jag bara måste ;P
N tycker att Lotto reklamen med kattkvinnan påminner om mamma, hon har många katter och sommartid är de alltid ännu fler eftersom de blir kattungar...så hittade jag den långa versionen av reklamen på you tube och ja, har ni inte sett den så se den, tycker den är rätt rolig faktiskt fast på ett lite störande sätt :O
Nu ska jag äta hamburgare!
Nu ska jag äta hamburgare!
Bakat
Ikväll har jag bakat...eller njae...blandat ingredienser och så va de klart ;)
Snickerskakor, aldrig gjort förr men däremot ätit. En kompis rekommenderade dem och tänkte testa dem nu, kanske kan de bli bra till jul och sen nån helg ibland? Hoppas de är goda, men de är de nog...de är nog för goda :P
Hittade en blogg i förrgår med mycket gott i. Tänkte testa en grej jag hittade där, mixa ballerina kladdkaka, philadelfiaost och sen forma, doppa i vit choklad, ät...gjorde på ett litet annat sätt för smeten blev lite väl lös och jag glömde ju köpa en grej...återkommer med mer om detta då jag fotat och smakat ;) då kommer länk och recept. Nu står de till sig i kylskåpet.
Mamma kommer hit imorrn på lördagsgodis och film. N saknade sin svrmor så han frågade henne igår och jo hon ville komma. Funderar på om vi ska äta middag ihop också?
Vart lite att göra idag men missade ÖF, Nico vaknade imorse, åt...somnade om och de gjorde jag med :O Gissa när Nico väckte mig sen? Jo klockan 12! Vi va nog rätt trötta båda två :) Åkte till Jimmys i Munkedal och köpte blå ljung, nåja...jätteblå va den inte men blå/lila i alla fall, snygg va den även om den inte lyste blått som den jag hade förra året. Silverek införskaffades också, imorrn ska jag till Max med Nico och mamma och fixa iordning.
Åkte en sväng förbi babyproffsen och köpte en massa saker, nu ska här barnsäkras! Spärrar till skåp och luckor och petskydd till alla eluttag, hörnskydd har vi redan så nu blir det till att montera dit allt.
Väl hemma knatade jag upp i skogen i tomtgränsen och klippte en massa granris, fyllde en stor låda, de ska också till Max, rensade upp bland lökarna som väntat på hösten, ska köpa några krokuslökar imorrn och kanske nån påse med påskliljor.
När jag ändå va ute kunde jag ju fortsätta? N kom ut med Nico i vagnen, jag plockade äpplen, rensade först de på backen, N hjälpte till...jag klättrade upp i ena trädet men är ju alldeles för kort fast jag är uppe i trädet...N klättrade upp istället, gungade på trädet och ner kom väl de mesta.
Så nu har äpplena plockats, finns n del kvar men de får leta sig ner själv. Tråkigt att det blåst så mycket för de låg mycket äpplen på backen som hunnit bli dåligt. Mycket av det som hängde kvar va ätet på så hälften av allt plockat kastades, småmärken struntade jag i men när de va ätet stora hål rakt igenom kasserades dem. Ja, skönt va de att få detta gjort för nu kanske vi kan få slippa älgarna i år?? De älskar våra äppleträn och hela hösten bor de i vår trädgård, inte är de rädda heller så vid ett tillfälle förra året när vi kom hem sent blev vi sittandes i bilen för de stod i trädgården, mamma och två kalvar och inte tänkte de gå därifrån...så vi fick vänta.
N plockade in alla lyktor, krukor och porslinsfigurer. Riktigt höststäd blev det...nu är det bara löven kvar men de får allt va, de är mycket kvar som ska ner. På måndag ska N och svärfar ta ner syrenhäcken på framsidan sen är de nog inget mer att göra förrän till våren.
Nu ska vi äta, sent men vafan...mat ska ätas sent och njutas av ;P N ska steka hamburgare och bacon, är riktigt hungrig nu.
Snickerskakor, aldrig gjort förr men däremot ätit. En kompis rekommenderade dem och tänkte testa dem nu, kanske kan de bli bra till jul och sen nån helg ibland? Hoppas de är goda, men de är de nog...de är nog för goda :P
Hittade en blogg i förrgår med mycket gott i. Tänkte testa en grej jag hittade där, mixa ballerina kladdkaka, philadelfiaost och sen forma, doppa i vit choklad, ät...gjorde på ett litet annat sätt för smeten blev lite väl lös och jag glömde ju köpa en grej...återkommer med mer om detta då jag fotat och smakat ;) då kommer länk och recept. Nu står de till sig i kylskåpet.
Mamma kommer hit imorrn på lördagsgodis och film. N saknade sin svrmor så han frågade henne igår och jo hon ville komma. Funderar på om vi ska äta middag ihop också?
Vart lite att göra idag men missade ÖF, Nico vaknade imorse, åt...somnade om och de gjorde jag med :O Gissa när Nico väckte mig sen? Jo klockan 12! Vi va nog rätt trötta båda två :) Åkte till Jimmys i Munkedal och köpte blå ljung, nåja...jätteblå va den inte men blå/lila i alla fall, snygg va den även om den inte lyste blått som den jag hade förra året. Silverek införskaffades också, imorrn ska jag till Max med Nico och mamma och fixa iordning.
Åkte en sväng förbi babyproffsen och köpte en massa saker, nu ska här barnsäkras! Spärrar till skåp och luckor och petskydd till alla eluttag, hörnskydd har vi redan så nu blir det till att montera dit allt.
Väl hemma knatade jag upp i skogen i tomtgränsen och klippte en massa granris, fyllde en stor låda, de ska också till Max, rensade upp bland lökarna som väntat på hösten, ska köpa några krokuslökar imorrn och kanske nån påse med påskliljor.
När jag ändå va ute kunde jag ju fortsätta? N kom ut med Nico i vagnen, jag plockade äpplen, rensade först de på backen, N hjälpte till...jag klättrade upp i ena trädet men är ju alldeles för kort fast jag är uppe i trädet...N klättrade upp istället, gungade på trädet och ner kom väl de mesta.
Så nu har äpplena plockats, finns n del kvar men de får leta sig ner själv. Tråkigt att det blåst så mycket för de låg mycket äpplen på backen som hunnit bli dåligt. Mycket av det som hängde kvar va ätet på så hälften av allt plockat kastades, småmärken struntade jag i men när de va ätet stora hål rakt igenom kasserades dem. Ja, skönt va de att få detta gjort för nu kanske vi kan få slippa älgarna i år?? De älskar våra äppleträn och hela hösten bor de i vår trädgård, inte är de rädda heller så vid ett tillfälle förra året när vi kom hem sent blev vi sittandes i bilen för de stod i trädgården, mamma och två kalvar och inte tänkte de gå därifrån...så vi fick vänta.
N plockade in alla lyktor, krukor och porslinsfigurer. Riktigt höststäd blev det...nu är det bara löven kvar men de får allt va, de är mycket kvar som ska ner. På måndag ska N och svärfar ta ner syrenhäcken på framsidan sen är de nog inget mer att göra förrän till våren.
Nu ska vi äta, sent men vafan...mat ska ätas sent och njutas av ;P N ska steka hamburgare och bacon, är riktigt hungrig nu.
Bra låt
Har hittat en ny bra låt, den går ganska mycket på radion, vh1 och mtv nu och Nico gillar den också. Det är Maroon 's nya låt "Moves like Jagger" och har en underbar melodi som fastnade med en gång, går nu och visslar på den hela dagarna och kan inte få den ur huvudet...lite jobbigt nattetid är det och jag får som ett tvång att nynna högt när en låt går på repeat i skallen...hur gör ni?? Efter ett tag är det ju bara jobbigt hur bra låten än är.
För er som inte hört den klistrar jag in den här för ni borde ta er tid att lyssna på den, får i alla fall mig att få en må bra känsla och lust att dansa ;)
För er som inte hört den klistrar jag in den här för ni borde ta er tid att lyssna på den, får i alla fall mig att få en må bra känsla och lust att dansa ;)
Hoppas den inte fastnar på er som den gjort på mig ;P
Fullspäckad dag idag
Parkerade i centrum, gick till biblioteket/komvux/gymnasie imorse för att träffa syon och prata framtid och vad jag måste ha och veta för att ansöka till kurser på högskolan. Efter detta promenerade jag ner till babycaféet, strax före 12 kom mamma dit för vi skulle lämna cellprov båda två. Så nu är det gjort, skönt, 3 år till nästa gång :) Får hoppas det inte är några förändringar.
Sen fikade vi till babycaféet stängde, gick till apoteket, vidare till järnaffären, jag köpte sprayfärg till några ramar och mamma köpte tapeter till köket, skitsnygga men dyra :O Så gick vi till affären, kikade på övervåningen efter scrapbooking saker till ramarna men hittade inget, köpte nya reflexer i alla fall och en av Millans kompisar jobbade, dotter till ägarna och hon gav mig 3 söta barnreflexer att ha på barnvagnen :) Ner och handlade för att baka snacks till helgen...de som ska bakas är snickerskakor som en kompis testade i förrgår och rekommenderade och så hittade jag nåt igår på en blogg som såg farligt gott ut...vet inte va de heter men ska leta reda på det och lägga ut bilder när de är klara...
Efter allt detta åkte vi för att posta ett paket och sen åkte vi till Max, hittade vaktis och fick låna skottkärra och kratta m.m. rensade bort allt och blandade upp löven med jorden lite lätt...får vända och kantgräva en annan dag med mer tid och energi. Nu är nästan allt hemtaget för tvätt och vinterförvaring och imorrn ska jag köpa ljung...kanske kan jag få satt den och lökarna på lördag? Får hoppas på fint väder och lite hjälp ;)
Hopp, så hem till mamma på fika, ringde N och han mötte upp. Blev kaffe och goa mackor...de är rostbröd, smör, riven äpple, kanel och mandelmassa...in i ugnen och vips har du nåt av det godaste du kan hitta ;)
Va hos mamma till strax före halv 7 men nu går det hästar i hagarna runt huset så en 5 minuters promenad tog nästan en halvtimma...hittade ju en kompis i hagen med väldigt len mule ;) Dessutom va en av mammas katter följe och idag va det inte vem som helst, det va argbiggan Birger...hon gosar aldrig med nån annan än mamma men idag gick det an, försiktigt men ändå...direkt jag kom hem röjde jag köket, hängde tvätt och kokade flaskor, nu äntligen sitter jag bara för att upptäcja att näe, de är inte Robinsson idag...stressen nu va förgäves även om de är skönt att de är gjort. Jaja, de blev lite surf nu innan jag ska sova för ikväll blir det tidigt, sov dåligt inatt och somnade först vid halv tre. Va så spänd i kroppen så jag kom inte till ro., sov 3 timmar och gick sen upp...imorrn ska jag till ÖF tänkte jag, sen gå en sväng i Tanum och sen köpa ljung och barnspärrar till skåp och luckor. Babyproffsen har erbjudande fram till imorrn, tag 3 betala för 2, så jag måste passa på nu. Ser ju alla barn på ÖF och babycaféet som är lite äldre än Nico ocvh som reser sig och kryper och det händer verkligen bara över en natt, igår gjorde hon första ansatsen till att åla och krypa så nu snart är det dags...bara att de är så jäkla tråkigt på golvet :P Står gör hon mycket och bra nu och gå stolen är välanvänd och hon springer redan i den så ja...barnspärrar och snart en grind är nog en bra idé...hua va snabbt det går nu
Sen fikade vi till babycaféet stängde, gick till apoteket, vidare till järnaffären, jag köpte sprayfärg till några ramar och mamma köpte tapeter till köket, skitsnygga men dyra :O Så gick vi till affären, kikade på övervåningen efter scrapbooking saker till ramarna men hittade inget, köpte nya reflexer i alla fall och en av Millans kompisar jobbade, dotter till ägarna och hon gav mig 3 söta barnreflexer att ha på barnvagnen :) Ner och handlade för att baka snacks till helgen...de som ska bakas är snickerskakor som en kompis testade i förrgår och rekommenderade och så hittade jag nåt igår på en blogg som såg farligt gott ut...vet inte va de heter men ska leta reda på det och lägga ut bilder när de är klara...
Efter allt detta åkte vi för att posta ett paket och sen åkte vi till Max, hittade vaktis och fick låna skottkärra och kratta m.m. rensade bort allt och blandade upp löven med jorden lite lätt...får vända och kantgräva en annan dag med mer tid och energi. Nu är nästan allt hemtaget för tvätt och vinterförvaring och imorrn ska jag köpa ljung...kanske kan jag få satt den och lökarna på lördag? Får hoppas på fint väder och lite hjälp ;)
Hopp, så hem till mamma på fika, ringde N och han mötte upp. Blev kaffe och goa mackor...de är rostbröd, smör, riven äpple, kanel och mandelmassa...in i ugnen och vips har du nåt av det godaste du kan hitta ;)
Va hos mamma till strax före halv 7 men nu går det hästar i hagarna runt huset så en 5 minuters promenad tog nästan en halvtimma...hittade ju en kompis i hagen med väldigt len mule ;) Dessutom va en av mammas katter följe och idag va det inte vem som helst, det va argbiggan Birger...hon gosar aldrig med nån annan än mamma men idag gick det an, försiktigt men ändå...direkt jag kom hem röjde jag köket, hängde tvätt och kokade flaskor, nu äntligen sitter jag bara för att upptäcja att näe, de är inte Robinsson idag...stressen nu va förgäves även om de är skönt att de är gjort. Jaja, de blev lite surf nu innan jag ska sova för ikväll blir det tidigt, sov dåligt inatt och somnade först vid halv tre. Va så spänd i kroppen så jag kom inte till ro., sov 3 timmar och gick sen upp...imorrn ska jag till ÖF tänkte jag, sen gå en sväng i Tanum och sen köpa ljung och barnspärrar till skåp och luckor. Babyproffsen har erbjudande fram till imorrn, tag 3 betala för 2, så jag måste passa på nu. Ser ju alla barn på ÖF och babycaféet som är lite äldre än Nico ocvh som reser sig och kryper och det händer verkligen bara över en natt, igår gjorde hon första ansatsen till att åla och krypa så nu snart är det dags...bara att de är så jäkla tråkigt på golvet :P Står gör hon mycket och bra nu och gå stolen är välanvänd och hon springer redan i den så ja...barnspärrar och snart en grind är nog en bra idé...hua va snabbt det går nu
Försöker vinna ett smycke
Är lite smågalen i ugglor och så va jag inne på bloglovin och grejade, på framsidan fanns en tävling där man kan vinna ett smycke och vad får jag se? En jättesöt ring med en uggla på!! Den vill jag ju ha! Just nu är mina fingrar så svullna så vigselringarna går inte på och det känns så otroligt naket, en annan ring hade kanske fyllt upp lite av tomhetskänslan? Denna va justerbar så jag kan fortsätta ha den sen när mina fingrar är normala igen ;)
länkar till hennes blogg här och till shoppen om andra är intresserade ;)
Önska mig lycka till!! Vinner aldrig nåt men vafan, jag har ju inte ens chansen att vinna om jag inte ens försöker va med och tävla :P
länkar till hennes blogg här och till shoppen om andra är intresserade ;)
Önska mig lycka till!! Vinner aldrig nåt men vafan, jag har ju inte ens chansen att vinna om jag inte ens försöker va med och tävla :P
bloglovin
<a href="http://www.bloglovin.com/blog/2843251/minimaxen?claim=">Följ min blogg med Bloglovin</a>
Jag behöver nog hjälp?
Jag vill ha en sån där "gilla-knapp" på bloggen...inte bara under inläggen utan en som är för hela bloggen, så ni som läser och kanske läser regelbundet, och rentav gillar det ni läser kan "gilla"
Jag har inte facebook, förstår inte tjusningen, men ändå vill jag ha en sån knapp...jag behöver nog hjälp på fler än ett sätt ;) Är det nån som vet hur man skaffar n sån knapp?
Tekniska jag har dessutom precis insett och förstått hur man prenumererar på en blogg, man kunde visst prenumerera även på min blogg ;) Vet inte riktigt hur det funkar än men kanske får man en påminnelse när det kommer ett nytt inlägg? Om ni prenumererar på min blogg lär väl er inkorg i sånna fall snart va full för idag har jag tagit igen gårdagen :P Ett enda inlägg igår men idag kommer jag på sak efter sak att skriva.
Nu ska jag se Dr. Phil, det handlar om våldsamma barn där barnen är farliga och misshandlar sina föräldrar och syskon...går på 7an nu
Jag har inte facebook, förstår inte tjusningen, men ändå vill jag ha en sån knapp...jag behöver nog hjälp på fler än ett sätt ;) Är det nån som vet hur man skaffar n sån knapp?
Tekniska jag har dessutom precis insett och förstått hur man prenumererar på en blogg, man kunde visst prenumerera även på min blogg ;) Vet inte riktigt hur det funkar än men kanske får man en påminnelse när det kommer ett nytt inlägg? Om ni prenumererar på min blogg lär väl er inkorg i sånna fall snart va full för idag har jag tagit igen gårdagen :P Ett enda inlägg igår men idag kommer jag på sak efter sak att skriva.
Nu ska jag se Dr. Phil, det handlar om våldsamma barn där barnen är farliga och misshandlar sina föräldrar och syskon...går på 7an nu
Vällingen va tydligen blä
Ja igår va jag ju smart och ekonomiskt trodde jag, köpte välling för att fasa ut ersättningen, första flaskan blandades igår kväll och Nico verkade gilla det, åt gjorde hon i alla fall utan miner. Skitbra, tänkte jag, det blir lika lätt som med allt annat då...men näe
Ungen fick idag för sig att totalrata vällingen! Åt ersättning till frukost som vanligt, sen en burk med cous-cous och kyckling till lunch, så en flaska välling, trodde jag ja...rynkade näsan och puttade bort flaskan, efter en stund sträcker hon sig efter flaskan och får den men näe, rynkad näsa igen och spottade ut allt. Tänkte att eftersom hon åt igår kväll kanske hon bara inte är hungrig ordentligt utan bara sugen så jag väntade en liten stund men så blev hon ledsen och de va ju matdags....satte henne hos N en stund, gjorde ersättning i en rexakt likadan flaska som vällingen va i, med en gång slukade hon ersättningen, va så trött och hungrig så hon låg och sov och åt...vaknade till när de va slut och ville nog ha lite mer (åt väl för fort för att känna att hon va mätt) då tog jag fram vällingen, vilken reaktion...klarvaken unge som rynkade på näsan och spottade ut välingen snabbare än snabbast :O
Ja hur gör jag nu då? Jag är inte van vid att Nicolina ratar mat eller nya smaker...funderar på om jag kanske ska ta lite välling på gröten sen, nästa mål så hon sakta vänjer sig vid smaken...den smakar ju mer, ersättningen smakar ju lite sött, vällingen smakar mer havre, fibrer...ja, enligt mig smakar det bättre men Nico håller ju inte med mig...
Har nån nåt bra tips på hur jag kan få Nico att börja gilla vällingen? Just att blanda med gröten hoppas jag ska funka men får nog ha nån slags back-up antar jag...funderade på om man kanske kan blanda ner nån god fruktpuré i flaskan men de blir kanske bara äckligare? Jag tycker väl förvisso att de mesta Nico gillar inte är nåt gott, de ska ju va kryddor, barnmat är så smaklöst...får fundera vidare och hoppas på lite tips från er eller tips på bra sidor med info om just detta.
Hittade förresten en jättebra sminkblogg idag!! Äntligen en jag gillar och fastnade för med bra tips, mycket bilder och en del filmer. Jag älskar ju make-up och min fundering nu va att sminka mig efter ett bra tips jag såg i bloggen...men huvudvärken är värre idag än den nånsin vart så kanske får stå över...
Imorrn ska jag och en kompis till syon innan babycaféet och prata plugg och csn. Pirrigt! Ska få tag på mina betyg och söka en kurs till våren och mjukstarta lite, ansöka om csn och få samma pengar som nu men spara fp dagar, smart va? ;) Tänkte läsa pedagogik heltid över nätet och börja med A kursen och se hur det är att läsa igen, saknar det faktiskt...jag är nog en sån som hade kunnat bara plugga, älskar att lära mig saker. Får se om jag efter morgondagen tar klivet och gör en ansökan...
Ungen fick idag för sig att totalrata vällingen! Åt ersättning till frukost som vanligt, sen en burk med cous-cous och kyckling till lunch, så en flaska välling, trodde jag ja...rynkade näsan och puttade bort flaskan, efter en stund sträcker hon sig efter flaskan och får den men näe, rynkad näsa igen och spottade ut allt. Tänkte att eftersom hon åt igår kväll kanske hon bara inte är hungrig ordentligt utan bara sugen så jag väntade en liten stund men så blev hon ledsen och de va ju matdags....satte henne hos N en stund, gjorde ersättning i en rexakt likadan flaska som vällingen va i, med en gång slukade hon ersättningen, va så trött och hungrig så hon låg och sov och åt...vaknade till när de va slut och ville nog ha lite mer (åt väl för fort för att känna att hon va mätt) då tog jag fram vällingen, vilken reaktion...klarvaken unge som rynkade på näsan och spottade ut välingen snabbare än snabbast :O
Ja hur gör jag nu då? Jag är inte van vid att Nicolina ratar mat eller nya smaker...funderar på om jag kanske ska ta lite välling på gröten sen, nästa mål så hon sakta vänjer sig vid smaken...den smakar ju mer, ersättningen smakar ju lite sött, vällingen smakar mer havre, fibrer...ja, enligt mig smakar det bättre men Nico håller ju inte med mig...
Har nån nåt bra tips på hur jag kan få Nico att börja gilla vällingen? Just att blanda med gröten hoppas jag ska funka men får nog ha nån slags back-up antar jag...funderade på om man kanske kan blanda ner nån god fruktpuré i flaskan men de blir kanske bara äckligare? Jag tycker väl förvisso att de mesta Nico gillar inte är nåt gott, de ska ju va kryddor, barnmat är så smaklöst...får fundera vidare och hoppas på lite tips från er eller tips på bra sidor med info om just detta.
Hittade förresten en jättebra sminkblogg idag!! Äntligen en jag gillar och fastnade för med bra tips, mycket bilder och en del filmer. Jag älskar ju make-up och min fundering nu va att sminka mig efter ett bra tips jag såg i bloggen...men huvudvärken är värre idag än den nånsin vart så kanske får stå över...
Imorrn ska jag och en kompis till syon innan babycaféet och prata plugg och csn. Pirrigt! Ska få tag på mina betyg och söka en kurs till våren och mjukstarta lite, ansöka om csn och få samma pengar som nu men spara fp dagar, smart va? ;) Tänkte läsa pedagogik heltid över nätet och börja med A kursen och se hur det är att läsa igen, saknar det faktiskt...jag är nog en sån som hade kunnat bara plugga, älskar att lära mig saker. Får se om jag efter morgondagen tar klivet och gör en ansökan...
Kvinnomisshandel
I aftonbladet idag hittade jag en artikel om kvinnomisshandel, där det går så långt att kvinnan får sätta livet till. Hur vårt samhälle inte agerar som det borde och hur vi måste ta tag i detta snarast!
Att det i alla år inte hänt mer än vad som hänt är skrämmande, att polisanmäla misshandel leder knappt till en dom, att få besöksförbud kräver alldeles för mycket, att få skyddad identitet är svårt och framför allt jobbigt. Att bli tagen på allvar som misshandlad kvinna? Nä, vårt samhälle står allt som oftast på mannens sida...men mycket, mycket sakta händer det saker och debatten i artikeln kanske kan öppna några ögon till. Kanske kan fler av oss svenskar bli medvetna om hur det ser ut, även om det finns ett stort mörkertal.
Visste ni t.ex att de flesta våldtäkter som sker i vårt land sker i det tysta i vårt hem? Oftast är det maken som tar för sig hemma mot makans vilja. Anmäler man sin älskade man som tar till våld för att få sig ett? Nä, de är ju ingen som tror på en och hur bevisar man att det är en våldtäkt och inte ett vanligt samlag?
Skriver inte så mycket mer än såhär men länkar till artikeln, läs den och sluta blunda. Regeringen idag gör inte mycket, tänk på det nästa gång det är val...se inte bara till dig själv och din ekonomi när det är val, se helheten. Med de sagt menar jag inte att jag vill putta er att rösta på ett visst sätt, jag vill bara att ni breddar er syn till hela samhället, inte bara ditt eget liv.
Artikeln
Att det i alla år inte hänt mer än vad som hänt är skrämmande, att polisanmäla misshandel leder knappt till en dom, att få besöksförbud kräver alldeles för mycket, att få skyddad identitet är svårt och framför allt jobbigt. Att bli tagen på allvar som misshandlad kvinna? Nä, vårt samhälle står allt som oftast på mannens sida...men mycket, mycket sakta händer det saker och debatten i artikeln kanske kan öppna några ögon till. Kanske kan fler av oss svenskar bli medvetna om hur det ser ut, även om det finns ett stort mörkertal.
Visste ni t.ex att de flesta våldtäkter som sker i vårt land sker i det tysta i vårt hem? Oftast är det maken som tar för sig hemma mot makans vilja. Anmäler man sin älskade man som tar till våld för att få sig ett? Nä, de är ju ingen som tror på en och hur bevisar man att det är en våldtäkt och inte ett vanligt samlag?
Skriver inte så mycket mer än såhär men länkar till artikeln, läs den och sluta blunda. Regeringen idag gör inte mycket, tänk på det nästa gång det är val...se inte bara till dig själv och din ekonomi när det är val, se helheten. Med de sagt menar jag inte att jag vill putta er att rösta på ett visst sätt, jag vill bara att ni breddar er syn till hela samhället, inte bara ditt eget liv.
Artikeln
Grattis på 3 års dagen!
Idag firar Millan och hennes pojkvän J, 3 år! Grattis till er, och hoppas ni får en helt underbar dag <3 Ni betyder mycket för mig båda två :)
Kram på er och ha jättemysigt!
Kram på er och ha jättemysigt!
Jobbig dag
Bråkat idag, de är inget vidare. Va längesen sist så de har väl byggt på och de är oerhört tärande att gå hemma på varann, lätt blir det missförstånd och lätt hör man fel ton...N tycker t.ex. att jag alltid låter irriterad eller arg när jag pratar med honom...oftast är de ju så att så inte är fallet, de är bara det att han nästan alltid frågar nåt eller vill ha hjälp med nåt när jag är mitt i nåt. Jag är stressad nu och att få mer att göra blir för mycket, då kan jag säkert låta ilsk...men kan han aldrig lära sig då? Jag försöker ju om och om igen att förklara varför jag svarar som jag gör, om han inte hör vad jag säger så höjer jag rösten för jag är urless på att upprepa mig 3-4 gånger och om Nico sover är det bättre att snabbt säga det som sägas ska än att prata i all evig tid. Av nån anledning efter ett bråk och man blivit sams så blir i alla fall jag lite sådär nyförälskad (beroende på vad bråket handlade om givetvis) jag känner att vi hör ihop, vi klarar det, vi kan bråka utan att det spårar ur helt och vi går lite starkare ur varje gräl...
Vax i öronen har han nog...eller näe, han har samma som jag hade när jag bodde hemma; selektiv hörsel. Bara det som är riktigt intressant hör man. För mig gick det så långt att mamma tog mig till öron-näsa-hals och kollade min hörsel...perfekt och lite mer :O Så dålig hörsel kan i alla fall inte jag skylla på, eller jo...när det blir för mycket ljud, då stänger jag av omedvetet. Jag har tinnitus på båda öronen, i olika toner, huvudvärk och migrän och när intrycken blir för många blir jag dålig. Att lyssna på många samtidigt går inte, då hör jag inget. Om N pratar med mig när tv:n är på hör jag inte allt, hur mycket jag än försöker. Här kommer en "rolig" parallell; Jag vill att han ska lära sig detta efter 6 år tillsammans, 5 som sambo, jag hör inte och det slutar med att han blir arg. Jag gör samma med honom för att han ska förstå men det funkar inte. Han hatar när jag inte tittar mot honom när jag pratar för då hör han inte, inte alltid jag tänker på det för om jag grejar med nåt när han vill prata så fortsätter jag ju med mitt. Han tycker jag ska fatta detta nån gång, men varför det när han aldrig lär sig själv?
Ja, vi blev vänner igen och dagen blev bättre. Va nog bra med en rejäl urladdning. Åkte till Tanum och fikade med en kompis, hon har fått tvillingar och de är så himla söta och små. Va där nån timma, känner egentligen inte varann utan det är en av Millans kompisar, hon är trevlig och kul för Nico att ha jämnåriga att umgås med sen. Jag har ju inga kompisar direkt IRL men börjar samla på mig några igen, några som förhoppningsvis är mer äkta än de som försvann när Max dog.
Vidare till apoteket och sen affären, storhandlade...så skönt när det är gjort, de är mysigt att gå i affären, jämföra priser, kolla...betala och packa är mindre roligt. Ja, nu är det gjort i alla fall, skönt att få de gjort tidigt i veckan då varor finns och det är lite folk.
