Nu har Nico vart sjuk i nästan 2 veckor, jag började lite lätt i helgen men det blev inget av det direkt, eller...näsan va det som inte kommit igång rättare sagt, va hos mamma igår och sydde lite, Millan och hennes pojkvän J kom dit och så hade jag köpt glass så vi kunde fira lillebror väldigt mycket i efterskott. Han fick en ritplatta av oss :D

Ja, Nico va ovanligt gnällig igår av nån anledning, tänkte att det bara va en sån dag och att hon va övertrött, N kom förbi en stund och Nico somnade i hans famn vilket nästan aldrig händer så jag va helt övertygad om att detta va enda anledningen till gnället och att hon va så klängig. Blev inte färdigsytt utan vi åkte hem, så fort jag gick till ett annat rum somnade Nico snabbt men så fort vi gick in i köket igen vaknade hon, hon ville inte äta och så kan det bli när det är för mycket spännande att se på. Hon va lite varm men jag svettades jag med ju för de va så förbaskat varmt och så satt vi ju fast i varann ;)

Väl hemma somnade hon snabbt, sov en dryg timma och när hon vaknade tänkte jag att hon säkert ville äta för hon åt knappt måltiden innan och nu hade hon sovit över den vanliga tiden för sista flaskan. Hon vägrade flaskan, detta händer ju aldrig. Två mål på rken som inte går ner, jo nästan halva efter en timmas trugande gick ju förra målet ner. Fortfarande varm men det är hon ju alltid, inte ovanligt varm i pannan utan i kroppen...inte svettig som vanligt så nu började jag undra...väntade ett tag och kände igen och hon blev varmare och snabbt gick det. När vi skulle lägga oss låg hon utan kläder länge och hon kokade verkligen. Tog tempen och den va över 39 så i med ipren och sen i säng. Hade med mig en flaska välling upp men nej...nu på morronen va hon ju hungrig som väl va och tempen hade hållt sig nere men det är fortfarande feber, avvaktar med ipren för än så länge är hon på gott humör.

När hon ändå är dålig så varför inte själv bli lite sämre? Inte för att jag måste springa och snyta mig direkt men det kittlar i näsan hela tiden, nyser och halsen känns svullen. Musklerna i hela kroppen värker och har så gjort i flera dagar, körtlarna i armhålorna är svullna och ömma, annars känner jag aldrig av dem men när Nico kommer när känns det verkligen. Känner att det kan ju få bryta ut ordentligt nu så jag kan börja må bra igen för som det är nu är jag bara så trött och öm.

Tanken va ju att åka till mamma idag igen för att sy färdigt, hittade ett så häftigt tyg i lördags när vi va på julmarknaden så jag köpte en del och ska sy ett par kuddar, jag hann bara klippa, stryka och nåla igår men visst, det är ju det som tar mest tid egentligen, ju bättre förarbetet är gjort desto lättare är det u att sy den. Får se hur det blir framåt dan men blir Nico gnällig eller febern går upp får vi stanna hemma idag. Babycaféet imorrn får vi nog hoppa över även denna vecka, nu börjar det kännas att jag inte vart på ÖF eller babycafé på länge, saknar personalen, föräldrarna och att få sitta och fika tillsammans. Hoppas verkligen vi kan komma iväg på måndag igen och sen på torsdag nästa vecka är det ju julpyssel på kvällen.

Håll tummarna för att vi ska krya på oss ;)

Gör ett roligare inlägg sen med bidler, måste tömma kameran nu ;)

Ja, A.B.B. är alltså Anders Behring-Breivik...idag fick världn veta hur psykologernas utvärdering lyder; frisk va han inte nä.

Här känner ju jag att när jag fick veta att han inte va frisk drog jag en lättnadens suck, och det pga. att om han nu hade gjort allt det han gjort fullt frisk i huvudet hade det vart så ännu grymmare och "värre", nu får man ju i alla fall  svart på vitt att han är sjuk i huvudet...däremot kan jag förstå att flera anhöriga och offer reagerar negativt på detta för nu hamnar ju A.B.B. inte i fängelse utan kommer få vård.

Jag hoppas ju att de snart kan känna att det är "ok" och att vården antagligen kommer ta en evighet, nån uttalade sig om att han kanske aldrig kommer ut...han lider av paranoid schitzofreni, kanske kan han bli frisk med vård och medicin, kanske blir han aldrig frisk...men blir han frisk utgör han ju ingen fara längre och självklart ska han då släppas även om det känns fel...men nu har ju varken vi eller norge livstid och vi har samma system med vård istället för fängelse om förövaren är sjuk. Reglerna ska gälla alla som gjort något oavsett brott även om det ibland känns fel.

Men jag står fast vid att det känns skönt att veta att han inte va vid sina sinnnes fulla bruk när han tog 77 personers liv den 22 juli i år. Ingen frisk människa kan väl göra en sån sak?

Läser på aftonbladet om en pappa i frankrike som straffat sin 3 åriga son genom att stopp honom i tvättmaskinen och köra den i några minuter, enligt dottern i hemmet va inte detta första gången men det va den sista, den 3 åriga pojken dog och båda föräldrarna har bortförklaringar men vad jag hoppas att de spärras in för all framtid, hur fan är man funtad när man kan göra nåt sånt???? För er som vill läsa hela artikeln så finns den här.

Såg på Malou, efter tio...det handlade om Tamara och Ludvig som träffades år 2000, Ludvig va en känd violinist och Tamara va konståkerska, det va kärlek direkt och de gifte sig, en kväll ska de på bio i L.A. för att se en Lasse Hallström film som Ludvig spelar viol i. På väg hem efter filmen krockar de och Ludvig blir förlamad ch hjärnskadad, efter 6 veckor flyttar de till Sverige och här lever de nu, Tamara och Ludvig är fortarande tillsammans och det är så framtiden ska fortsätta se ut. Det va så gripande att se, för visst har jag och N suttit och pratat om det, vad gör du om det händer mig något? Vi har båda sagt att självklart stannar man kvar, det är ju vi. Bara för att man hamnar i rullstol, blir allvarligt sjuk så letar man inte efter nån ny, vi vill hålla ihop.

Att då få se Tamara som stannar hos Ludvig, det va så fint, Tamara ser samma Ludvig som innan, de kommunicerar på ett nytt sätt med att blinka osv. men kärleken är precis lika stark som innan, det ger ett hopp, att det vi sagt till varandra här hemma inte är omöjlig, för är det äkta kärlek från början är det inte svårt att fortsätta leva ihop.

Nico äter alltid 5 gånger om dan, det avviker väldigt sällan och då åt fel håll, att hon nån gång vill ha mindre mat men det har vart när hon vatr sjuk, precis som hon är nu men nu gick det istället åt rätt håll. Hon har ätit sina vanliga fem mål, sista vid 19...men vid 20 vaknade hon, ville va vaken, sträckte sig efter min vattenflaska så hon fick den och trodde hon skulle leka med den som vanligt men nä, hon började dricka och ville inte sluta...så jag gjorde en flaska välling för att se om hon va hungrig och de va hon, hela flaskan åkte ner och nu sover hon så gott :)

Vi ska gå upp och lägga oss nu men jag har suttot på tradera och budat på träpussel, såna med knoppar på och vann två stycken :D En med bondgårdstema och ett annat med andra djur. Kvällen och eftermiddan har jag julpyntat och gardinerna i köket är på plats för de behövde inte strykas ;P

Nu, sängen...imorrn ska vi handla.

Fick mitt i förra inlägget ett samtal från göteborg. Tjejen från uddevalla patientnämnd hade ringt den här tjejen och pratat om hur anmälan ska göras och Irma ska sitta med mig och hjälpa mig att skriva och prata. Tjejen från göteborg ville också prata med mig och veta mer och när jag genom tårarna berättat allt säger hon bara "Du måste anmäla" hon tycker att oavsett hur jobbigt det är nu är det viktigt att så fort jag får papprena måste jag ringa Irma och sätta en tid för att träffas för hon sa att av erfarenhet vet hon att socialstyrelsen kan låta bli anmälningar om de är för nära den där 2 års gränsen. För oss är det ett halvår kvar och det är alltså lite bråttom.

Hon resonerade väl som jg gjort, att anmälan är för att se om några fel gjordes, hade vi rätt eller har det ändå gått rätt till? För har vissa saker skett på rätt sätt så får jag bara ta det och utifrån det läka och släppa, men om vissa saker skett på fel sätt kan jag utifrån det få upprättelse, genom att jag får rätt, att rutiner ändras och att nån kanske får nån tillsägelse...och så kan jag läka och släppa.

Vi tyckte nog samma även om att anmälan kan bli ett slags avslut och det är behövligt, för med en massa frågor utan svar finns det men vissa frågor kan väl på ett sätt få ett svar, om det va rätt eller fel...mer svar kommer vi inte få, vi kommer aldrig få veta varför det hände, felen som gjordes kan aldrig tas tillbaka. Johan, läkaren på Näl har bett om ursäkt när vi träffades och jag tog upp detta med att han visste redan på torsdagen och vi fick veta först på måndag eftermiddag att Max hade denna hjärnblödningen. Han vet dessutom att den förvärras men vi får inget veta, vi vet ju inte ens att han gjort ett ultraljud. Här kan jag inte få mer än en ursäkt, han sa att det va en svår avvägning och att ibland tar man fel beslut. Mer blir det inte...men en tillsägelse och nya rutiner med klara riktlinjer hur man agerar i en sån här situation, när man gör undersökningar ska föräldrarna underrättas och hur gör man när ett barn är döende? Ska man hålla det för sig själv i flera dagar?Nä, det är väl vår rättighet att få veta så vi får mer tid tillsammans och mer tid att förstå.

Felen Östra gjort är ju detta med ultraljudet som inte är gjort men kanske är gjort men inte dokumenterat, transporten blev ju en ny frågeställning nu i och med artikeln i GT i förrgår.

Nu önskar jag att inget mer kommer fram om det inte kommer fram nu. Men när anmälan är gjord och när socialstyrelsen sen granskat och lämnat ett utslag vill jag inte att det framkommer nya saker som gör att jag får nya frågor...jag trodde inte jag skulle få fler frågor än de jag hade tills nu, nu känns det som jag är tillbaka när allt hände, känslomässigt. Jag har vart som ett öppet sår och är fortfarande.

Det räcker inte med att känna allt detta, vi toppar med huvudvärk, tät näsa, ledsen och sjukt barn...då blir det ju sådär extra lätt att ta itu med det ledsna...men de är väl lika bra att ta allt på en gång nu så kanske vi kan få en lugn och fin jul? ;)

Alltså...det är jättebra med rena vägar och att det är milt väder ute men nu längtar jag faktiskt lite till snön. Jag har julkänsla som bara den...så fort det blir mörkt ja, men på dagarna när det är ljust och man ser allt det gråa ute så försvinner stämningen direkt. Nu hade det gärna fått komma lite snö, som ligger kvar och så vägarna kan få förbli rena...såg på vädret imorse och det verkar som att det skulle kunna komma snö till helgen men tvivlar faktiskt på att det tar sig hit ner...blir väl värmlänningarna som får det.

