hehe...kunde ju som sagt inte låta bli att retas lite med Elin när vi kom ut i lördags ;) Hon berättade mer än gärna precis vad som hänt och tänker inte klättra på läääänge nu...får väl se hur det blir med de, detta är nog ganska snart glömt och så är de i bergen igen.

När vi va där ute ringde expressen och pratade med föräldrarna, de ville göra en intervju med Elin och om de fick tag i Alexander ville de ta ett foto på dem båda tillsammans. Efter nån timma ringer de upp igen och intervjuar Elin över telefon för hon satt i stockholm...efter några timmar därute åkte vi hem men på kvällen fick vi veta att de fått tag i Alexander och att de hade tagit ett foto och att artikeln om räddningsinsatsen och vad som hade hänt innan skulle komma dan därpå...så, i söndags öppnar jag GT och allra överst är ett foto på Elin och Alexander :) klicka in här och läs ni med ;)

Besöket hos svågern och svägerskan va jättetrevligt, va så himla längesen och jag har verkligen saknat dem...jag och Helena står varann nära men nu har det vart så mycket för oss båda så vi har inte ens hunnit prata. Sist vi sågs va på Nicos dop för 2,5 månad sen. Elin och hennes kusin satt och lekte med Nico och det gick jättebra.

På kvällen hemma däremot...efter en sån lång dag, lång tur med bilen, ny miljö, folk hon inte känner igen, det blev helt enkelt för mycket. Skrek nonstopp i drygt två timmar så jag bestämde mig för att gå och lägga mig tidigt med henne, la en kommentar till N som blev förbannad snabbt och så va bråket ett faktum. La oss som ovänner men allt blev bra igår igen...va väl spänt på morronen men sen pratade vi ut. Fast det va väl bara jag som hade saker att säga och N sa inte mycket, men han lyssnade för en gångs skull.

Sen va allt bra, bättre än på länge, hur han känner vet jag inte men städade och gjorde mer än på mycket länge, kanske tog han verkligen in det jag sa? Det verkade så och det känns helt otroligt skönt, för är vi två hemma som hjälps åt blir mitt humör bättre, orkar jag va glad så blir han på bättre humör och lust och ork blir lika fördelat.

Som det är nu känns det som jag hasar mig fram på knäna, fysiskt och psykiskt. Har ju så otroligt ont, är inne i ett rejällt skov och är stelare än jag nånsin vart, sover otroligt dåligt men måste va aktiv hela dagarna. Psykiskt...ja värken gör ju sitt för jag känner att jag vill va frisk, orka att leka, va på golvet, lyfta...humöret sjunkr när jag har ont och är trött...sen är det så mycket att bearbeta, det händer hela tiden saker runt oss och jag hinner knappt ta ett andetag innan nästa sak inträffar. Hur kan så mycket hända runt en individ? Även om inte allt händer mig direkt är det ju närstående som drabbas och som då vill prata osv. Svägerskans äldsta dotter mår dåligt, väldigt dåligt...jag är inte direkt drabbad men mår ändå dåligt, det är en tjej jag känt sen hon va 14, som jag pratat otroligt mycket med, håller av väldigt mycket. Hennes mamma står mig nära och hon behöver prata...ja, de är ett exempel på hur saker drabbar mig nu och det bara avlöser varann oavbrutet...nu har det hållt på i så många år att när det väl blir riktigt lugnt kommer det ta en evighet innan jag känner mig som folk igen.

Nog om det, nu ska jag diska flaskor, plocka ihop och dra in till tanum, idag är det 7 månaders kontroll på bvc och då ska hörseln kollas, spännande att kolla vikt och längd...va det 2 eller 3 veckor sen sist? hmm...ska kolla det till sen ;) Efter bvc ska vi till ÖF och umgås, fika och leka. Får se om mamma gör oss sällskap även denna måndag.