Ja...jag har ju gjort två kejsarsnitt nu. Max var för liten och påverkad för att klara en vaginal förlossning och när de syr ihop mig meddelar de över skynket att de gjort ett såkallat T-snitt så nu kan jag aldrig föda vaginalt igen.

Jag minns att det inte gjorde så ont som jag trodde det skulle göra, när det läkte kliade det en del men det va det. Jag blev ju gravid otroligt snabbt och magen kom mycket snabbare med Nico och den här gången fick jag ju bli riktigt stor, ärret sträcktes ut och det va väl mest halvvägs in i graviditeten som det kändes som mest och va lite jobbigt. Det kliade och sprack men jag hade ju opererat bort gallan också så jag hade ju 5 små ärr efter det som också kliade och sprack. Sen avtog det, när de öppnade mig skar de ju av en massa nerver så jag hade ju mist en massa känsel redan och det hade inte kommit tillbaka.

Så kom dagen då Nico skulle komma, läkaren tog bort en del av det gamla ärret för att det va för tjockt och det va väldigt fult, de hade haft så bråttom när Max kom. Nu skars ju en massa nerver av igen och jag har inte haft ont av ärret alls, jag har inte ens känt att det kliat. Tyckte dessutom att jag inte känt av operationen i början som jag gjorde med den första men det har ju sina orsaker.

Men så nu, i några dagar har jag känt av ärret, det bränner och ilar, hugger till...antar att en del nervändar har hittar varann och börjat läka ihop. Det gör inte jätteont men är obehagligt och när det börjar håller det i sig ganska länge. Jag vill klia men inifrån, om ni förstår hur jag menar...känslan är inte ytlig utan det känns liksom inifrån. Det är ju en aninges svårt att klia inifrån ;) jäkligt jobbigt för det hade vart förbaskat skönt att få göra det.

Det är väl inte kliet egentligen som är värst, det är den brännande känslan som är jobbig, det känns verkligen som när man bränt sig, ärret känns varmt men tar jag på det är det ju givetvis inte varmt. Jag vet hur otroliga nerver är och hur de kan luras och just nu uppskattar jag dem inte och tycker att de inte behöver va så komplicerade som de är. Får hoppas det går över snart, en graviditet till när jag har såhär mycket känsel kan bli obehaglig i början, jag har ju inte gått ogravid såhär länge sen jag blev gravid med Max. Jag antar att det är därför jag får tillbaka en del känsel nu.

Undrar hur det blir efter nästa snitt? Jag är väldigt nyfiken på hur många gånger man kan skära av nerver innan de inte kan hitta varann igen. Hittar de den nervände som den tillhörde eller kopplar de om sig...ja, de jag lärt mig är ju att de kopplar om sig så jag gissar på att man alltid kan få tillbaka känseln eftersom nerverna är kvar och det kan ta flera år och så plötsligt känner man igen. Ska fråga nån läkare när det blir aktuellt eller när jag får tillfälle, det är fascinerande. Det är bara skönt att inte känna kan jag informera om...slippa kliet, slippa känna obehag av byx- eller troskanter...