Jag är inte den som älskar snö men när det ligger så fint och vitt och vägarna har hunnit bli plogade och saltade är det perfekt. De två vintrar som varit är inget jag gillar, alldeles för mycket snö alldeles för länge och när det hela tiden kommer mer och mer och mer så det blir farligt höga vallar och vägarna ständigt är moddiga och hala, så resurserna inte räcker till...näe blä...men sådär lite lagom.

Igår kom lite av Nicos julklappar med posten...hade beställt böcker från goboken och en av dem lekte jag och N med lite igår, måste ju veta vad hon får ;) det en en pekbok med djur och på sidan om boken finns det knappar att trycka på så hör man hur djuren låter :P Nico blev helt vild när vi tryckte på knapparna men nu är den undanlagd. Har suttit och skrivit upp vilka vi ska köpa julklappar till och vilka som är klara och vilka som ska ha nåt mer. Har precis kommit på den helt perfekta julklappen till N. Stod helt nollställd men så plötsligt kom jag på det.

Kan tyvärr inte skriva ut det här för det händer att han är här och läser ;)

Vaktar på lite saker på tradera till Nico också för jag hitade så fina träpussel med knoppar, utropet låg på 15:- och när jag kollade vad helt nya pussel kostade så va de 99:- Då kan jag köpa på tradera och kanske få ett par, tre stycken istället för ett :)

Jaja, julmarknad i övermorrn i alla fall, kanske mer julstämning kan komma och ska försöka få upp lite lyktor och dukar idag...kanske gardinerna kan komma på plats imorrn eller på lördag när N kan ta Nico medan jag stryker.

Har ställt in allt imorrn, babycafe, sjukgymnast och veckohandlingen...Nico är förvisso på gott humör idag men vart otroligt trött och har fortfarande feber och är ordentligt tät, jag kände mig dålig igår och va säker på att vakna sjuk idag men nej, "bara" ont i huvud och kropp, ömma muskler och körtlarna i armhålorna värker, ont i halsen och småtät men inget mer...vågar inte hoppas eller önska så jag förväntar mig istället att bli sjuk.

Veckohandlingen med mamma och mormor är flyttad till fredag, då kommer ju N's lön dessutom så då ska jag åka till happy och köpa ett par ramar och kanske nån pyjamas till till Nico eller nån mysdress...julklapp...kanske nån tomte? De har så mycket och väldigt billigt men av nån konstig anledning blir det alltid dyrt i kassan :O Fattar inte varför :P

På lördag är det julmarknad och då kanske man kan göra nåt loppisfynd, det händer nästan aldrig men man vet aldrig, om inte annat kan man titta och förfaras och skratta elakt och gott åt vad folk haft i sina hem och vad andra drar hem till sig...usch, de kan va lika roligt att titta åp blocket, bara välj typ soffor och var så god, förfasas och skratta åt folket.

Nu ska N snart lägga sig, han ska upp redan vid 4 för imorrn bitti börjar han kl. 5 :O De ligger lite efter och de som ska göra nästa moment med fönstrena har inget att göra och står och stressar N och de andra så för att hinna ikapp börjar de två timmar innan alla andra imorrn :O Hjälp, de är alldeles för tidigt men han har i alla fall med sig mat imorrn och inte bara mackor. Han lär ju däcka när han kommer hem imorrn...det blir ju 12 timmar allt som allt hemifrån, men sen är det ju bara fredag kvar som väl är.

Är rätt trött jag med faktiskt, va uppe vid 7 imorse, har sedan några veckor tillbaka slutat ta med mat upp så jag tvingas gå upp och det är jätteskönt, men man blir så hiskeligt trött och går lyckades jag sova lite på dan men idag har jag hållt igång. Tvättat, hängt tvätt, diskat och lagt in och upprepat, lagat mat, rensat i papper, kastat grejer, pysslat med blommorna, lekt med Nico...hon sover ju i min famn så jag har haft ett par pauser och fick se på Hem till gården ;)

Ja, det va otroligt onödiga och jobbiga tankar som hindrade mig från att somna igår...grejen är den att sist vi grälade hasplade N ur sig att "då kan vi ju gå isär, så har jag Nico varannan helg" Jag blev illamående och skakig, livrädd...jag kan inte va ifrån Nico så länge! Jag vill inte gå isär...sa dan efter när vi redde ut allt att nästa gång du säger så så är det allvar, man kastar inte ur sig en sån sak om det inte finns ett allvar bakom orden. La det där bakom mig trodde jag, men så igår på Efter tio va Martin Melin där som gäst (från Robinson) han har en pappablogg och de pratade om att leva i en s.k. modern familj där han har 2 barn sen innan, Camilla Läckberg har 2 sen innan och så har de ett tillsammans.

En psykolog gästade dessutom för att prata om separationer, delad vårdnad och allt det där. Detta rörde upp så många känslor...jag tänkte "tänk om" tänk om det en gång händer att vi faktiskt går isär? Hur ska jag överleva det, avsäga mig en del av mitt/mina barns uppväxt?? Det som gör att det känns sådär extra jobbigt är ju att jag redan är utan ett barn, jag får aldrig uppleva Max mer än de där 5 veckorna vi fick, med Nico händer det så mycket och jag är så lycklig över att få va med om allt detta, det är det bästa i mitt liv, att få vara mamma. Det har vart min dröm sen väldigt unga år...tror att det började redan i förskolan det där med att vilja ha bebis och i högstadiet va längtan så stark att om jag skulle bli kär och hitta nån så ville jag hellre ha barn än jobb och utbildning, det kan man ju alltid ta senare...

Psykologen satt där och sa att pappor som tar barnen varannan helg får bara det fina, lätta och roliga medan mamma får ta allt det tunga och allvarliga, pappa blir rolig, mamma blir tråkig och jobbig....men varannan vecka? herregud, jag missar hälften av Nicos liv då :O

jag vill inte gå isär, aldrig nånsin men det finns ju aldrig några garantier och jag styr inte över N heller. Men skulle detta hända vet jag inte...då får N flytta in hos oss varannan helg då, eller varannan vecka...för jag an inte tänka mig att avstå mitt barns liv, jag är ju redan tvingad att avstå mitt första barns liv, jag kan inte lämna bort ytterligare ett även om jag får tillbaka henne.

Alla dessa känslor och onödiga tankar höll mig vaken inatt. Jag hörde diskussionen från Efter tio, jag kände åter igen illamåendet från förra grälet, det tomma hotet som kan bli verkligt, när vet man aldrig men jag hoppas att jag aldrig mer får höra dem. Det är ju vi, för alltid...ett liv utan N vill jag inte ha, jag vill att våra barn växer upp med oss båda och jag tänker va helt självisk och aldrig vilja avstå en enda dag av mitt/mina barns liv.

Som det känns idag klarar jag inte ens av att lämna bort några timmar till nån annan än N, det räcker att jag åker och handlar utan Nico nån gång, att jag får duscha utan henne med mig, kanske nån gång få gå på toaletten själv ;) Men resten...resten vill jag ha Nico hos mig, så näre det bara går...när hon satt i min famn i morse, snörvlig och febrig, sträckte sig efter mig och ville kramas och pussas...då blev hjärtat så stort att det fanns knappt plats för det längre, tårarna kom och jag kände att jag kommer aldrig kunna va utan henne.

Visst kan jag säker tänka mig att ha barnvakt nån gång i framtiden...ska vi ha barn måste vi ha barnvakt bebisen ska ju ut...det är det enda som skrämmer mig med att få barn igen...det är att jag måste lämna bort Nico i i alla fall en vecka :O En hel vecka!?? Näe...men jo...jag måste ju det, ska ju snittas, dessutom få barn innan v.36 nästa gång så det finns ju en liten risk att vi hamnar på neo och måste stanna mer än den där veckan. Sist åkte vi dit på måndag för inskrivningen, de tog hela dan, på tisdag morron kom Nico, torsdag hade vi kunnat åka hem men eftersom hörseltestet måste göras där skulle vi i så fall åka tillbaka på fredag bara för det och dessutom hade Nico gått ner lite för mycket så det blev fredag vi åkte hem...har vi tur nästa gång blir det likadant men det är länge när Nico är så liten...för blir det bebis när jag vill är hon bara 1,5 år men N måste ju inte stanna med oss varje dag, han kan ju åka hem och ta Nico och sen åka ner och hämta hem oss...kanske känns det inte alls jobbigt när tiden är inne...men separationsångest har jag...så onödigt att tänka på sånt nu, och en del tankar kommer förhoppningsvis aldrig bli verklighet...ni andra som mist barn, känner ni likadant eller känns det ok att tänka sig att lämna bort era levande barn eller om ni tänker tanken att ni separerar, hur känner ni inför delad vårdnad? Känner ni som jag, att aldrig i livet att jag lämnar bort mitt/mina barn?

Undrar om det är just för tat jag förlorat Max som jag känner såhär, eller känner även ni andra som inte mist barn likadant ni med? För innan vi miste Max och jag nuddade vid dessa tankar va dlead vårdnad inget som va lika jobbigt även om det va jobbigt...nu känns det som jag får andnöd och panikångest bara jag tänker på det...så jag får sluta skriva om det nu så jag får andas igen ;)

ja, det är tredje dan idag så det kan det väl va? Är ju inte så vanligt annars tycker jag att man har feber flera dagar bara för en förkylning. Det verkar dessutom va nåt som går, varenda unge igår på ÖF va sjuka och två stycken fick åka hem med för sjuka barn för de blev dåliga medan de va där.

Nu räckte det ju tydligen inte med förkylning och feber för Nico utan igår kväll började ena ögat rinna och idag är det en ordentlig ögoninflammation, inte så konstigt egentligen när hon drar ena handen från näsan och sen upp i ögat :O

Detta resulterar ju i en lätt kinkig tjej som är på världens bästa humör som vanligt men som väldigt snabbt slår över och är superledsen, nästintill otröstlig. Frustrerad när hon inte får luft eller när jag kommer och torkar näsan. Skulle vart till jsukgymnasten i eftermiddag men jag vågar inte chansa på att Nico hinner bli bättre till dess för om jag inte avbokar senast 4 timmar innan bokad tid får jag betala, och jag har frikort och har redan avbokat en tid alldeles för sent och ska betala den...får hoppas på att Nico hinner bli bättre till torsdag när nästa tid är inbokad.

Är en föreläsning om ADHD ikväll också som jag och mamma tänkte gå på men som det verkar nu är det inte möjligt. Får se hur resten av dagen ser ut men när hon är såhär duger ingen annan på kvällen när hon dessutom är trött. N har precis sms:at att han vart på vc och lämnat avföringsprovet så vid 11 går det iväg till lab, sen tar det väl en dag eller två innan jag får svar...imorse va det verkligen full fart på magen, såpass att blöjan inte räckte till och detta har inte hänt sen hon va riktigt liten och växte ur en storlek.