Väl hemma va de bara att börja packa in allt, sen såg vi en film nyss och Nico har provat välling. Idag började vi med 8 månaders burkarna med större bitar i, de gick finemang och de va inga protester alls :) Vällingen är också från 8 månader men de står på förpackningen att när maten är etablerad och utgör hela mål ska man börja med den. Så är det ju här och hjälp va mycket billigare det va med vällingen. Ska blanda med ersättning ett tag så jag ser att det går bra men Nico gillade det *inte direkt förvånad* Smakar mer och mättar bättr, somnade utan knorr nu på kvällen och sover fortfarande, och nu ska hennes slitna, trötta mamma också sova. Huvudvärken är så illa så det känns som de är migrän på väg så kanske kan jag mota olle i grind ned lite sömn? Hoppas på det. Ska kontakta sjukgymnastiken för att få massage för idag fick jag veta att jag bor i en kommun som ger massage gratis, eller på högkostnadsskyddet rättare sagt, så nu jäklar! Värken kan ju få bli så brra som de går och när jag inte blir ruinerad så går de ju att fixa.
Håll tummarna för att de beviljar mig den hjälpen!! Får ju inte akupunktur medan jag äter waran heller.
Natt natt på er allihopa!
Vax i öronen har han nog...eller näe, han har samma som jag hade när jag bodde hemma; selektiv hörsel. Bara det som är riktigt intressant hör man. För mig gick det så långt att mamma tog mig till öron-näsa-hals och kollade min hörsel...perfekt och lite mer :O Så dålig hörsel kan i alla fall inte jag skylla på, eller jo...när det blir för mycket ljud, då stänger jag av omedvetet. Jag har tinnitus på båda öronen, i olika toner, huvudvärk och migrän och när intrycken blir för många blir jag dålig. Att lyssna på många samtidigt går inte, då hör jag inget. Om N pratar med mig när tv:n är på hör jag inte allt, hur mycket jag än försöker. Här kommer en "rolig" parallell; Jag vill att han ska lära sig detta efter 6 år tillsammans, 5 som sambo, jag hör inte och det slutar med att han blir arg. Jag gör samma med honom för att han ska förstå men det funkar inte. Han hatar när jag inte tittar mot honom när jag pratar för då hör han inte, inte alltid jag tänker på det för om jag grejar med nåt när han vill prata så fortsätter jag ju med mitt. Han tycker jag ska fatta detta nån gång, men varför det när han aldrig lär sig själv?
Ja, vi blev vänner igen och dagen blev bättre. Va nog bra med en rejäl urladdning. Åkte till Tanum och fikade med en kompis, hon har fått tvillingar och de är så himla söta och små. Va där nån timma, känner egentligen inte varann utan det är en av Millans kompisar, hon är trevlig och kul för Nico att ha jämnåriga att umgås med sen. Jag har ju inga kompisar direkt IRL men börjar samla på mig några igen, några som förhoppningsvis är mer äkta än de som försvann när Max dog.
Vidare till apoteket och sen affären, storhandlade...så skönt när det är gjort, de är mysigt att gå i affären, jämföra priser, kolla...betala och packa är mindre roligt. Ja, nu är det gjort i alla fall, skönt att få de gjort tidigt i veckan då varor finns och det är lite folk.
Väl hemma va de bara att börja packa in allt, sen såg vi en film nyss och Nico har provat välling. Idag började vi med 8 månaders burkarna med större bitar i, de gick finemang och de va inga protester alls :) Vällingen är också från 8 månader men de står på förpackningen att när maten är etablerad och utgör hela mål ska man börja med den. Så är det ju här och hjälp va mycket billigare det va med vällingen. Ska blanda med ersättning ett tag så jag ser att det går bra men Nico gillade det *inte direkt förvånad* Smakar mer och mättar bättr, somnade utan knorr nu på kvällen och sover fortfarande, och nu ska hennes slitna, trötta mamma också sova. Huvudvärken är så illa så det känns som de är migrän på väg så kanske kan jag mota olle i grind ned lite sömn? Hoppas på det. Ska kontakta sjukgymnastiken för att få massage för idag fick jag veta att jag bor i en kommun som ger massage gratis, eller på högkostnadsskyddet rättare sagt, så nu jäklar! Värken kan ju få bli så brra som de går och när jag inte blir ruinerad så går de ju att fixa.
Håll tummarna för att de beviljar mig den hjälpen!! Får ju inte akupunktur medan jag äter waran heller.
Natt natt på er allihopa!
Ännu en bra film avverkad
Idag blev det "Full metal jacket" även det en film som N missat...han tyckte den va bra men sista halvtimman va sådär, och så är det väl ofta med bra filmer? De tappar ofta mot slutet, svårt att knyta ihop storyn på ett bra sätt eller så blir det nån konstig vändning, eller så tar filmen aldrig slut, panik uppstod och de kom på att "vem orkar se 4 timmasr film och kanske mer? Vi måste nog hitta ett avslut" och så blir det pannkaka av det.
Jag tycker väl att slutet i Full metal jacket ändå är godkänt även om de blir lite segt. Bästa i hela filmen är ju trots allt innan de går ut i krig.
Nu tror jag att jag visat N de viktigaste filmerna som han missat, de jag kan komma på just nu i alla fall. Funderar febrilt på vad som kan finnas mer och som dessutom kan tänkas passa honom? Kräsen med film är han allt, jag gillar tänkarfilmer där man är lätt förvirrad största delen av filmen för att sen mot slutet få pusselbit efter pusselbit och plötsligt förstå mer och mer, såna filmer man måste se om för att man alltid missar nåt, alltid hittar nåt nytt.
Musikaler är också en favorit men försök få N till att se nåt sånt...fortfarande inte sett Grease tillsammans fast han sett den i alla fall, fått nöja mig med Dirty dancing men åh så många jag skulle vilja se om, får väl se om jag kan låna ihop en hög och se när jag är ensam, sjunga högt och ljudligt, kanske dansa nån slags hurra-dans, ta igen alla tysta år...borde va olagligt att inte gilla musikaler!
Här kommer en av mina favoriter <3
Har ni inte sett Hair så bör ni göra det ;)
Nästa klipp är till oss vattumän ;) Kolla in hästarnas dans, älskar verkligen detta klipp, ja hela filmen då...
Nästa klipp är till oss vattumän ;) Kolla in hästarnas dans, älskar verkligen detta klipp, ja hela filmen då...
Babymassage, öppna förskolan och bvc
Ja, allt på en gång idag. Valde att inte ställ anån klocka och inte ta med mat upp till sovrummet för då måste jag ju upp tidigt, Nico vaknar ju alltid klockan 7...jomen visst, just idag vakna hon ju 9 bara för det :O Jaja, babymassagen skulle börja 10.30 så de hinner vi ju ändå...när jag kommer till familjecentralen är alla redan inne och sitter samlade och masserar för fullt, jaha? Vad har jag gjort nu då? Nä, Ann-Charlotte hade skrivit fel på lappen så de va ju tur att jag va tidigt ute (vad jag trodde ja) så idag skulle ben och rumpa masseras och jag hann med ett ben...satt och tog det andra medan alla pratade och nästa träff blir repetition så missat nåt har jag ju egentligen inte gjort. Dessutom fick vi ett häfte med oss hem så nu ska här tränas på att massera ben och fötter.
Nico älskade det i all afall, slängde ut armarna, slår på charmen och bara njuter, flirtar med alla! Ja jösses, den ungen njuter av uppmärksamhet kan man ju lugnt säga och är väldigt medveten om att om man flirtar så skrattar folk och gullar med henne, och då åker en högre växel in.
Så va de lite fika, jag va tvungen att låna telefon för fk hade gjort en miss så pengar saknades idag, givetvis brusade hemtelefonen så att ringa hemifrån gick ju inte, varför ska inte allt krångla samtidigt? Som vanligt...ja, alt ordnade sig i alla fall, ska ringa imorrn igen och så ska de betala ut de som fattas omgående. Hemtelefonen funkar nu också som väl är.
Innan ÖF började klockan ett gick jag en promenad, först till affären, posta och handla lite, sen på tillbakavägen tog jag en omväg så tiden skulle gå. Jätteskönt att få röra på dököttet och Nico somnade så gott.
På ÖF va de jättemysigt idag, lagom många barn och en ok ljudnivå, Nico va mest nöjd men precis i början va kombinationen övertrött, nyvaken och vrålhungrig inget vidare...då va hon väldigt ledsen men till slut gick det över, det är dessutom lättare att äta när man inte gråter ;)
Sen innan vi åkte hem gick vi förbi bvc för att väga och mäta, hjälp mig vad hon växer :O Idag vägde hon 8100 gram och mätte 66 cm, jag som tog bort allt i 62 får nu överväga att inse att vissa i 68 är gränsfall, får väl plocka ner allt i 74 nu helt enkelt för en del är säkert litet och en del större såsom med de mesta. Att inte alla kläder i alla fall kan hålla en medel och va exakt lika i storlekarna?? Kan ju inte direkt prova allt jag köper, storleksarna går ju efter cm så 62 borde va 62, inget annat men nähä då! Varför ska det va så lätt??
Fotade Nicos jornal så ni kan få se hur hon växt sen start, idag verkade de som att hon börjar hitta sin kurva, äntligen. Från att älskat att va på bvc till att hata det dessutom...hjälp va hon skrek idag, ligga ner?? Glöm det mamma! Ta upp mig!! Innan vi åkte hem frågade jag Signe hur jag ska fylla i i Nicos bok, finns ju kurvor där med...så hon visade och prickade första på varje kurva så nu kan jag sätta mig här hemma och klura på hur de ska se ut ;)
Nico älskade det i all afall, slängde ut armarna, slår på charmen och bara njuter, flirtar med alla! Ja jösses, den ungen njuter av uppmärksamhet kan man ju lugnt säga och är väldigt medveten om att om man flirtar så skrattar folk och gullar med henne, och då åker en högre växel in.
Så va de lite fika, jag va tvungen att låna telefon för fk hade gjort en miss så pengar saknades idag, givetvis brusade hemtelefonen så att ringa hemifrån gick ju inte, varför ska inte allt krångla samtidigt? Som vanligt...ja, alt ordnade sig i alla fall, ska ringa imorrn igen och så ska de betala ut de som fattas omgående. Hemtelefonen funkar nu också som väl är.
Innan ÖF började klockan ett gick jag en promenad, först till affären, posta och handla lite, sen på tillbakavägen tog jag en omväg så tiden skulle gå. Jätteskönt att få röra på dököttet och Nico somnade så gott.
På ÖF va de jättemysigt idag, lagom många barn och en ok ljudnivå, Nico va mest nöjd men precis i början va kombinationen övertrött, nyvaken och vrålhungrig inget vidare...då va hon väldigt ledsen men till slut gick det över, det är dessutom lättare att äta när man inte gråter ;)
Sen innan vi åkte hem gick vi förbi bvc för att väga och mäta, hjälp mig vad hon växer :O Idag vägde hon 8100 gram och mätte 66 cm, jag som tog bort allt i 62 får nu överväga att inse att vissa i 68 är gränsfall, får väl plocka ner allt i 74 nu helt enkelt för en del är säkert litet och en del större såsom med de mesta. Att inte alla kläder i alla fall kan hålla en medel och va exakt lika i storlekarna?? Kan ju inte direkt prova allt jag köper, storleksarna går ju efter cm så 62 borde va 62, inget annat men nähä då! Varför ska det va så lätt??
Fotade Nicos jornal så ni kan få se hur hon växt sen start, idag verkade de som att hon börjar hitta sin kurva, äntligen. Från att älskat att va på bvc till att hata det dessutom...hjälp va hon skrek idag, ligga ner?? Glöm det mamma! Ta upp mig!! Innan vi åkte hem frågade jag Signe hur jag ska fylla i i Nicos bok, finns ju kurvor där med...så hon visade och prickade första på varje kurva så nu kan jag sätta mig här hemma och klura på hur de ska se ut ;)
Snart är hon stor min lilla stumpa, de går på tok för snabbt. Först nu när andra vänner precis fått barn ser jag skillnaden. Nico r verkligen jättestor och då är ändå de små bebisarna större än vad Nico va som ny. Helt otroligt.
Va förbi Max och tände ett ljus i ösregnet, hämtade hem ett par lyktor, ska samla ihop mjukisarna nästa gång och räfsa bort allt tråkigt och så är det förberett i alla fall, tanken är ju att hitta blå ljung som förra året...den lyste upp så otroligt fint. Ja, uppehåll behövs först innan jag börjar greja men de va ju utlovat fint väder i veckan, att Brittsommaren skulle komma tidigt i år så på torsdag när jag först vart på babycaféet och sen lämnat cellprov ska jag och mamma ha picnic hos Max. Kanske N eller Millan vill va med men de beror ju på jobb och tid och lust. Jag ska passa på att rensa bort i alla fall, så ska jag se över lökarna jag har hemma för när ljungen sätts ska ju påskliljelökarna ner också.
Nu är jag helt mör i kroppen efter denna långa dag men imorrn ska jag också iväg. Köpte ju en saftmaja i torsdags och ska betala den imorrn, ska passa på att titta förbi en kompis som fått tvillingar och ta en fika...känns ju onödigt att bara åka drygt 2 mil för att lämna en slant och så hem så fika och lite mat ska inhandlas...sen blir onsdag ledig hoppas jag men torsdag och fredag är fullbokade de med. Men de är allt skönt att ha att göra, bättre än att bara gå hemma för man blir förslappad, men helt fulla veckor kan bli lite mycket de med. Det märks tydligt på Nico att hon mår väldigt bra av att va på ÖF och träffa andra barn, hon skiner upp och gör en massa nya saker, härmas och vill va mer själv, behöver inte va i min famn och jag får mitt sociala också. Idag satt hon hos Ann-Charlotte medan jag ringde och det gick jättebra, blir så glad när de funkar. Svartsjuka damen har nu vant sig lite vid att jag håller nåt annat barn för hon har inte morrat nåt mer ;)
Va förbi Max och tände ett ljus i ösregnet, hämtade hem ett par lyktor, ska samla ihop mjukisarna nästa gång och räfsa bort allt tråkigt och så är det förberett i alla fall, tanken är ju att hitta blå ljung som förra året...den lyste upp så otroligt fint. Ja, uppehåll behövs först innan jag börjar greja men de va ju utlovat fint väder i veckan, att Brittsommaren skulle komma tidigt i år så på torsdag när jag först vart på babycaféet och sen lämnat cellprov ska jag och mamma ha picnic hos Max. Kanske N eller Millan vill va med men de beror ju på jobb och tid och lust. Jag ska passa på att rensa bort i alla fall, så ska jag se över lökarna jag har hemma för när ljungen sätts ska ju påskliljelökarna ner också.
Nu är jag helt mör i kroppen efter denna långa dag men imorrn ska jag också iväg. Köpte ju en saftmaja i torsdags och ska betala den imorrn, ska passa på att titta förbi en kompis som fått tvillingar och ta en fika...känns ju onödigt att bara åka drygt 2 mil för att lämna en slant och så hem så fika och lite mat ska inhandlas...sen blir onsdag ledig hoppas jag men torsdag och fredag är fullbokade de med. Men de är allt skönt att ha att göra, bättre än att bara gå hemma för man blir förslappad, men helt fulla veckor kan bli lite mycket de med. Det märks tydligt på Nico att hon mår väldigt bra av att va på ÖF och träffa andra barn, hon skiner upp och gör en massa nya saker, härmas och vill va mer själv, behöver inte va i min famn och jag får mitt sociala också. Idag satt hon hos Ann-Charlotte medan jag ringde och det gick jättebra, blir så glad när de funkar. Svartsjuka damen har nu vant sig lite vid att jag håller nåt annat barn för hon har inte morrat nåt mer ;)
Till er vars barn dog innan förlossningen
Spädbarnsfonden har satt ihop ett frågeformulär till alla som miste sina små i magen. Har du mist din ängel i magen och inte fyllt i frågeformuläret var snäll och gör det, all information man kan samla in för att i framtiden tidigt upptäcka att barnen inte mår bra och förhoppningsvis kunna rädda lov, är värdefull. Här är länken, läs först informationen, svara sen på frågorna. Tack till alla som deltar och till alla som sprider vidare länken. Hjälp oss rädda liv!!
Ny serie med Robert Gustavsson
Ja, vi får väl se om det är nåt att ha men reklamen verkar lovande och jag har ju gillat Robert Gustavsson sen jag va liten och följde Glen Killing i manegen :D Missade inte ett enda avsnitt, sen fortsatte ju Killing gänget med fler serier och även dem har jag ju sett ;)
Så klockan 20 ikväll ska ni slå på 4an, alla som gillar Robert Gustavsson, serien heter "Gustavsson 3 trappor"
Så klockan 20 ikväll ska ni slå på 4an, alla som gillar Robert Gustavsson, serien heter "Gustavsson 3 trappor"
Twin Peaks
Funderar på att se om Twin Peaks, tror inte jag sett hela :O så kanske får ta nåt avsnitt om dagen en period nu och mysa med Nico...de är ju en bra serie och i aftonbladet plus va det en sån där "vad gör dem nu?" och så blev jag så sugen på att se den igen. Va längesen så hälften är väl glömt :P Ledmotivet är en av mina favoritlåtar :D
Egentligen är jag sugen på att ha ett riktigt maraton, ta en hel helg t.ex. och bara se Twin Peaks tills sista avsnittet...problemet är väl det att N har inte sett Twin Peaks och jag misstänker starkt att det inte är nåt för honom, det är tyvärr en sån serie som kommer få en diss innan första avsnittet är slut...mamma däremot men hon har inte ro i kroppen att sitta på det sättet och dessutom får hon flytta hit en helg, då blir hennes katter ensamma och det går inte
Egentligen är jag sugen på att ha ett riktigt maraton, ta en hel helg t.ex. och bara se Twin Peaks tills sista avsnittet...problemet är väl det att N har inte sett Twin Peaks och jag misstänker starkt att det inte är nåt för honom, det är tyvärr en sån serie som kommer få en diss innan första avsnittet är slut...mamma däremot men hon har inte ro i kroppen att sitta på det sättet och dessutom får hon flytta hit en helg, då blir hennes katter ensamma och det går inte
Känner ni igen denna? Detta är det riktiga introt och man blir ju inte ett dugg mer sugen på att börja se om serien *ironi*
och här är videon med Julee Cruise
Färdigkalasat
Nu åkte N och lämnade mamma och Millan, mysig kväll blev det :) Först tacos nästan direkt de kom hit, sen lite kaffe och såg på datorn, lite på en film och sen fanns det plats för tårtan...så fram med tårta och så såg vi på Rio, den va riktigt bra men svårt att hålla sig för skratt hela tiden för Nico sov ju i min famn...de va svårt att få henne att komma till ro för de va så mycket att se och höra på så för att få henne att inte vakna hade vi låg volym och försökte skratta tyst...inte alltid så lätt.
Saken är den att Nico har en lite orolig period just nu och sover lätt på kvällen, småtittar, klappar, drömmer...så är det på natten också men då är det ju helt mörkt och tyst så hon ger upp väldigt snabbt, finns inget spännande som fångar hennes uppmärksamhet. Just av denna anledningen sover hon bredvid mig i sängen och går för tillfället inte att natta och lämna...panik så fort hon märker att jag är borta...nu har det vart lite stabilare nätter så jag hoppas innerligt att denna oroliga perioden är på väg bort igen men ska väl egentligen ändå va mest tacksam för att hon sover så mycket som hon gör ändå och är så nöjd och glad även om det kan bli gråt när hon ska sova för natten.
Tårtan blev riktigt god förresten men jag skulle nog haft ännu mer ananas...tyckte det borde räcka med 3 burkar men näe...nån till hade inte gjort ont. Har i alla fall mycket tårta kvar så ni kan ju gissa vad jag ska äta till frukost ;)
Igår när jag gjorde tårtan gav N mig en rätt rolig bild som jag fortfarande har i huvudet...han nattäter, allt gott som finns måste ju gömmas...han säger till mig när jag står och grejar att tänk om du kommer upp inatt och hittar mig i nån sockerpsykos ätandes på tårtan och sjunger "vad är det för en dag? vad är det för en dag? ..." Ja herregud...blir full i skratt bara jag skriver det nu ;P Mamma och Millan tyckte nog också det scenariot hade vart rätt roligt, och ganska passande...an säga som såhär att N blir lite väck av socker och är inte alltid vaken när han ger sig ut på jakt om nätterna...det va en morron för ett par år sen som han vaknade alldeles brun och kladdig, trodde ett ögonblick att han gjort på sig, kudden va dock helt täckt den med...ja, han hade letat fram choklad och tagit in i sovrummet, legat och ätit i sömnen och somnat med munnen full och antagligen hela sängen full...de va fan choklad överallt! Då är det väldigt svårt att bli förbannad för att chokladen är slut eller att sängen är kladdig...det går bara att skratta tills man gråter och ligger på golvet och kippar efter luft...N står fortfarande full i choklad och tycker väl att jo, lite kul kanske det va...numera tycker han att det är väldigt roligt han också så nu berättar han detta självmant...visade sig att hans ena storebror gjorde samma sak ett tag efter N...släktdrag??
N har gjort, och gör fortfarande massa galet och här fick ni ett litet inblick i mitt liv och hur jag har det ;) Tråkigt behöver man sällan ha det och jag bävar lite över hur mycket Nico ska ta efter far sin :O
Tråkig tårta
Gräddig tårta
Ätklar tårta!!
Saken är den att Nico har en lite orolig period just nu och sover lätt på kvällen, småtittar, klappar, drömmer...så är det på natten också men då är det ju helt mörkt och tyst så hon ger upp väldigt snabbt, finns inget spännande som fångar hennes uppmärksamhet. Just av denna anledningen sover hon bredvid mig i sängen och går för tillfället inte att natta och lämna...panik så fort hon märker att jag är borta...nu har det vart lite stabilare nätter så jag hoppas innerligt att denna oroliga perioden är på väg bort igen men ska väl egentligen ändå va mest tacksam för att hon sover så mycket som hon gör ändå och är så nöjd och glad även om det kan bli gråt när hon ska sova för natten.
Tårtan blev riktigt god förresten men jag skulle nog haft ännu mer ananas...tyckte det borde räcka med 3 burkar men näe...nån till hade inte gjort ont. Har i alla fall mycket tårta kvar så ni kan ju gissa vad jag ska äta till frukost ;)
Igår när jag gjorde tårtan gav N mig en rätt rolig bild som jag fortfarande har i huvudet...han nattäter, allt gott som finns måste ju gömmas...han säger till mig när jag står och grejar att tänk om du kommer upp inatt och hittar mig i nån sockerpsykos ätandes på tårtan och sjunger "vad är det för en dag? vad är det för en dag? ..." Ja herregud...blir full i skratt bara jag skriver det nu ;P Mamma och Millan tyckte nog också det scenariot hade vart rätt roligt, och ganska passande...an säga som såhär att N blir lite väck av socker och är inte alltid vaken när han ger sig ut på jakt om nätterna...det va en morron för ett par år sen som han vaknade alldeles brun och kladdig, trodde ett ögonblick att han gjort på sig, kudden va dock helt täckt den med...ja, han hade letat fram choklad och tagit in i sovrummet, legat och ätit i sömnen och somnat med munnen full och antagligen hela sängen full...de va fan choklad överallt! Då är det väldigt svårt att bli förbannad för att chokladen är slut eller att sängen är kladdig...det går bara att skratta tills man gråter och ligger på golvet och kippar efter luft...N står fortfarande full i choklad och tycker väl att jo, lite kul kanske det va...numera tycker han att det är väldigt roligt han också så nu berättar han detta självmant...visade sig att hans ena storebror gjorde samma sak ett tag efter N...släktdrag??
N har gjort, och gör fortfarande massa galet och här fick ni ett litet inblick i mitt liv och hur jag har det ;) Tråkigt behöver man sällan ha det och jag bävar lite över hur mycket Nico ska ta efter far sin :O
Tråkig tårta
Gräddig tårta
Ätklar tårta!!
Medan jag förberedda tårta och maten förut satt Nico så snällt i köket med mig, blev till slut lite uttråkad och småhungrig och för att vinna lite tid fick hon några majskrokar...ojojoj va åpen man kan bli :O
Hon moffa åt sig allihopa i famnen och satt och vaktade dem, stoppade in så mycket som möjligt i munnen och såg allmänt nöjd ut...liknar far sin ;) Sprang och sa till N och hämtade kameran...givetvis blev bilderna inte riktigt bra för de va ju just det där första ögonblicket som va de bästa men fick ett par roliga ändå.
Hon moffa åt sig allihopa i famnen och satt och vaktade dem, stoppade in så mycket som möjligt i munnen och såg allmänt nöjd ut...liknar far sin ;) Sprang och sa till N och hämtade kameran...givetvis blev bilderna inte riktigt bra för de va ju just det där första ögonblicket som va de bästa men fick ett par roliga ändå.
När vi åt hade Nico precis ätit men fick macka med leverpastej för första gången...mycket skeptisk va hon så vi får väl se, får testa imorrn igen för macka äter hon väldigt gärna, kan ju vart att hon va så mätt för hon ratade majskrokarna då och det gör hon aldrig annars som ni kan se på korten ovan ;)
Nu ska jag snart lägga mig men måste sitta uppe till N är hemma...saaben bara stannade förut och N fick inte igång den. Stängde av allt och så starytade den igen, är för tillfället utan telefoner så om han får stopp så kan han inte höra av sig...så Millan skulle ringa en halvtimma efter att hon kommit hem om inte jag hunnit ringa henne först...om Millan hinner ringa vet jag att N har fått stopp på bilen och är fast...inte för att jag kan göra nåt åt det, han har ju bilstolen i den bilen, det är mitt i natten...men då vet jag var han är och han får väl gå till mamma eller nåt. Tur jag utrustat bilen med reflexväst! Ska lägga dit en till och så nån i andra bilen också, tänk om man får punka? Man syns ju inte...ska köpa nya reflexer till jackorna också för nu skymmer det mycket. Extra reflexer till barnvagnen måste jag ha också, litar inte på de som redan finns och på nya vagnen vet jag ju inte hur det ser ut än...hoppas den kommer snart men stod att de va semester just nu så jag får väl ha lite tålamod antar jag.
Så...nu får jag sitta här och vänta ett tag till och hoppas på att N tar sig hem utan problem...kom han inte hem lär ni få läsa om det imorrn ;)
Nu ska jag snart lägga mig men måste sitta uppe till N är hemma...saaben bara stannade förut och N fick inte igång den. Stängde av allt och så starytade den igen, är för tillfället utan telefoner så om han får stopp så kan han inte höra av sig...så Millan skulle ringa en halvtimma efter att hon kommit hem om inte jag hunnit ringa henne först...om Millan hinner ringa vet jag att N har fått stopp på bilen och är fast...inte för att jag kan göra nåt åt det, han har ju bilstolen i den bilen, det är mitt i natten...men då vet jag var han är och han får väl gå till mamma eller nåt. Tur jag utrustat bilen med reflexväst! Ska lägga dit en till och så nån i andra bilen också, tänk om man får punka? Man syns ju inte...ska köpa nya reflexer till jackorna också för nu skymmer det mycket. Extra reflexer till barnvagnen måste jag ha också, litar inte på de som redan finns och på nya vagnen vet jag ju inte hur det ser ut än...hoppas den kommer snart men stod att de va semester just nu så jag får väl ha lite tålamod antar jag.
Så...nu får jag sitta här och vänta ett tag till och hoppas på att N tar sig hem utan problem...kom han inte hem lär ni få läsa om det imorrn ;)
Att sticka ut...
är det många som finner skrämmande. Många får hela livet höra att man ska passa in, va som alla andra, anpassa sig, va försiktig med vad man säger eller tycker högt. Snabbt lär man sig bara genom att se omgivningen att det bästa man kan göra är att inte sticka ut för mycket...eller? Vad kan hända? Jo visst kan man utsättas för mobbning, elaka kommentarer, utanförskap, hån, prat bakom ryggen...men måste man bry sig så mycket att man till sist begränsar sig? Att man inte fullt ut kan va sig själv?
Man växer upp och blir vuxen, ska man då börja våga vara sig själv? Stå för sina åsikter, säga ifrån, klä dig hur du vill, kunna argumentera för det du tycker och inte ge vika och börja hålla med den stora massan...
Jag tror att vi alla på nåt sätt, nån gång följer mallen, även jag fast jag är uppfostrad till att va stark, ha starka åsikter, argumentera men kunna ändra mig och erkänna fel. Våga sticka ut med smink, hår, kläder, åsikter. Jag är inte rädd för att säga vad jag tycker och tänker även om jag ibland väljer mina tillfällen...det är inte alltid jag drar upp samtal om homosexuella, invandrare, kvinnor, politik m.m. Även om diskussionen kommer upp är det inte alltid jag ger mig in i striden för när man sitter med samma folk för 50-11e gången och de vägrar ta in vad andra tycker och tänker, då är det inte alltid värt att ödsla energi på att ta ut sig i att försvara nån som inte är där när det aldrig gör nån skillnad.
