...nu för tiden kan jag till och med sova på dan men jag tillåter mig inte att göra det, de blir bara svårare att somna på kvällen. Svårt de här...ett dödläge minst sagt.

Missade förra säsongen, tänkte se det men glömde av det hela tiden. Sen blev det en riktig succé och jag ångrar verkligen att jag missade det. Men den här säsongen har jag tittat. Nåt avsnitt i början missade jag och sen har jag inte kunnat se på lördagarna utan har sett det på play en bit in i veckan. N gillar inte såna program så det brukar bli en film på lördag kväll.

Ikväll däremot kommer jag kunna se programmet på rätt tid. N är i Lysekil. Meningen va att han skulle till en kompis i brastad, ut till lysekil och hämta en sak och sen tillbaka till brastad. Han hade med sig sin dator för den har pajat och Jimmy är bra på datorer och har mer tålamod än N. Tydligen gick det inget vidare för N frågade mig om de fick åka tillbaka till lysekil till en av Jimmys vänner som verkligen va duktig på datorer...visst fick de det, det blir sent men ddet är skönt om de får igång datorn. Jimmy skulle bjuda på pizza så jag slipper tänka på mat idag också.

Jag har då eldat idag eftersom N inte är hemma. Det är första gången på snart ett år men det gick bra. Nico följde med mig ner när jag plockade fram ved och tände sen när jag sprang ner för att fylla på satt hon på golvet och lekte...det funkar till den dan hon får för sig att krypa eller gå, sen går det inte att lämna henne själv ens den minuten. Ja, snabbt gick det i alla fall, fast det gör det alltid när jag eldar ;P Jag blev klar på 1,5 timma och fyllde bara pannan 4 gånger allt som allt, det är jäkligt bra jobbat. Nu är tankarna fyllda så vi har det fortsatt varmt och nu har vi varmvatten igen :P Städat och plockat, vikt tvätt och lagt undan urvuxna kläder.

Tanken va att göra en morotskaka också men jag fastnade i att städa och plocka så klockan blev för mycket, så ville Nico sova och det blev helt hopplöst att baka. Nu sover hon igen i famnen och jag sitter och väntar på att N ska höra av sig så jag vet när han kommer hem så jag vet om jag hinner duscha idag eller måste ta det imorrn. Blir han hemma väl sent lägger jagg mig efter Så mycket bättre, annars blir det för sent. Måste ju upp tidigt på mornarna nu, dagarna blir så mycket bättre än när vi sover till 11 ;)

orkar inte och har inte gjort på länge, va in en sväng för ett tag sen, skrev lite kort, läste mest men fick tillbaka den där kvävande känslan.

Anledningen att jag knappt är inne är många, tiden räcker inte, Nico tar verkligen all min tid och är vi inte hemma är det fullt upp, när N väl kommer hem ska vi äta och umgås. Nuförtiden måste jag passa in och sova samtidigt som Nico så nattugglan Jenny lägger sig numera vid 21, kan hända det blir vid 22 nån gång.

En annan anledning är att jag nu kommit såpass långt i sorgen att jag mest blir depremerad av att läsa om alla nya änglamammor, jag vill lyssna och finnas till men nu går det inte, det har vart mycket runt min sorg och mitt mående nu och jag påminns för mycket när jag är på fl.

Ännu en anledning är att jag nu mest vill prata om mitt liv idag, om Nico, planer på fler barn och ibland prata om Max, det känns då som att alla nya änglamammor eller de som inte kommit lika långt inte mår bra av att läsa det jag skriver. Jag känner mig ivägen, det känns som att jag gnuggar mitt liv i deras ögon, att de ibland tolkar det som att jag "gått vidare" eller stressar dem att ta steg et vidare, ett i taget men för snabbt. Jag blev gravid snabbt och jag vet att det stressar dem som det tar tid för, inte alla har turen att bli gravid på första försöket.