Ja, vi får väl hoppas på en helt frisk liten tjej om ett par dagar, kan va skönt med en hemmadag också ;)

Ja min pratar vi då inte om :P men Nicos däremot pratar jag gärna om. Förra veckans kontroll visade ju 8270, en nedgång på 200 gram på 3 veckor...så idag va det ny vägning...har haft i smör i maten och gröten som jag fick tips om och det gjorde susen! En uppgång på nästan 500 gram på en enda vecka :O nu väger hon 8720 gram. Magen är ju fortfarande jättelös men med mer fast konsistens inemellan så att det är vällingen känns fel, maten överhuvudtaget har funkat fint tills första tanden tittade fram, det va då magen blev som den blev och färgen ändrades och den är oljig. Nu har det hållt på så länge och slutar inte fast den senaste tanden tittat fram och jag kan inte se att det skulle va en tredje på gång så jag bad Signe skriva remiss på odling av avföringen.

N va med en stund på ÖF och va med inne på bvc, han fick åka vägen om vc och hämta odlingspinnen och röret och Nico är nu lite sämre igen så jag har gjort provet redan nu ikväll så N får lämna detr på vc imorrn bitti ifall hon fortfarande är såpass dålig imorrn att vi stannar hemma. Då blir det gjort på rätt dag och blir inte så krångligt.

Hoppas det inte visar nåt på odlingen och att det blir bra av sig självt snart.

Idag fyller min vän "scharlotta" år! Grattis gumman!! Hoppas du haft en fin dag fylld med gosaker, presenter och trevligt folk ;) och en snäll liten prinsessa också, puss på M från mig och en massa kramar till dig <3

Ja, nu är det gjort alltså...papprena är på väg, sist tog det en dag så låg de i brevlådan så de bör ligga där redan imorrn alltså. hon va väldigt förstående och har antecknat allt vi pratat om, hon ska kontakta göteborg så de kontaktar mig så jag får svar på mina frågor...sen när jag känner mig redo ska jag ringa till patientombudet igen och boka in en tid så åker jag till uddevalla och får hjälp med att göra anmälan/anmälningarna. Mina tankar och minnen är ju huller om buller och för att få det att bli lättläst behöver jag hjälp med detta, helst med nån som inte är engagerad alls sen innan.

Det som anmäls nu är alltså att Östra påstår att de gjort ett ultraljud men det finns inte antecknat och de sa till vår nya läkare på Näl att de inte va gjort fast de sagt till mig att de gjort undersökningen och att allt såg bra ut. När inträffade hjärnblödningen? Va det så som vi fick förklarat för oss, att det va en försvagning nånstans och att detta va oundvikligt eller hade det kunnat undvikas? Va transporten nåt som inte skulle gjorts? varför berättade inte Johan eller ssk att de gjort ett ultraljud på torsdagen så att vi i alla fall va informerade om att det gjorts? Vi fick veta först på måndag eftermiddag. Detta gör att vi missar 4 extremt viktiga dagar med Max. Had ehan levt hade dessa dagar bara vart som vilka andra men nu va det några av hans sista och vi missade dem. Vi hade fått en hel helg på oss att smälta detta, få dit fler för att träffa honom, hålla honom mer, få fler foton...vi va i sån chock att vo mest irrade runt och inte visste nåt om nåt även om jag va mer samlad än jag trodde jag skulle v ai en sån situation.

Nu ska jag snart åka till ÖF med sjuklingen, skulle hoppat över det egentligen men vi har ju en viktkontroll på bvc som är viktig idag så vi åker till ÖF så hon hinner få i sig mat innan bvc besöket så hon kanske är mindre grinig, jag hinner varva ner med en kopp kaffe, ta en liten promenad så vi båda får frisk luft. N ska till vc för att träffa sjukgymnasten ang. ryggen men de va lite bättre idag så imorrn kan han förhoppningsvis jobba igen.

Ja, jag har då inte sovit många timmarna inatt...la oss halv tio för att vi va helt slut men kunde jag somna? Nix, jag mådde fysiskt illa, som att jag skulle kräkas, jag tänkte om och om igen på allt som hänt...det är ju inte bara det att de borde ha lyssnat på mig eller att Max dog eller att vi inte fick några svar på våra frågor...det som är störst nu är ju ändå skuldkänslorna. Skuldkänslorna mot Nico.

För det är ju såhär, hade inte Max dött hade vi inte haft Nico och när jag då önskar mig Max tillbaka är det sm att önska bort Nico och det vill jag verkligen inte!! Kan inte leva ett liv utan henne...men jag vill inte ha ett liv utan Max heller. Att nu tänka och fundera och få nya frågor gör att skuldkänslorna åker upp till ytan igen...jag har ganska nyss accepterat att det är såhär, skuldkänslorna kommer jag ha till viss del, jag är inte tacksam för att Max dog men jag är tacksam för att vi fick Nico. Även om jag skulle vilja ha Max kan jag inte ha båda hos mig och får leva med att ha Max i mitt hjärta, osynlig för omvärlden. Men att nu riva upp såren så de är vidöppna igen gör ju att ännu en gång saknar jag Max sådär farligt mycket...sådär mycket att jag inte kan sova, sådär mycket att jag inte vill gå upp ur sängen, och följden blir att skuldkänslorna blossar upp för det är ju så...jag kan ju inte få båda och jag ska lära mig acceptera mitt liv som det är nu...jag borde va nöjd med det jag har men vill ändå ha mer, jag vill ha det jag inte kan få.

Jag vill va ovetande igen...jag undrar hur våra liv hade sett ut om allt gått bra och vi fick med oss Max hem? Men de kan jag inte tänka för då blir jag galen och jag tänker väldigt snabbt att ja...de blir ett liv utan Nico och det går ju banne mig inte! Jag kommer aldrig kunna trassla mig ur dessa tankar eller kluvna känslor, jag får bara lära mig att leva med dem...men det trodde jag att jag precis gjort men icke. Det tar nog inte bara dessa 7 månader, det tar nog några år om man nånsin lär sig.

Sorgen bleknar ju med åren, jag vet ju nu att det blir bättre att dipparna blir färre men det är ju så, att när dipparna väl kommer är de djupa osm bara den men man tar sig upp så mycket snabbare, det går oftast bara på nån dag nu för tiden och sen klättrar man uppåt igen. Älta och prata eller skriva är det bästa för mig.

En annan anledning att jag sovit dåligt när jag väl kunde sova va att Nico är förkyld och är dålig, snörvlat, tappat nappen och fick ingen luft, detta hände om och om igen från 2-3 tiden och till 4 när jag gav upp och kom på att jag har ju köpt de där dropparna som är så bra, använde ju av dem på kvällen och det gav direkt resultat, fattar inte att jag inte tänkte på det tidigare...tog mig upp ur sängen och ner till vardagsrummet, Tom låg på min plats och flyttade snällt på sig så jag fick sitta, letade fram dropparna och handduken och fixade iordning, tog mig uppför trappan igen och det tog mindre en en minut innan Nico kunde andas igen :O De va banne mig ett snabbt resultat och vips fick vi båda sova, jag sov väl inte superbra för jag vaknade hela tiden av drömmar jag inte kommer ihåg nåt av eller av att lyssna på Nico. Had etagit med mig näsdroppar också men grejen är ju att de ska man ju ge 10 minuter innan måltid och hon skulle ju inte äta och annars funkar de inte lika bra har jag märkt, av nån konstig anledning?

Till alla er som är nyfikna på dessa dunderdroppar kan jag informera er om att jag köpt dem på ett apotek i england, över nätet...de kostar drygt 3 pund och frakten va billig den med så jag tippar på att bara denna och frakten går på under hundralappen...när jag beställde köpte jag ju bedövningssalva till tandköttet också och allt som allt då gick det på 130:- och det tog 4 eller 5 dagar så låg det i brevlådan. Klicka här så kommer ni direkt till dropparna jag köpte.

Så det som verkligen skakade mig nu idag, slog på nyhetsmorron och första nyheten jag får är att Lasse Brandeby (Kurt Ohlsson) är död, endast 66 år gammal. Det är ju ingen ålder och jag trodde ju att han va frisk eftersom han va med på Fångarna på fortet i somras men han va tydligen sjuk även då...

Nu ska jag ringa patientvårdsnämnden.

Stod och gjorde tsatsiki, pratade med N om artikeln, om allt vi gått igenom och att det alltid kommer påverka oss, han va "sugen" på att stanna hemma imorrn bara för att va med oss, ha en lugn dag, följa med till ÖF och bvc på viktkontrollen...men samtidigt vet jag att min värsta dag är idag, imorrn är allt bättre även om jag kommer va nere, jag kommer prata om det med alla som vill och orkar lyssna, få älta det, ringa patientvårdsnämnden, har redan letat upp telefonnumret och bokmärkt sidan.

Jag fick ur mig en massa tårar och kvar är mest ilska men även en stor sorg...den där jag försöker låtsas som att den är bättre, på ett sätt är den bättre...den gör sig inte påmind hela tiden, det är inte varje dag även om det varje gång går minst en tanke till Max, oftast en glad, ett minne men så kommer de jobbiga minnena också och då trycker jag ner dem tills det pyser över. Idag gjorde det med råge, men de va skönt at få ur sig allt. Men denna ilska...usch, jag känner att om N gör nåt som irriterar mig vill jag skrika, men det kommer ju stta igång ett bråk som är heöt onödigt i så fall, det orkar jag inte för då slutar det med att jag är ledsen istället och har en massa ilska kvar som jag inte får ur mig.

Ja nu svävade jag ut en hel del...tsatsiki va jag på ju :P när den va färdig tänkte jag att Nico skulle få smaka, lät bli saltet för vitvinsvinägern gör ju sitt ändå...men oj en sån min hon gjorde :O De va nog lite för starkt för hela ansiktet skrynklade sig men hon ville gärna smaka mer men nä, inte helt ok nä. Så smakade hon på vitlökssmöret, de va bättre men även det va nog lite väl starkt...jag öser ju verkligen på med vitlök bara för att det är så förbaskat gott ;) Nu hade ju Nico precis ätit när vi skulle äta så hon fick inte smaka på gratängen ewller köttet idag men ska få smaka imorrn på lunchen.

Igår kväll började hennes näsa rinna och det fortu blir det fortsatte den med idag, nu blir det bara me roch mer och det är en kinkig liten tjej vi har här hemma ikväll...pussade henne på pannan och fick känna att hon började bli lite varm, avvaktade en stund och kädne igen och hon blev varmare och mer ledsen så jag tog tempen och ja, nästan 38 grader ja...så nu har hon fått lite ipren och hoppas på att hon blir lite trött och sover en stund, bara det att hon är så tät nu att det är svårt att ha nappen och då ör det svårt att slappna av, har hällt lite olja på en handduk, så nu hoppas jag de blir lättare att andas snart.