Ett mycket bra exempel är just homosexuella. Min svärfar och mina svågrar har starka åsikter om detta. Det är äckligt, onormalt, borde inte finnas osv. N tycker samma när han är med dem men hemma är det ok med homosexuella...han faller för trycket och han gillar även att retas lite med mig ;) Grejen är ju denna att min lillebror är BÖG!! Han har en pojkvän sen ett par år tillbaka och jag älskar min bögsvåger. BÖG, BÖG, BÖG!! Ni kan ju då tänka er hur våra diskussioner ser ut...ja, ni har säkert stött på dessa rädda män som tror att om en BÖG andas på dem så blir de smittade!! Ja, riktigt så illa är det kanske inte med svärfar och numera tar han inte upp diskussionen så ofta för han vet att till sist blir jag förbannad, han ser att mina ögon till sist är svarta för just detta ämne berör extra, och man kan inte på allvar sitta och tycka och tänka utan att låta motparten få prata (jag alltså) de har dumma kommentarer men svärfar retas allt lite han med...han står för vad han tycker mren han respekterar mig och mina åsikter...det är väl ena svågern som egentligen är värst. Hans sambo kan bli grymt förbannad på honom när han säger nåt "spydigt" till mig om lillebror eller bögar.
Jag kommer aldrig va tyst om vad jag tycker och tänker om detta men som sagt...ibland är det inte värt energin. Jag är alltså en sån där som gärna sticker ut, som vill synas och höras men som ibland känner att det kan va skönt att smälta in i mängden.
Varför är man så rädd för vad andra tycker om en? Jag valde när jag började blogga att jag ska skriva allt jag får för mig att skriva oavsett vad folk tycker...för det ni läser, det är ju jag, om jag håller inne med åsikter och tankar, då får ni inte mig. Jag är inte rädd för att ni ska tycka att jag är helt puckad, dum i huvudet, tror att jag rymt från nånstans...jag vet ju redan att jag är allt detta ;P
Kan inte alla som läser detta tänka på hur ni är, om ni är en sån som håller inne, varför? Jag skulle väldigt gärna vilja veta varför folk är så tysta och rädda.
En sån där sak jag stör mig hemskt mycket på är när det är val i Sverige, ingen säger nåt, ingen tycker nåt, låter bli att rösta...men när valet är klart då jävlar! Då ska det klagas och ojas...har du inte ett sjukt bra skäl till att inte röstat så ska du fan i mig hålla käften sen och har ingen rätt att klaga. Så tycker jag. Finns nog mycket provocerande jag kan skriva och en hel del kommer garanterat att skrivas allt eftersom så ni får va beredda på att det kan dyka upp lite av varje.
Jag kom att tänka på detta när jag läste en bekants blogg, en annan änglamamma, vi miste våra barn vid ungefär samma tidpunkt förra året. Hon skrev ett väldigt tänkvärt inlägg, att hon känner att hon måste hålla tillbaka en del i bloggen, ja, nu gällde väl detta ett specifikt ämne, om annat hålls igen vet jag inte. Så tänkte jag...hur är jag? Så kom följdfrågan, hur är andra?
Så...hur är du? Gömmer du dig i mängden och är "normal" eller är du en sån som jag? Inte speciellt rädd för vad andra tycker om mig och kör mitt race...
Man växer upp och blir vuxen, ska man då börja våga vara sig själv? Stå för sina åsikter, säga ifrån, klä dig hur du vill, kunna argumentera för det du tycker och inte ge vika och börja hålla med den stora massan...
Jag tror att vi alla på nåt sätt, nån gång följer mallen, även jag fast jag är uppfostrad till att va stark, ha starka åsikter, argumentera men kunna ändra mig och erkänna fel. Våga sticka ut med smink, hår, kläder, åsikter. Jag är inte rädd för att säga vad jag tycker och tänker även om jag ibland väljer mina tillfällen...det är inte alltid jag drar upp samtal om homosexuella, invandrare, kvinnor, politik m.m. Även om diskussionen kommer upp är det inte alltid jag ger mig in i striden för när man sitter med samma folk för 50-11e gången och de vägrar ta in vad andra tycker och tänker, då är det inte alltid värt att ödsla energi på att ta ut sig i att försvara nån som inte är där när det aldrig gör nån skillnad.
Ett mycket bra exempel är just homosexuella. Min svärfar och mina svågrar har starka åsikter om detta. Det är äckligt, onormalt, borde inte finnas osv. N tycker samma när han är med dem men hemma är det ok med homosexuella...han faller för trycket och han gillar även att retas lite med mig ;) Grejen är ju denna att min lillebror är BÖG!! Han har en pojkvän sen ett par år tillbaka och jag älskar min bögsvåger. BÖG, BÖG, BÖG!! Ni kan ju då tänka er hur våra diskussioner ser ut...ja, ni har säkert stött på dessa rädda män som tror att om en BÖG andas på dem så blir de smittade!! Ja, riktigt så illa är det kanske inte med svärfar och numera tar han inte upp diskussionen så ofta för han vet att till sist blir jag förbannad, han ser att mina ögon till sist är svarta för just detta ämne berör extra, och man kan inte på allvar sitta och tycka och tänka utan att låta motparten få prata (jag alltså) de har dumma kommentarer men svärfar retas allt lite han med...han står för vad han tycker mren han respekterar mig och mina åsikter...det är väl ena svågern som egentligen är värst. Hans sambo kan bli grymt förbannad på honom när han säger nåt "spydigt" till mig om lillebror eller bögar.
Jag kommer aldrig va tyst om vad jag tycker och tänker om detta men som sagt...ibland är det inte värt energin. Jag är alltså en sån där som gärna sticker ut, som vill synas och höras men som ibland känner att det kan va skönt att smälta in i mängden.
Varför är man så rädd för vad andra tycker om en? Jag valde när jag började blogga att jag ska skriva allt jag får för mig att skriva oavsett vad folk tycker...för det ni läser, det är ju jag, om jag håller inne med åsikter och tankar, då får ni inte mig. Jag är inte rädd för att ni ska tycka att jag är helt puckad, dum i huvudet, tror att jag rymt från nånstans...jag vet ju redan att jag är allt detta ;P
Kan inte alla som läser detta tänka på hur ni är, om ni är en sån som håller inne, varför? Jag skulle väldigt gärna vilja veta varför folk är så tysta och rädda.
En sån där sak jag stör mig hemskt mycket på är när det är val i Sverige, ingen säger nåt, ingen tycker nåt, låter bli att rösta...men när valet är klart då jävlar! Då ska det klagas och ojas...har du inte ett sjukt bra skäl till att inte röstat så ska du fan i mig hålla käften sen och har ingen rätt att klaga. Så tycker jag. Finns nog mycket provocerande jag kan skriva och en hel del kommer garanterat att skrivas allt eftersom så ni får va beredda på att det kan dyka upp lite av varje.
Jag kom att tänka på detta när jag läste en bekants blogg, en annan änglamamma, vi miste våra barn vid ungefär samma tidpunkt förra året. Hon skrev ett väldigt tänkvärt inlägg, att hon känner att hon måste hålla tillbaka en del i bloggen, ja, nu gällde väl detta ett specifikt ämne, om annat hålls igen vet jag inte. Så tänkte jag...hur är jag? Så kom följdfrågan, hur är andra?
Så...hur är du? Gömmer du dig i mängden och är "normal" eller är du en sån som jag? Inte speciellt rädd för vad andra tycker om mig och kör mitt race...
Tacos!!
Va fruktansvärt längesen vi åt tacos och en period hade vi tacos en gång i veckan, så tröttnade vi och nu äter vi det ganska sällan men vill inte ha det för ofta för man tröttnar så fort då...men idag blir det tacos på qourn. Längtar till eftermiddan för jag är redan sugen :P Tårtan är klar förutom grädde och choklad. Vad hemskt det är att vakna hungrig men det enda man är sugen på måste vänta till senare, de är ju inte gott att äta nånting just nu ju! :O
Får truga ner lite nyponsoppa eller yoghurt...sen får jag kanske göra klart grönsakerna och vitlökssåsen så det bara är att steka upp qournen sen och duka, ska försöka passa in vår mat med när Nico ska äta men bara för det har hon ätit en timma tidigare 2 gånger idag så det spricker väl...hon får väl äta smörgås när vi äter så hon har nåt att tugga på för att äta utan henne kan man numera glömma, dricka utan att hon får smaka går inte så numera är det bara vatten framme om inte hon har sin flaska...men nu börjar det bli så att det hon har duger inte om vi har nåt annat... igår åt vi korv och bröd...hon satt i min famn med ett korvbröd, då va hon nöjd...innan skrek hon som en galning, försöker böja sig fram och va med, bara sitta i famnen dög inte men när hon fick korvbrödet, då sken hon upp och smaskade på :D
Innan jag la mig igår tog jag ett stort glas iskallt vatten....fick jag dricka ur det själv? Nope, lilla Nico skulle också dricka och va med och hålla, smackar när vattnet kommer i munnen och det mesta åker ut igen...sover naken och när det kalla vattnet åker ner på magen riktigt ryser hon men skrattar, tokfia. Innan vi går upp och lägger oss får hon syn på en bebis i spegeln och skrattar men blir jätteblyg och gömde sig i mitt hår, pussade mig i örat och så kikade hon på bebisen igen och så samma visa om igen. Detta gör hon varje dag men när hon är trött blir hon mer blyg och hon tittar alltid så konstigt när jag är i spegeln också, tittar på mig för jag är ju bredvid henne, tittar i spegeln förvånat...så är det en annan bebis där och ibland är det hemskt och ibland bara lite småskrämmande ;)
Igår kväll va förresten andra dagen i rad som N plockade undan efter sig och ställde disken i diskmaskinen :O
Får truga ner lite nyponsoppa eller yoghurt...sen får jag kanske göra klart grönsakerna och vitlökssåsen så det bara är att steka upp qournen sen och duka, ska försöka passa in vår mat med när Nico ska äta men bara för det har hon ätit en timma tidigare 2 gånger idag så det spricker väl...hon får väl äta smörgås när vi äter så hon har nåt att tugga på för att äta utan henne kan man numera glömma, dricka utan att hon får smaka går inte så numera är det bara vatten framme om inte hon har sin flaska...men nu börjar det bli så att det hon har duger inte om vi har nåt annat... igår åt vi korv och bröd...hon satt i min famn med ett korvbröd, då va hon nöjd...innan skrek hon som en galning, försöker böja sig fram och va med, bara sitta i famnen dög inte men när hon fick korvbrödet, då sken hon upp och smaskade på :D
Innan jag la mig igår tog jag ett stort glas iskallt vatten....fick jag dricka ur det själv? Nope, lilla Nico skulle också dricka och va med och hålla, smackar när vattnet kommer i munnen och det mesta åker ut igen...sover naken och när det kalla vattnet åker ner på magen riktigt ryser hon men skrattar, tokfia. Innan vi går upp och lägger oss får hon syn på en bebis i spegeln och skrattar men blir jätteblyg och gömde sig i mitt hår, pussade mig i örat och så kikade hon på bebisen igen och så samma visa om igen. Detta gör hon varje dag men när hon är trött blir hon mer blyg och hon tittar alltid så konstigt när jag är i spegeln också, tittar på mig för jag är ju bredvid henne, tittar i spegeln förvånat...så är det en annan bebis där och ibland är det hemskt och ibland bara lite småskrämmande ;)
Igår kväll va förresten andra dagen i rad som N plockade undan efter sig och ställde disken i diskmaskinen :O
Bildbomb
Ja, nu har jag fotat kattungar hos mamma, N's rosor och present från svärmor, hans tatuering och röntgenbilderna...så nu ska ni få se ;)
Börjar med presenten;
Jag tycker ju att ljusstakarna är skitsnygga! N älskar ju allt som har med ljus att göra också men de va ju liiiite fel färg just för honom...meen va snyggt sken det blev ;) Jag blev glad i alla fall, är inte det huvudsaken??? ;)
Det visade sig ju på röntgen idag att gipset suttit fel så det har knappt läkt nåt alls. Här ser ni hur det såg ut idag på plåtarna och ja...även ett otränat öga ser ju att benet är av och bara gtt ihop väldigt lite på ett litet ställe. Nu blir det gips i ytterligare 2 veckor...denna gången ett gips som sitter riktigt tajt och fingrarna är nu böjda i rätt läge, hoppas att nästa besök den 6/10 visar att han kan börja träna upp handen.
Nu är tatueringen äntligen helt klar!! Denna fick N i födelsedagspresent av mig förra året, han hade då vart sugen på nåt sånt här nästan från det att vi träffades. När vi träffades hade han bara en ful på vänster överarm som han hade gjort på fyllan i Turkiet...tanken va ju att göra en coverup på den men han valde att göra denna istället...förutom dessa har han en på halsen och en på vänster underarm, och fler lär det bli ;P
Dessa små bebisar har inget hem, är födda alltifrån maj tills nu i slutet av juli...blir ni sugna eller känner nån som vill ha en liten pissekatt får säga till...det finns fler än dessa och i år är det svart/vitt som dominerar och flera av kattungarna har en extra tå...sjömanskatter
Börjar med presenten;
Jag tycker ju att ljusstakarna är skitsnygga! N älskar ju allt som har med ljus att göra också men de va ju liiiite fel färg just för honom...meen va snyggt sken det blev ;) Jag blev glad i alla fall, är inte det huvudsaken??? ;)
Det visade sig ju på röntgen idag att gipset suttit fel så det har knappt läkt nåt alls. Här ser ni hur det såg ut idag på plåtarna och ja...även ett otränat öga ser ju att benet är av och bara gtt ihop väldigt lite på ett litet ställe. Nu blir det gips i ytterligare 2 veckor...denna gången ett gips som sitter riktigt tajt och fingrarna är nu böjda i rätt läge, hoppas att nästa besök den 6/10 visar att han kan börja träna upp handen.
Nu är tatueringen äntligen helt klar!! Denna fick N i födelsedagspresent av mig förra året, han hade då vart sugen på nåt sånt här nästan från det att vi träffades. När vi träffades hade han bara en ful på vänster överarm som han hade gjort på fyllan i Turkiet...tanken va ju att göra en coverup på den men han valde att göra denna istället...förutom dessa har han en på halsen och en på vänster underarm, och fler lär det bli ;P
Dessa små bebisar har inget hem, är födda alltifrån maj tills nu i slutet av juli...blir ni sugna eller känner nån som vill ha en liten pissekatt får säga till...det finns fler än dessa och i år är det svart/vitt som dominerar och flera av kattungarna har en extra tå...sjömanskatter
Va ju på tippen, skönt att bli av med all skit, sen till ica och handlade lite och fikade med mamma och mormor...sen tog vi en promenad till återbruket och det första jag ser är en saftmaja :O Jag har letat och letat men de är ju så jäkla dyra...denna kostade bara 200:- men de hade ju inte jag idag givetvis...som tur va står 2 klasskompisar och säljer så jag fick ta hem saftmajan redan idag och på tisdag ska jag komma in och betala. Åh, va glad jag blev!! Så nu står den på bänken, ska rengöras och sen är det bara att börja safta :D
Mormor ska komma hit och plocka äpplen och så ska vi göra mos här hemm hos oss, har ju aldrig gjort mos och har inte rätt saker hemma så mormor va snäll och erbjöd att komma hit med riktiga redskap så det går snabbt och lätt. Så blir det fint väder imorrn ska jag försöka komma ut en liten stund innan middag och tårta och plocka lite äpplen innan älgarna tar dem...de har redan vart här och nallat som vanligt men jag vill ju också ha en del så nu jäklar.
Nu sa vi äta lite sen ska här bakas :D Imorrn blir det kalas!
Mormor ska komma hit och plocka äpplen och så ska vi göra mos här hemm hos oss, har ju aldrig gjort mos och har inte rätt saker hemma så mormor va snäll och erbjöd att komma hit med riktiga redskap så det går snabbt och lätt. Så blir det fint väder imorrn ska jag försöka komma ut en liten stund innan middag och tårta och plocka lite äpplen innan älgarna tar dem...de har redan vart här och nallat som vanligt men jag vill ju också ha en del så nu jäklar.
Nu sa vi äta lite sen ska här bakas :D Imorrn blir det kalas!
Fortsatt gips
Jaha ja...tydligen har det inte läkt nåt alls och det blir minst 2 veckor till med gips :O Det har vart felgipsat tills nu så benen har inte gått ihop så det kunnat läka så nu när det är omgipsat ska det förhoppningsvis hända saker...så jävla tröttsamt! N är ju överlycklig över detta *inte* han vill ju tillbaka till jobbet och absolut inte gå hemma och bara vara. Vi har ju dessutom gått hemma väldigt länge tillsammans innan han började jobba igen så det krävs väldigt lite tid tillsammans hemma för att det ska bli irriterat oss emellan...inte så vi bråkar men stör sig eller hur man ska säga.
Så på min namnsdag, den 6e oktober, ska N tillbaka till Näl, ta av gipset och röntga igen och förhoppningsvis har det då läkt såpass att han slipper gipset men man ska nog inte hoppas för mycket direkt.
Nu, sminka mig...ska till soptippen och kasta det trasiga babyskyddet och bli av med alla glasburkar, konserver, batterier och glödlampor...skönt att börja om på insamlingarna...gör ju så det känns som man får mer plats ett litet tag ;)
Så på min namnsdag, den 6e oktober, ska N tillbaka till Näl, ta av gipset och röntga igen och förhoppningsvis har det då läkt såpass att han slipper gipset men man ska nog inte hoppas för mycket direkt.
Nu, sminka mig...ska till soptippen och kasta det trasiga babyskyddet och bli av med alla glasburkar, konserver, batterier och glödlampor...skönt att börja om på insamlingarna...gör ju så det känns som man får mer plats ett litet tag ;)
Fredag igen
Ja, nu är det helg...idag blir det tårtbak istället för i onsdags, imorrn blir det tacos och kalas :)
Är så trött i kroppen idag...det känns verkligen att jag va uppe väldigt tidigt igr och huvudet är värre än vanligt, men jag ska till Hedemyrs och handla lite sen ändå, kanske är det bättre att få komma ut lite? Fick min vinterjacka från Ellos igår och den passade jättebra förutom på armarna...så jag får sända tillbaka den och testa en 38 istället och hoppas på att den blir bättre, den va jättesnygg irl så jag vill verkligen ha den.
Igår va ju svärisarna här förresten, N fick paket som nog va mer riktat till mig...när N skulle öppna paketet vred sig svärmor lite av och an, svärfar säger att han vet inte ens vad som är i paketet för han va inte med och handlade, så öppnas paketet och i ligger 2 ljuslyktor som är formade som flaskor, skitsnygga och N hade nog uppskattat dem om det inte va för färgen; chockrosa :P "Ja, jag tänkte nog mer på dig Jenny" säger svärmor och ler lite...ja jag tyckte dem va skitsnygga och är jätteglad över att hon köpte dem och de gav ett så fint sken igår kväll också. De kan hängas i taket eller fönstret så vi ska hitta en bra plats till dem sen. Utöver dessa lyktor fick han en bukett rosos...N va väl sådär halvlycklig...inte för att han vill ha nåt, inte så, men om han ska ha nåt så kan det ju va nåt som är me rriktat till honom, inte bara till mig...men han skojade om det sen på kvällen. "Här fyller man år, mamma köper presenter, men till min fru!?"
Det gick bra med Nico också, fast hon va blyg men de är ju inget konstigt...dessutom sov hon när de kom och hon vaknar av att farmor sitter och tittar...så nyvaken över i en främmande famn...gick bra en stund i alla fall men sen blev hon blyg, smågnällde men fick ingen attack, N tog henne och så va allt bra igen...sen gjordes ett försök till men nej, det blev för mycket pussar och kramar så hon blev förbannad, åter till N's famn och varje gång hon såh farmor grina hon till så N vände bort henne, sen vände henne mot svärmor och sa "där är farmor" så tjut och så om och om igen, va riktigt underhållande :D Men när de skulle säga hejdå va allt lugnt igen och farmor fick pussas lite men Nico va i min famn och de va väl det som gjorde att det gick. I övrigt visade hon upp sin bästa sida och sprang runt i gåstolen, skrattade och pratade så svärisarna tror i alla fall inte att det är en ledsen och sur unge vi har ;)
Idag har N gått upp tidigt och åkt till ortopeden på Näl, idag åker gipset av, stygnen ska bort, nya röntgenplåtar ska tas och sen kanske det blir gips igen men jag hoppas innerligt att han slipper det nu och får komma hem bara för att träna upp handen och börja jobba igen. Förra besöket för 2 veckor sen verkade det som att det skulle bli gips ytterligare en vecka efter denna så det beror på hur han läker nu...efter detta ska han till Robban och köra över tatueringen en sista gång, nu är det snart 1 år sen han påbörjade den, han fick den i födelsedagspresent av mig förra året, en tribal som går över hela höger arm och axel, skitsnygg!
Tänker bara på hur handikappad han kommer va ikväll och några dagar framöver...med eller utan gips kommer ju vänster hand va si och så...nu kommer ju höger arm va nytatuerad och han är ju kille...så nu ska han väl sjåpa sig med att det är ömt, ont, stramar och näe, då kan man inte hjälpa till...hmmm...just ikväll kan jag kanske förstå men inte sen...
Usch ja, jag längtar tills jag får tatuera igen...snart, mycket snart ska waranet sättas ut och då jäklar!
Är så trött i kroppen idag...det känns verkligen att jag va uppe väldigt tidigt igr och huvudet är värre än vanligt, men jag ska till Hedemyrs och handla lite sen ändå, kanske är det bättre att få komma ut lite? Fick min vinterjacka från Ellos igår och den passade jättebra förutom på armarna...så jag får sända tillbaka den och testa en 38 istället och hoppas på att den blir bättre, den va jättesnygg irl så jag vill verkligen ha den.
Igår va ju svärisarna här förresten, N fick paket som nog va mer riktat till mig...när N skulle öppna paketet vred sig svärmor lite av och an, svärfar säger att han vet inte ens vad som är i paketet för han va inte med och handlade, så öppnas paketet och i ligger 2 ljuslyktor som är formade som flaskor, skitsnygga och N hade nog uppskattat dem om det inte va för färgen; chockrosa :P "Ja, jag tänkte nog mer på dig Jenny" säger svärmor och ler lite...ja jag tyckte dem va skitsnygga och är jätteglad över att hon köpte dem och de gav ett så fint sken igår kväll också. De kan hängas i taket eller fönstret så vi ska hitta en bra plats till dem sen. Utöver dessa lyktor fick han en bukett rosos...N va väl sådär halvlycklig...inte för att han vill ha nåt, inte så, men om han ska ha nåt så kan det ju va nåt som är me rriktat till honom, inte bara till mig...men han skojade om det sen på kvällen. "Här fyller man år, mamma köper presenter, men till min fru!?"
Det gick bra med Nico också, fast hon va blyg men de är ju inget konstigt...dessutom sov hon när de kom och hon vaknar av att farmor sitter och tittar...så nyvaken över i en främmande famn...gick bra en stund i alla fall men sen blev hon blyg, smågnällde men fick ingen attack, N tog henne och så va allt bra igen...sen gjordes ett försök till men nej, det blev för mycket pussar och kramar så hon blev förbannad, åter till N's famn och varje gång hon såh farmor grina hon till så N vände bort henne, sen vände henne mot svärmor och sa "där är farmor" så tjut och så om och om igen, va riktigt underhållande :D Men när de skulle säga hejdå va allt lugnt igen och farmor fick pussas lite men Nico va i min famn och de va väl det som gjorde att det gick. I övrigt visade hon upp sin bästa sida och sprang runt i gåstolen, skrattade och pratade så svärisarna tror i alla fall inte att det är en ledsen och sur unge vi har ;)
Idag har N gått upp tidigt och åkt till ortopeden på Näl, idag åker gipset av, stygnen ska bort, nya röntgenplåtar ska tas och sen kanske det blir gips igen men jag hoppas innerligt att han slipper det nu och får komma hem bara för att träna upp handen och börja jobba igen. Förra besöket för 2 veckor sen verkade det som att det skulle bli gips ytterligare en vecka efter denna så det beror på hur han läker nu...efter detta ska han till Robban och köra över tatueringen en sista gång, nu är det snart 1 år sen han påbörjade den, han fick den i födelsedagspresent av mig förra året, en tribal som går över hela höger arm och axel, skitsnygg!
Tänker bara på hur handikappad han kommer va ikväll och några dagar framöver...med eller utan gips kommer ju vänster hand va si och så...nu kommer ju höger arm va nytatuerad och han är ju kille...så nu ska han väl sjåpa sig med att det är ömt, ont, stramar och näe, då kan man inte hjälpa till...hmmm...just ikväll kan jag kanske förstå men inte sen...
Usch ja, jag längtar tills jag får tatuera igen...snart, mycket snart ska waranet sättas ut och då jäklar!
Buzzador, Digster!
Är med i Buzzador och nu kom jag med i kampanjen om att testa Digster premium gratis i 6 månader, annars är den vanliga digster gratis men premium kostar...har fått 6 koder som jag ska dela ut till andra som vill testa och ni som får koderna får i er tur sprida vidare så fler får testa ;)
Det enda ni behöver göra är att logga in på digster.se, bli medlem, skriva in kampanjkoden, se till att ni fyller i vad ni gillar och vips...spellistor finns klara. Ladda ner t.ex. spotify, gratiosversionen så ni kan börja lyssna. Kan säga att jag är redan såld! Jag älskar ju musik, det är mitt liv och jag sjunger nästan alltid eller har på musik i bakgrunden. Favoriterna är ju 70-tals rock och punk...pop går också ner...är nog en allätare då även klassisk musik och opera funkar fint, allt UTOM dansband...där går gränsen.
Den musiken jag gillar är svår att hitta på nätet i bra kvalitét...men digster hade alltså flera av mina favoriter :O Sitter nu och lyssnar 10cc för fullt, de va längesen! Åh, va bra de är och vad glad jag blev när de va de första som spelades, det trodde jag ju inte att de skulle leta upp såna gamla godingar!!
Vill ni få kod och testa digster premium gratis i 6 månader, utan att binda er till något så hojta! Jag delar ut till höger och vänster ;)
Mer musik åt folket!!!
Vill ni bli en buzzador? Säg då till så värvar jag, det kostar inget och man får prova på saker gratis och sprida ryktet, så att säga...förra kampanjen; Dove balsam va populär och tack vare buzzador vågade jag testa och har nu köpt en flaska ;)
Det enda ni behöver göra är att logga in på digster.se, bli medlem, skriva in kampanjkoden, se till att ni fyller i vad ni gillar och vips...spellistor finns klara. Ladda ner t.ex. spotify, gratiosversionen så ni kan börja lyssna. Kan säga att jag är redan såld! Jag älskar ju musik, det är mitt liv och jag sjunger nästan alltid eller har på musik i bakgrunden. Favoriterna är ju 70-tals rock och punk...pop går också ner...är nog en allätare då även klassisk musik och opera funkar fint, allt UTOM dansband...där går gränsen.
Den musiken jag gillar är svår att hitta på nätet i bra kvalitét...men digster hade alltså flera av mina favoriter :O Sitter nu och lyssnar 10cc för fullt, de va längesen! Åh, va bra de är och vad glad jag blev när de va de första som spelades, det trodde jag ju inte att de skulle leta upp såna gamla godingar!!
Vill ni få kod och testa digster premium gratis i 6 månader, utan att binda er till något så hojta! Jag delar ut till höger och vänster ;)
Mer musik åt folket!!!
Vill ni bli en buzzador? Säg då till så värvar jag, det kostar inget och man får prova på saker gratis och sprida ryktet, så att säga...förra kampanjen; Dove balsam va populär och tack vare buzzador vågade jag testa och har nu köpt en flaska ;)
Babycafé
Så har vi vart på babycaféet, jättemysigt och vilken tur att jag gick idag, förskolerekotorerna från de olika områdena va där och presenterade sig, berättade lite om verksamheterna, köer osv. Skönt att se vilka de är och att man redan nu har lite koll, vill ju helst inte sätta Nico i förskola (kommer nog skriva dagis för det mesta för det är så inarbetat) men skulle det bli nödvändigt så givetvis kommer jag göra det.
Personalen på babycaféet är så förälskade i Nico och säger alltid att hon ser så lycklig och nööjd ut och det säger de andra föräldrarna också, det är så skönt att höra och underbart att få bekräftat att man gör allt rätt :D Visst är hon lite blyg och gömmer sig i min axel men är hon i famnen är hon rätt tuff ändå, och ligger hon för sig själv pratar och tjoar hon för fullt...men om nån okänd kommer för nära blir hon lite reserverad men är nyfiken ;)
Imorrn är det ÖF och frukostbuffé, är lite sugen på att åka dit då men de är ju tidig morron igen då..men de är ju en del mammor jag gärna vill träffa och furkostbuffé är det bara 1 gång i månaden, N ska ju till Näl och ta av gipset och röntga handen och så får vi se om det blir ytterligare en vecka gips eller om han redan nu fr börja träna upp handen...kan ju hoppas på det för han blir så rastlöst uttråkad hemma...kan man säga så? Ja, de kan man väl...?