Den främsta anledningen är väl tiden, dygnet har för få timmar för att jag ska hinna med allt och då prioriterar jag inte fl eftersom det dessutom får mig att må sämre i detta nu. Jag tror att jag snart kan må bättre men de har vart för mycket länge nu för oss.

Kram på er fina fl komipsar som kikar in här <3

Va längesen jag la in bilder, har glömt att ladda kameran så nu äntligen kom jag ihåg det så nu har jag fått in alla bilder och filmer.

Börjar med att visa Tom i gungan innan den kom på plats, den här katten är knäpp och ska sova på de konstigaste ställen...

Jäkla blufftävling säger jag bara. De ändrar regler lite vartefter och det va ju topp tio som kvalade till juryn och som skulle tävla om vinsten. Vinnaren skulle utses i november. Igår är jag in på deras sida och visst fan har de utsett en vinnare, men inte en person från topp tio :O Jag blev så in i helvetes förbannad att jag mailade LG, frågade vad fan de höll på med och sen tog jag kontakt med aftonbladet. Får se om de är intresserade av detta men folk ska veta hur oseriösa LG är, dra dem rejällt i smutsen nu för de uppför sig precis som de behagar, skriver undermåliga regler så de kan tolkas som man vill och vänder kappan efter vinden.

Vinnaren de utsåg blev en tjej som ska skänka bort sina pengar till ett äldreboende så de får komma ut på utflykt, jättefint, absolut, men LG kan ju bedriva välgörenhet vid sidan om och det är väl lite passande att de väljer en sån här dröm i carema-svängen? För när de gjort bort sig om och om igen och sen väljer ett bidrag utanför topp tio känns det ju som att de tog detta bidrag för att se bra ut.

LG är ju ett stort företag och de har råd att ge denna summa ändå, men tävlingen va ju att uppfylla en dröm från de i topp tio...här har de i topp fiskat röster, andra runt om har hjälpt till och det till inget nytta då eller? Man kan då i praktiken ha noll röster men ndå vinna, var i reglerna står det att alla har en chans? Näe, blir faktiskt uppriktigt förbannad och ledsen för att de gör som de vill i slutändan ändå.

nä fy! va ni är snuskiga!! ;)

Ja, mystiskt är de faktiskt, två plagg har blivit blåfläckiga i tvätten men inga andra kläder...inget mörkt va med i tvättmaskinen :O Det ser ut som om det skulle vart en penna i maskinen men då borde fler plagg vart färgade, det ena plagget, en ny body åkte i tvätten idag igen och jag behandlade med vanish både i flytande som man tar dirkt på plagget och sen pulver i tvttmedelsfacket och fläckarna försvann faktiskt. Konstigt det här. T.shirten Nico har idag är verkligen missfärgad så jag hoppas det funkar med vanish även på den.

Har alltid vart lite skeptisk till vanish men det funkar faktiskt, för det mesta i alla fall. Vissa fläckar går bara inte bort och vissa försvinner lite i taget men det allra mesta går bort om jag tvättar med vanish. Jag fick erkänna efter ett tags användande att det är nästan lika bra som de utlovat i reklamen.

Ja inte vet jag, läser en artikel om en kvinna i sverige som påstår att hon är Elvis dotter, den riktiga dottern och att den vi känner som Lisa-Marie är en dubbelgångare. I första artikeln blir jag väldigt skeptisk men läser jag vidare i en gammal artikel börjar jag fundera...helt otrolig kanske det inte skulle vara. Är det en helt sinnessjuk kvinna eller är det sanning? Nu vill jag väldit gärna få svar men det lär dröja...detta har pågått sen -95 och ändå har inga svar kommit fram. Hade ju vart lite kul om allt är sant, hela världen kommer skakas. :P

Läs artiklarna själva genom att gå in här; 1 och 2.

Nico fick ju feber igen i förrgår, den höll i sig igår och när jag på kvällen borstade hennes tänder fick jag nog svaret på varför hon har feber och är gnällig. En tand till, det jag misstänkte när magen inte ville ge med sig. Det är inte vilken tand som helst och hon kommer se hysteriskt rolig ut när den kommit.