Tack för de fina kommentarerna och ja...de va väl på sitt sätt bra att artikeln kom nu nr den kom, för då blir anmälningn verkligen av, det är tack vare ert stöd nu som jag får kraften, jag vet att ni finns där för mig <3 Kommer säkert behöva er ännu mer när papprena kommer hem, fler har fått höra lögner av läkare och det känns ändå "skönt" att veta att vi inte är de enda som råkat ut för det.

N stannar hemma imorrn, skyller på ryggen osm han ändå gjort illa idag, han har ringt sjukgymnastiken och hoppas få en tid dit också imorrn men ska väl mest va med oss, bara va, få va lite ledsna tillsammans och kanske gör han oss sällskap till ÖF. Kan nog va skönt för de finns en konstig pappa där och han lyckades klämma ur mig mitt mobilnummer...helknasig är han men får ta det i ett annat inlägg när jag har mer tid och ork att tänka på det...jag råkar då ut för de mest knasiga människor :O

Slår upp GT på nätet och det första jag ser är att Östra får skarp kritik för förflyttningarana på alltför små och bräckliga barn...genast kastas jag 1,5 år bak i tiden...Max har insjuknat i en sepsis(blodförgiftning), kräver respiratorvård och stark antibiotika...fram till nu har han vart otrolig, klarat sig utan syrgas, en viktuppgång på drygt 200 gram/vecka och klarar långa, långa stunder ute i våra famnar, sköter magen u.a. och läkarna är fascinerade, så fascinerade att de ber om lov att få fotografera honom och använda Max i föreläsningar...såhär ska inte ett barn född v.26 och dessutom nästan 50% tillväxthämmad, klara sig...han hade en hjärnblödning grad 4 som gick tillbaka och som nästan helt säkert inte skulle lämna några spår, ductus hade slutit sig och alltså behövdes inga ingrepp göras. I och med sepsisen märker man att huvudet växer en aning, ibland för mycket, ibland normalt, de informerar om vattenskalle återigen och vi är beredda på att det kan behövas en shunt. Ett par gånger när han är mer stabil, tappar de honom på lite liquor men inte så de är nöjda. Ultraljud på hjärnan ska göras minst 1 gång i veckan och ska så fortsätta får vi veta efter första ultraljudet, jag är inte med vid första men vid andra och tredje ultraljudet är jag med. Sen missar jag de andra och vid nåt tillfälle vill de inte att jag är med eftersom det är för trångt.

Trots att Max nu är skör, går på antibiotia och precis kommit i c-pap med högt tryck och högt med syrgas, vill de skicka honom till Näl, belastningen på Östra är för hög och Max är för frisk och stabil för att få va kvar. Vi vädjar att få vara kvar men det ända som händer är att läkaren från Näl ringer och berättar hur bra det är på deras neo...nåt jag vet genom vänner att så inte är fallet, vi ber om och om igen att om vi måste flyttas kan vi väl få komma till Mölndal, vi trivs med vården i Göteborg och känner oss trygga, på Mölndal är samma läkare som på Östra så vi slipper känna oss otrygga även med det. Det enda vi får tillbaka är att vi inte får välja, det blir Näl...de ringer oss på eftermiddagen och säger att imorrn bitti är transport beställd, då åker Max till Näl...jag har ont i magen men litar på att de inte skulle skicka iväg Max om han va för dålig och det är trots allt ett steg hem, så vi vuxna får väl bara bita ihop...ett föräldrapar är redan på Näl och det andra kommer snart de med. Lite trygghet har vi i det.

Vi måste ju städa rummet på Ronald McDonald så vi gör så att vi går till avd. 36, säger hej till Max, pratar med läkarna...vi har munskydd på oss då jag vaknat med lite ont i halsen...transporten kommer och vi säger hej då...nu ska vi snabbt städa och packa och sen åka efter. Det tar oss några timmar att städa grundligt, äta, packa, säga hej då till alla, sen bär det av...vi tar 45:an för det blir närmast från Göteborg. Tror klocklan är 4 när vi kommer fram, får tag i parkering och betalat, hitta neo och hitta Max...han ligger i karantän då det fanns en magbakterie på Östra som inte får smitta de andra så medan avföring är skickad på odling blir det eget rum, detta gäller även oss så vi får bo i ett temporärt rum.

Allt känns så fel, jag är ledsen och irriterad, även N känner såhär...rummet är inte städat, vi är trötta, vi möts av otrevlig personal och snäsiga kommentarer, vi får inte ta eller hålla i Max som vi vill och som vi brukar göra...allt blir fel...när N öppnar fönstret för att vädra i vårt rum börjar dammet åka omkring och vi ser att lamporna är täcka med flera års damm...vi bestämmer oss efter bråk med personalen för att vi åker hem över natten...det tar mindre än en timma att åka nu så det får gå. Vanar med ont i halsen som morronen förut och vågar inte utsätta Max för detta, han är inte färdig med antibiotikan än och dessutom flyttat...det kan bli för mycket så vi stannar hemma, litar på att personalen informerar oss om nåt händer och jag ringer så många gånger om dan att de börjar bli irriterade. Jag får informationen att allt är bra, vad vikten för dan va osv. Stannar hemma ytterligare en dag...och ännu en...på söndag känner jag att detta bryter inte ut, det är mors dag och jag saknar nu Max så det gör ont, jag går sönder om jag inte får träffa honom nu och eftersom jag denna morron inte ens hade ont i halsen vågar vi åka dit. Allt är bra, säger personalen men Max kräver mer syrgas...kanske en reaktion på flytten? Det enda vi får veta är att odlingen såg bra ut, Max ligger på öppen sal, med tvillingarna och deras föräldrar som vi redan känner väl. Vikten har fortsatt uppåt och han äter ytterligare några milliliter vid varje måltid. Men varför behövs mer syrgas? Jaja...inget jag tänker mer på, tränger bort det...bakslag får alla barn, eller hur? Det är ju det alla läkare sagt till oss.

På måndag ska vi få va med på första ronden...vi är först ut att få träffa läkaren och prata, det är Johan...han säger inte så mycket, vill träffa oss på eftermiddan för ett första samtal. Jaha, de är väl inget konstigt med det. Men det samtalet ändrar ju våra liv. Max är döende...så många frågor dyker upp med en gång; när hände detta? När började denna blödningen då, den som inte skulle kunde inträffa? Johan tror den hållt på rätt länge, men hur har de kunnat missa den på Östra? De skulle ju göra ultraljud minst en gång i veckan ju! Nä, de har de inte gjort...till oss har de sagt att en undersökning är gjord och att den va u.a. men det står inget i anteckningarna som jag senare får ut efter att Max dött...Johan informerar att ingen undersökning är gjord. Det står heller inget om att de ska göra det en gång i veckan utan det är bara muntligt sagt...men det ska ju gälla det med. de har ju skött det fram till precis innan Max flyttas, fast de säger till oss att de gjort ultraljudet och att allt är bra. De lljuger för oss, antingen har de gjort ultraljudet och ser blödningen men vill inte ta hand om det och skickar oss till Näl som får ta smällen, eller så har de inte gjort ultraljudet och ljugit om det och sagt att de gjort det och att det ser bra ut...båda fallen är hemska.

Nu sitter vi i en ny miljö, med personal vi inte känner och flera som vi inte kommer överens med, vi har missat flera dagar för att personalen ansett att vi ska hålla oss hemma, det är så mycket som går snett nu och att läsa den här artikeln om att Östra skickar för små och för sköra barn och blivit tillsagda gör att en ny fråga dyker upp; kom denna hjärnblödningen för att Max inte orkade bli flyttad???? Skulle de väntat och gått oss tillmöte med våran önskan om att få stanna, jag tyclkte han va för skör men litade på läkarna som fått vårt förtroende till sist. Vi delade vårt barn med dem och hade inte mycket att välja på, vi behövde dem, Max behövde dem och vi överlät vårt barn till dem. De va kanske det värsta vi gjort, att lita på dem, men vi hade ju ingen anledning att inte göra det heller...usch...jag vill gråta men tårarna sitter fast, det känns som det när som helst svämmar över men det kommer inte...imorrn ska jag ringa sjukhuset och göra en anmälan...den jag har pratat om sen Max dog men inte orkat göra, vetat att man har 2 år på sig så jag har slappnat av. Försökt läka först för att orka...har inte läkt ordentligt, kommer aldrig göra men en sån här sak gör att såren öppnas ännu en gång, de är vidöppna och det känns som igår allt hände...fan, att sånt här ska dyka upp och förvärra allt när det börjar bli stabilt igen...jag sörjer varje dag, är ständigt ledsen men är mest glad, är irriterad för att jag är ledsen, har ont både i kroppen och själen...varför kan det inte bara få va bra såhär?? Kan det inte räcka med det som redan hänt, varför måste nya saker komma som gör att nya frågor dyker upp...här är artikeln.

Idag ska N och mamma hämta våra saker i fabriken, de saker som är värda att spara när den säljs...det är möjligt att det finns ännu lite kvar som ska flytta men våra saker är i alla fall i deras nya hem i eftermiddag. Ett steg till att detta är på riktigt, morfar har sålt fabriken.

När vi va och valde saker att spara sa han att han kunde dra på överlåtandet till den 1 december...de är snart...vet inte ännu om fullmakten från gammelfaster har kommit, hon har legat på Sahlgrenska ett tag och vart dålig, hon har tjocktarmscancer och ska ställa in morfindosen så hon är ganska dålig nu. Försäljningen hngde på hennes medgivande, det finns ju men det behövs ju en underskrift ;) Jag antar att det är fixat sen vi pratade om det sist och då är det ju bara att tömma fabriken kvar...usch vad de känns sorgligt men en liten tröst är ju att vi har kvar en del saker därifrån, minnen från barndomen, minnen av farfar (morfars pappa)

Finns det? Nico har precis likadant hår som jag dvs. om jag inte har balsam i håret vid dusch så kan jag inte reda ut det, hur jag än gör blir det ett enda trassel, med balsam har jag det lenaste, mest följsamma hår som finns. Nu idag gav jag upp...Nico drar alltid i håret när hon är trött (och öronen) och nu har hon fått sin pappas lockar (jag har självfall men ganska rakt nu) och att hon ligger och gnuggar bakhuvudet mot kudden hela nätterna gör inte saken bättre...nu hade hon dessutom lite matrester i nacken för ho skulle va med och äta både vid gröten och nu maten...så nu fick hon hoppa ner i badet och det va välbehövligt! Lite olja i vattnet som är ganska varmt, medan hon sitter och leker blöter jag ner hennes hår, masserar in schampoot, masserar henne rygg, pratar och leker, så får hon tippa bakåt så jag får skölja ur håret...men de va fortfarande tovigt :O så jag tog mitt balsam för att testa om det är det som fattas och jajjemän!! Nu har hon det finaste håret nånsin! Kan inte kamma med den där babykammen längre utan jag använder en vanlig kamm för hon får små tovor...kan ju hoppas det blir bättre nu, återkommer med vidare rapport.