Nu får vi besök vilket ögonblick som helst och Nico måste hinna sova lite så nu åker datorn bort i några timmar...hej så länge!
Personalen på babycaféet är så förälskade i Nico och säger alltid att hon ser så lycklig och nööjd ut och det säger de andra föräldrarna också, det är så skönt att höra och underbart att få bekräftat att man gör allt rätt :D Visst är hon lite blyg och gömmer sig i min axel men är hon i famnen är hon rätt tuff ändå, och ligger hon för sig själv pratar och tjoar hon för fullt...men om nån okänd kommer för nära blir hon lite reserverad men är nyfiken ;)
Imorrn är det ÖF och frukostbuffé, är lite sugen på att åka dit då men de är ju tidig morron igen då..men de är ju en del mammor jag gärna vill träffa och furkostbuffé är det bara 1 gång i månaden, N ska ju till Näl och ta av gipset och röntga handen och så får vi se om det blir ytterligare en vecka gips eller om han redan nu fr börja träna upp handen...kan ju hoppas på det för han blir så rastlöst uttråkad hemma...kan man säga så? Ja, de kan man väl...?
Nu får vi besök vilket ögonblick som helst och Nico måste hinna sova lite så nu åker datorn bort i några timmar...hej så länge!
Vad är det för en dag? Vad är det för en dag?
Jo det är ingen vanlig dag, för idag är det N's födelsedag. HURRA, HURRA, HURRA!
Så, nu ska jag sminka mig, åka till babycaféet, åka till ica, tanka och så hem igen...så kommer svärisarna fast de va lite tveksamheter igår plötsligt...sen, när de åkt, då ska jag säcka ihop av trötthet för jag har knappt sovit nåt alls inatt....kunde bara inte somna och många tankar snurrade, som vanligt när jag inte kan sova.
Inte bara vanliga jobbiga tankar utan till sist, när man inte har nåt egentligt att tänka på så kan man tänka sönder ord; varför heter kratta, kratta? osv. Säga samma sak flera gånger tills det låter konstigt...ja jag vet, jag är knäpp ;)
Så, nu ska jag sminka mig, åka till babycaféet, åka till ica, tanka och så hem igen...så kommer svärisarna fast de va lite tveksamheter igår plötsligt...sen, när de åkt, då ska jag säcka ihop av trötthet för jag har knappt sovit nåt alls inatt....kunde bara inte somna och många tankar snurrade, som vanligt när jag inte kan sova.
Inte bara vanliga jobbiga tankar utan till sist, när man inte har nåt egentligt att tänka på så kan man tänka sönder ord; varför heter kratta, kratta? osv. Säga samma sak flera gånger tills det låter konstigt...ja jag vet, jag är knäpp ;)
Myskväll
Myser ikväll med en bra film, den där jag velat att N skulle se och nui har han gått med på det :) Efter att vi sett Dansar med vargar och den va godkänd fick jag igenom denna; "Born on the 4th of July" med Tom Cruise. Oj va längesen jag såg den men åh va bra den är! Får hoppas N tycker lika mycket om den som jag gör och att han låter mig bestämma en tredje klassiker ;) Har redan laddat ner nästa film han bara måste se men av nån anledning missat totalt.
Blev inget tårtbak ikväll...N bestämde att vi tar det på lördag i alla fall...här är det snabba svängar som gäller. Så på fredag blir det baka istället och jo, jag har städat precis hela dan så lite slut är jag allt.
Just i detta ögonblick sitter N på golvet och borstar Tom...det Tom inte förstått är att hn ska va still och njura, inte rulla runt, bli helt extas och galn för att sen smågnaga på N :P Det är tydligen så skönt att bli borstad så han vet inte vart han ska ta vägen. Förut gosade han med Nico och han har en lite speciell sak för sig när han vill kela, han liksom biter till i en, inte hårt men man reagerar alltid för man vet ju aldrig..idag gjorde han det på Nico, gnagde till i hennes arm för att få kel. Inte blev hon rädd och inte blev hon ledsen men hjälp va snabbt jag fick tag i katten :O Va rädd att Nico kanske fått ett lite för bra grepp och Tom markerade, vilket jag kommer tillåta till viss del, e måste lära sig respektera varandra och Tom är lite för snäll och gillar hårda tag, älskar när man rycker tovor och sånt så att Nico får bra grepp gör nog inget...men det beror ju på hur greppet är och var...men Tom får inte markera hur som helst, inte riva eller bita så det blir hål men nafsa till...han vet gränsen med oss men man blir lite orolig. Visst...ett rivsår är väl inte hela världen men vill inte att nån av dem är rädda för den andre.
Får se hur det går, får fortsätta att vakta lite men ändå låta dem va tillsammans.
Nu är det bara 2 timmar tills min älskling fyller år! herregud, han va bara 18 när vi träffades och skulle efter nån månad fylla 19, nu blir han 25...när jag skickade in bilder igår satt jag och kollade på gamla bilder från när vi först träffades...blir lite som småkär på nytt igen när man sitter och minns sådär <3 Nu är det 6 år sen vi träffades, tänk va snabbt tiden går..samtidigt känns det som att vi alltid vart tillsammans, att vi är så självklara ihop, hur har vi klarat oss fram tills den dagen utan varann? Är fortfarande sådär härligt kär efter alla år och det är helt underbart, samtidigt som jag nu för tiden kan tröttna på honom och bli förbannad på ett annat sätt...
Just i detta ögonblick sitter N på golvet och borstar Tom...det Tom inte förstått är att hn ska va still och njura, inte rulla runt, bli helt extas och galn för att sen smågnaga på N :P Det är tydligen så skönt att bli borstad så han vet inte vart han ska ta vägen. Förut gosade han med Nico och han har en lite speciell sak för sig när han vill kela, han liksom biter till i en, inte hårt men man reagerar alltid för man vet ju aldrig..idag gjorde han det på Nico, gnagde till i hennes arm för att få kel. Inte blev hon rädd och inte blev hon ledsen men hjälp va snabbt jag fick tag i katten :O Va rädd att Nico kanske fått ett lite för bra grepp och Tom markerade, vilket jag kommer tillåta till viss del, e måste lära sig respektera varandra och Tom är lite för snäll och gillar hårda tag, älskar när man rycker tovor och sånt så att Nico får bra grepp gör nog inget...men det beror ju på hur greppet är och var...men Tom får inte markera hur som helst, inte riva eller bita så det blir hål men nafsa till...han vet gränsen med oss men man blir lite orolig. Visst...ett rivsår är väl inte hela världen men vill inte att nån av dem är rädda för den andre.
Får se hur det går, får fortsätta att vakta lite men ändå låta dem va tillsammans.
Nu är det bara 2 timmar tills min älskling fyller år! herregud, han va bara 18 när vi träffades och skulle efter nån månad fylla 19, nu blir han 25...när jag skickade in bilder igår satt jag och kollade på gamla bilder från när vi först träffades...blir lite som småkär på nytt igen när man sitter och minns sådär <3 Nu är det 6 år sen vi träffades, tänk va snabbt tiden går..samtidigt känns det som att vi alltid vart tillsammans, att vi är så självklara ihop, hur har vi klarat oss fram tills den dagen utan varann? Är fortfarande sådär härligt kär efter alla år och det är helt underbart, samtidigt som jag nu för tiden kan tröttna på honom och bli förbannad på ett annat sätt...
Millan!
Hihi, idag fick Millan sin 800e röst!!!
Stort tack till alla som röstar, tävlingen slutar den 15/10 så då får ni hålla tummarna så hårt ni kan.
Till er som inte röstat och vill hjälpa till att nå nästa mål på 900 röster kan klicka här.
Sitter just nu och har städpaus, helt genomsvett efter att ha skurat hela badrummet, satt på taket på Toms kattlåda, får se vad han tycker om det...va längesen vi använde den för vår andra katt, Snuttan, som vi va tvungna att sälja i vintras hatade taket och jorde sina behov överallt utom på lådan :O Så åkte taket av och vips gick det bra.
Igår natt skickade jag in en stor beställning till fuji och nu längtar och väntar jag för fullt...2-5 dagar men gjorde en del förstorningar eftersom det va halva priset fram till idag, men hoppas det går fort att få hem bilderna iaf :) Sambeställde med Millan för att få ner frakten lite och de hade ju vart perfekt om bilderna kommer senast lördag eftersom hon kommer hit på lördag.
Nu kurrar min mage men vad ska jag äta? Nåt väldigt snabbt och lätt helst för jag ska baka, sen duscha..Nico ska äta...sen ska vi försöka lägga oss tidigt för tanken är att åka på babycafé imorrn bitti. Börjar klockan 9 och håller på till 13, så ska jag till ica och hämta ut paket, beställde en vinterjacka, röd, som jag hoppas ska passa, stod från andra kunder att den va svår i storleken och många tyckte de behövde en mindre storlek så jag tog en i 36 och hoppas att den passar. Behöver sällan nån varm tröja under heller och skulle det behövas har jag en svart stor jacka redan sen många år tillbaka som tillåter detta.
Snart blir det tårtbak! Va många år sen jag gjorde hela tårtan från grunden så det ska bli riktigt skoj att få baka sen :) N har sagt att de inte behövs nåt men jag vet nog att det suger i hans gottetarm också ;) Anledningen till att det sällan bakas här är att N alltid äter upp allt, går aldrig att spara och frysa ner så man kan bjuda...mycket sällan hinner jag mer än smaka så när jag bakar nu blir det just för att bara moffa i sig, jättesynd för jag vill gärna ha nåt i frysen och folk påpekar alltid att vi inte har nåt att fika på...nu köper de oftast med sig nåt men kul va? Så blir det när man gifter sig med en gottegris :)
Vidare till att fortsätta med lite annat som går att göra med Nico sovandes i famnen..rensa på datorn är kanske en bra idé?
Stort tack till alla som röstar, tävlingen slutar den 15/10 så då får ni hålla tummarna så hårt ni kan.
Till er som inte röstat och vill hjälpa till att nå nästa mål på 900 röster kan klicka här.
Sitter just nu och har städpaus, helt genomsvett efter att ha skurat hela badrummet, satt på taket på Toms kattlåda, får se vad han tycker om det...va längesen vi använde den för vår andra katt, Snuttan, som vi va tvungna att sälja i vintras hatade taket och jorde sina behov överallt utom på lådan :O Så åkte taket av och vips gick det bra.
Igår natt skickade jag in en stor beställning till fuji och nu längtar och väntar jag för fullt...2-5 dagar men gjorde en del förstorningar eftersom det va halva priset fram till idag, men hoppas det går fort att få hem bilderna iaf :) Sambeställde med Millan för att få ner frakten lite och de hade ju vart perfekt om bilderna kommer senast lördag eftersom hon kommer hit på lördag.
Nu kurrar min mage men vad ska jag äta? Nåt väldigt snabbt och lätt helst för jag ska baka, sen duscha..Nico ska äta...sen ska vi försöka lägga oss tidigt för tanken är att åka på babycafé imorrn bitti. Börjar klockan 9 och håller på till 13, så ska jag till ica och hämta ut paket, beställde en vinterjacka, röd, som jag hoppas ska passa, stod från andra kunder att den va svår i storleken och många tyckte de behövde en mindre storlek så jag tog en i 36 och hoppas att den passar. Behöver sällan nån varm tröja under heller och skulle det behövas har jag en svart stor jacka redan sen många år tillbaka som tillåter detta.
Snart blir det tårtbak! Va många år sen jag gjorde hela tårtan från grunden så det ska bli riktigt skoj att få baka sen :) N har sagt att de inte behövs nåt men jag vet nog att det suger i hans gottetarm också ;) Anledningen till att det sällan bakas här är att N alltid äter upp allt, går aldrig att spara och frysa ner så man kan bjuda...mycket sällan hinner jag mer än smaka så när jag bakar nu blir det just för att bara moffa i sig, jättesynd för jag vill gärna ha nåt i frysen och folk påpekar alltid att vi inte har nåt att fika på...nu köper de oftast med sig nåt men kul va? Så blir det när man gifter sig med en gottegris :)
Vidare till att fortsätta med lite annat som går att göra med Nico sovandes i famnen..rensa på datorn är kanske en bra idé?
stökigt, igen...
Så går jag upp och möts av ett smutsigt kök...grejen är att det va stökigt redan igår men jag fick för mig att låta bli att städa undan så N kanske kunde se hur det ser ut om jag inte plockar undan efter honom...detta hjälpte tydligen inte för när vi la oss såg det ut som katastrof...och gör fortfarande, så nu ska jag gå och städa upp i köket medan jag värmer mat till Nico, för det tar inte mer än 5, högst 10 minuter att röja undan och sätta in i diskmaskinen.
Idag ska det va städdag här, skänken i vardagsrummet är en sån där sak som mest samlar på sig saker som inte har en plats att va på, men jag har bit för bit tagit bort och hittat platser men det är fortfarande en del kvar...men en del kan säkert kastas? grejen är ju att när jag städar är dte mest i lådor och för att få ner saker i lådor så att det alltid är ordning sen...N gör på ett lite annorlunda sätt men säkert vanligt bland män? Han tar allt som flyter runt i huset och kastar in det i de skåp och lådor som har plats...sen hittar man inget och det är egentligen lika stökigt som innan men det syns bara inte.
För stunden är det ganska städat här faktiskt men en del saker flyter...men det är snt osmligger ute på tradera och ska packas men de kan ju för en stund åka ner i en påse och hamna på matbordet igen när det är dags att skicka.
Ska försöka få lite tid till att gå igenom Nicos kläder idag också för de mesta i 62 ska läggas bort nu och en del 68 också...de som va som 62 i storleken...känns lite sorgligt och en del är knappt använt, köpte en del klänningar men vädret har inte vart helt ok så nån klänning är egentligen bara testad.
Just de ja...ska ju göra en tårta sen i eftermiddag också förutom städande och sorterande...meningen va ju att mamma och Millan skulle komma på torsdag och så skulle vi fira N, han fyller 25 i år. Vi skulle inte påminna hans föräldrar va det som va sagt men för första året kom de ihåg själva. Så de bjöd in sig själva på torsdag för de ville fira och träffa Nico, ok...då bestämde vi att mamma och Millan kommer på lördag istället.
Nu verkar det som att N's bror och hans sambo och barn också kommer på torsdag och så frågade jag N när han ville ha tårtan, torsdag eller lördag...lördag sa han fortfarande...ok, för jag gör bara en tårta. Sen när vi ska lägga oss säger han att vi kan väl ha tårta när hans föräldrar kommer? Ja men snälla, jag frågade ju, för det va det jag misstänkte och mamma och Millan får ju middag när de kommer. Jag måste ju bara veta sånt här lite i tid så jag hinner göra den, som idag...den får ju gärna stå en dag och dra så den blir sådär saftig och god...så får jag garnera samma dag som den ska ätas.
Tror inte tårtan håller sig ändå till lördag så mamma och Millan får klara sig på tacos, vegetarisk givetvis för Millan är vegetarian.
Vad blir det för tårta då? Ananas och choklad är tanken...gottigt :D
Idag ska det va städdag här, skänken i vardagsrummet är en sån där sak som mest samlar på sig saker som inte har en plats att va på, men jag har bit för bit tagit bort och hittat platser men det är fortfarande en del kvar...men en del kan säkert kastas? grejen är ju att när jag städar är dte mest i lådor och för att få ner saker i lådor så att det alltid är ordning sen...N gör på ett lite annorlunda sätt men säkert vanligt bland män? Han tar allt som flyter runt i huset och kastar in det i de skåp och lådor som har plats...sen hittar man inget och det är egentligen lika stökigt som innan men det syns bara inte.
För stunden är det ganska städat här faktiskt men en del saker flyter...men det är snt osmligger ute på tradera och ska packas men de kan ju för en stund åka ner i en påse och hamna på matbordet igen när det är dags att skicka.
Ska försöka få lite tid till att gå igenom Nicos kläder idag också för de mesta i 62 ska läggas bort nu och en del 68 också...de som va som 62 i storleken...känns lite sorgligt och en del är knappt använt, köpte en del klänningar men vädret har inte vart helt ok så nån klänning är egentligen bara testad.
Just de ja...ska ju göra en tårta sen i eftermiddag också förutom städande och sorterande...meningen va ju att mamma och Millan skulle komma på torsdag och så skulle vi fira N, han fyller 25 i år. Vi skulle inte påminna hans föräldrar va det som va sagt men för första året kom de ihåg själva. Så de bjöd in sig själva på torsdag för de ville fira och träffa Nico, ok...då bestämde vi att mamma och Millan kommer på lördag istället.
Nu verkar det som att N's bror och hans sambo och barn också kommer på torsdag och så frågade jag N när han ville ha tårtan, torsdag eller lördag...lördag sa han fortfarande...ok, för jag gör bara en tårta. Sen när vi ska lägga oss säger han att vi kan väl ha tårta när hans föräldrar kommer? Ja men snälla, jag frågade ju, för det va det jag misstänkte och mamma och Millan får ju middag när de kommer. Jag måste ju bara veta sånt här lite i tid så jag hinner göra den, som idag...den får ju gärna stå en dag och dra så den blir sådär saftig och god...så får jag garnera samma dag som den ska ätas.
Tror inte tårtan håller sig ändå till lördag så mamma och Millan får klara sig på tacos, vegetarisk givetvis för Millan är vegetarian.
Vad blir det för tårta då? Ananas och choklad är tanken...gottigt :D
elektrisk hund
Va som sagt hos mamma förut och hon spelade upp detta videoklipp på en väldans söt men väldigt elektrisk hund ;)
Finns det nåt roligare att se på än roliga djur och barn?? Millan visade en hemsk film på en räv som ser allt annat än normal ut
Finns några filmklipp som är ännu bättre men måste spara de bästa till sist, när det kommer en tråkig dag ;) Kanske jag har lite för mig imorrn? Nä, då ska vi ju städa...får ju besök på torsdag och lördag...lite skönt när man vet att man ska få främmat för man får den där sista knuffen där bak så man faktiskt får städat och inte bara påbörja, så kommer nåt emellan.
Millan hr förresten snart 800 röster i tävlingen!! Tack alla otroligt snälla och underbara som hjälper mig med mitt lilla projekt ;) Nu är det 3 veckor kvar av röstningen, sen är det upp till juryn, men jag hoppas så innerligt att min älskade lillasyster ska vinna! Även om bara detta stöd och hjälp med rösterna är en stor vinst i sig :)
Ni som inte röstat men känner att ni vill hjälpa till kan läsa tidigare i bloggen om varför jag samlar röster och så kan ni klicka här och lämna en röst ;) Tack och åter tusen tack för hjälpen!!
Millan hr förresten snart 800 röster i tävlingen!! Tack alla otroligt snälla och underbara som hjälper mig med mitt lilla projekt ;) Nu är det 3 veckor kvar av röstningen, sen är det upp till juryn, men jag hoppas så innerligt att min älskade lillasyster ska vinna! Även om bara detta stöd och hjälp med rösterna är en stor vinst i sig :)
Ni som inte röstat men känner att ni vill hjälpa till kan läsa tidigare i bloggen om varför jag samlar röster och så kan ni klicka här och lämna en röst ;) Tack och åter tusen tack för hjälpen!!
Mörkhårig igen
Eller igen och igen...har ju vart mörk men med en utväxt som inte längre syns ;)
Att det kan göra så oerhört mycket med bara lite färg, känner mig pigg och fräsch! :) Nico visade sin bästa sida och låg och pratade och va glad, smågnäll nån gång men blev glad med en gång igen. Nu ligger hon helt utslagen i min famn och N gör smältost mackor...gott. Är helt färdig för jag har passat på att göra allt idag, apoteket, vc och lämnade PK provet, sprang på barnmorskan så jag satte upp en tid för cellprovet, ica och storhandlade, hämta Millan och sen till mamma...promenad i ösregn...uppehåll när vi är inne, sen började det igen...nu laddar jag upp hundratals bilder för framkallning, kläder ligger på ica och väntar...blir nog en bra vecka ;)
Att det kan göra så oerhört mycket med bara lite färg, känner mig pigg och fräsch! :) Nico visade sin bästa sida och låg och pratade och va glad, smågnäll nån gång men blev glad med en gång igen. Nu ligger hon helt utslagen i min famn och N gör smältost mackor...gott. Är helt färdig för jag har passat på att göra allt idag, apoteket, vc och lämnade PK provet, sprang på barnmorskan så jag satte upp en tid för cellprovet, ica och storhandlade, hämta Millan och sen till mamma...promenad i ösregn...uppehåll när vi är inne, sen började det igen...nu laddar jag upp hundratals bilder för framkallning, kläder ligger på ica och väntar...blir nog en bra vecka ;)
Färga håret
Nu ska jag alldeles strax åka till mamma och färga håret, Millan ska med också så det blir extra kul :D Tänkte få lite hjälp att fota mina tatueringar och visa upp dem...är ju några stycken ;)
Har nu suttit i 2 dagar och rensat bland foton som ska framkallas, jösses vilket jobb...fuji har erbjudande till imorrn på förstorningar, 50%, så jag måste få iväg en del och passar på att framkalla resten också...men det är 1 års tid av foton :O
Dessutom...hur många kort tar man inte på barn, och ännu fler när man har digitalkamera...det blir ju ännu svårare att rensa...i vintras va jag så duktig så jag köpte album och satte in alla kort...har kommit så långt att jag håller på med alla korten på Max, men det blev lite jobbigt så jag tog en paus...men nu känner jag att jag orkar men behöver en liten push och det får jag ju när det kommer nya kort som ska in och skrivas till ;) Mysigt att sitta med album sen och minnas...älskar fortfarande att ta fram albumen hemma hos mamma och titta igenom, minnas, skratta och skämta...det är nåt speciellt med kort
Inatt fick jag äntligen sova!! Somnade vid midnatt efter att ha tagit en tramadol, får väl bara inse att jag behöver ta 2 om dan nu även om jag hellre hade klarat mig på 1...Nico vaknar alltid kl. 7 men inte imorse :O men det gjorde ju givetvis jag...så från 7 till 8 låg jag vaken och försökte somna om men 8 vaknade hon ju och ville ha mat...men inget blöjbyte så hon låg på min arm och åt och somnade där så vi låg tätt, tätt och sov vidare till 11 :O Såååå skönt!!! Tänk om alla ungar va såhär lätta och snälla, då kan jag tänka mig en hel hög ;)
Väcktes av att Nico låg och gjorde pruttljud med tungan...skrattade och klappade mig på kinden...vad hjärtat blir stort då och de är nästan så jag blev tårögd...mitt lilla hjärta, trollunge och gulleplutta...men så tänker jag alltid på Max och allt jag missar och hjärtat blöder på ett annat sätt...värker och sticker till...jag skulle vilja, bara nån gång kunna känna bara kärleken, inte saknaden, vid ett sånt tillfälle...de känns inte rättvist
Har nu suttit i 2 dagar och rensat bland foton som ska framkallas, jösses vilket jobb...fuji har erbjudande till imorrn på förstorningar, 50%, så jag måste få iväg en del och passar på att framkalla resten också...men det är 1 års tid av foton :O
Dessutom...hur många kort tar man inte på barn, och ännu fler när man har digitalkamera...det blir ju ännu svårare att rensa...i vintras va jag så duktig så jag köpte album och satte in alla kort...har kommit så långt att jag håller på med alla korten på Max, men det blev lite jobbigt så jag tog en paus...men nu känner jag att jag orkar men behöver en liten push och det får jag ju när det kommer nya kort som ska in och skrivas till ;) Mysigt att sitta med album sen och minnas...älskar fortfarande att ta fram albumen hemma hos mamma och titta igenom, minnas, skratta och skämta...det är nåt speciellt med kort
Inatt fick jag äntligen sova!! Somnade vid midnatt efter att ha tagit en tramadol, får väl bara inse att jag behöver ta 2 om dan nu även om jag hellre hade klarat mig på 1...Nico vaknar alltid kl. 7 men inte imorse :O men det gjorde ju givetvis jag...så från 7 till 8 låg jag vaken och försökte somna om men 8 vaknade hon ju och ville ha mat...men inget blöjbyte så hon låg på min arm och åt och somnade där så vi låg tätt, tätt och sov vidare till 11 :O Såååå skönt!!! Tänk om alla ungar va såhär lätta och snälla, då kan jag tänka mig en hel hög ;)
Väcktes av att Nico låg och gjorde pruttljud med tungan...skrattade och klappade mig på kinden...vad hjärtat blir stort då och de är nästan så jag blev tårögd...mitt lilla hjärta, trollunge och gulleplutta...men så tänker jag alltid på Max och allt jag missar och hjärtat blöder på ett annat sätt...värker och sticker till...jag skulle vilja, bara nån gång kunna känna bara kärleken, inte saknaden, vid ett sånt tillfälle...de känns inte rättvist
Roligt kattklipp på söt kattunge
himla söt kissemiss
Mina älsklingar
Nico låg på golvet så fint och lekte när Tom plötsligt letar upp henne, lägger sig bredvid och vill ha gos :O Det va alltså ingen engångsföreteelse igår och jag blir så glad och lättad...nu är Nico verkligen accepterad :) Satt och pratade med Millan i telefon när detta hände och va ju tvungen att filma så hon fick se, hade redan fotat en del och sänt på msn för vi pratade om våra tomatplantor och hur olika de mår, fotade plantan för att vis ahur mina tomater såg ut...sen sulle jag ta skott på en av mina ampeliljor för mamma ville ha en planta av den för att den va så fin, jag ska göra en till och så frågade jag om Millan ville ha hon också när jag ändå va igång...så nu bildbombar jag er lite ;)
Nu får de ligga inne och mogna och jag får väl ta in de gröna också så de får mogna sakta, sakta inne...för snart kommer frosten :S Jag äter inte tomater men de är kul att driva upp själv :) Just färska tomater tål jag inte nämligen men tillagat i mat funkar det utan reaktion, men N älskar tomater så han får alla för sig själv ;)
På min ena ampelilja va skotten megastora så det krävdes inte många för att fylla ett glas
varenda skott va såhär stora...aldrig vart med om liknande faktiskt
Mina sötnosar...strax efter detta ska Nico äta och Tom sitter under hennes stol och undrar om hon också äter torrfoder men när gröten väl landade på golvet och det inte va torrfoder gav han upp...han gav sig då på mina ben för att gosa istället och försöka undvika bli nerskvätt av gröten ;)
Igår va jag riktigt duktig...la ut mer kläder och grejer på tradera, så skönt att bli av med sånt som ändå bara ligger...jag menar, PoP jeans som aldrig är använda är ju nästan pinsamt att det bara ligger där och samlar damm, det kan ju nån annan glädjas av...jag va ju så dum så jag köpte för långa jeans för jag är ju så effektiv annars och syr upp byxor...öh, nä! Eftersom jag inte har nån egen symaskin blir det att jag samlar på mig en hög och sen tar jag en heldag hemma hos mamma med fika och syjunta :) Jättemysigt...men inte så ofta och därför blev ju de där jeansen liggandes...och en massa annat...
Skulle stryka en klänning från PoP igår också innan jag fotade den...skulle använda min Toby, en sån där från tv-shop, har alltid vart jättenöjd med den...men när ärmarna va klara på klänningen la den av :O Då gav jag upp, får lägga in den vid ett senare tillfälle för inte orkade jag ställa mig, efter allt jag redan gjort, och ta fram strykbräda och strykjärn, Nico va ledsen och jag va hungrig...näe...men, kanske va det bra...kan va jobbigt när för mycket annonser ligger ute samtidigt.
Hungrig är jag nu med men vad ska vi äta? Stillestånd i huvudet...kanske får bli nåt yberlätt idag som köttbullar och spaghetti...ja, varför inte? Måste fått plockat undan en del för svärisarna kommer ju på torsdag och på lördag kommer mamma och Millan, imorrn ska jag och Millan ner till mamma och färga håret...onsdag PK prov...torsdag babycafé...usch, de går i ett...N har i alla fall dammsugit hela huset idag...ja inte övervåningen då men den måste snart tas den med, det och byta sängkläder...jösses...tar det nånsin slut?
Igår va jag riktigt duktig...la ut mer kläder och grejer på tradera, så skönt att bli av med sånt som ändå bara ligger...jag menar, PoP jeans som aldrig är använda är ju nästan pinsamt att det bara ligger där och samlar damm, det kan ju nån annan glädjas av...jag va ju så dum så jag köpte för långa jeans för jag är ju så effektiv annars och syr upp byxor...öh, nä! Eftersom jag inte har nån egen symaskin blir det att jag samlar på mig en hög och sen tar jag en heldag hemma hos mamma med fika och syjunta :) Jättemysigt...men inte så ofta och därför blev ju de där jeansen liggandes...och en massa annat...