Sen innan har hon ju de båda främre tänderna nere och nummer tre är ingen mindre än den vänstra hörntanden uppe :P Mammas lilla vampyr <3

Jag ser den väldigt tydligt där under tandköttet och den bryter nog igenom vilken dag som helst, trodde inte riktigt på vad jag såg men jämförde med andra sidan och jo, hon kör på med en jobbig tand och inte den som "borde" stå på tur. Hoppas nästan lite att den andra hörntanden också tittar fram så jag kan få ett gott skratt och en massa roliga bilder ;P

Får hoppas den tittar fram väldigt snart och att det sen kan få va lugnt, det är inte speciellt kul med tänder när man har ett barn som blir så påverkat.

Ja...jag har ju gjort två kejsarsnitt nu. Max var för liten och påverkad för att klara en vaginal förlossning och när de syr ihop mig meddelar de över skynket att de gjort ett såkallat T-snitt så nu kan jag aldrig föda vaginalt igen.

Jag minns att det inte gjorde så ont som jag trodde det skulle göra, när det läkte kliade det en del men det va det. Jag blev ju gravid otroligt snabbt och magen kom mycket snabbare med Nico och den här gången fick jag ju bli riktigt stor, ärret sträcktes ut och det va väl mest halvvägs in i graviditeten som det kändes som mest och va lite jobbigt. Det kliade och sprack men jag hade ju opererat bort gallan också så jag hade ju 5 små ärr efter det som också kliade och sprack. Sen avtog det, när de öppnade mig skar de ju av en massa nerver så jag hade ju mist en massa känsel redan och det hade inte kommit tillbaka.

Så kom dagen då Nico skulle komma, läkaren tog bort en del av det gamla ärret för att det va för tjockt och det va väldigt fult, de hade haft så bråttom när Max kom. Nu skars ju en massa nerver av igen och jag har inte haft ont av ärret alls, jag har inte ens känt att det kliat. Tyckte dessutom att jag inte känt av operationen i början som jag gjorde med den första men det har ju sina orsaker.

Men så nu, i några dagar har jag känt av ärret, det bränner och ilar, hugger till...antar att en del nervändar har hittar varann och börjat läka ihop. Det gör inte jätteont men är obehagligt och när det börjar håller det i sig ganska länge. Jag vill klia men inifrån, om ni förstår hur jag menar...känslan är inte ytlig utan det känns liksom inifrån. Det är ju en aninges svårt att klia inifrån ;) jäkligt jobbigt för det hade vart förbaskat skönt att få göra det.

Det är väl inte kliet egentligen som är värst, det är den brännande känslan som är jobbig, det känns verkligen som när man bränt sig, ärret känns varmt men tar jag på det är det ju givetvis inte varmt. Jag vet hur otroliga nerver är och hur de kan luras och just nu uppskattar jag dem inte och tycker att de inte behöver va så komplicerade som de är. Får hoppas det går över snart, en graviditet till när jag har såhär mycket känsel kan bli obehaglig i början, jag har ju inte gått ogravid såhär länge sen jag blev gravid med Max. Jag antar att det är därför jag får tillbaka en del känsel nu.

Undrar hur det blir efter nästa snitt? Jag är väldigt nyfiken på hur många gånger man kan skära av nerver innan de inte kan hitta varann igen. Hittar de den nervände som den tillhörde eller kopplar de om sig...ja, de jag lärt mig är ju att de kopplar om sig så jag gissar på att man alltid kan få tillbaka känseln eftersom nerverna är kvar och det kan ta flera år och så plötsligt känner man igen. Ska fråga nån läkare när det blir aktuellt eller när jag får tillfälle, det är fascinerande. Det är bara skönt att inte känna kan jag informera om...slippa kliet, slippa känna obehag av byx- eller troskanter...