Nu undrar jag, finns det balsam för barn eller är det det som vi använder som gäller? Parfym är hon inte känslig för och utsätts ju en del för det ändå, men det kan ju bli för mycket, och det känns som att det säkert finns starka onödiga saker i våra produkter, en liten som inte sliter på sitt hår som vi gör med produkter och tork eller platt eller va de nu är man använder...

Om nån vet mer om detta med balsam och barn så säg gärna till! Kan inte köra utan balsam mer nu ia alla fall när det så uppenbart va detta som va problemet.

Ja, nu är alltså ytterligare två fönster putsade, även blommorna är putsade på och omflyttade, nya krukor och vatten...kokat nappar och diskat flaskor, gjort gröt till Nico och matat henne, klätt oss båda, tagit ner fler gardiner och nu har Nico däckat i min famn och Tom ligger upptryckt mot oss för han vill ju också vara bebis :) Jag passar på att få i mig lite frukost, nyponsoppa...får ta nåt mer ordentligt när jag kan komma ut i köket igen ;)

Ska barnsäkra resten av hemmet idag...nu har Nico verkligen kommit på hur man tar sig ut från vardagsrummet och det går lätt som en plätt nu, och snabbt :O Ska även sätta upp stänkskyddet till hällen, ugnen når hon inte än och den går ju inte att göra nåt med. Nu går det verkligen undan...hon lär sig nya saker varje dag och har börjat prata, hon når mer, börjar förstå ordet nej även om hon snabbt är där och gör hyss igen, inser hur mycket mer än det jag visste måste flyttas upp eller bort. Sånt jag trott va ok når hon ändå och att sträcka sig och stå på tå är det nya...titta i spegeln är nåt av det bästa hon vet just nu förutom att förfölja mig i gåstolen, en helt ny värld öppnade sig ju när hon fick den, nu när hon dessutom kan ta sig mellan rummen vill hon ju va i den hela tiden, nyaste hindret va tröskeln mellan köket och hallen men den lär hon nig snart ta sig över. Idag ska även min gamla gunga upp i dörrposten mot matsalen :) Innan den va min va den mammas, mormor köpte den för bara några kronor i början av 70-talet, och nu ska då nästa unge få glädje av den :)

Vaknar vid 7, vi ligger och drar oss i sängen en halvtimma, myser, busar och pratar...finns nog inget bättre sätt att vakna på <3 Så går vi upp, tar oss ner för trappan och så ska jag kolla så jag inte har nåt på mobilen...alltid kul att se hur hårt man sovit :P Inatt sov jag visst väldans bra för jag hade fått sms vid 00:45 av mamma. Ett inte så roligt sms.

De va så att för ett tag sen träffade hon en man ett tag, han sa att han va singel och allt va frid och fröjd men nu har mamma fått veta att han hade inte alls vart singel...jag svarade på sms:et och så ringde hon upp mig och jag fick info var hon fått veta detta från, va in och kolla jag också och jaha ja...äckel gubben har vart sambo hela tiden och först nu i somras hade de gått isär, då hade han träffat en ny kvinna och drog från familjen...alltså, hur kan man göra så? Hur kan man va otrogen, hur kan man ljuga så?

Har själv vart utsatt för otrohet och kan säga att det är det största sveket man kan göra mot en människa. Ok, om man träffar nån och blir förälskad...men kan man inte va ärlig med det och göra slut med sin partner innan man gör nåt? Är det så svårt? Kan man inte styra sina impulser? Tydligen finns det folk som inte kan detta, eller som tutar i andra att de inte kan detta i alla fall...sen att bara va otrogen bara för att...det är inga känslor inblandade mot den du träffar och du har en ny varje helg, eller nån i månaden eller hur det funkar, då är det väl bara för spänningen eller varför gör man det? Har nån ett svar så tar jag gärna emot det för jag vill förstå, eller en teori...min teori är väl just det att man har en extremt låg iq, blir kåt, skiter i vad man har hemma och kör på som att man är singel...egoist!

Ja, idag kunde jag inte hålla mig längre och ska jag hinna så måste jag börja nu...så idag har gardinerna i vardagsrummet åkt ner och fönstrena är putsade, blommorna fixade och ommöblerade, en slinga med tomtar h'nger i det ena fönstret men mer har det inte blivit...imorrn däremot, då ska fönstret i matsalen putsas och sen ska jag föröska få strukit gardinerna som ska upp och få dem på plats. Så ska jag plocka ner lådorna med pynt och kika på de lite så jag kan planera var de ska upp och var de ska stå, vilka lampor som måste bytas osv. och sen till veckan ska jag sätta igång på allvar när jag är ensam hemma med Nico...nu är det ju snart första advent och nästa helg är det julmarknad här :)

Har faktiskt riktig julstämning i år och det blir en sån oerhörd skillnad från förra året...då va jag väl i stämning och det va fint men saknaden efter Max va så oerhört stor och såren va så öppna...i år är saknaden sor och finns där men lyckan är minst lika stor som sorgen. Nu har vi Nico och de ska bli så kul att få va med och uppleva hennes första jul, se henne öppna julklappar, smaka på julmaten...

Är snart klar med julklapparna...har bara N kvar och lite mer till Nico och så ska jag kolla vad lillebror önskar sig om han nu är på julhumör i år...tvivlar lite på det för nu mår han riktigt pest.

dansar råttorna på bordet...det stämmer så bra!

Satte Nico i sin gåstol i morse, hon va nöjd och glad, va full fart på henne och hon underhöll sig själv bra så jag gick ut i köket och grejade, städade undan disken och småpysslade, sjöng lite för mig själv...tyckte det blev väldans tyst i vardagsrummet men det blir det ju ofta, när hon hittat en knapp eller lucka att pilla på så jag tänkte inte mer på det...ända tills någon drog i mina byxor :O Jaha ja...Nico hade alltså lyckats ta sig över mattan och smugit sig igenom rummen till mig. Om hon va nöjd med sig själv?? Ja jisses, vilket leende som mötte mig när jag flög upp i taket och skrek, va ju inte beredd på att nån skulle dra mig i byxorna direkt för även om hon tagit sig över mattan förr låter hon alltid, åker in i nåt bordsben eller stol, hittar en rolig sladd eller gardin men inte idag, idag va det jag som va målet och det lyckades hon bra med så imorrn blir det till att barnsäkra sista skåpen.

Det kommer inte uppskattas för det bästa hon vet är just att öppna skåp och luckor, klämma händerna och bli ledsen bara för att snabbt glömma det och va där igen ;)

Köpte överföringssladd till videokameran igår och idag förde jag över filmerna jag hade på den...att Nico vart så liten och ndå va hon stor när jag filmade :O stor och stor...hade ju börjat äta så hon va ju ca. 4 månader men oj vad hon har förändrats på de här 3 månaderna som gått, jag ser det inte själv förrän jag ser det på filmer eller kort.

Idag är det babycafé och sen veckohandlingen tillsammans med mamma och mormor, torsdagarna är våran dag, dagen då 4 generationer tar över hedemyrs :P

Nico bestämde sig för att fylla blöjan redan innan kl 7 imorse och då kunde hon ju inte somna om så de va bara till att stiga upp, byta blöja, mata och sen leka. Nu ligger hon i min famn helt utslagen, de va alldeles för tidigt att gå upp. Vi måste egentligen åka om en kvart för att va med på babycaféet från det öppnar men nu får väl lillstumpan sova färdigt först så dagen blir trevlig, inte så jättekul med ett trött, kinkigt barn direkt.

Fick tips från två stycken igår om att tillsätta fett i maten så Nico går upp i vikt igen så igår fick hon smör i maten, hon va väl inte jätteförtjust i smaken men det gick ner utan problem så nu fortsätter vi med det här och håller tummarna, annars vet jag inte vad mer man kan göra men jag tror det här gör susen ;) Nu börjar magen lugna ner sig också även om det är ovanligt många gånger om dagen det är bajs i blöjan...från att bajsat en gång om dagen till 3-4 gånger och det varierar mellan fastare och löst men är aldrig helt fast längre...detta började ju i samband med att tänderna kom och att de avtar nu är nog för att tänderna är igenom och nummer tre kanske stannat upp? Att det vart fart på magen gör ju garanterat en del också på vikten också.

Har förresten sminkat mig med nytt smink idag...köpte en palett med  concealer från ebay och shit va bra den är! Ska se om mamma ser skillnad sen och sen ska Millan få testa den för att en sån billig sak kan va så otroligt bra, lättarbetad och täcker helt otroligt :O Jag är inne i en pillperiod då alla småplitar pillas på tills det blir sår så jag ser ju helt otroligt snygg ut utan smink *ironi* men nu kan man knappt se hur det egentligen ser ut ;)

Får se om jag lägger ut före och efter bilder...känns lite motigt att visa ansiktet naket när det ser ut såhär, vanligtvis skiter jag i hur det ser ut men nu...men för att ni ska få se hur bra concealerpaletten va så fler får chansen att köpa och bli lika glada :)

Ja, nu får jag väl bara luta mig tillbaka, se vidare på nyhetsmorron och sen på Malou och kika på inköpslistan...och vänta på att hjärtat vaknar så vi kan åka iväg.