Skulle stryka en klänning från PoP igår också innan jag fotade den...skulle använda min Toby, en sån där från tv-shop, har alltid vart jättenöjd med den...men när ärmarna va klara på klänningen la den av :O Då gav jag upp, får lägga in den vid ett senare tillfälle för inte orkade jag ställa mig, efter allt jag redan gjort, och ta fram strykbräda och strykjärn, Nico va ledsen och jag va hungrig...näe...men, kanske va det bra...kan va jobbigt när för mycket annonser ligger ute samtidigt.
Hungrig är jag nu med men vad ska vi äta? Stillestånd i huvudet...kanske får bli nåt yberlätt idag som köttbullar och spaghetti...ja, varför inte? Måste fått plockat undan en del för svärisarna kommer ju på torsdag och på lördag kommer mamma och Millan, imorrn ska jag och Millan ner till mamma och färga håret...onsdag PK prov...torsdag babycafé...usch, de går i ett...N har i alla fall dammsugit hela huset idag...ja inte övervåningen då men den måste snart tas den med, det och byta sängkläder...jösses...tar det nånsin slut?
Så hysteriskt roligt så ni måste se!!
Sitter och kissar ner mig i soffan för jag försöker kväva skratten för Nico ligger i famnen och sover...men detta är en svår sak och jag är glad att jag inte har nån dryck i närheten ;)
Just i detta ögonblick sitter jag och ser på BBC Entertainment och det är stand-up...dessutom BRA stand-up! Hittade klippet på yoy tube så jag delar med mig givetvis...hoppas ni har min humor ;P
(för er som har lite knagglig engelska bör veta att när Adam Hills pratar namn och säger efternamnet Hyman, ni ska veta att det betyder mödomshinna...)
Tom och Nico
Vår katt Tom är en lite blyg och reserverad kattherre...mot mig och N är han busig och gosig och tar för sig men inte mot andra...om vi är med ute kan han gosa med grannarna men inte annars.
Tom har vart lite reserverad mot Nico nen har nu insett att den där saken vi släpade hem i april ska stanna och då är det bäst att lära känna varann. Problemmet hittills har ju vart att Tom är lite rädd för ljud och plötsliga rörelser så han har inte vågat riktigt...förrän idag! Idag va Tom nämligen på ett väldigt gosigt humör och lät Nico gosa med honom, han går till och med fram och gosar med Nico själv och kameran låg som tur va nära så jag fick filmat det
Mycket filmer blir det men hon är ju så söt!! <3
Tom har vart lite reserverad mot Nico nen har nu insett att den där saken vi släpade hem i april ska stanna och då är det bäst att lära känna varann. Problemmet hittills har ju vart att Tom är lite rädd för ljud och plötsliga rörelser så han har inte vågat riktigt...förrän idag! Idag va Tom nämligen på ett väldigt gosigt humör och lät Nico gosa med honom, han går till och med fram och gosar med Nico själv och kameran låg som tur va nära så jag fick filmat det
Så går Tom ut och Nico sitter kvar i sitt hörn av soffan medan jag ska maskera mer på spegeln som ska målas...tydligen räckte inte det jag gjort utan N bad om en tejprad till och jag slår på stort istället ;) jag klistrar fast papper så han verkligen kan söla...
Medan jag håller på att dra loss papper från icabladet börjar Nico prata och sjunga, ljudnivån ökar mer och mer och jag går och tittar, nä hon pratar med sin kanin...så såg hon väl när jag gick för plötslligt riktas samtalet till mig...tänker att jag ska filma henne lite i smyg men nähä då...kommer kameran fram så jäklar, då ska hon va med och titta och prata...ungen skulle kunna skriva en hel roman :O
Medan jag håller på att dra loss papper från icabladet börjar Nico prata och sjunga, ljudnivån ökar mer och mer och jag går och tittar, nä hon pratar med sin kanin...så såg hon väl när jag gick för plötslligt riktas samtalet till mig...tänker att jag ska filma henne lite i smyg men nähä då...kommer kameran fram så jäklar, då ska hon va med och titta och prata...ungen skulle kunna skriva en hel roman :O
Mycket filmer blir det men hon är ju så söt!! <3
Jag hatar
att komma ner på morronen och se att köket ser ut som en krigszon. Tyvärr är det inte så ovanligt...
Varför ser det ut som en krigszon då? Jo det ska ni allt få veta...det är min älskling N som sent på kvällarna kommer på att han är hungrig eller för den delen...han kan ha lagt sig också men inte kan somna för att det suger i magen...då går han upp, rotar i kyl och frys, gör oreda i hela köket, steker, micrar, kokar...ja allt...grisar ner, spiller, bränner fast...äter och lämnar disken framme för det är ju mitt i natten (!?!)
Så kommer jag upp, först av oss när N är hemma men när han jobbar går han ju upp så tidigt så då kan han inte städa efter sig (??) Jag kommer upp och ska använda mig av köket, göra mat till Nico, rengöra flaskorna från kvällen och morronen...går det när bänkarna är kladdiga och det är ett berg av disk i diskhon? Nix, så vad får jag alltid göra direkt på morronen, till och med innan Nico får sin mat...jo jag får städa upp krigszonen!
Det hjälper alltså inte att jag redan hade städat köket och tömt diskmaskinen heller, det är tydligen jättejobbigt att ställa in smutsig disk ändå :O
Varför ser det ut som en krigszon då? Jo det ska ni allt få veta...det är min älskling N som sent på kvällarna kommer på att han är hungrig eller för den delen...han kan ha lagt sig också men inte kan somna för att det suger i magen...då går han upp, rotar i kyl och frys, gör oreda i hela köket, steker, micrar, kokar...ja allt...grisar ner, spiller, bränner fast...äter och lämnar disken framme för det är ju mitt i natten (!?!)
Så kommer jag upp, först av oss när N är hemma men när han jobbar går han ju upp så tidigt så då kan han inte städa efter sig (??) Jag kommer upp och ska använda mig av köket, göra mat till Nico, rengöra flaskorna från kvällen och morronen...går det när bänkarna är kladdiga och det är ett berg av disk i diskhon? Nix, så vad får jag alltid göra direkt på morronen, till och med innan Nico får sin mat...jo jag får städa upp krigszonen!
Det hjälper alltså inte att jag redan hade städat köket och tömt diskmaskinen heller, det är tydligen jättejobbigt att ställa in smutsig disk ändå :O
Tråkig dag, men ändå intressant...hmmm
Idag har jag verkligen inte gjort nånting alls...jo lekt med Nico, myst, plockat undan och det där vanliga som måste göras...men hela den övriga dagen har gått åt till att läsa ur förundersökningen om fallet Linnéa, idag har jag plöjt igenom alla intervjuer med anhöriga och i den biten ur fupen fanns även intervjer med personalen. Igår läste jag socialstyrelsens sammanfattning och jag har idag även hittat stämningsansökan och läst den.
Jösses vad mycket det är att läsa men man fastnar även om det är 100-tals sidor. Det som blir så tydligt är ju hur en stor samling människor uppfattar samma situation, information och intryck på helt otroligt olika sätt. Kontentan i bakgrunden är densamma men mycket är olika fast samma, de har tolkat samma sak på olika sätt, minns olika saker...man ser på ett sätt efter att läst alla redogörelserna hur det ändå finns likheter men där det blir lite som i viskleken, den som ska säga högt vad den fått viskat i örat brukar inte säga det som först viskades.
Axlarna är inte lyckliga på mig nu efter en dag framför datorskärmen men va fasiken...hur ofta gör jag en sån här sak?
På torsdag fyller älsklingen år, tänkte göra en tårta och mamma och lillasyster ska komma hit...men så ringde svärmor förut och hon ville absolut komma hit just på torsdag så då får de väl göra det ;) Mamma och lillasyster får komma på fredag istället för vi ska äta tacos och tårta och mysa...va så längesen och N ville gärna ha lite kalas fast nu lät det lite annorlunda...hmm...jaja, tårta går alltid ner :P
Så torsdag blir nog en lite lätt stressad dag misstänker jag för jag vill väldigt gärna till babycaféet för det va ett tag sen nu, hemma tidigast 14 och då lär svärisarna säkert stå vid dörrn eller redan va där :O Nico är i en lite jobbig period och jag är lite orolig för hur det ska gå för svärmor vill ju självklart mysa och hålla och pussas...men de har bara träffats 3 gånger och Nico har ingen aning om vem hon är, nu har Nico vart väldigt lätt med främmande så hittills har det funkat ändå men just nu är hon blyg ibland och man vet aldrig när det kommer och så blir hon vansinnigt ledsen om jag försvinner ur hennes åsyn...så är det väl bara att bita ihop inför förmaningar hit och dit, ta ett djupt andetag och försöka ignorera och fortsätta lita på att jag gör rätt och behöver ingen hjälp och inga råd...har inte ens bett min mamma om råd eller hjälp så varför ska jag göra det med svärmor liksom? Jag är ju trygg i det jag gör och frågar inte för att nån annan ska känna sig behövd och uppskattad.
På onsdag har jag ett PK prov att lämna och tisdag ska jag handla och åka till mamma och färga håret, änligen! Så ska det städas inför besöket och hur ska jag hinna det? Blä, redan stressad men får väl hoppas att N hjälper till, annars får jag panik antar jag...bilen ska ju till verkstan på måndag också...
Jo en rolig sak har jag ju gjort idag...eller rolig och rolig...men det kommer resultera i nåt roligt :) Jag har tvättat och maskerat en gammal spegel så den ska N måla vit! :) Bilder kommer när det är klart ;)
Nu ska vi se resten av "Dansa med vargar" och sen blir det rätt ner i sängen, känner mig helt slut i skallen men de har vart mycket information att ta in och smälta, dessutom triggas ju en massa gamla minnen igång och det tar på krafterna också...men det känns skönt på nåt sätt att få tänka igenom allt...svårt att beskriva...känns i alla fall som att jag är mogen att ta några viktiga steg så som att anmäla vården, ta kontakt med de jag vill prata med igen, begära ut fler journaler och läsa igenom dem ordentligt för första gången...
Jösses vad mycket det är att läsa men man fastnar även om det är 100-tals sidor. Det som blir så tydligt är ju hur en stor samling människor uppfattar samma situation, information och intryck på helt otroligt olika sätt. Kontentan i bakgrunden är densamma men mycket är olika fast samma, de har tolkat samma sak på olika sätt, minns olika saker...man ser på ett sätt efter att läst alla redogörelserna hur det ändå finns likheter men där det blir lite som i viskleken, den som ska säga högt vad den fått viskat i örat brukar inte säga det som först viskades.
Axlarna är inte lyckliga på mig nu efter en dag framför datorskärmen men va fasiken...hur ofta gör jag en sån här sak?
På torsdag fyller älsklingen år, tänkte göra en tårta och mamma och lillasyster ska komma hit...men så ringde svärmor förut och hon ville absolut komma hit just på torsdag så då får de väl göra det ;) Mamma och lillasyster får komma på fredag istället för vi ska äta tacos och tårta och mysa...va så längesen och N ville gärna ha lite kalas fast nu lät det lite annorlunda...hmm...jaja, tårta går alltid ner :P
Så torsdag blir nog en lite lätt stressad dag misstänker jag för jag vill väldigt gärna till babycaféet för det va ett tag sen nu, hemma tidigast 14 och då lär svärisarna säkert stå vid dörrn eller redan va där :O Nico är i en lite jobbig period och jag är lite orolig för hur det ska gå för svärmor vill ju självklart mysa och hålla och pussas...men de har bara träffats 3 gånger och Nico har ingen aning om vem hon är, nu har Nico vart väldigt lätt med främmande så hittills har det funkat ändå men just nu är hon blyg ibland och man vet aldrig när det kommer och så blir hon vansinnigt ledsen om jag försvinner ur hennes åsyn...så är det väl bara att bita ihop inför förmaningar hit och dit, ta ett djupt andetag och försöka ignorera och fortsätta lita på att jag gör rätt och behöver ingen hjälp och inga råd...har inte ens bett min mamma om råd eller hjälp så varför ska jag göra det med svärmor liksom? Jag är ju trygg i det jag gör och frågar inte för att nån annan ska känna sig behövd och uppskattad.
På onsdag har jag ett PK prov att lämna och tisdag ska jag handla och åka till mamma och färga håret, änligen! Så ska det städas inför besöket och hur ska jag hinna det? Blä, redan stressad men får väl hoppas att N hjälper till, annars får jag panik antar jag...bilen ska ju till verkstan på måndag också...
Jo en rolig sak har jag ju gjort idag...eller rolig och rolig...men det kommer resultera i nåt roligt :) Jag har tvättat och maskerat en gammal spegel så den ska N måla vit! :) Bilder kommer när det är klart ;)
Nu ska vi se resten av "Dansa med vargar" och sen blir det rätt ner i sängen, känner mig helt slut i skallen men de har vart mycket information att ta in och smälta, dessutom triggas ju en massa gamla minnen igång och det tar på krafterna också...men det känns skönt på nåt sätt att få tänka igenom allt...svårt att beskriva...känns i alla fall som att jag är mogen att ta några viktiga steg så som att anmäla vården, ta kontakt med de jag vill prata med igen, begära ut fler journaler och läsa igenom dem ordentligt för första gången...
Mer filmnostalgi :)
Jag och N slog på stort idag och köpte fredagsmys...de va längesen! Chips och dip och en flaska cola, och givetvis en bra film på det...jag fick välja och det blev "Dansa med vargar" med Kevin Costner från -90. Oj, va längesen jag såg den men det är ju inte världens kortaste film heller direkt...vi får dela den på två tillfällen...idag såg vi drygt 2 timmar och har lite mer än 1,5 timma kvar :O
N har vart lite skeptisk, han hade aldrig sett filmen men redan efter några minuter gillade han den och den blir ju bara bättre och bättre, hur man kan missa en sån här bra film kan jag inte först och jag vet redan vilken film jag ska jaga efter sen som N inte heller sett...återkommer med vilken när vi ser den ;)
N har vart lite skeptisk, han hade aldrig sett filmen men redan efter några minuter gillade han den och den blir ju bara bättre och bättre, hur man kan missa en sån här bra film kan jag inte först och jag vet redan vilken film jag ska jaga efter sen som N inte heller sett...återkommer med vilken när vi ser den ;)
Tycker lite synd om mig själv idag också...mensen skulle ju ha kommit i lördags men har ju lyst med sin frånvaro...alla som ätit blodförtunnande vet hur jobbigt det är vid mensen och att den då inte håller tiden skapar lite lätt panik...tänk er själva att kanske stå i affären när niagarafallet startar :O Nu hade jag tur för den kom när jag va hemma och precis innan läggdags igår men usch va jobbigt det är...lider aldrig av mensen nu för tiden men för tillfället när jag äter waran är det ingen höjdare, räcker nog med att jag ger er denna förklaringen; nattbinda + största tamponen håller nån timma...kanske inte så konstigt att blodvärdet är skit just nu
Huvudvärken ger sig ju aldrig den heller och mamma tyckte det lät som spänningshuvudvärk...ja, de är det nog också. Bränner bakom ögonen som att det är tårar på gång, ett band runt huvudet men inte så tydligt...det jobbiga är ju just pannan och ögonen. Mamma tyckte jag skulle prova på akupunktur (har fått förr men inte mot huvudvärk) för det har hjälpt henne, så på måndag får jag ringa sjukgymnastiken och se om de har tid att ta emot mig, kanske redan till veckan...är livrädd för att det ska bli en rejäl migränattack av detta och jag har ingen imigran hemma (nässpray mot migrän) och N är nog rädd han med för skulle jag bli liggande med migrän kan jag inte röra mig eller prata och då ska han klara allt själv...
Idag har det mesta av tiden gått åt till att följa Linnéa-fallet, hitta förundersökningen, hittade ju som bekant en del, ganska stor del...läst så mycket jag orkat och hunnit, läst ur rättegången, läst på forum...det är ett ämne som berör och som väcker mycket gamla känslor och minnen hos mig och det blir som en slags terapi att gå igenom allt men utifrån, jämföra är fel ord men hittar inget bättre. Hmm...det hjälper mig att förstå varför Max läkare resonerade som han gjorde, varför beslutet att stänga av syrgasen dröjde och han va tvungen att ha flera kollegor på olika sjukhus i ryggen när beslutet skulle tas, jag kan försöka förstå varför Max fick så lite morfin, varför allt hände så som det gjorde.
Det känns på ett sätt som att jag har lite mer rätt att ha en åsikt så stark som jag har eftersom jag vart i samma situation...mamma tyckte likadant...det är ju som att läsa om sig själv :O Missförstå mig rätt alltså...jag anser inte att jag har mer rätt än nån annan, att mina åsikter är det som gäller eller vägrar ta in andra åsikter, absolut inte. Det jag menar är att väldigt få har vart i den här situationen då ett barn "kontrollerat" dör, än mindre av exakt samma orsak med exakt samma händelseförlopp även om en del skiljer sig åt...det känns som att det är oss de skriver om för allt är så likt varann.
Hoppas ingen tar illa upp utan faktiskt förstår hur jag tänker och känner, för inte ens de flesta änglaföräldrar vet hur just den här situationen ser ut eller känns även om det är de enda som egentligen förstår...men det är ju så att de som mist barn av samma orsak har ännu en sak gemensamt, en ännu lite djupare förståelse.
Är det nåt ni undrar eller tycker jag uttryckt klantigt säg gärna till...det är så svårt att bara uttrycka sig i skrift utan tonläge, händer och mimik...i tal får du med så mycket mer och det är lättare att utveckla en tanke och förklara än det är i skrift. Bättre ni frågar än går och grubblar över nåt jag skrivit ;)
Imorrn hoppas jag på fint väder, då ska jag försöka plocka lite äpplen, sen ska vi kanske gå en tur...egentligen va tanken att jag skulle åka till mamma men det sket sig redigt...inte ska väl jag få färgat håret?? Motorlampan på bilen tändes givetvis förut så på måndag blir det till att åka till verkstan och felsöka...hoppas på att det är nåt mindre för den har ju väldigt nyss vart inlämnad...småfel varje gång men det blir snabbt pengar...så rädd för att det ska va nåt större fel för jag är så beroende av bilen...de är vi båda två och bor ju långt från samhälle och affärer....ta bussen/tåget tänker nog många nu...tro mig, jag har försökt.
När bilen va inlämnad sist gång hade jag två viktiga ärenden i samhället...ja men tåget och bussarna går ju så det löser sig...jo tjena! Alla tåg som gick, gick vid bra tider...men...det gick ingen buss från stationen till samhället sen och det är en promenad på 7 km enkel väg...så nä...bussar då? Inte en endaste en som stannade på rätt plats eller på bra tider...kollade tillbakavägen också och det va samma visa där...en av dagarna skulle jag lämna PK prov...det kan man göra runt 9 eller 15...även om jag skulle ägnat hela dagen åt att ta mig till samhället hade det inte gått...hur fan tänker dem?? Kan väl för fan gå bussar från stationen till centrum?? Men såhär har det alltid varit, därför flyttade jag in till stan när gymnasiet började för att pendla va ohållbart även om jag bodde bättre till.
Då skulle min dag ha sett ut som såhär: börja gå hemifrån till samhället före 6 på morronen, 3 km på e6an, upp på bussen till tåget, tåget till skolan, ny promenad...hem likadant och skulle va hemma efter 18...näe, då va det bättre att flytta. Så höjer folk på ögonbrynen när man berättar när man flyttade hemifrån eller varför man numera tar bilen så ofta...konstigt? Jag försöker faktiskt...
Huvudvärken ger sig ju aldrig den heller och mamma tyckte det lät som spänningshuvudvärk...ja, de är det nog också. Bränner bakom ögonen som att det är tårar på gång, ett band runt huvudet men inte så tydligt...det jobbiga är ju just pannan och ögonen. Mamma tyckte jag skulle prova på akupunktur (har fått förr men inte mot huvudvärk) för det har hjälpt henne, så på måndag får jag ringa sjukgymnastiken och se om de har tid att ta emot mig, kanske redan till veckan...är livrädd för att det ska bli en rejäl migränattack av detta och jag har ingen imigran hemma (nässpray mot migrän) och N är nog rädd han med för skulle jag bli liggande med migrän kan jag inte röra mig eller prata och då ska han klara allt själv...
Idag har det mesta av tiden gått åt till att följa Linnéa-fallet, hitta förundersökningen, hittade ju som bekant en del, ganska stor del...läst så mycket jag orkat och hunnit, läst ur rättegången, läst på forum...det är ett ämne som berör och som väcker mycket gamla känslor och minnen hos mig och det blir som en slags terapi att gå igenom allt men utifrån, jämföra är fel ord men hittar inget bättre. Hmm...det hjälper mig att förstå varför Max läkare resonerade som han gjorde, varför beslutet att stänga av syrgasen dröjde och han va tvungen att ha flera kollegor på olika sjukhus i ryggen när beslutet skulle tas, jag kan försöka förstå varför Max fick så lite morfin, varför allt hände så som det gjorde.
Det känns på ett sätt som att jag har lite mer rätt att ha en åsikt så stark som jag har eftersom jag vart i samma situation...mamma tyckte likadant...det är ju som att läsa om sig själv :O Missförstå mig rätt alltså...jag anser inte att jag har mer rätt än nån annan, att mina åsikter är det som gäller eller vägrar ta in andra åsikter, absolut inte. Det jag menar är att väldigt få har vart i den här situationen då ett barn "kontrollerat" dör, än mindre av exakt samma orsak med exakt samma händelseförlopp även om en del skiljer sig åt...det känns som att det är oss de skriver om för allt är så likt varann.
Hoppas ingen tar illa upp utan faktiskt förstår hur jag tänker och känner, för inte ens de flesta änglaföräldrar vet hur just den här situationen ser ut eller känns även om det är de enda som egentligen förstår...men det är ju så att de som mist barn av samma orsak har ännu en sak gemensamt, en ännu lite djupare förståelse.
Är det nåt ni undrar eller tycker jag uttryckt klantigt säg gärna till...det är så svårt att bara uttrycka sig i skrift utan tonläge, händer och mimik...i tal får du med så mycket mer och det är lättare att utveckla en tanke och förklara än det är i skrift. Bättre ni frågar än går och grubblar över nåt jag skrivit ;)
Imorrn hoppas jag på fint väder, då ska jag försöka plocka lite äpplen, sen ska vi kanske gå en tur...egentligen va tanken att jag skulle åka till mamma men det sket sig redigt...inte ska väl jag få färgat håret?? Motorlampan på bilen tändes givetvis förut så på måndag blir det till att åka till verkstan och felsöka...hoppas på att det är nåt mindre för den har ju väldigt nyss vart inlämnad...småfel varje gång men det blir snabbt pengar...så rädd för att det ska va nåt större fel för jag är så beroende av bilen...de är vi båda två och bor ju långt från samhälle och affärer....ta bussen/tåget tänker nog många nu...tro mig, jag har försökt.
När bilen va inlämnad sist gång hade jag två viktiga ärenden i samhället...ja men tåget och bussarna går ju så det löser sig...jo tjena! Alla tåg som gick, gick vid bra tider...men...det gick ingen buss från stationen till samhället sen och det är en promenad på 7 km enkel väg...så nä...bussar då? Inte en endaste en som stannade på rätt plats eller på bra tider...kollade tillbakavägen också och det va samma visa där...en av dagarna skulle jag lämna PK prov...det kan man göra runt 9 eller 15...även om jag skulle ägnat hela dagen åt att ta mig till samhället hade det inte gått...hur fan tänker dem?? Kan väl för fan gå bussar från stationen till centrum?? Men såhär har det alltid varit, därför flyttade jag in till stan när gymnasiet började för att pendla va ohållbart även om jag bodde bättre till.
Då skulle min dag ha sett ut som såhär: börja gå hemifrån till samhället före 6 på morronen, 3 km på e6an, upp på bussen till tåget, tåget till skolan, ny promenad...hem likadant och skulle va hemma efter 18...näe, då va det bättre att flytta. Så höjer folk på ögonbrynen när man berättar när man flyttade hemifrån eller varför man numera tar bilen så ofta...konstigt? Jag försöker faktiskt...
Fallet Linnéa vs. barnläkaren, delar av förundersökningen
Ja, vem har missat det som är i full gång nu, rättegången mot barnläkaren som står åtalad för dråp på lilla Linnéa.
Det som hände Linnéa och hennes familj är nästan exakt det som hände oss med Max, och pga. detta fallet fick inte Max den smärtlindring han behövde för läkarna va så rädda. Trots att jag upprepade gånger bad om morfin fick Max vänta och fick bara de lägsta doserna. Maten ville jag hoppa över de sista timmarna men nej, han skulle absolut matas! Det hela slutar med ett döende barn som bara spyr...han spyr så mycket och mår så dåligt att jag inte kan hålla honom hans sista stund hos oss...det är en bild som sitter för alltid fastetsad i mitt minne hur min son ligger och spyr och för att jag inte ska kväva honom eller få honom att på annat sätt må sämre, får han ligga på en kudde på sängen med våra händer på sig...det näst bästa men jag kommer alltid må dåligt över att jag inte kunde hålla i honom i slutet.
Jag har nu fått tag i delar av förundersökningen och tänkte lägga ut länkar här så ni kan ladda ner filerna ni som är intresserade. Jag har inte hunnit läsa igenom hela, bara precis börjat och det är långt ifrån allt jag har hittat.
När jag läst mer kanske jag uttalar mig mer om fallet men i dagsläget kan jag bara säga att jag anser inte att detta skulle gått så långt som det gjort, läkaren bör frias, det som sagts i rättegången hittills stämmer inte med det som sagts för 3 år sen då allt hände och vem kan minnas allt från en sådan dag? En dag då livet ger dig en käftsmäll och ditt älskade barn rycks ifrån dig, en dag då du ska va samlad och ta hand om ditt barn så slutet blir så fint som möjligt, samtidigt som du kommer få se hemska saker såsom kramper, andningsuppehåll, spyor m.m. Hur van du än är vid döden sen innan kan man aldrig va helt beredd på hur det kommer bli eller hur du kommer reagera. Hur kan nån tycka att man i en sån känslostorm är klar i tankarna...såpass klar att du till punkt och pricka kan minnas allt 3 år senare. Det är helt omöjligt.
Med alla fakta som ändras kommer det bli otroligt svårt att veta vad som faktiskt hände, och vi kommer aldrig få veta det. Alla uttalanden måste tas med en nypa salt för en och samma historia har ju alltid en tendens att ändras på vägen, inte sant?
Jag förstår föräldrarhttp://publishme.se/2356071/entries/article/new/na men jag förstår läkaren...usch, det är så svårt det här men jag hoppas ändå att läkaren blir friad, och att läkare i framtiden inte kommer va så rädda för att smärtlindra i livets sjutskede, för det är hemskt att se sitt barn plågas med ångest och pga. detta som hänt måste han göra det och vi kan bara se på...
Socialstyrelsens tillsynsärende
Förhör med anhöriga
Förhör med läkaren
Förhör med övriga
Behöver ni hjälp med hur man laddar ner så hojta!
Det som hände Linnéa och hennes familj är nästan exakt det som hände oss med Max, och pga. detta fallet fick inte Max den smärtlindring han behövde för läkarna va så rädda. Trots att jag upprepade gånger bad om morfin fick Max vänta och fick bara de lägsta doserna. Maten ville jag hoppa över de sista timmarna men nej, han skulle absolut matas! Det hela slutar med ett döende barn som bara spyr...han spyr så mycket och mår så dåligt att jag inte kan hålla honom hans sista stund hos oss...det är en bild som sitter för alltid fastetsad i mitt minne hur min son ligger och spyr och för att jag inte ska kväva honom eller få honom att på annat sätt må sämre, får han ligga på en kudde på sängen med våra händer på sig...det näst bästa men jag kommer alltid må dåligt över att jag inte kunde hålla i honom i slutet.
Jag har nu fått tag i delar av förundersökningen och tänkte lägga ut länkar här så ni kan ladda ner filerna ni som är intresserade. Jag har inte hunnit läsa igenom hela, bara precis börjat och det är långt ifrån allt jag har hittat.
När jag läst mer kanske jag uttalar mig mer om fallet men i dagsläget kan jag bara säga att jag anser inte att detta skulle gått så långt som det gjort, läkaren bör frias, det som sagts i rättegången hittills stämmer inte med det som sagts för 3 år sen då allt hände och vem kan minnas allt från en sådan dag? En dag då livet ger dig en käftsmäll och ditt älskade barn rycks ifrån dig, en dag då du ska va samlad och ta hand om ditt barn så slutet blir så fint som möjligt, samtidigt som du kommer få se hemska saker såsom kramper, andningsuppehåll, spyor m.m. Hur van du än är vid döden sen innan kan man aldrig va helt beredd på hur det kommer bli eller hur du kommer reagera. Hur kan nån tycka att man i en sån känslostorm är klar i tankarna...såpass klar att du till punkt och pricka kan minnas allt 3 år senare. Det är helt omöjligt.
Med alla fakta som ändras kommer det bli otroligt svårt att veta vad som faktiskt hände, och vi kommer aldrig få veta det. Alla uttalanden måste tas med en nypa salt för en och samma historia har ju alltid en tendens att ändras på vägen, inte sant?
Jag förstår föräldrarhttp://publishme.se/2356071/entries/article/new/na men jag förstår läkaren...usch, det är så svårt det här men jag hoppas ändå att läkaren blir friad, och att läkare i framtiden inte kommer va så rädda för att smärtlindra i livets sjutskede, för det är hemskt att se sitt barn plågas med ångest och pga. detta som hänt måste han göra det och vi kan bara se på...
Socialstyrelsens tillsynsärende
Förhör med anhöriga
Förhör med läkaren
Förhör med övriga
Behöver ni hjälp med hur man laddar ner så hojta!
Danmarks val
Idag går jag in på aftonbladet och får se att det blev som jag önskade, jag blir så glad!!! Socialdemokraterna vann, Danmark får sin första kvinnliga statsminister, Helle Thorning-Schmidt, men det viktigaste är att Dansk folkeparti backade!!! Det är dem som sett till att Danmark blivit ett främlingsfientligt land och att SD lyckades komma så långt i förra valet...men efter 10 år vid akten har väl folket insett vad som hänt? Så insatt i Danmarks politik är jag inte men just detta har jag följt till viss del just eftersom jag är så emot SD och vill inget hellre än att de åker ut nästa val för att aldrig mer komma in i riksdagen igen. Skäms! Sverige!! Skäms!
Jag kommer inte ge mig in i att förklara vad jag tycker om SD då de får för mycket uppmärksamhet då, det räcker det som redan är nämnt och jag tror och hoppas att bara genom detta uttalande vet ni var jag står, alla är välkomna, alla är lika värda.
Jag kommer inte ge mig in i att förklara vad jag tycker om SD då de får för mycket uppmärksamhet då, det räcker det som redan är nämnt och jag tror och hoppas att bara genom detta uttalande vet ni var jag står, alla är välkomna, alla är lika värda.
Rengöra silversmycken
Har letat efter det bästa sättet länge och idag tänkte jag testa en metod jag fått höra mycket bra om. Koka vatten, ha ner aluminiumfolie och salt i en skål och ner med smycket. Häll över det kokande vattnet...funkade det? Ja, faktiskt...blev jättebra men smycket har hängt med sen juni förra året och har vart på varenda dag sen dess så det va mycket skit som skulle släppa...så 3 omgångar körde jag för att få rent det men nu när jag vet att det funkar och det gick så lätt blir det oftare...fler smycken står på tur nu. Jag avslutade behandlingen med det gamla hederliga sättet; varmt vatten och YES, för att få smycket att blänka fint igen ;)
vatten, salt, aluminiumfolie, skål
ett skitet, välanvänt halsband
och så här ser det ut nu :)
här kan man se skiten i foliet...bläää
vatten, salt, aluminiumfolie, skål
ett skitet, välanvänt halsband
och så här ser det ut nu :)
här kan man se skiten i foliet...bläää
Eftersom det tog sin lilla tid detta fördrrevs tiden idag med lite allt möjligt, få undan disk, tvätta och hänga tvätt, surfa, spela, leka med Nico...lagade äggröra och bacon till lunch och Nico och Tom fann varann på allvar idag <3
Många som förlorat ett barn dör av sorg
Fick nyss ett mail från goboken med reklam fast jag gått ur klubben...och vad finner jag i mailet? Jag finner en länk till böcker men även till undersökningen som omnämndes i aftonbladet som jag länkade till...där va det mest en svensk barnmorska som själv mist 2 barn som va intervjuad men jag lägger här ut länk och text till det jag fick i mailet, det är bra om det sprids så mycket som möjligt för det är fortfarande, på 2000-talet, så tabu att prata om döden, speciellt när det handlar om barn som dör
Låt oss ändra på detta! Varför tror ni att vi inte vill prata om våra änglar? Varför tror ni att vi inte vill dela med oss av våra bilder och minnen? Varför tror ni att det blir bättre om ni undviker oss? Varför måste ni så ofta ha nåt klokt att säga fast det mest blir pannkaka av allting?
Räcker det inte att bara finnas där, treva i sorgen som vi gör och bara vara. Fråga som om vår ängel fortfarande fanns hos oss, be mig inte va stark, och för guds skull, snälla säg inte att du vet hur det känns om du inte själv mist ett barn. Sorg är individuell och ingen sörjer likadant men förringa inte min sorg genom att jämföra den med katten som dog eller fisken du spolade ner häromdagen *läs med lite ironi*
Farväl lilla Angelika
Snälla gå in och läs denna fina berättelse om lilla Angelika, som blev en ängel 2/8-2009, den tillhör texten ovanför och jag blir förvånad och glad över att Goboken tar upp detta starka ämne som skrämmer så många. Det är på babyvärlden detta är publicerat, och det är Sandviks förlag som håller i allt. Tack och åter tack för att ni gör detta!!
Den ena tvillingen dog, den andra valde livet...hör också till allt ovan
Länkar för oss som mist våra barn;
sorg.se
spädbarnsfonden.se
familjeliv.se (gå in i änglarum)
Vi är många, alltför många och fler blir vi. Den enda trösten är att vi har varandra, vi är de enda som vet hur det känns och kan stötta nya änglamammor/pappor, vi har redan anmält eller fått försäkringar, beställt stenar och bearbetat och allt annat som kan tänkas hända som att fortsätta blicka framåt och kanske få syskon. Vi har erfarenheten och nu orken att hjälpa de nya med deras rättigheter och vad de ska tänka på...ska försöka lista en del sånt här framöver så allt finns samlat på ett ställe.
Massa kramar till alla änglaföräldrar! Va stolt och sträck på dig, vi har det finaste man kan ha <3
Låt oss ändra på detta! Varför tror ni att vi inte vill prata om våra änglar? Varför tror ni att vi inte vill dela med oss av våra bilder och minnen? Varför tror ni att det blir bättre om ni undviker oss? Varför måste ni så ofta ha nåt klokt att säga fast det mest blir pannkaka av allting?
Räcker det inte att bara finnas där, treva i sorgen som vi gör och bara vara. Fråga som om vår ängel fortfarande fanns hos oss, be mig inte va stark, och för guds skull, snälla säg inte att du vet hur det känns om du inte själv mist ett barn. Sorg är individuell och ingen sörjer likadant men förringa inte min sorg genom att jämföra den med katten som dog eller fisken du spolade ner häromdagen *läs med lite ironi*
Föräldrar vars barn dött, löper stor risk att dö i förtid. Jämfört med andra föräldrar är risken dubbelt så hög och för mammor är risken fyra gånger högre.
Den som förlorar sitt barn under det första levnadsåret löper en dubbelt så hög risk att själv dö och effekten kan sitta i så länge som 25 år. Det visar en brittisk undersökelse som redovisas i British Medical Journal.
Effekten avtog med tiden, men 25 år senare var risken att dö ändå 1,5 gånger högre. Undersökningen svarar dock inte på frågan vad föräldrarna dog av. Alkoholmissbruk eller självmord är en trolig förklaring, tror forskarna bakom undersökningen. Nedsatt immunförsvar på grund av långvarig sorg en annan.
 |
|
Anders Magnusson |
Enligt Anders Magnusson, handledare och vd på Svenska Institutet för Sorgbearbetning, så är det bristen på kunskap som är avgörande.
- Undersökningen visar på samhällets bristande förmåga att hjälpa och stödja sörjande, säger Anders Magnusson.
Enligt honom är det mer socialt accepterat att vara onykter än att visa sorg i vårt samhälle. Konsekvensen av det är att vi både är dåliga på att hantera vår egen sorg och på att stödja personer i vår närhet när de sörjer. Alla förluster skapar en oerhörd mängd känslomässig energi. En energi som måste få komma fram. Inte hållas tillbaka eller isoleras. Det betyder att man som sörjande inte ska försöka hålla allt inom sig och att man som medmänniska i första hand ska lyssna. Inte komma med praktiska råd.
|
Myter om sorg |
|
Det florerar en massa myter och |
|
· Var inte ledsen |
| Källa: sorg.se |
- Många som genomgår en djup sorg upplever att de blir känslomässigt isolerade. I stället för att få ett bemötande som tar utgångspunkt i den känslomässiga energin, får man uppmuntrande ord och goda råd i still med att det blir bättre med tiden, säger Anders Magnusson.
Sorg är en normal känslomässig reaktion när man är med om en förlust. Att försöka hantera sorg intellektuellt är fel. Istället handlar det om att prata och om att lyssna. Man ska ställa sig frågan vem man är där för och vad denna person försöker få än att höra.
- All sorgbearbetning som lyckas förutsätter kommunikation. Det bästa rådet till den som vill hjälpa en sörjande person är därför att personen ifråga föreställer sig att han eller hon är ett hjärta med öron – utan mun!
Det faktum att de flesta av oss saknar kunskap om hur man genomför ett sorgearbete betyder att vi inte vet vad vi ska göra. Bristande kunskap och isolering är de två främsta anledningarna till att sorgen förblir oförlöst.
- En sorg som förblir oförlöst och inte får chansen att läka är enligt mig anledningen till att föräldrar som förlorat sitt barn löper så stor risk att dö, säger Anders Magnusson
Farväl lilla Angelika
Snälla gå in och läs denna fina berättelse om lilla Angelika, som blev en ängel 2/8-2009, den tillhör texten ovanför och jag blir förvånad och glad över att Goboken tar upp detta starka ämne som skrämmer så många. Det är på babyvärlden detta är publicerat, och det är Sandviks förlag som håller i allt. Tack och åter tack för att ni gör detta!!
Mirakelbabyn trotsade läkarna - överlevde
Den ena tvillingen dog, den andra valde livet...hör också till allt ovan
Länkar för oss som mist våra barn;
sorg.se
spädbarnsfonden.se
familjeliv.se (gå in i änglarum)
Vi är många, alltför många och fler blir vi. Den enda trösten är att vi har varandra, vi är de enda som vet hur det känns och kan stötta nya änglamammor/pappor, vi har redan anmält eller fått försäkringar, beställt stenar och bearbetat och allt annat som kan tänkas hända som att fortsätta blicka framåt och kanske få syskon. Vi har erfarenheten och nu orken att hjälpa de nya med deras rättigheter och vad de ska tänka på...ska försöka lista en del sånt här framöver så allt finns samlat på ett ställe.
Massa kramar till alla änglaföräldrar! Va stolt och sträck på dig, vi har det finaste man kan ha <3
spökar det?
Nicolina har haft ett blöjlarm största tiden i sitt liv...precis i början va hon för tunn så det larmade och åkte av så jag fick försöka klara mig utan men så blev hon lite tät och jag fick panik och testade larmet ännu en gång...nu hade hon gått upp såpass så det passade...va hon en månad då? Tror det...nu är hon 5 månader...sen en vecka tillbaka har jag inte satt på larmet, det fellarmar så många gånger varje natt så jag får ju inte sova, allt för att min lilla dotter inte ligger still när hon sover :D
Det har gått jättebra att inte sätta på larmet, jag har sovit ändå och eftersom hon är en mästarinna på att rulla runt och prata i sömnen känns det tryggt, blir hon för tyst brukar jag vakna...nu de sista sover hon oroligt och ålar sig gärna upp till mig och lägger sig tätt intill, klappar mig i håret och i ansiktet, skrattar och pussas <3
Blöjlarmet ligger på en hylla en bit ifrån sängen, ifall jag nån natt känner att nä, det här går inte...
Imorse väcker Nico mig vid 7 och är hungrig så jag gör en flaska ersättning och vi lägger oss bredvid varann medan hon äter, blöjbyte och sen ska hon somna om...hon ligger en liten bit ifrån mig i sängen, ligger och pratar lite, vänder sig till mage och somnar om gott...nu äntligen ska jag få somna om...vänder mig och plötsligt börjar det tjuta utav bara den! Va fan? Är det brandlarmet?? Nä, det låter ju här uppe ju :O Får lite lätt panik...larmet på mobilen är avstängt...babycaféet struntar vi i idag för huvudvärken och sömnbristen är inte nån bra kombination. Men va fan är det då som låter??
Jo, det är blöjlarmet :O De som äger ett sånt här vet att de inte sätter på sig själva direkt, de råkar inte trycka in en trög knapp en längre stund bara sådär...jag har inte vart när det...upp och stänger av det...hur kan detta ha hänt??
Börjar tro att det spökar lite för mig...vart med om det förr och då händer det konstiga saker...får se om detta va en engångs företeelse eller om det kommer upprepas...sist va det skåsluckor som öppnades och en glödlampa som small och slutade funka för atts edan plötsligt börja lysa igen...detta höll på en längre period tills jag fick besök i en dröm, då slutade det...
Har läst i instruktionsboken och om det hade vart som jag först tänkte, att den säger ifrån att batteriet är dåligt och larmar men nej...det ska den bara göra om jag slagit på den och då varnar den ganska länge innan batteriet faktiskt är slut...detta är skumt men lite spännande...ska jag få besök igen?
Det har gått jättebra att inte sätta på larmet, jag har sovit ändå och eftersom hon är en mästarinna på att rulla runt och prata i sömnen känns det tryggt, blir hon för tyst brukar jag vakna...nu de sista sover hon oroligt och ålar sig gärna upp till mig och lägger sig tätt intill, klappar mig i håret och i ansiktet, skrattar och pussas <3
Blöjlarmet ligger på en hylla en bit ifrån sängen, ifall jag nån natt känner att nä, det här går inte...
Imorse väcker Nico mig vid 7 och är hungrig så jag gör en flaska ersättning och vi lägger oss bredvid varann medan hon äter, blöjbyte och sen ska hon somna om...hon ligger en liten bit ifrån mig i sängen, ligger och pratar lite, vänder sig till mage och somnar om gott...nu äntligen ska jag få somna om...vänder mig och plötsligt börjar det tjuta utav bara den! Va fan? Är det brandlarmet?? Nä, det låter ju här uppe ju :O Får lite lätt panik...larmet på mobilen är avstängt...babycaféet struntar vi i idag för huvudvärken och sömnbristen är inte nån bra kombination. Men va fan är det då som låter??
Jo, det är blöjlarmet :O De som äger ett sånt här vet att de inte sätter på sig själva direkt, de råkar inte trycka in en trög knapp en längre stund bara sådär...jag har inte vart när det...upp och stänger av det...hur kan detta ha hänt??
Börjar tro att det spökar lite för mig...vart med om det förr och då händer det konstiga saker...får se om detta va en engångs företeelse eller om det kommer upprepas...sist va det skåsluckor som öppnades och en glödlampa som small och slutade funka för atts edan plötsligt börja lysa igen...detta höll på en längre period tills jag fick besök i en dröm, då slutade det...
Har läst i instruktionsboken och om det hade vart som jag först tänkte, att den säger ifrån att batteriet är dåligt och larmar men nej...det ska den bara göra om jag slagit på den och då varnar den ganska länge innan batteriet faktiskt är slut...detta är skumt men lite spännande...ska jag få besök igen?
Ny barnvagn!!!
Just nu har vi en Emmaljunga nånting, nånting...är så dålig på modellnamn och sånt...köpte den av svägerskans syster som hade den till sin yngsta, använd - absolut men det syns inte...jo på däcken syns det...annars ser den som ny ut...köpte den till Max men livet ville ju lite annorlunda som alla vet och när jag blev gravid igen hade vi ju redan vagnen i alla fall...inte hemma men ändå. Mycket snart kunde inte svägerskans syster förvara den längre och vi blev tvungna att hämta hem den, chassit åkte ner i källaren med ligg- och sittdel hamnade på övervåningen så de inte skulle förstöras.
Så kom dagen vi fick Nico och vagnen äntligen skulle börja användas :) Så lite bebis och så mycket barnvagn ;) Har vart jättenöjd men det finns ett men...mina leder...
Så igår kollade jag på barnvagnar på nätet...har kollat där mycket och under en längre tid och igår kväll kom vi överens, jag beställde en ny vagn som ska väga mindre, va lättare att fälla ihop utan en massa olika moment och styret är inte bara höj- och sänkbart utan jag kan även genom bara ett klick vända vagnen...som det är nu måste hela sittdelen loss för att vända på skiten eller så får jag dra vagnen bakom mig i en väldigt obekväm ställning...så nu hoppas jag så innerligt att den här vagnen kommer bli bra och är så bra som det ser ut att va.
Vill ni in och titta själva kan jag i dagsläget i alla fall rekommendera denna sidan, får se om jag kan prata riktigt varmt om dem när vagnen kommit ;)
Vagnen jag beställt ska komma inom en vecka och oj va lyxigt det känns :O Nu ska bara allt stämma och sen ska Emmaljungan putsas och tvättas och ut på blocket...kanske kan göra nån annan glad, som inte har min värkproblematik...
Här är vagnen en Vivaro kombivagn, brun;
Så kom dagen vi fick Nico och vagnen äntligen skulle börja användas :) Så lite bebis och så mycket barnvagn ;) Har vart jättenöjd men det finns ett men...mina leder...
Har haft problem med lederna i många herrans år nu och kämpat för hjälp i nästan lika många, först nu verkar det som att jag hittat hjälpen men ropar inte hej ännu. Vagnen ska med nästan alltid vi åker nånstans och den ska packas ihop och upp i bagadet, ur och ihop och så håller det på...för att kuna röra mig i samhället eller åka och hälsa på eller va på ÖF eller babycafé måste vagnen med, och ofta är det flera ärenden på samma dag så vagnen kan alltså åka in och ur bilen upp till 5 gånger på en dag...då har jag kanske ändå gått en del och struntat i vagnen vid några tillfällen men får ju bära ungen då och balansera väska och det som ska handlas...ja, de är helt enkelt inte helt lätt även om jag vant mig nu.
Så igår kollade jag på barnvagnar på nätet...har kollat där mycket och under en längre tid och igår kväll kom vi överens, jag beställde en ny vagn som ska väga mindre, va lättare att fälla ihop utan en massa olika moment och styret är inte bara höj- och sänkbart utan jag kan även genom bara ett klick vända vagnen...som det är nu måste hela sittdelen loss för att vända på skiten eller så får jag dra vagnen bakom mig i en väldigt obekväm ställning...så nu hoppas jag så innerligt att den här vagnen kommer bli bra och är så bra som det ser ut att va.
Vill ni in och titta själva kan jag i dagsläget i alla fall rekommendera denna sidan, får se om jag kan prata riktigt varmt om dem när vagnen kommit ;)
Vagnen jag beställt ska komma inom en vecka och oj va lyxigt det känns :O Nu ska bara allt stämma och sen ska Emmaljungan putsas och tvättas och ut på blocket...kanske kan göra nån annan glad, som inte har min värkproblematik...
Här är vagnen en Vivaro kombivagn, brun;
Så hjälp mig hålla tummarna för att jag gjort ett bbra köp nu ;)
Nostalgi
Både igår kväll och nu ikväll hhar jag och N sett Den otroliga vandringen 1 och 2...nostalgi, gamla barnminnen kommer tillbaka och det är fortfarande lika roligt att se de båda hundarna och katten som tar sig igenom skog och land och så klockrena kommentarer emellan åt ;) N ser den helst på svenska, jag helst på engelska men det fick bli svenska...och en sak erkänner jag; Martin Timell gör en otroligt bra röst av Chance :)
Den äldsta filmen va visst gjord -93...plötsligt kände jag mig lite gammal och den andra filmen va från -96...N hade filmerna hemma på VHS när han va liten men för mig va det inte så...det va en kompis som hade dem och lyckan va total de gånger vi lekte och fick va inne och se på film
Den äldsta filmen va visst gjord -93...plötsligt kände jag mig lite gammal och den andra filmen va från -96...N hade filmerna hemma på VHS när han va liten men för mig va det inte så...det va en kompis som hade dem och lyckan va total de gånger vi lekte och fick va inne och se på film
Har ni några bra förslag på bra filmer? Vi är filmfantaster och ser det mesta, förr va det minst en film varje kväll, nu blir det mer sällan tyvärr. Några filmer ser vi ganska ofta för att de är så bra och så har ju jag min älsklingsfilm Dirty Dancing <3 Jag kan nog varenda replik i filmen och musiken är sönderspelad...när jag trillar över bra filmer rekommenderar jag dem gärna men som det är nu tycker jag det vart lite dåligt utbud ett tag...eller ganska länge faktiskt. Väldigt ofta vet man snart hur resten av handlingen kommer fortgå och hur det kommer sluta...men så ibland, då dyker det upp en pärla...en sån är Dagboken, det är många år sen jag såg den nu men ska nog se om jag kan leta fram den och kanske få N att se den...men det är stor gråtvarning och det får man va beredd på ;)
Nu kanske jag skulle ta och lägga mig? Den där envisa huvudvärken förföljer mmig men nåt har jag känt idag...jag känner mig inte så där tokigt trött så kanske att järntabletterna redan börjat funka? Hoppas kan man ju i alla fall göra :)
Nu kanske jag skulle ta och lägga mig? Den där envisa huvudvärken förföljer mmig men nåt har jag känt idag...jag känner mig inte så där tokigt trött så kanske att järntabletterna redan börjat funka? Hoppas kan man ju i alla fall göra :)
Utvecklingssprång
Ja, det finns en bra sida där det står allt om de olika sprången, vad som händer, när det händer och vad man kan göra som förälder...tänkte att jag lägger ut infon här med och för mig själv gör jag även så att jag bockar av det Nico tagit sig förbi ;)
SPRÅNG 1 (avklarad mycket tidigare än vad som va vanligt...redan vid 3 veckor hände detta och Nico är född 36+5)
Vid omkring 5 veckors ålder, ibland redan vid 4 veckor, börjar barnet ta det första språnget. Barnet genomgår en rad förändringar. Bland annat ändras matsmältningen, barnet börjar gråta med riktiga tårar, kan fokusera med ögonen och andas mer regelbundet. Nu kräks och rapar barnet mindre och ofta och kan vara vaket längre stunder.
SPRÅNG 2 (avklarad och vid ungefär "rätt" tid, tror hon va 6-7 veckor)
Nästa förändringsperiod infaller vid omkring 8 veckor och nu börjar spädbarnet återigen att uppleva världen på nytt. Det börjar kunna känna igen enkla mönster i sin omvärld. Barnet upptäcker sina händer och fötter och kan fascineras av hur ljuset kastar sina skuggor på väggen. Det kan ägna lång tid åt att studera mönstret på ett tyg.
Vid ungefär 11 eller 12 veckor är det dags för nästa språng. Precis när du trodde att ditt barn lärt sig att leka på egen hand, klarar den det inte så bra längre. Barnet har blivit blygt och klamrar dig fast vid mamma och pappa. Det äter och sover troligen sämre och är mer håglöst än tidigare. Det verkar också som om barnet blivit sämre på att göra vissa rörelser.
Mellan 14 och 17 veckor gammalt börjar nästa period, då barnet är i stort behov av tröst och närhet. Från och med nu är klängperioderna längre än tidigare. Just den här perioden kan vara i fem-sex veckor, men kan också vara så kort som en vecka.
SPRÅNG 5 (här är Nico nu...är 22 veckor idag så det är väl rätt ok, men jobbigt är det...)
Vid omkring 23 veckors ålder är det dags igen. Barnet blir missnöjt grinigt och lynnigt. Det beror, som tidigare, på att världen kommer i gungning därför att stora förändringar är på väg.
SPRÅNG 1 (avklarad mycket tidigare än vad som va vanligt...redan vid 3 veckor hände detta och Nico är född 36+5)
Vid omkring 5 veckors ålder, ibland redan vid 4 veckor, börjar barnet ta det första språnget. Barnet genomgår en rad förändringar. Bland annat ändras matsmältningen, barnet börjar gråta med riktiga tårar, kan fokusera med ögonen och andas mer regelbundet. Nu kräks och rapar barnet mindre och ofta och kan vara vaket längre stunder.
Inför den stora förändringen blir barnet mera mammigt eller pappigt. Detta varar ibland bara någon dag, men ibland en hel vecka.
Barnet brukar också gråta, skrika och vägra att somna. Föräldrarna förstår ingenting och går kanske till doktorn eller BVC för att kolla. Men förändringen beror alltså på att barnets värld skakas om.
Så kan du hjälpa barnet: Barnet behöver all tröst den kan gå. Att bli vaggad, buren, kramad, smekt och få bröstet hjälper.
SPRÅNG 2 (avklarad och vid ungefär "rätt" tid, tror hon va 6-7 veckor)
Nästa förändringsperiod infaller vid omkring 8 veckor och nu börjar spädbarnet återigen att uppleva världen på nytt. Det börjar kunna känna igen enkla mönster i sin omvärld. Barnet upptäcker sina händer och fötter och kan fascineras av hur ljuset kastar sina skuggor på väggen. Det kan ägna lång tid åt att studera mönstret på ett tyg.
Det är mycket nytt att vänja sig vid och då behövs en trygg och välkänd omgivning. ”Mammighetsperioden” kan den här gången vara från några dagar upp till två veckor. Barnet blir krävande. Skrikande är det bästa sättet att visa hur jobbiga de stora förändringarna är. Känsliga barn gråter mer än tidigare. De flesta lugnar sig om de får vara nära mamma och pappa.
Andra språnget är en milstolpe i utvecklingen. Efter det vet föräldrarna vilka färger, smaker, lukter och ljud deras barn tycker bra eller illa om.
Så kan du hjälpa barnet: Låt barnet utforska händer, fötter och tår. Titta på saker tillsammans när ni är utomhus. Prova ”dra-upp-leken” när barnet lärt sig lyfta huvudet själv. Ta ett bad tillsammans. Sätt upp ett spännande tyg vid sängen och häng en rolig mobil över skötbordet. Sätt på musik och speldosa.
SPRÅNG 3 (avklarad även detta språng vid ungefär "rätt" vecka)
Vid ungefär 11 eller 12 veckor är det dags för nästa språng. Precis när du trodde att ditt barn lärt sig att leka på egen hand, klarar den det inte så bra längre. Barnet har blivit blygt och klamrar dig fast vid mamma och pappa. Det äter och sover troligen sämre och är mer håglöst än tidigare. Det verkar också som om barnet blivit sämre på att göra vissa rörelser.
Att det tycks gå tillbaka eller står stilla i utvecklingen kan oroa föräldrarna. Men det är helt normalt. Snart kommer de påtagliga framstegen tillbaka.
Vid cirka 12 veckor lär sig barnet nyanser. För första gången uppfattar det förändringar i sina syn-, ljud-, känsel- och luktupplevelser. Barnet kan till exempel känna igen hur tonläget i en röst förändras eller hur någon ändrar kroppsställning. Barnet lär sig också kontrollera sin kropp allt bättre. Rörelserna blir smidigare.
Barnet kan följa något med ögonen på ett kontrollerat sätt och överblicka ett rum. Barnet kan också uppfatta ljud mer nyanserat än tidigare och experimenterar själv med ljud.
Så kan du hjälpa barnet: Som förälder kan man hjälpa barnet att öva sina nya färdigheter. Man kan ”samtala” och uppmuntra barnet att själv använda rösten på olika sätt - viska, prata högt, gurgla, tjuta... Eller man kan träna på att gripa och låta barnet känna på olika föremål, till exempel päls, siden, galon och ylle.
Mellan 14 och 17 veckor gammalt börjar nästa period, då barnet är i stort behov av tröst och närhet. Från och med nu är klängperioderna längre än tidigare. Just den här perioden kan vara i fem-sex veckor, men kan också vara så kort som en vecka.
Vid det fjärde språnget, när barnet är ungefär 18-20 veckor, träder den in i det som Hetty van Rijt och Frans X Plooij kallar händelsevärlden. Då lär sig barnet att göra en kedja av saker. Tidigare, vid 12 veckor, kunde barnet gripa om en skallra, punkt slut. Nu kan barnet gripa om skallran, skaka den, vända den, titta på den och stoppa den i munnen. Att göra sådana händelsekedjor verkar kanske enkelt, men är ganska komplicerat.
Barnets ljud börjar bli mer nyansrika och sammansatta. Nu kan man få höra ljud som låter som ”mamma” och ”pappa”. En annan viktig upptäckt för barnet är att saker finns fast de inte syns. Dags för kurragömmalekar!
Vid den här åldern börjar många träna på att krypa och att vända sig. Barnet gillar också att undersöka föremål med händerna. Det skakar, vänder och bankar, luktar, smakar och biter o allt son kommer i dess väg. En del är mycket förtjusta i musik.
Så kan du hjälpa barnet: Det brukar vara dags för den första bilderboken. Det är tacksamt att uppmuntra detta undersökande och övande genom att leka, öva alla sinnen, peka i böcker, göra lekramsor, sjunga, spela musik, tumla runt, låta barnet smaka och känna.
SPRÅNG 5 (här är Nico nu...är 22 veckor idag så det är väl rätt ok, men jobbigt är det...)
Vid omkring 23 veckors ålder är det dags igen. Barnet blir missnöjt grinigt och lynnigt. Det beror, som tidigare, på att världen kommer i gungning därför att stora förändringar är på väg.