Va på 7 månaders kontroll igår, kollade hörseln och ögonen. Allt va bra, ingen skelning fast hon va trött och hörseln va perfekt. Nico visade att hon kan klappa i händerna, prata och gjorde lite knasiga ljud ;)

Så va det dags för vikt, längd och hatt...hatten va perfekt som vanligt, har följt medelkurvan på den hela vägen och den låg nu på 43,5, när hon föddes va den 32,5. Så tog vi längden, på 3 veckor en halv cm upp så nu visade det 71 cm,(47 som nyfödd) ligger en bit över medelkurvan och har nu stannat upp på en enda kurva utan skutt. Så va det av med blöjan och sätta sig på vågen...där blev det lite värre...den visade på 8270 gram och för 3 veckor sen visade den på 8470...så på dessa 3 veckor har hon gått ner 200 gram. (2515 som nyfödd)

Detta va si och så...eftersom Nico är väldigt, väldigt fysiskt aktiv nu så kan det bero på det, hon har ju bara gått upp och upp och ligger ju en aning över medel och äter ju som en häst så jag känner inte att det är nåt fel. Pratade om magen tidigare i och med att det alltid är diarré sen första tanden satte igång och att det är slemmigt. Det brukar va tänderna men det kan va en infektion i magen så vi ska köra uteslutningsmetoden nu och sluta med fullkornsvällingen och köra på med majsvälling en vecka och se om det blir nån skillnad. Grejen är ju den att hon har ju ätit fullkornsvällingen jättelänge nu och det är först nu magen krånglat så jag tvivlar på att det är den. Ska tillbaka till Signe om en vecka och ta ny vikt för att se att det inter fortsätter ner mer för då va det inte ok även om jag tycker att det är väl tidigt att reagera när hon nu faktiskt springer runt och när hon är i famnen hoppar hon nästan bara. Ligga ner? Vad är det? Hon ska stå upp eller sitta, sitter ju numera själv tills hon tröttnat, inte välter...försöker resa sig upp själv, försöker åla men ogillar golvet, så för mig känns det så uppenbart och självklart att det är därför hon gått ner lite...jag kan ju ibland känna att jag ger henne för mycket mat men de gör jag tydligen inte :P

Såhär ser en vanlig dag ut;

Vid 8 äter hon en flaska välling, ca. 210 ml.
Runt 11 äter hon antingen en portion gröt eller ännu en flaska välling. Gröten är 1,5 portion för en räcker inte, ibland kompletterar vi med lite smörgås eller fil eller fruktpuré eller vanlig frukt.
Vid 14 är det dags för mat igen, då får hon en stor burk med mat, kör nu den som är för 8 månader med stora bitar, efterrätten är en stor burk med fruktpuré eller yoghurt. Ibland vill hon ha lite frukt också eller riskaka/majskrokar.
17 får hon gröt eller välling, beroende på hur vi gjorde vid 11. När vi äter så det passar med tiden får hon hemlagad mat.
19.30-20 är det dags för sista måltiden för dagen, det blir en flaska välling, sen somnar hon och sover till 8 på morronen.

Mellan målen smakar hon på det jag äter, får lite frukt eller smörgås, dricker vatten...tycker hon nästan bara äter och så powernapar hon på dagarna, sova är ju tråkigt så hon är ju väldigt aktiv om dagarna, från 8-20 ungefär, är vi hemma kan hon sova en timma på förmiddan och en på eftermiddan men annars bara nån kvart här och där om jag har tur.

Hur äter era småttingar? Nico är ju 7 månader nu som sagt och har fram tills nu bara stigit i vikt, nästan lite för mycket ibland...en vecka gick hon upp 800 gram :O

Idag ska vi fira morfar på fars dag i efterskott, han är den enda pappan jag haft, som jag räknar i alla fall. Visst har jag en pappa, han fanns fast han fanns inte under min uppväxt...mina föräldrar skiljdes när jag va 8 år men tiden fram till dess va han inte så med. Han va fiskare, åkte iväg på söndag eftermiddag och kom hem på torsdag kväll, söp sig redig och fortsatte så, bråkade med mamma, slogs kanske, ibland va helgen bra men de va så sällan att jag knappt minns dem stunderna. Veckorna va bäst, då va pappa borta och det va lugnt, vi levde vårt liv i lugn och ro, va lyckliga och glada...men torsdagarna va hemska...för vi visste aldrig vilket humör pappa skulle va på.

De bra perioderna kunde allt va flera veckor men sen small det rejällt, lagom till när man började slappna av och tro att det kanske va över, detta med att supa oh bråka och hota och slåss. Men så kom dagen...den dagen då allt brast igen. Som sagt, de bra perioderna är nästan utsuddade, de va ändå så få och de kantades av en ständig oro för när det skulle smälla igen. Flera gånger (som jag minns det) separerade mamma och pappa och då va allt bra men så blev de sams igen, de va mindre bra...så när vi fick beskedet om att de skulle skiljas va vi överlyckliga...kanske en udda reaktion av barn i en såmn situation men vi såg nu ett liv me lugn. Blev ju inte riktigt så men det blev bättre.

Så idag ska morfar, som jag ibland kallar pappa, firas. Han har vart den manliga förebilden för mig och mina syskon.

Hua, beställde hem mina avgångsbetyg från gymnasie och komvux...på gymnasiet gick jag barn och fritid, hade rätt ok betyg men blev sjukskriven i slutet av trean och missade då nån kurs så jag har ett samlat betygsdokument, inte slutbetyg...sen jobbade jag efter studenten och fastnade för mitt jobb och ville utbilda mig för att bli bättre, började då läsa undersköterskeutbildningen på komvux och efter ett år va jag klar eftersom jag hade en hel del från gymnasiet redan.

Nu är tanken att plugga till våren, känna efter lite...har ansökt men måste komplittera med betygen...det visste jag ju redan men breven kommer ju inte snabbare för det så idag ska jag kopiera betygen och posta iväg dem...ska ta några extra kopior...originalen är bortslarvade...

jha ja...för att pigga upp mig från nervositeten att nu blir det allvar, så satt jag på youtube och kikade och hittade en gammal video som är så jäkla bra...djur får väl alla på gott humör? Djur och bebisar ;)

Ta en kik på de här katterna...de är inte va vi tror att de är :O

hehe...kunde ju som sagt inte låta bli att retas lite med Elin när vi kom ut i lördags ;) Hon berättade mer än gärna precis vad som hänt och tänker inte klättra på läääänge nu...får väl se hur det blir med de, detta är nog ganska snart glömt och så är de i bergen igen.

När vi va där ute ringde expressen och pratade med föräldrarna, de ville göra en intervju med Elin och om de fick tag i Alexander ville de ta ett foto på dem båda tillsammans. Efter nån timma ringer de upp igen och intervjuar Elin över telefon för hon satt i stockholm...efter några timmar därute åkte vi hem men på kvällen fick vi veta att de fått tag i Alexander och att de hade tagit ett foto och att artikeln om räddningsinsatsen och vad som hade hänt innan skulle komma dan därpå...så, i söndags öppnar jag GT och allra överst är ett foto på Elin och Alexander :) klicka in här och läs ni med ;)

Besöket hos svågern och svägerskan va jättetrevligt, va så himla längesen och jag har verkligen saknat dem...jag och Helena står varann nära men nu har det vart så mycket för oss båda så vi har inte ens hunnit prata. Sist vi sågs va på Nicos dop för 2,5 månad sen. Elin och hennes kusin satt och lekte med Nico och det gick jättebra.

På kvällen hemma däremot...efter en sån lång dag, lång tur med bilen, ny miljö, folk hon inte känner igen, det blev helt enkelt för mycket. Skrek nonstopp i drygt två timmar så jag bestämde mig för att gå och lägga mig tidigt med henne, la en kommentar till N som blev förbannad snabbt och så va bråket ett faktum. La oss som ovänner men allt blev bra igår igen...va väl spänt på morronen men sen pratade vi ut. Fast det va väl bara jag som hade saker att säga och N sa inte mycket, men han lyssnade för en gångs skull.

Sen va allt bra, bättre än på länge, hur han känner vet jag inte men städade och gjorde mer än på mycket länge, kanske tog han verkligen in det jag sa? Det verkade så och det känns helt otroligt skönt, för är vi två hemma som hjälps åt blir mitt humör bättre, orkar jag va glad så blir han på bättre humör och lust och ork blir lika fördelat.

Som det är nu känns det som jag hasar mig fram på knäna, fysiskt och psykiskt. Har ju så otroligt ont, är inne i ett rejällt skov och är stelare än jag nånsin vart, sover otroligt dåligt men måste va aktiv hela dagarna. Psykiskt...ja värken gör ju sitt för jag känner att jag vill va frisk, orka att leka, va på golvet, lyfta...humöret sjunkr när jag har ont och är trött...sen är det så mycket att bearbeta, det händer hela tiden saker runt oss och jag hinner knappt ta ett andetag innan nästa sak inträffar. Hur kan så mycket hända runt en individ? Även om inte allt händer mig direkt är det ju närstående som drabbas och som då vill prata osv. Svägerskans äldsta dotter mår dåligt, väldigt dåligt...jag är inte direkt drabbad men mår ändå dåligt, det är en tjej jag känt sen hon va 14, som jag pratat otroligt mycket med, håller av väldigt mycket. Hennes mamma står mig nära och hon behöver prata...ja, de är ett exempel på hur saker drabbar mig nu och det bara avlöser varann oavbrutet...nu har det hållt på i så många år att när det väl blir riktigt lugnt kommer det ta en evighet innan jag känner mig som folk igen.

Nog om det, nu ska jag diska flaskor, plocka ihop och dra in till tanum, idag är det 7 månaders kontroll på bvc och då ska hörseln kollas, spännande att kolla vikt och längd...va det 2 eller 3 veckor sen sist? hmm...ska kolla det till sen ;) Efter bvc ska vi till ÖF och umgås, fika och leka. Får se om mamma gör oss sällskap även denna måndag.

Ja, igår på eftermiddan satt jag och pratade med svägerskan i telefon, efter en stund avbryter hon och säger att hon måste verkligen sluta för det börjar mörkna och hennes minsta flicka va ute och klättrade i berg med en kompis, de hade inte dykt upp så hon skulle kolla efter henne och vi fick höras me rimorrn (idag) vi sa hej då och så va dte inget mer med det. Jag skrev ett inlägg här, hoppade i duschen och 18.50 ringer det men vi missar att svara och det va skyddat nummer...N ringer upp sina föräldrar vid halv åtta och visst va det de som hade ringt, svärmor verkar upprörd och det visar sig att barnen fastna i berget och kommer inte ner och nu är både brandkåren och ambulansen på plats för att rädda dem. Ärligt talat blev jag inte så förvånad för deras minsta tjej är en riktig vild liten en...är 11 år nu men fattar ändå inte alltid de allra klokaste besluten, hon är väldigt impulsiv och ja, även ohn har ADHD :) Hon är mer pojke än flicka och att klättra och hitta på hyss är det hon är bäst på...

I somras försvann hon och en kompis vid stranden...kvar på stranden fanns deras kläder och mobiler men inget mera...hur reagerar man då som förälder tror ni?? Efter sökande hittades båda flickorna frusna och nakna på en ö...de hade klätt av sig nakna för att ta sig ut till en båt, ta den och ut och leka...det gick inte riktigt som de tänkt sig nä...

I alla fall så slutade det lyckligt igår men jag har ännu inte pratat med dem, vi åker ut till dem vid tolv och är väl där vid ett tiden men däremot kunde jag få svar genom att läsa tidningen :O I vår lokaltidning står det om alltihop men det slutar inte där...jag öppnar GT på morronen och där står det också om alltihop :O Ska nog retas lite med henne sen att hon kan hamna i tidningen ändå utan att hitta på såna här saker ;) (klicka på länkarna för att läsa artiklarna)

Nu ska jag smnka mig och försöka underhålla Nico som är på världens värsta morronhumör idag...det är första gången nånsin :O hon är alltid strålande glad annars men hon är helkass i magen också så det är väl den där tredje tanden då...fast jag inte listat ut vilken det är som är på g. Just nu springer ho runt och skriker mamma och vill att jag ska plocka upp henne eller i alla fall prata med henne så jag får väl va lite social så hon inte väcker sin far.

men är mest stel. Va på sjukgymnastiken igår och hade med mig mamma så hon kunde underhålla Nico medan jag tränade...vi hade handlat innan så hon valde att åka med mig istället för mormor för jjag frågade om hon kunde följa med mig. De va bra det för just när man ska gå igenom hur övningarna ska göras och testa och känna efter och diskutera är det väldigt svårt att se efter en liten unge som är högt och lågt och kräver fullständig uppmärksamhet.