Det femte språnget, som inträffar vid omkring 6 månaders ålder, kan kallas relationssprånget. Barnet lär sig att omvärlden är stor och själv är han eller hon bara en liten prick. Den leksak barnet vill leka med ligger onåbar uppe på en hylla. Mamma och pappa kan försvinna till ett annat rum och då är de borta. Det kan förstås kännas mycket skrämmande.
Nu sover barnet ofta sämre. Kanske har det svårt att somna eller vaknar tidigare. Kanske verkar det ha mardrömmar. Barnet blir blygare och vill helst ha mamma eller pappa riktigt nära för att ha koll på att ingen försvinner. Snuttesaker är viktiga.
Så kan du hjälpa barnet: Visa barnet att du inte överger det. Låt det vänja sig vid nya situationer i sin egen takt. Lek tittutlekar. Det är roligt att kasta saker och att rasa torn som pappa eller mamma bygger upp. Genomskinliga saker med något inuti är spännande. En plastflaska med lite vatten och skum till exempel. Nu är det hög tid att barnsäkra hemmet. Musik, dans och ramsor brukar uppskattas.
Så är det 2 språng kvar men de kommer när det är aktuellt...däremot kommer en slags "checklista" som kan va kul att läsa och bocka av...men det skiljer sig mycket åt mellan barnen så fastna inte om nåt inte stämmer!! sånt jag gjort i fet stil är det Nico kan, inte bara nästan för då gills det inte riktigt ;)
informationen är hämtad här och här finns mycket mer text att läsa än det jag tagit med. En annan sida jag läser mycket på är growingpeople rekommenderar verkligen den sidan!
Vad händer? När händer det troligen?
Känner igen dig: Någon av de första dagarna
Vänder huvudet: 1:a månaden
Håller huvudet stadigt ett par sekunder: 2 månader
Öppnar händerna: 2 månader
Ler: 2 månader
Jollrar: 2 månader
Upptäcker sina händer: 2 månader
Lyfter huvudet när barnet ligger på mage: 3 månader
Leker med fingrarna: 3 månader
Fokuserar med båda ögonen: 3 månader
Slår mot föremål: 3 månader
Känner igen andra än familjen: 3 månader
Skrattar: 3-4 månader
Håller i en skallra: 4 månader
Sparkar avsiktligt: 4 månader
Följer föremål med blicken: 4 månader
Sträcker sig mot mamma/pappa: 4 månader
Vänder sig mage/rygg från: 4½ månad
Förstår välbekanta händelser: 4-5 månader
Håller huvudet stadigt: 5 månader
Imiterar andra bebisar: 5-9 månader
Sitter utan stöd kort stund: 6 månader
Griper: 6 månader
Säger enstaviga "ord": 6 månader
Lystrar till sitt namn från: 6 månader
Visar rädsla för främlingar: 6-8 månader
Kryper: 7-9 månader
Förstår att saker finns, fast de inte syns: 7-9 månader
Sätter sig upp själv: 8-9 månader
Sitter stadigt i 10 minuter: 8-9 månader
Säger tvåstaviga "ord": 8-9 månader
Använder pincettgrepp: 9 månader
Pekar: 9 månader
Kan säga flera "ord": 9 månader
Förstår en del ord: 9 månader
Ställer sig upp med stöd: 9-10 månader
Går med stöd av två händer: 9-10 månader
Tycker om och känner igen böcker: 9-10 månader
Vinkar adjö: 9-10 månader
Förstår ordet "nej": 9-10 månader
Uppskattar skoj och skämt: 9-10 månader
Undersöker föremål: 9-10 månader
Klappar händer: 9-10 månader
Gör två saker på samma gång: 10 månader
Sätter sig ner från stående: 10-11 månader
Kryper uppför trappor: 11 månader
Går med stöd av möbler: 11-12 månader
Går med stöd av en vuxenhand: 12 månader
Står utan stöd: 12 månader
Säger första riktiga ordet: 12 månader
"Svarar" på begäran: 12 månader
Kan följa med i en historia från: 12 månader
Tar första stegen: 12-13 månader
Fick förresten sålt både jackan och jeansen...jackan gick för hela 240:- och jeansen för 51:- så jag är väldigt nöjd! :D
Esska va snabba!
Redan idag låg det en ny flaska i brevlådan :O Samtalet ägde rum igår vid 13, direkt efter deras lunch...så detta va otroligt snabbt. Fick förutom flaskan en extra dinapp med större hål och ett frankerat kuvert som den mögliga flaskan skå utvisas i.
Tack Esska! Verkligen jätteseriöst och jag blir jätteglad när det går så här snabbt och smidigt :D
Den nya flaskan är verkligen tjejig ;)
Tack Esska! Verkligen jätteseriöst och jag blir jätteglad när det går så här snabbt och smidigt :D
Den nya flaskan är verkligen tjejig ;)
I vanliga fall är det bara MAM som gäller här men just flaskor som bara ska va extra passar esska jättebra och de är billiga...men!! kollade på esskas pipmyggar och de va ganska dyra...45:- medan MAM's på apoteket kostade 25:- ett litet tips då MAM's pipmugg va lättare att hålla i själv och hade droppstopp ;)
Nicolina nyvaccinerad
Igår blev Nico 5 månader och det firade smed 2 sprutor! Slog på stort här...det räckte inte med en ledsen liten tjej med tänder på gång, hennes hemska, stygga mamma ska pina barnet ännu mer och sticka inte bara en stor nål i låret utan 2 :O
Men innan ska det intet ont anade barnet följa med sin mamma på diverse ärenden. Börjar dagen med att få mina produkter från ELF, åh, va jag blir glad...sminkar mig och testar nästan allt, så plingar det i mobilen...paket från ellos finns att hämta...ojojojoj! Då blir det ju ica innan ÖF alltså...hmm...utanför Hedemyrs träffar jag Millan och hon följer med oss, hämtar paket, går till apoteket och åker ner till ÖF. Där va det mest småbarn idag (tack och lov) och det va en lugn stund...Nico ska äta direkt och när hon är färigäten byter vi ingar med varann...härligt ;)
Millans kompis har ju fått tvillingar och de är där...så vi roterar barnen oss emellan, kul att få hålla så små igen <3
Så ska vi in till sköterskan och det är annars nåt Nico tycker mycket om, älskar att få slänga av sig kläderna men inte idag inte. Skrek sig igenom allt som gjordes :O
Vikten va 7790 gram och hon är nu 64 cm lång...jag som trodde att hon börjat hitta en kurva fick se att så inte va fallet, både längd och vikt har tagit ett skutt uppåt igen och ligger nu mellan medel och kurvan över medel. På 6 månaders kontrollen ska jag banne mig ta en kopia av journalen så ni får se hur det ser ut...från att väga 2285 gram som minst till detta...ja jösses va fort det går.
Sprutorna gjorde ont men det gick ändå bättre än första gången, samma som sist så somnade hon på min axel nästan omedelbart efteråt. Så ska jag köra hem Millan och utanför henne fastnar vi och pratar. Stängde av bilen efter en stund och fortsatte prata...men jag glömde en sak...radion! Volymen va ju i botten så jag tänkte väl inte på att den va på så när jag skulle åka fanns ju inget batteri kvar :O Varför ska allting hända mig?? Va inte jättelänge vi stod heller så batteriet måste va dåligt för radion ska kunna stå på 20 minuter utan att batteriet dras ur.
Så börjar jakten på startkablar för givetvis har jag inga...det verkar inte resten av samhället ha heller. Bilar och hjälp får jag tag i lätt men kablar...en enda känner jag på området förutom Millan och jag ringer henne, en gammal klasskompis från högstadiet som stod mig väldigt nära och som jag nyss träffat igen och bytt nummer. Hon svarar inte först men andra gången, tack! Efter att hon letat runt kommer hon med startkablar <3
Har då fått tag på en gubbe som sa sig ha men som visst hade lagt ur dem, som ville dra igång min bil men som tur va inte hittade nån krok att haka fast i...gubben som verkade kunna och veta visste inte mycket och det är en jäkla tur att jag kan ladda ett batteri! Över gubbens batteri va en kåpa och han visste inget om nånting så jag ner och drog loss, koppla kablarna och fick be honom starta sin bil...han ser lite skeptisk ut men visst fan fick jag igång på bilen :D
1,5 timma efter att vaccineringen är klar är vi äntligen på väg hem...startkablar står nu överst på inköpslistan!
Natten har vart lite si och så...Nico hr sovit utan att vakna men vart orolig och rört sig en massa, ålat sig upp till mig och lagt sig nära, nära...varm som bara den och garanterat feber. Först vid 10 vaknar hon och är hungrig och äter inte ens hela flaskan, magen är ur balans och hon är jättevarm...somnar om ganska snabbt och jag går ner och fixar och donar. Vid 12.30 vaknar hon och är på relativt gott humör, smågnäller men bara jag är där är allt bra. Tar tempen och mycket riktigt har hon feber: 38,6 så hon får lite ipren och äppeljuice. Fått en pipmugg nu och lyckan är total!
Trots att hon är sjuk är hon på ett strålande humör men det räcker med att jag reser mig ur soffan så gråter hon...filmade gladfisen så ni får se min stora lilla tjej <3 Nu ligger hon utslagen i min famn med rosiga kinder och jag hoppas febern släpper...har beställt ett par produkter från england som jag blev rekommenderad av en väninna som bor där, en salva att smörja på tandköttet och en olja för att öppna upp luftrören när man är tät...beställde igår och med frakten kostade det ca. 130:- jättebilligt! Hoppas de kommer den här veckan
Har ett par saker ute på tradera också som går ut ikväll och tro det eller ej, men det ser ut som att jag faktiskt får en bra slant :D En vinterjacka (gravid) och ett par mammajeans...spännande att se vad slutsumman blir, har precis börjat sälja och det är skitkul! Köpa är ju alltd kul men sälja är nästan roligare ;) I vanliga fall bortskänkes ju kläderna eller samlar damm så varför inte tjäna en slant? Skulle det va så att nåt går för bara nån krpna så ok, jag hade ju inte fått nåt alls annars ju och nån blir ju glad :D miljövänligt är det också!
Nico fick för sig att sluka kameran i slutet...
Men innan ska det intet ont anade barnet följa med sin mamma på diverse ärenden. Börjar dagen med att få mina produkter från ELF, åh, va jag blir glad...sminkar mig och testar nästan allt, så plingar det i mobilen...paket från ellos finns att hämta...ojojojoj! Då blir det ju ica innan ÖF alltså...hmm...utanför Hedemyrs träffar jag Millan och hon följer med oss, hämtar paket, går till apoteket och åker ner till ÖF. Där va det mest småbarn idag (tack och lov) och det va en lugn stund...Nico ska äta direkt och när hon är färigäten byter vi ingar med varann...härligt ;)
Millans kompis har ju fått tvillingar och de är där...så vi roterar barnen oss emellan, kul att få hålla så små igen <3
Så ska vi in till sköterskan och det är annars nåt Nico tycker mycket om, älskar att få slänga av sig kläderna men inte idag inte. Skrek sig igenom allt som gjordes :O
Vikten va 7790 gram och hon är nu 64 cm lång...jag som trodde att hon börjat hitta en kurva fick se att så inte va fallet, både längd och vikt har tagit ett skutt uppåt igen och ligger nu mellan medel och kurvan över medel. På 6 månaders kontrollen ska jag banne mig ta en kopia av journalen så ni får se hur det ser ut...från att väga 2285 gram som minst till detta...ja jösses va fort det går.
Sprutorna gjorde ont men det gick ändå bättre än första gången, samma som sist så somnade hon på min axel nästan omedelbart efteråt. Så ska jag köra hem Millan och utanför henne fastnar vi och pratar. Stängde av bilen efter en stund och fortsatte prata...men jag glömde en sak...radion! Volymen va ju i botten så jag tänkte väl inte på att den va på så när jag skulle åka fanns ju inget batteri kvar :O Varför ska allting hända mig?? Va inte jättelänge vi stod heller så batteriet måste va dåligt för radion ska kunna stå på 20 minuter utan att batteriet dras ur.
Så börjar jakten på startkablar för givetvis har jag inga...det verkar inte resten av samhället ha heller. Bilar och hjälp får jag tag i lätt men kablar...en enda känner jag på området förutom Millan och jag ringer henne, en gammal klasskompis från högstadiet som stod mig väldigt nära och som jag nyss träffat igen och bytt nummer. Hon svarar inte först men andra gången, tack! Efter att hon letat runt kommer hon med startkablar <3
Har då fått tag på en gubbe som sa sig ha men som visst hade lagt ur dem, som ville dra igång min bil men som tur va inte hittade nån krok att haka fast i...gubben som verkade kunna och veta visste inte mycket och det är en jäkla tur att jag kan ladda ett batteri! Över gubbens batteri va en kåpa och han visste inget om nånting så jag ner och drog loss, koppla kablarna och fick be honom starta sin bil...han ser lite skeptisk ut men visst fan fick jag igång på bilen :D
1,5 timma efter att vaccineringen är klar är vi äntligen på väg hem...startkablar står nu överst på inköpslistan!
Natten har vart lite si och så...Nico hr sovit utan att vakna men vart orolig och rört sig en massa, ålat sig upp till mig och lagt sig nära, nära...varm som bara den och garanterat feber. Först vid 10 vaknar hon och är hungrig och äter inte ens hela flaskan, magen är ur balans och hon är jättevarm...somnar om ganska snabbt och jag går ner och fixar och donar. Vid 12.30 vaknar hon och är på relativt gott humör, smågnäller men bara jag är där är allt bra. Tar tempen och mycket riktigt har hon feber: 38,6 så hon får lite ipren och äppeljuice. Fått en pipmugg nu och lyckan är total!
Trots att hon är sjuk är hon på ett strålande humör men det räcker med att jag reser mig ur soffan så gråter hon...filmade gladfisen så ni får se min stora lilla tjej <3 Nu ligger hon utslagen i min famn med rosiga kinder och jag hoppas febern släpper...har beställt ett par produkter från england som jag blev rekommenderad av en väninna som bor där, en salva att smörja på tandköttet och en olja för att öppna upp luftrören när man är tät...beställde igår och med frakten kostade det ca. 130:- jättebilligt! Hoppas de kommer den här veckan
Har ett par saker ute på tradera också som går ut ikväll och tro det eller ej, men det ser ut som att jag faktiskt får en bra slant :D En vinterjacka (gravid) och ett par mammajeans...spännande att se vad slutsumman blir, har precis börjat sälja och det är skitkul! Köpa är ju alltd kul men sälja är nästan roligare ;) I vanliga fall bortskänkes ju kläderna eller samlar damm så varför inte tjäna en slant? Skulle det va så att nåt går för bara nån krpna så ok, jag hade ju inte fått nåt alls annars ju och nån blir ju glad :D miljövänligt är det också!
Nico fick för sig att sluka kameran i slutet...
Esska -mögel
Igår ringde jag till Esska för att framföra ett klagomål...när Nico började äta mat köpte jag ett par små flaskor från Esska som hon kunde dricka vatten/juice ur. Jättefina, söta med djurtryck på. Gillar Esska annars, Nico tar bara deras nappar och de är ju ett gammalt välkänt märke, vi hade deras flaskor när vi va små :D
Så en dag gör jag en hemsk upptäckt...den ena flaskan är full i mögel :O De har aldrig stått med nåt i nån längre stund, visst har det ibland blivit en halv dag men en halv dag med juice i ska inte göra att det möglar.
Jag har kokat och diskat...inte släpper möglet, paniken utbryter...Nico har ju för fan druckit ur den här flaskan! Jag har väl inte kollat efter mögel heller och det syntes ju inte förrän det va ganska mycket...blä!
I diskandet och kokandet släppte en del, så det där luddiga är i alla fall borta...men kvar finns svarta prickar i flaskan. Jag har aldrig nånsin hört talas om nåt sånt här och det hade inte Esska heller. Just denna flaska va en ganska ny model, bara 1 år gammal, med en liten "midja" 130 ml. Hon frågar ju vad jag haft i flaskan, om det är nåt annat än mögel och hur jag hanterat den...efter att alla uppgifter är lämnade lämnar jag min adress och snart ska jag få hem en ny flaska och äckelmögelflaskan som står här på bänken ska skickas till dem så de får kolla på den.
Min tanke är ju att det vart nån försvagning i plasten så att allt faktiskt inte släppt i disk eller kokning och att det då börjat växa i plasten? Jag är en sån där som gärna vill ha en förklaring till allt, eller nästan allt och jag kan sitta och fundera sönder såna här saker...hur fan gick detta till?
Men att koka och diska borde väl döda alla bakterier? Att sen i panik dessutom köra dem i diskmaskinen borde väl göra att om det verkligen va ytligt så skulle det släppa? (De kan, men bör inte diskas i maskin) Näe, detta är verkligen ofattbart...ska försöka få till nån bra bild så ni får se eländet, även om det är mycket mindre mögel kvar efter min hårda behandling med att gnugga, rispa, diska och torka...
10 minuter senare...nu är bilderna tagna, svårt va det men fick nog till det någorlunda, har ringat in där möglet är så ni inte missar det och tar det som att det tillhör trycket ;)
Så en dag gör jag en hemsk upptäckt...den ena flaskan är full i mögel :O De har aldrig stått med nåt i nån längre stund, visst har det ibland blivit en halv dag men en halv dag med juice i ska inte göra att det möglar.
Jag har kokat och diskat...inte släpper möglet, paniken utbryter...Nico har ju för fan druckit ur den här flaskan! Jag har väl inte kollat efter mögel heller och det syntes ju inte förrän det va ganska mycket...blä!
I diskandet och kokandet släppte en del, så det där luddiga är i alla fall borta...men kvar finns svarta prickar i flaskan. Jag har aldrig nånsin hört talas om nåt sånt här och det hade inte Esska heller. Just denna flaska va en ganska ny model, bara 1 år gammal, med en liten "midja" 130 ml. Hon frågar ju vad jag haft i flaskan, om det är nåt annat än mögel och hur jag hanterat den...efter att alla uppgifter är lämnade lämnar jag min adress och snart ska jag få hem en ny flaska och äckelmögelflaskan som står här på bänken ska skickas till dem så de får kolla på den.
Min tanke är ju att det vart nån försvagning i plasten så att allt faktiskt inte släppt i disk eller kokning och att det då börjat växa i plasten? Jag är en sån där som gärna vill ha en förklaring till allt, eller nästan allt och jag kan sitta och fundera sönder såna här saker...hur fan gick detta till?
Men att koka och diska borde väl döda alla bakterier? Att sen i panik dessutom köra dem i diskmaskinen borde väl göra att om det verkligen va ytligt så skulle det släppa? (De kan, men bör inte diskas i maskin) Näe, detta är verkligen ofattbart...ska försöka få till nån bra bild så ni får se eländet, även om det är mycket mindre mögel kvar efter min hårda behandling med att gnugga, rispa, diska och torka...
10 minuter senare...nu är bilderna tagna, svårt va det men fick nog till det någorlunda, har ringat in där möglet är så ni inte missar det och tar det som att det tillhör trycket ;)
Ja, som ni kan se är det inte i min fantasi i alla fall och nu är eländet förevigat så även om flaskan snart blir utvisad till Esska i Lidköping så kommer jag för alltid kunna visa att det faktiskt är möjligt, en flaska kan mögla :O
9/11
Ja, så kom dagen, 10 års dagen efter attentaten mot USA, World trade center rasar och världen förändras för all framtid...den så kallade stormakten som va "oslagbar" är nu i skakning.
Var va jag den där dagen 11/9-2001? Jag gick i gymnasiet, va hemma tidigt och slår på tv:n, de talar om en bomb, inget stort men ju längre dagen går desto större blir nyheten och vi sitter klistrade hela dagen och en lång tid därefter. Ofattbart, hur kunde det hända? Nu börjar hetsjakten på Bin Laden, fler som plötsligt får vatten på sin kvarn om utlänningar i mellanöstern...för all framtid har vår världsbild förändrats. Men kan det hända igen?
I aftonbladet har jag nu läst hur de letar nya terrorister, på radio har gamla inspelningar spelats upp och hela jag ryser av obehag, speciellt med tanke på att det va så nyss Anders Behring Breivik rubbade vår värld ännu en gång.
Skräcken och obehaget är så nära och just den dagen i Oslo och på Utöja skulle min lillebror och hans pojkvän dit då svågern är från Norge och bor i Oslo, ganska precis bredvid där bomben small av...nu blev det av nån anledning flyttat en dag och tack och lov för det! Med tanke på all otur jag dras med så är jag så glad över att de inte var där den dagen för jag vill inte ens tänka på allt som hade kunnat hända...
Världen är hur som helst för alltid en annan nu...men jag vill fortfarande kunna lita på folk och tänker göra det också, alla är lika värda och alla är snälla och bra tills de bevisar annat...för om du ser nån som en dålig människa, hur svårt är det inte att förändra den stämpeln sen? Att motbevisa hur fin man är...är det då inte bättre att utgå från att alla är som jag? Att alla får börja på topp och sen sköter det sig alltid självt resten. För snart ser man människors sanna färger...det fina med internet är väl just detta, att alla får samma utgång? Man fastnar inte vid ursprung, ålder, kön, utseende, ålder, utbildning eller skikt i samhället...vi är alla lika och de man annars aldrig hade gett en chans har blivit de närmaste vänner man nånsin haft.
Så är det här, för mig...även om jag försöker låta bli att ha fördomar så finns de tyvärr där ändå..men på nätet har jag hittat mina allra bästa, närmsta och ärligaste vänner. Vänner jag kanske inte haft IRL för nånting hade stoppat relationen...flera har jag eller har sporadisk telefonkontakt med, skickar saker till varandra, några har jag träffat på riktigt...men flera vet jag inte det riktiga namnet på eller hur de ser ut och ändå betyder de så mycket för mig <3
Kan inte världen va såhär? Nä, för det är alltid nån som ska förstöra, folk har fördomar och tror att de är bättre än andra...terrorattentat händer och gör folk räddare, mer skeptiska...jäkligt synd men det är väl så det ska va kanske? Räcker ju med att läsa bibeln så finns ju tyvärr samma drag hos människan redan då...
Var va jag den där dagen 11/9-2001? Jag gick i gymnasiet, va hemma tidigt och slår på tv:n, de talar om en bomb, inget stort men ju längre dagen går desto större blir nyheten och vi sitter klistrade hela dagen och en lång tid därefter. Ofattbart, hur kunde det hända? Nu börjar hetsjakten på Bin Laden, fler som plötsligt får vatten på sin kvarn om utlänningar i mellanöstern...för all framtid har vår världsbild förändrats. Men kan det hända igen?
I aftonbladet har jag nu läst hur de letar nya terrorister, på radio har gamla inspelningar spelats upp och hela jag ryser av obehag, speciellt med tanke på att det va så nyss Anders Behring Breivik rubbade vår värld ännu en gång.
Skräcken och obehaget är så nära och just den dagen i Oslo och på Utöja skulle min lillebror och hans pojkvän dit då svågern är från Norge och bor i Oslo, ganska precis bredvid där bomben small av...nu blev det av nån anledning flyttat en dag och tack och lov för det! Med tanke på all otur jag dras med så är jag så glad över att de inte var där den dagen för jag vill inte ens tänka på allt som hade kunnat hända...
Världen är hur som helst för alltid en annan nu...men jag vill fortfarande kunna lita på folk och tänker göra det också, alla är lika värda och alla är snälla och bra tills de bevisar annat...för om du ser nån som en dålig människa, hur svårt är det inte att förändra den stämpeln sen? Att motbevisa hur fin man är...är det då inte bättre att utgå från att alla är som jag? Att alla får börja på topp och sen sköter det sig alltid självt resten. För snart ser man människors sanna färger...det fina med internet är väl just detta, att alla får samma utgång? Man fastnar inte vid ursprung, ålder, kön, utseende, ålder, utbildning eller skikt i samhället...vi är alla lika och de man annars aldrig hade gett en chans har blivit de närmaste vänner man nånsin haft.
Så är det här, för mig...även om jag försöker låta bli att ha fördomar så finns de tyvärr där ändå..men på nätet har jag hittat mina allra bästa, närmsta och ärligaste vänner. Vänner jag kanske inte haft IRL för nånting hade stoppat relationen...flera har jag eller har sporadisk telefonkontakt med, skickar saker till varandra, några har jag träffat på riktigt...men flera vet jag inte det riktiga namnet på eller hur de ser ut och ändå betyder de så mycket för mig <3
Kan inte världen va såhär? Nä, för det är alltid nån som ska förstöra, folk har fördomar och tror att de är bättre än andra...terrorattentat händer och gör folk räddare, mer skeptiska...jäkligt synd men det är väl så det ska va kanske? Räcker ju med att läsa bibeln så finns ju tyvärr samma drag hos människan redan då...
Sommaren 2011 hos Max <3
Så har jag äntligen lagt upp allt utom hur det sett ut i sommar, just för tillfället ser det otroligt tråkigt ut men väntar på att ljungen ska komma så det blir höstfint hos Mini, tills det blir omgjort och nya bilder finns får sommarbilderna duga sålänge ;)
Den 6e juni i år fixade jag, mamma, mormor och ena mostern iordning...det va ösregn och åska om vartannat men just när vi grejade va det uppehåll och solen stekte, precis när det sista skulle fixas öppnades himlen
Formen på rabatten är ett hjärta även om det syns dåligt, syns ännu sämre när blommorna tagit sig och blivit stora ;)
Nu bildbombar jag er!!
buketten Max fick på 1 års dagen <3
Ett par månader senare ser det ut såhär;
Den 6e juni i år fixade jag, mamma, mormor och ena mostern iordning...det va ösregn och åska om vartannat men just när vi grejade va det uppehåll och solen stekte, precis när det sista skulle fixas öppnades himlen
Formen på rabatten är ett hjärta även om det syns dåligt, syns ännu sämre när blommorna tagit sig och blivit stora ;)
Nu bildbombar jag er!!
buketten Max fick på 1 års dagen <3
Ett par månader senare ser det ut såhär;
Hos Mini bor det en massa djur, okända djur ;) Kaninen har ett band från dopklänningen så Max också fick "ha" den. Djuren är inköpta efterhand och kommer tillbaka när snön försvunnit mmen åker hem när frosten kommer tillbaka, så snart hittar dem hit igen för att värma sig så de inte blir sjuka...Kotte t.ex. tar en tur över till mormor ibland för att värma sig och torka...kan ju få lunginflammation...Joppe, som inte är med på bild här har lite spritproblem och har svårt för att stå upp så jag löste detta med ståltråd...varenda gosedjur har fått lite ståltråd som jag sen kört ner i backen och vips! Ingen har kunnat ana Joppes problem :D Han ser nykter ut numera, tack och lov!! (Ja, jag har en hemsk humor men skyller allt på mamma!! Det är hennes fel att jag inte är normal)
Nästa kort, det sista kortet för i sommar, är den bilden jag hade i huvudet hela graviditeten med Nico...jag såg i mina drömmar hur jag va hos Mini med en barnvagn med mig...och när jag kom hem efter att tagit denna bilden såg jag att de va min drömbild...den va sann...det va dessutom den bilden i mina drömmar som gjorde att jag nånstans nästan vågade tro på att jag skulle få med mig mitt barn hem denna gången...
Kärlek
Nästa kort, det sista kortet för i sommar, är den bilden jag hade i huvudet hela graviditeten med Nico...jag såg i mina drömmar hur jag va hos Mini med en barnvagn med mig...och när jag kom hem efter att tagit denna bilden såg jag att de va min drömbild...den va sann...det va dessutom den bilden i mina drömmar som gjorde att jag nånstans nästan vågade tro på att jag skulle få med mig mitt barn hem denna gången...
Kärlek
En smak från förr
Kalla mig tokig, kalla mig dum...men bebissugen är jag fast att Nico bara är 5 månader...tur är det väl att jag äter waran så jag måste avstå till i november. Min kropp har tagit mycket stryk under dessa 2 täta graviditeter och allt annat som vart däremellan, men samtidigt känner jag att min kropp tål inte så mycket ändå och det är nog bra att ha detta "överstökat" Inte så jag menar men att lederna kommer inte bli bättre med åren, snarare tvärtom, hur snabbt det kommer gå utför vet ju ingen tyvärr. Lite därför känns det som ett bra argument till att få barnen tätt. Har alltid velat få mina barn tätt även om 2 på mindre än 1 år va lite väl tätt kanske ;) i alla fall rent kroppsligt...
så igår satt jag och mindes hur det va när jag blev gravid med Max, hur lycklig jag va, skrek ut till alla att vi va gravida, att i augusti 2010 ska vi få en liten bebis! Pratade glatt med andra gravida, planerade, läste, shoppade. Men framför allt drömde jag, jag levde i en ovetskap som va helt underbar. Den magiska veckan, v.12 kom och så började jag handla...nu sjönk ju missfallsrisken drastiskt och allt va säkert. Alla komplimanger om hur fin man va, hur stor magen blev och vilken bra mamma jag kommer att bli sög jag åt mig, det här var och är min enda stora dröm, att få bli mamma.