Började träningen med att värma upp och kan stolt säga att jag rodde en dryg mil på 6,5 minut :) Sen gjorde jag fyra? olika övningar där alla va för att stärka bålet, hitta de allra djupaste magmusklerna och stärka dem så min rygg får vila och magen får ta över...efter att ha vart gravid så länge som jag vart har mina magmuskler verkligen försvunnit men har konstigt nog inte delat sig trots två snitt och längden på graviditeterna...ett par av övningarna kommer jag kunna göra med Nico med mig men de andra...nä, får nog försöka få till vakt när jag ska träna, blev väldigt sugen på att köpa en sån där boll till träningen...då kan jag göra de mesta här hemma, de är väl det också att hemma gör man det helt enkelt inte, livet kommer i vägen...disken, tvätten, mat, Nico, telefonen, tv, dator...ärenden som ska uträttas och så ta det lite lugnt...så det bästa är ändå att komma iväg för då tränar jag.

När jag har tränat mår jag bra, även om jag fick världens huvudvärk igår :O Långa, fullspäckade dagar och dessutom träningen gjorde att huvudvärken blev värre än på länge...men en av övninarna gjorde att jag "tvingades" att slappna av och det va då de satte igång...går ju och är spänd mest hela tiden.

Trodde tränoingsvärken skulle bli värre än den blev men däremot är jag öm och stel, natten har nog vart värst för fogarna har jag verkligen känt av, fy fan va ont jag haft och att vända sig har gjort att jag vaknat flera gånger, dessutom har jag vart extremt kissnödig inatt och jag har ju samlat på mig en massa vätska av kortisonet så kanske va de en del av det som ville bort? Tror jag va uppe 4 gånger i alla fall och det va på bristningsgränsen varje gång och jag drack knappt nånting igår kväll. Trappan och jag kom inte överens, hela kroppen skrek när jag va tvungen att springa i den hela natten och morronen.

Idag har fogarna plågat mig och har vart stel men de är ändå bättre med de sistnämnda nu på kvällen. Idag har vi dessutom haft besök men jösses va försenade de va :O Svärisarna skulle komma 12 men först när klockan nästan va 14 kom de...besöket blev jättetrevligt och vi hade riktigt skoj, satt och kollade gamla bilder, fikade och pratade, Nico va väl inte helt förtjust i att sitta hos sin farmor men farfar gick bra. Stundvis gick det bra att farmor höll men sen fick hon panik...tror inte det bara handlar om pussarna och kramarna...tror det beror på hur man är som person...farfar är lugnet själv och låter Nico vara Nico och stressar inte upp sig eller är hysterisk, därför känner sig Nico trygg hos honom fast han är okänd för henne...farmor är stressad och svårt att sitta still, hmm...de gick nog upp ett ljus för mig nu...när jag ser på det såhär och hur hon vart ser jag vart ADHD'n kommer ifrån! Hon har aldrig åkt till oss annars och under vår tid ihop har hon vart hos oss ett par gånger, annars är de vi som vart hos dem...men nu har de fått åka hit och när jag nu tänker efter beter hon sig precis som N gör utan medicin. Stressad, kan inte sitta still, byter samtalsämne hela tiden, måste greja med nåt...hemma är hon mest lugn men då är hon ju hemma men helt lugn är hon inte, sitter aldrig mer än 5-10 minuter innan hon ska hämta nåt, visa nåt...ibland vet hon inte ens varför hon reste sig och gick...ja, ni kan väl själva förstå hur man blir i närheten av en sån person så inte undra på att Nico reagerar...jag själv höll ju på att bli knäpp innan N började med concertan.

Nu är N ute hos ena brodern och grejar hans dator, han åkte för ett par timmar sen så han är väl hemma när som helst, har passat på att packa in fars dag presenten och Nico har hjälpt till...även om hon mest åt presentpapper :P Hoppas han blir glad, tror han kommer bli det faktiskt och jag är helt säker på att han inte kan gissa vad de är ;)

Ni får inget veta ni heller förrän på söndag ;)

Nu ska jag hoppa i duschen för imorrn ska vi ut till svågern och svägerskan...jäkligt lång resa...drygt en timma en väg :O det blir första gången vi är där sen Nico föddes, men både tid, ork och energi...och pengar är anledningen och att Nico har svårt för längre bilresor och att va hemifrån...hon somnar inte och blir så övertrött så hon blir svår i ett par dagar...men, jag får väl ta det helt enkelt för N har lovat och jag vill ju dit...de är bara att det är jag som får ta hand om det ledsna övertrötta barnet...lägg då till att jag har redan dränerat mig på nergi med dessa tänderna...ja, ni får hålla tummarna för att Nico överraskar mig imorrn och sover på dan och sen  är glad och jag får vila upp mig lite.

Ja, nu jäklar har det lossnat...istället för att bara säga mamma lite sådär ibland i smyg så säger hon det mest hela tiden nu :D Inte bara mamma, jag säger alltid Hej,hej! och nu säger Nico HEJJA! Nej är också ett bra ord...om hon förstår sambandet mellan ord och person vet jag inte men när hon säger mamma tittar hon ju på mig och ingen annan, när hon säger hejja är när hon svarar på att jag säger hej,hej. Nej är nog bara roligt att säga...säger det lite när som helst men ibland hamnar ordet på rätt ställe, nån frågar nåt och tillbaka kommer ett nää :)

Förutom att tungan verkligen lossnat har tand nummer två kommit upp och det tar nog "tyvärr" inte stopp där...nummer tre verkar komma nu också men som mamma sa till tröst nu, det är ju lika bra att ta allt på en gång nu än att dra ut på det i flera månader...jo, det är helt rätt och så känner jag med...men, det är inte roligt med ett ledset barn, vaknar, orolig, magen är i uppror...blir hysterisk och bara måste gnaga, nu är det ju så att när tänderna nu kommit får hon inte gnaga på mig mer...det gör väldigt ont kan jag meddela :O

Nu ska vi iväg, ska bara få på mascara och en tröja, klä på Nico...sen ska jag iväg och köpa en ram, en låda och hämta ut ett paket, träffa mamma lite snabbt för hon va på af nu och ska på mammografi sen. Efter detta ska jag till munkedal för ett läkarbesök på psyk. Konstigt nog fick jag i måndags en tid utan att jag bett om en, en ny läkare så nu är jag orolig och nervös över att min läkare som jag haft i tre år är borta...ska ju avboka dan innan om man inte kan komma men igår va alla på utbildning så om jag hade velat avboka hade det inte gått :O Behövde ändå en tid för jag behöver mer cipralex så det va en väldigt bra tajming för jag skulle ringa efter en tid denna veckan och så låg det en i brevlådan och väntade :) Ibland har man tur ;)

Nu har vi vart hos grannarna, min bästa kompis för hennes näst äldsta son fyller 15 idag :) Han är ofta här och Nico älskar honom, de är alltid mysigt när han är här och han tyr sig inte till vuxna annars men mig och N tyr han sig till, min väninna tycker det är otroligt och skönt, att han kan ha en annan vuxen kontakt förutom dem. Det gör också att det känns speciellt, att veta att han delar otroligt privata saker med oss och att vi gör att han känner sig trygg och omtyckt.

Nu är vi hos oss igen, efter att Nico lekt med deras yngsta flicka som bara är 2,5 månad äldre, Nico har nu ätit och sover just nu, hoppas hon är glad i kyrkan sen för där ekar det ju dessutom :O

Nä, nu får jag nog fixa mig, ska åka om tio minuter...jäklar vad snabbt tiden går.

Nu har vi vart hos mini och tänt ljus, fotat och sett hur andra beundrat hans grav ;)

Målet va ju att slå alla andra, ha mest ljus, få alla att vilja gå och titta och jag uppnådde verkligen det! Bilarna tog den vägen när de skulle åka för att stanna till och kolla, andra som tände ljus hos de sina gick upp till Max och tittade, så himla kul :D När vi va där och tände allt kom ett barn fram och tyckte pumpan va fin, de va hos deras lillebor eller lillasyster och tände ljus. Mamma sa inte mycket men pratade lite snabbt med mamma.

Va ju ljust när vi tände allt så vi tog en tur ner till byn, tanken va att ta en fika men nähä då, de hade precis stängt, vi va vrålhungriga så vi kollade runt och det blev en pizzeria och en ostburgare...Nico fick smaka pommes och burgare, blev överlycklig över en ny smak: ketchup :P

Så va det mörkt ute, klockan va 17, vi gick tillbaka till Max och oj va fint det lös, de va då vi såg alla som kollade in, när vi va där va det inga andra i närheten men sen gick vi och tände ljus på en annan grav och så gick vi till minneslunden och där tände jag ett ljus för alla andra änglar, de som nu leker med Max och deras mammor som vart ett så stort stöd för mig. Har inte vart inne på fl på evigheter nu men tiden finns knappt, jag hinner nästan inte ens läsa aftonbladet utan att Nico vill ha uppmärksamheten, att de är nåt att pyssla med, ringa samtal, åka på ärenden...känns som det hela tiden är nåt att göra och jag hoppas de snart lugnar ner sig lite även om vanlogt folk säkert tycker det är ett lugnt schema jag följer...men jag klarar inte lika mycket som förr och stress klarar jag absolut inte längre, tyvärr.

Kanske är det också det att jag ändå mår lite bättre, det är mörkt ute och då orkar jag greja mer hemma, leka mycket med Nico, läsa och sjunga. Va på ÖF eller babycafé så jag håller mig flytande, det är det som h¨åller upp mig just nu, att få träffa andra föräldrar och de pratar gärna om Max och just därför känns det som att jag inte behöver hävda mig, tjejen jag stöttat lite har jag tagit några steg ifrån och det funkar.

Lillebror och hans pojkvän gjorde slut i förrgår så jag tänkte fått ringa honom...frågan är när jag ska få tid ens att sitta och prata, Nico låter mig inte prata och N tar nog inte Nico ett par timmar bara för att jag ska sitta i telefon, det har i alla fall inte hänt hittills för även han är som Nico när jag sitter i telefon...stör, avbryter och vill plötsligt prata fast vi inte pratat på hela dan...lägger jag på går han och gör annat men skulle det ringa igen vill han prata igen...som ett litet barn :P Jäkligt irriterande men nu kan jag inte prata så ofta eller länge som förr ändå och just därför blir ju de få stunderna jag kan prata så viktiga...nu går vi ju inte hemma tillsammans längre så det finns ju lite tid på dan att prata me rifred som tur är.

Här kommer lite bilder från mini ikväll ;)

Så kom Alla helgons dag, gick upp tidigt för Nico ville inte somna om idag. N har åkt iväg för att greja med hemligheter och dessutom ta en sväng förbi sina föräldrar och ena bror. Jag lekte med Nico. Idag har hon tigerdressen på sig och är ursöt! Satte henne i gåstolen och den sak hon hela tiden tog tag i och stoppade i munnen va hennes tomteluva, jag hade precis satt på vh1 och de körde en Bryan Adams låt, "run to you" tror jag den heter, tänkte för mig själv att de va lite kul att de va just Brian Adams som kördes eftersom jag och Max har en av hans låtar som våran, men de va ju fel låt som kördes. Stt och skojade med Nico och satte på henne luvan och hon drog ner den över ansiktet om och om igen...tänkte att jag måste ju filma detta.

Letade fram kameran, precis när jag ska starta kameran är reklamen på vh1 slut och ännu en Brian Adamslåt kommer, när jag startat kameran hör jag vilken låt det är...det är min och Max låt! Så medan jag filmar Nico när hon har tomteluvan för ansiktet och är blind och springer runt och småskrattar körs våran låt...spg när den va slut att det hade vart en topp tio lista med honom och att denna va nummer ett :) Känns skönt att Max hälsade just idag, har tänkt så mycket på honom de sista och just idag funderade jag på om han vet hur saknad och älskad han är. Om han ser vad jag gör för honom, om han hör oss...har ju fått tecken förr men kan man nånsin få nog??

Ojojoj...kunde inte hålla mig igår ;P Köpte pepparkakor när vi va och veckohandlade...och idag hamnade några i filen till frukost, usch va läskigt gott de är! Nico had eprecis ätit men ska ju ändå smaka men pepparkakor får hon minsann inte smaka på än. Men filen fick hon smaka på...och den gick hem, liten rynka på näsan men ville ändå ha mer och mer så hon fick lite i en egen skål. Åt upp nästan allt men hon va ju mätt egentligen, kul att filmjölken funkade, skönt att ha mer att välja på...igår smakade hon på stark senap och de va tydligen hemskt gott de med :O Finns det något hon inte tycker om? Tydligen inte.

3 veckor kvar till första advent och julpyntet ska fram och gardinerna ska bytas :D Längtar faktiskt för i år blir nog första gången i mitt vuxna liv som julen kommer bli rolig, nu har vi ju Nico, kanske kan vi få hit en tomte? Njae...får nog vänta till nästa år, nu är hon för liten för att förstå det. Men lagom stor för att tycka det är roligt att öppna paket :D

Tänkte fira jul här i år igen och hoppas mamma och lillasyster och lillebror vill komma i år igen, kanske kan deras respektive komma också? Får se, de kanske ska fira med sina familjer...sen blir det julafton hos mormor också, annandan är det vanligaste men det beror på hur det passar alla andra....eller hur det passar den ena mostern rättare sagt...den mostern osm uppför sig som hon är 4 år varje gång det är jul eller födelsedag...

Hur som så ser jag ändå fram emot även det julfirandet, det blir roligare när det är småbarn med igen, jag tröttnade redan som tonåring men kusinerna va ju större och hade andra krav då också...för oss är det ju så också att vi som familj ses ju ofta ändå även om det numera är lite annorlunda...så julen va inte riktigt för att samlas för att ses den där enda gången om året. Jo morbror och kusisnerna såg vi ju sällan men vi pratade ju knappt ändå, roligare nu när de börjar bli vuxna.

Skulle vart på sjukgymnastiken idag men fick avboka...Nico får ju fler tänder och är på ett alldeles strålande humör :O Korta stunder är hon glad och nöjd och så länge det händer nåt hela tiden som hon tycker är intressant är hon lugn men så fort de blir lugnt sätter hon igång. Köpte tandkräm igår till hennes tandborste och så fick hon en egen tandborste så hon får va med. Tanddkrämen gick hem kan man väl lugnt säga :) Aldrig har hon gapat så fint och stort som nu...alltid vart förtjust i att borsta tänderna men nu älskar hon det.

Så imorse blev det andra gången med tandkräm och det går fint...men besviken liten dam när tandborsten med de där goda på försvann...men låg på skötbordet med sin tandborste och borstade så fint. Nu åkte rätt sida in i munnen och int den som är som en bitring. Drog den ut och in på tandköttet och tanden precis som jag gjorde men med en förvånad min varje gång att den va så smaklös :P Gullungen, kul att se hennes miner och hur hon funderar så det knakar där inne ;)

Nu ska vi göra ett försök i att åka till tanum och handla och gå till apoteket...ska bli intressant att se om damen accepterar det, då kan jag ju ändå ge henne all uppmärksamhet, det blir ju svårare på sjukgymnastiken då jag blir så gott som helt upptagen med träningen. Hoppas de ringer snart så jag får en ny tid, har redan avbokat ett besök...men de är väl såhär med att ha barn...att planera funkar inte lika bra längre...värre är att Nicos humör har eskalerat och inatt höll hon på med att vakna igen, somnar om snabbt men kvar vaken ligger ju jag, både vid 2 och sen vid 4 och 5...7 va det mat men hon ville somna om så vid 9 gick vi upp, och jag är helt färdig, skulle kunna somna ståendes idag.

Så ska vi ju ner till Max också och lämna blomsterarrangemangen ;)

hehe, sitter och ser på efter tio med Malou och idag blev det flera skratt, första skrattet ger Lenny Norman mig. Han intervjuas med Björn Skifs och innan intervjun börjar presenteras de med klipp från deras uppträdanden...Bjön Skifs sjunger, de visar flera korta bitar, så ska de visa från Lenny Norman och jag dör va rolig han är! De har tagit ett så klockrent klipp och jag ska nu försöka skriva ner vad han sa, tror de blir roligt i skrift också faktiskt ;)

"Engelskmännen kallar sitt land för Mothersland -Modersland, tyskarna kallar sitt land för Das Vaterland -fadersland, men här i sverige kallar vi vårt land för fosterland! :O"

Sen börjar champanjelunchen och gäster idag är Lars-Åke Wilhelmsson, Tyra Sjöstedt, Täppas Fogelberg och Salem Al-Fakir. Lars-Åke och Salem har med sig sina hundar, Tyra ingenting och Täppas ingenting...Malou har med sig sin hund också. Plötsligt medan d är djupt i ett samtal grejar Täppas med nåt, ber Tyra att kolla ner i en liten kartong, hon undrar vad det är och Täppas säger att det är en mus :O Han stoppar ner musen och plötsligt hoppar och klättrar den runt överallt...jag är inte så förtjust i detta äckliga skadedjur men detta va otroligt roligt! Vem anade att Täppas hade tagit med sig en liten husmus och han är ju blind så han frågar hela tiden var Sture är nånstans, för musen heter Sture...ena stunden hos Tyra, sen hos Lars-Åke, att få fast den va tydligen inte så lätt för Sture ville se sig om och leva farligt bland hundarna. Reklam och när de är tillbaka har Sture hittat tillbaka till sin låda.

Va lite svårt att låta bli att skratta för de va så otroligt otippat..

Snart, på lördag ska de pyntas och tändas ljus...fast en del pynt sätter jag hos Max redan imorrn. Trodde minnesgudstjänsten skulle va nu i helgen men nix, de verkade som det är på måndag så helgen blir "ledig" verkar ju inte bli så ledig när Nico satt igång nu igen...

Tänkte visa en bild från graven när det skymmer och man ser hur ljusen brinner och så får ni se hur det blev med plåtlådan på plats, fick plats 4 stora ljus och så ligger där en tändare...hoppas den får stå kvar för annars jäklar.

Ja, Nico har inte vart på topp och jag har känt att jag inte räckt till riktigt...nu har ena tanden tittat upp och allt återgick till det nnormala, så länge som tt par dagar för idag började det så smått igen...precis som med förra tanden började det försiktigt och eskalerade till en väldigt ledsen och frustrerad tjej, det höll i sig en hel vecka och nu börjar det alltså om igen redan, när jag och Nico bara hunnit hämta andan. Den tanden som nu är på gång ligger synligt och kanske kan den komma snabbt men vad fick jag se förut då? Jo att den ena tanden uppe nog är på gång den med. Hua, men ändå gott att ha det värsta gjort på en gång. Båda tänderna nere kommer va framme i slutet av veckan, eller en liten huggtand är ju redan uppe och hon älskar min reaktion när hon biter mig :O Liten saddist i den där ungen...

Måste visa en serie bilder av hur allvarlig Nico vart när hon inte va arg eller ledsen. Så himla söt!

Efter läkarbesöket åkte jag och Nico till blomsterlandet och shoppade till Max. Hittade tomtar och fina  ljus och köpte även en hel låda med gravljus, 5-dygns. Köpte ett par färdiga kreationer till graven men även ett hjärta så jag kunde pyssla själv, sen fick jag för mig att lägga till lite pynt på mosshjärtat jag köpte. Sen kom jag på att varför inte pimpa gravljusen???? Här kommer hur många bilder som helst på vad jag gjort ikväll, kanske kan ge andra lite inspiration?

Japp, idag va jag på Näl, diskuterade tiden som vart, framtiden, riskfaktorer...ja, vi pratade nog om allt och kom väl inte fram till nåt speciellt mer än att igår va sista dagen jag tog waran, att brickan runt halsen ska sitta kvar några dagar tills blodet är som vanligt igen, att just nu vid stoppet r risken för propp något ökad men inte sen. Får jag proppar igen blir det waran för resten av mitt liv, men ett undantag fanns och det är om jag får proppar i samband med graviditet men det ska va omöjligt då jag kommer behöva ta sprutor hela graviditeten och en tid efteråt. Kanske kombinera med trombyl men det fick spec.mvc ta ställning till när det blir aktuellt. Även nästa graviditet kommer följas noga på spec.mvc och det känns skönt! Nästa gång kommer det bli otroligt ordnat och kontrollerat, mer än sist eftersom det då va vårt önskemål att ha täta kontroller.

Vill vi, så är det fritt fram för bebis igen men antar att det blir att vänta lite till, N vill nog inte riktigt nu även om han ibland fäller nån kommentar på skoj så man ibland kan undra om han inte skulle vilja ändå? Vi sa ju att vi skulle diskutera detta på allvar runt jul och då va ju kraven att N har jobb fortsatt och att fönstret inte går sämre och måste sparka en del och sen ta in dem när de får mer att göra, det är inte hållbart...men idag skrev han på anställningsbeviset och är numera fast anställd, provanställningen är över! Och som det verkar blir ´det ingen större nergång för fönstret så han kommer förhoppningsvis få va kvar hela vintern :) Så visst låter det som att det skulle kunna bli ett ja till jul?? Så känns det för mig i alla fall ;) Bättre julklapp får man leta efter.