Så blev jag sjuk i havandeskapsförgiftning och det visade sig att Max inte mådde så bra, men han kom, starkare än någon kunnat ana och allt gick bra...tills vi får veta att han fått en stor hjärnblödning. Att sen våga bli gravid igen...vågade vi? Gjorde vi verkligen det? Nä, vi bara kastade oss in i det och tack och lov blev Nico till på första försöket, på Max egentliga bf i början av augusti
Att få va naivt gravid va nåt jag bara kunde glömma nu. Jag gjorde ett försök att delta i vanliga gravidtrådar på familjeliv men mycket snart märks ett stort avstånd. De nygravida planerar, shoppar och drömmer. De läser på och kan allt, efter v.12 går allt bra! Här skär det sig för mig men sväljer och försöker va med ändå, trots min bakgrund. Så kommer det lite kommentarer som man svarar på och lite i taget blir jag mer och mer utanför, för jag är en sån som står för verkligheten inte drömmarna...jag tar hål på så mycket lyckliga, rosa bubblor och det svider, så mer och mer blir jag utanför och känner att dessa gravida måste få ha sin lycka ifred, de mår inte bra av att jag nämner Max, död, bebis, olika studier om just psd eller infektioner eller andra hemska saker.
Så jag drar mig tillbaka, stannar i änglaarum och umgås bara med andra änglamammor som är gravida, vi kan trösta varandra, glädja varandra, ge stöd, få lufta våra tankar utan att skämmas. Våra tankar och rädslor, hur vi åker in på besök efter besök för att vi är säkra på att bebisen är död...de är normalt för oss nu. Trots detta försökte jag handla i alla fall, för att hela tiden påminna mig om att det är på riktigt. Max vagn va ju redan inköpt men inte hemtagen...så de som hade vagnen kunde inte ha kvar den...och mycket tidigt, innan v.12 till och med, tog vi hem vagnen men gömde den på övervåningen och chassit i källaren...men det va nog bra tror jag, för mig. Nu va första steget taget och det va inte mitt val, för hade jag fått välja från början hade jag nog väntat för länge.
Så igår, när bebissuget gör sig påmint, när jag saknar magen helt galet mycket...(på 17 månader har jag varit gravid 15...det är jag nu, att va gravid...fast nu vet jag att det kan sluta med att man får med sig bebisen hem <3 ) då sitter jag och kollar i gravidtrådarna på familjeliv, magbildstrådar...från att de plussar i v.4 och nu framåt...hur de i v.8 beställt vagnen redan, är så härligt men skrämmande naiva, de köper nåt plagg dagen efter de kissat på stickan...men för de flesta går det ju bra. Rul kommer och en del tvillingar dyker upp...mer bilder, magar som växer...och då, då blixtrar den där gamla välbekanta smaken förbi, sådär så alla minnen bara rusar igenom en på en gång.
Minnet av att va gravid utan all erfarenhet jag nu bär på, längtan att kunna få känna det igen men vetskapen om att det är helt omöjligt, naiv blir jag aldrig mer...lika rädd nästa gång? hoppas inte det men antar nog det...men att ha fullt upp med Nico kommer nog underlätta mycket. Allt som hände denna graviditeten kommer nog dessutom underlätta mycket inför nästa gång, att så mycket ändå hände fast det inte skulle kunna hända, att jag nu även har en historia av proppar med mig...nästa gång kommer bli striktare, hårdare och mer kontrollerat även om det känns smått omöjligt
Hur som helst va det skönt att få drömma sig bort en liten stund, småle åt alla deras planer och hur bråttom de har med att magen ska synas, för visst syns den liiite mer om jag svankar och är svullen?? Jag plussade igår men visst syns det?? ;) För sådär va jag också! Tyckte jag va riktigt stor när jag väntade Max, och fick höra det också...men så blev jag gravid med Nico och jag fick känna på hur det är att va stor :P
Har letat rätt på några magbilder...den första är med Max, nån gång i v. 18-19...den andra är med Nico och ungefär samma vecka
vem vet när det blir syskon men hoppas N snart vill han med..till dess får jag drömma mig tillbaka <3
så igår satt jag och mindes hur det va när jag blev gravid med Max, hur lycklig jag va, skrek ut till alla att vi va gravida, att i augusti 2010 ska vi få en liten bebis! Pratade glatt med andra gravida, planerade, läste, shoppade. Men framför allt drömde jag, jag levde i en ovetskap som va helt underbar. Den magiska veckan, v.12 kom och så började jag handla...nu sjönk ju missfallsrisken drastiskt och allt va säkert. Alla komplimanger om hur fin man va, hur stor magen blev och vilken bra mamma jag kommer att bli sög jag åt mig, det här var och är min enda stora dröm, att få bli mamma.
Så blev jag sjuk i havandeskapsförgiftning och det visade sig att Max inte mådde så bra, men han kom, starkare än någon kunnat ana och allt gick bra...tills vi får veta att han fått en stor hjärnblödning. Att sen våga bli gravid igen...vågade vi? Gjorde vi verkligen det? Nä, vi bara kastade oss in i det och tack och lov blev Nico till på första försöket, på Max egentliga bf i början av augusti
Att få va naivt gravid va nåt jag bara kunde glömma nu. Jag gjorde ett försök att delta i vanliga gravidtrådar på familjeliv men mycket snart märks ett stort avstånd. De nygravida planerar, shoppar och drömmer. De läser på och kan allt, efter v.12 går allt bra! Här skär det sig för mig men sväljer och försöker va med ändå, trots min bakgrund. Så kommer det lite kommentarer som man svarar på och lite i taget blir jag mer och mer utanför, för jag är en sån som står för verkligheten inte drömmarna...jag tar hål på så mycket lyckliga, rosa bubblor och det svider, så mer och mer blir jag utanför och känner att dessa gravida måste få ha sin lycka ifred, de mår inte bra av att jag nämner Max, död, bebis, olika studier om just psd eller infektioner eller andra hemska saker.
Så jag drar mig tillbaka, stannar i änglaarum och umgås bara med andra änglamammor som är gravida, vi kan trösta varandra, glädja varandra, ge stöd, få lufta våra tankar utan att skämmas. Våra tankar och rädslor, hur vi åker in på besök efter besök för att vi är säkra på att bebisen är död...de är normalt för oss nu. Trots detta försökte jag handla i alla fall, för att hela tiden påminna mig om att det är på riktigt. Max vagn va ju redan inköpt men inte hemtagen...så de som hade vagnen kunde inte ha kvar den...och mycket tidigt, innan v.12 till och med, tog vi hem vagnen men gömde den på övervåningen och chassit i källaren...men det va nog bra tror jag, för mig. Nu va första steget taget och det va inte mitt val, för hade jag fått välja från början hade jag nog väntat för länge.
Så igår, när bebissuget gör sig påmint, när jag saknar magen helt galet mycket...(på 17 månader har jag varit gravid 15...det är jag nu, att va gravid...fast nu vet jag att det kan sluta med att man får med sig bebisen hem <3 ) då sitter jag och kollar i gravidtrådarna på familjeliv, magbildstrådar...från att de plussar i v.4 och nu framåt...hur de i v.8 beställt vagnen redan, är så härligt men skrämmande naiva, de köper nåt plagg dagen efter de kissat på stickan...men för de flesta går det ju bra. Rul kommer och en del tvillingar dyker upp...mer bilder, magar som växer...och då, då blixtrar den där gamla välbekanta smaken förbi, sådär så alla minnen bara rusar igenom en på en gång.
Minnet av att va gravid utan all erfarenhet jag nu bär på, längtan att kunna få känna det igen men vetskapen om att det är helt omöjligt, naiv blir jag aldrig mer...lika rädd nästa gång? hoppas inte det men antar nog det...men att ha fullt upp med Nico kommer nog underlätta mycket. Allt som hände denna graviditeten kommer nog dessutom underlätta mycket inför nästa gång, att så mycket ändå hände fast det inte skulle kunna hända, att jag nu även har en historia av proppar med mig...nästa gång kommer bli striktare, hårdare och mer kontrollerat även om det känns smått omöjligt
Hur som helst va det skönt att få drömma sig bort en liten stund, småle åt alla deras planer och hur bråttom de har med att magen ska synas, för visst syns den liiite mer om jag svankar och är svullen?? Jag plussade igår men visst syns det?? ;) För sådär va jag också! Tyckte jag va riktigt stor när jag väntade Max, och fick höra det också...men så blev jag gravid med Nico och jag fick känna på hur det är att va stor :P
Har letat rätt på några magbilder...den första är med Max, nån gång i v. 18-19...den andra är med Nico och ungefär samma vecka
vem vet när det blir syskon men hoppas N snart vill han med..till dess får jag drömma mig tillbaka <3
Huvudvärk
Ja...snart 2 veckor nu...det blir varken bättre eller sämre heller utan ligger där och gnager hela dygnet. Så jobbigt att det hindrar en del av vardagen men inte så illa så det blir migrän och jag blir liggandes heller. Trodde det kunde va PK värdet som va för högt...ja, för högt va det men inte farligt högt och jag har haft mycket högre värden utan att få huvudvärk. Det enda jag nu kan tänka mig kan bidra till denna hemska huvudvärk är järnbristen...nu har jag knaprat i mig Duroferon sen i torsdags bara men hoppas snart känns i alla fall nåt litet.
Ständigt trött, känns som jag kan somna var som helst, när som helst men när jag på kvällarna lägger mig för att jag nästan inte orkar upp för trappan kan jag inte somna :O
Flera dagar nu lägger jag mig vid 21-22 tiden, helt slutkörd men först vid 01-02 somnar jag...kroppen är helt utmattad så jag orkar inte ta mig upp ur sängen men att somna går inte. Huvudvärken blir något värre när jag ligger ner också men sömnen lindrar ju en aning. Nu börjar det kännas riktigt tröttsamt och nu har huvudvärken satt sig bakom ögonen, det svider och bränner konstant och känslan är lite som att det är tårar som bränner, att man bara vill släppa ut alla tårar för att de ska kännas lättare. Den här känslan liknar migränen jag får ibland men ändå inte... Har inte Imigran hemma heller och ska inte träffa läkare förrän i början av oktober...då måste jag be om nytt recept i fall om att, har ju vart skonad från migränen under båda graviditeterna och tiden mellan Max och Nico va så kort så jag hann aldrig få nåt anfall. Kanske detta jag får igen för nu? Har vart för bra för länge nu helt enkelt...
Skulle kunna va så att huvudvärken till viss del hänger iop med mensen ibland men inte såhär långt innan...ska komma idag om den är punktlig...kanske det kan göra att huvudvärken släpper?? Griper efter halmstrån men det är så tröttsamt, att Nico gråter eller skrattar eller skriker är plågsamt men vad ska ja göra? Göra ärenden, laga mat, pyssla...de måste göras....jag är inställd på att det kommer sitta i ett tag och måste då fortsätta allt som vanligt för huvudet mår inte bättre av att bara sitta inne heller...tröttsamt, tröttsamt...och så vet jag att mensen kommer...ännu värre...kan ju påpeka ännu en gång att jag äter blodförtunnande...kombinera det med mens...tjoho!! *inte* dubbla skydd som i bästa fall klarar av nån timma...konstigt att järnbristen va så stor?
Till veckan ska jag planera och greja...på måndag blir Nico 5 månader och det ska firas med 2 sprutor...så förutom att hon är tät och hostar så lägger vi på lite smärta och feber också...kul jul.
Snart fyller min älskling år också...i år är det tyvärr lite knapert i kassan så det blev inget spännande i present, han har redan fått en del; kalsonger och en t-shirt *generös* nåt mer tänkte jag väl få till men hur och vad? Inget kan toppa förr året då jag gav honom en tatuering...en tribal som täcker hela höger arm, så snyggt! Nu nån vecka efter han fyller år i år ska han skugga över den en sista gång, så nästan 1 års jobb allt som allt men åh så snyggt det är! Nu önskar jag mig en tatuering till julklapp...har lite abstinens...jag och Millan ska göra antingen likadana eller matchande för att visa alla att vi hör ihop <3 så ska jag göra nån till Nico...och så den jag önskar mig då...ser den i huvudet men att få ner den på papper? Va så längesen jag målade och dessutom är det blyerts och att måla av som är min grej...måla på fri hand kan jag tyvärr inte. Får se när jag följer med N till Robban för att fixa sista på hans om han kan förstå hur jag tänker och kanske skissa lite? Han brukar va väldigt bra på att fånga upp precis det jag är ute efter och efter alla år vi nu "känt" varann så har han en bra känsla av mig och hur jag vill ha det...har tatuerat mig hos Robban i snart 10 år nu ;)
Ständigt trött, känns som jag kan somna var som helst, när som helst men när jag på kvällarna lägger mig för att jag nästan inte orkar upp för trappan kan jag inte somna :O
Flera dagar nu lägger jag mig vid 21-22 tiden, helt slutkörd men först vid 01-02 somnar jag...kroppen är helt utmattad så jag orkar inte ta mig upp ur sängen men att somna går inte. Huvudvärken blir något värre när jag ligger ner också men sömnen lindrar ju en aning. Nu börjar det kännas riktigt tröttsamt och nu har huvudvärken satt sig bakom ögonen, det svider och bränner konstant och känslan är lite som att det är tårar som bränner, att man bara vill släppa ut alla tårar för att de ska kännas lättare. Den här känslan liknar migränen jag får ibland men ändå inte... Har inte Imigran hemma heller och ska inte träffa läkare förrän i början av oktober...då måste jag be om nytt recept i fall om att, har ju vart skonad från migränen under båda graviditeterna och tiden mellan Max och Nico va så kort så jag hann aldrig få nåt anfall. Kanske detta jag får igen för nu? Har vart för bra för länge nu helt enkelt...
Skulle kunna va så att huvudvärken till viss del hänger iop med mensen ibland men inte såhär långt innan...ska komma idag om den är punktlig...kanske det kan göra att huvudvärken släpper?? Griper efter halmstrån men det är så tröttsamt, att Nico gråter eller skrattar eller skriker är plågsamt men vad ska ja göra? Göra ärenden, laga mat, pyssla...de måste göras....jag är inställd på att det kommer sitta i ett tag och måste då fortsätta allt som vanligt för huvudet mår inte bättre av att bara sitta inne heller...tröttsamt, tröttsamt...och så vet jag att mensen kommer...ännu värre...kan ju påpeka ännu en gång att jag äter blodförtunnande...kombinera det med mens...tjoho!! *inte* dubbla skydd som i bästa fall klarar av nån timma...konstigt att järnbristen va så stor?
Till veckan ska jag planera och greja...på måndag blir Nico 5 månader och det ska firas med 2 sprutor...så förutom att hon är tät och hostar så lägger vi på lite smärta och feber också...kul jul.
Snart fyller min älskling år också...i år är det tyvärr lite knapert i kassan så det blev inget spännande i present, han har redan fått en del; kalsonger och en t-shirt *generös* nåt mer tänkte jag väl få till men hur och vad? Inget kan toppa förr året då jag gav honom en tatuering...en tribal som täcker hela höger arm, så snyggt! Nu nån vecka efter han fyller år i år ska han skugga över den en sista gång, så nästan 1 års jobb allt som allt men åh så snyggt det är! Nu önskar jag mig en tatuering till julklapp...har lite abstinens...jag och Millan ska göra antingen likadana eller matchande för att visa alla att vi hör ihop <3 så ska jag göra nån till Nico...och så den jag önskar mig då...ser den i huvudet men att få ner den på papper? Va så längesen jag målade och dessutom är det blyerts och att måla av som är min grej...måla på fri hand kan jag tyvärr inte. Får se när jag följer med N till Robban för att fixa sista på hans om han kan förstå hur jag tänker och kanske skissa lite? Han brukar va väldigt bra på att fånga upp precis det jag är ute efter och efter alla år vi nu "känt" varann så har han en bra känsla av mig och hur jag vill ha det...har tatuerat mig hos Robban i snart 10 år nu ;)
En vän i sorg
En nära vän över nätet miste igår sin hjärtevän alldeles för tidigt...jag skickar all kraft och energi jag har till henne och skulle helst bara vilja va där och hålla om henne i den svåraste stunden som finns.
Jag tänker på dig, finns här för dig, så som du fanns när Max gick bort
Kramar till dig
Jag tänker på dig, finns här för dig, så som du fanns när Max gick bort
Kramar till dig
Brustet hjärta
Idag, när jag har en sakna dag kommer det lämpligt nog en artikel i aftonbladet om att vi som mister barn riskerar att dö förtidigt...jag länkar och klistrar även in artikeln, det som skrivs är träffande;
brustet hjärta
Att förlora sitt barn
Barn och minnen underlättar
brustet hjärta
Att förlora sitt barn
ökar risken för att dö
"Man kan dö av sorg"
Ett barn dör.
Då fördubblas risken för föräldrarna att själva dö.
Det visar en ny stor brittisk studie.
– Det är på grund av sorgen, säger barnmorskan Jutta Kjaerbeck, 69, som själv förlorat två söner.
Den som förlorar sitt barn under barnets första levnadsår, har dubbelt så hög risk att dö i förtid, visar studien som genomförts på föräldrar till barn som antingen dött, fötts döda eller överlevt i Storbritannien mellan 1971 och 2006.
Mammor påverkas mest
Och även om risken minskar med tiden, kan den hålla i sig i upp till 25 år, skriver tidningen Dagens Medicin.
Drygt två procent av dem som förlorat sitt barn dog inom 15 år, jämfört med knappt 1 procent bland dem som inte förlorat barnet.
Och mammor påverkas mest.
De som mist sitt barn hade fyra gånger högre risk att själva dö, än mammor till barn som levde.
Forskarna har inte tillräckligt med data för att slå fast orsakerna, men tror att nedsatt immunförsvar, men även självmord, kan vara förklaringen.
Hade varit 37 och 29
Jutta Kjaerbeck har tre söner. Hon borde haft fem.
Ofta tänker hon på de två som hade varit 37 respektive 29 år om de hade levt i dag.
Den förste av dem föddes med en allvarlig, ovanlig sjukdom och dog vid 10 månaders ålder. Den andra dog i slutet av graviditeten, i magen.
– Konstigt nog, eftersom jag visste att den förste var sjuk, måste jag ha förberett mig på något sätt. Av sonen som dog i magen, försvann marken under mina fötter, säger Jutta Kjaerbeck.
Första reaktionen: "Jag överlever inte"
När Jutta Kjaerbeck drabbades fanns lite stöd att få. Hon ville ge andra det hon själv aldrig fick, och som sjuksköterska vidareutbildade hon sig till barnmorska.
Under 22 år fram till pension 2009 hade hon en specialtillsatt tjänst vid Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg, för att stötta föräldrar som förlorat barn.
Alla har en gemensam känsla, direkt efter att det otänkbara hänt.
– "Vi överlever inte. Vi kommer inte ta oss igenom det här". Så säger alla. Men man har inget val. Antingen lägger man sig ner och dör, eller så måste man fortsätta leva, säger Jutta Kjaerbeck.
"Man kan dö av brustet hjärta"
Att risken för att dö nu konstaterats vara större för föräldrar som förlorat barn, förklarar Jutta Kjaerbeck med att talesättet "att dö av sorg" faktiskt kan slå in.
– Ja, som man säger, "av brustet hjärta". Det är av sorgen. Känslan när man är längst nere i botten och allt är mörkt, och man inte orkar stiga upp utan bara vill dra täcket över sig är oerhört svår. Mår man dåligt, får man sänkt immunförsvar.
Det viktigaste akuta motgiftet är mänsklig värme.
– Många beskriver hur ensamma de blir. Att allt ska vara som vanligt efter begravningen, men det är då sorgeprocessen börjar. Och många vittnar om grannar som plötsligt inte låtsas se dem och går över på andra sidan gatan för att undvika möte.
Bra sorgegåva: lagad mat
Jutta Kjaerbeck beskriver att det tyvärr inte finns några genvägar ur sorgen. Den måste få värka, och det måste få ta tid. Kroppskontakt kan lindra den mest outhärdliga smärtan.
– Kramas! Folk är för rädda för att komma nära.
Hon förundras också över den svenska kulturen att alla bara skickar blommor. Själv tror hon mer på traditionen hon bär med sig från Färöarna, där hon växte upp.
– Där tog man med sig nybakt bröd eller en lagad gryta till den nydrabbade. Den orkar inte laga mat. Och det är mer personligt.
Viktigt träffa andra som vet
Sedan 1980-talet är Jutta Kjaerbeck engagerad i föreningen Vi som förlorat barn. Hon ser det som oerhört viktigt att få möta andra som överlevt att förlora sitt barn.
– Visst kan man få hjälp av en psykolog. Men inget hjälper mer än att träffa föräldrar som gått igenom samma sak, som kan vara förebilder. "Har de gått igenom det här så kanske vi kan klara det".
Ju mer liknande sätt barnen avlidit på, desto bättre blir förståelsen mellan föräldrarna, enligt Jutta Kjaerbecks erfarenhet.
– Vid Göteborgsbranden förde jag ihop föräldrar som förlorat sina barn där. Och vid tsunamin hjälpte jag föräldrar som förlorat barn på samma plats i Thailand att träffas. Om man upplevt saken på samma sätt är det ännu lättare att sätta sig in i varandras upplevelser.
Barn och minnen underlättar
Själv hade Jutta Kjaerbeck en son, då hon förlorade sin första son. Det blev en livlina. Hon har även sett att syskon hjälper i andra fall.
– Barn gör det lättare. De kommer med så mycket skratt emellan tårarna, och med direkta frågor och tankar om döden. Det är svårare för föräldrar som förlorar sitt första barn. Då har man inte samma "tvång", att man måste fortsätta leva.
Även minnen av det döda barnet hjälper.
– När min son föddes död tog man inga bilder. Jag fick knappt se honom. När jag har jobbat har jag alltid tagit bilder av det döda barnet. Man behöver det, för att förstå.
Sonen som dog vid 10 månader har hon ett foto på, uppsatt i hemmet.
– Jag tittar på honom och tänker: "hur skulle du har varit nu?".
Studien genomfördes av forskare vid University of York i Storbritannien och publicerades den 7 september i tidskriften BMJ Supportive & Palliative Care.
Sakna dag
Idag är en sån där sakna dag..en som är värre än alla andra. De är inte lika många längre, även om de fortfarande är många...från att ha vart varenda dag till att det går några dagar emellan till att som nu, de går nån vecka eller till och med två ibland...dagarna däremellan är fortfarande jobbiga stundvis men de är mest positiva även om det varje dag åker iväg en tanke till Max, oftast en glad. Men så kommer dessa dagarna. Då allt är väldigt tungt igen och det känns nästan som att det va igår allt hände.
Det va igår vi fick beskedet att Max finns fast ändå inte, hjärnblödning...väggar som är genombrutna, svart färg på bilderna, inte grått, aktiv...det slutar inte blöda...reflexer kvar, allt annat existerar inte...gråt, skrik, förtvivlan...allt va ju bra nu?? Vi har flyttat till hemsjukhuset för att Max är så stark och vi har 9 veckor kvar som mest. Vi är ju snart hemma nu!
Att ringa runt, få tag på familjen, berätta...ingen som tror på det vi säger...dagar av väntan. Att få veta att vi får lov att stänga av syrgasen, få hit mamma och lillasyster så de får träffa honom. Ingen kan tro att Max är så sjuk, det syns inte, märks inte...han är som vilken bebis som helst. Men det han gör i rörelser och läten är visst bara reflexer. Fortfarande så svårt för att förstå det fast det gått 15 månader nu. Jag har fortfarande inte kunnat se filmerna med Max. Tiden direkt efter gick jag upp på nätterna, bläddrade igenom alla kort och såg på filmerna. Mindes hur lyckliga vi va och hur mycket Max gjort för oss. Skrattade och grät om vart annat...gick upp i sängen igen, kröp ner tätt intill N och hade Max napp i ena handen...den sov jag med länge. Filten som luktar Max har jag fortfarande inte packat upp...då försvinner ju lukten.
Kan inte förstå att vi verkligen gåt igenom allt detta, att vi nu har utökat familjen, att vi fungerar (i alla fall någorlunda) Va det en dröm alltihop? Nä, korten finns där och en dag ska jag orka se filmerna också...de gör för ont att se dem nu, att höra honom och kastas ba i tiden igen, att förstå att det faktiskt hänt...ett litet tag kan jag få leva i en sorts förnekelse. Jag vet men går inte på djupet så att säga, då kanske jag bryter ihop och det går inte nu. Bröt ihop i maj, det räcker...nä...en sväng till i juni då det blev så illa att jag fick sluta amma och börja på mina antidepressiva igen. De har hållt mig uppe i 10 år och aldrig klarat ett uppehåll men nu gjorde jag det, ska väl va tacksam för tiden jag klarade utan men det gjorde inte att jag mådde bättre när skuldkänslorna av att inte räcka till till Nico, inte kunna amma, sätta mig först. Fast gjorde jag det?
Nä, nu i efterhand ser jag att jag satte Nico först, jag gjorde detta för hennes skull, för att hon skulle ha en fungerande mamma och slippa gå igenom när jag är på den riktiga botten, den som är så svår att lämna...
Idag gör det ont i hjärtat, inatt hörde jag Max gråta...det är ett år sen snart jag vaknade av att jag hörde honom, då sprang jag upp och va förvirrad, nu såg jag på Nico, konstaterade att jag drömt och la mig igen. Ska livet va såhär nu?
De bra perioderna kommer förhoppningsvis bli ännu längre, de dåliga dagarna blir färre...nu är det oftast bara en dag, inte flera sammanhängande...nu kan jag fortsätta min dag fast saknaden finns där och gnager, jag fastnar inte i sängen...jag orkar äta...de allra värsta dagarna blir det inte mycket gjort men jag ligger i alla fall inte i sängen längre.
Att i början av sorgen få höra att tiden läker alla sår, det blir lättare...de va hårda ord även om jag nånstans anade att det gäller nog även denna sorgen. Den största sorgen som finns, att mista en bit av sig själv. Nu, ett drygt år efteråt säger jag till nya änglamammor precis det jag fick höra; det blir bättre, det blir lättare, livet fortsätter framåt och det måste det få göra. För det visade sig att de va så. Tack och lov stannade inte tiden.
Sorgen tar den plats den behöver, det vi orkar...det kommer lite i taget och det är väl just därför jag sitter med en sån här sakna dag idag, en som är värre än de andra...det är en dag när lite måste ut för det är fullt nu, det är sånt jag inte va redo att släppa ut i början, för tunga tankar att resonera runt, men nu är jag mogen att pysa ut lite...antar att om nåt år till blir det ännu färre sakna dagar av just denna styrkan men att de kommer, men med längre tid emellan...men på nåt sätt tycker jag om sakna dagarna, de dagar jag inte kan kontrollera mina känslor och nästan alla mina tankar går till Max hela dagen. Jag älskar ju att prata om Max, få visa upp honom.
Första Max bilden jag lägger upp här, vill att hela världen får se min perfekta lille prins!
bara några dagar gammal men redan utan syrgas :)
Det va igår vi fick beskedet att Max finns fast ändå inte, hjärnblödning...väggar som är genombrutna, svart färg på bilderna, inte grått, aktiv...det slutar inte blöda...reflexer kvar, allt annat existerar inte...gråt, skrik, förtvivlan...allt va ju bra nu?? Vi har flyttat till hemsjukhuset för att Max är så stark och vi har 9 veckor kvar som mest. Vi är ju snart hemma nu!
Att ringa runt, få tag på familjen, berätta...ingen som tror på det vi säger...dagar av väntan. Att få veta att vi får lov att stänga av syrgasen, få hit mamma och lillasyster så de får träffa honom. Ingen kan tro att Max är så sjuk, det syns inte, märks inte...han är som vilken bebis som helst. Men det han gör i rörelser och läten är visst bara reflexer. Fortfarande så svårt för att förstå det fast det gått 15 månader nu. Jag har fortfarande inte kunnat se filmerna med Max. Tiden direkt efter gick jag upp på nätterna, bläddrade igenom alla kort och såg på filmerna. Mindes hur lyckliga vi va och hur mycket Max gjort för oss. Skrattade och grät om vart annat...gick upp i sängen igen, kröp ner tätt intill N och hade Max napp i ena handen...den sov jag med länge. Filten som luktar Max har jag fortfarande inte packat upp...då försvinner ju lukten.
Kan inte förstå att vi verkligen gåt igenom allt detta, att vi nu har utökat familjen, att vi fungerar (i alla fall någorlunda) Va det en dröm alltihop? Nä, korten finns där och en dag ska jag orka se filmerna också...de gör för ont att se dem nu, att höra honom och kastas ba i tiden igen, att förstå att det faktiskt hänt...ett litet tag kan jag få leva i en sorts förnekelse. Jag vet men går inte på djupet så att säga, då kanske jag bryter ihop och det går inte nu. Bröt ihop i maj, det räcker...nä...en sväng till i juni då det blev så illa att jag fick sluta amma och börja på mina antidepressiva igen. De har hållt mig uppe i 10 år och aldrig klarat ett uppehåll men nu gjorde jag det, ska väl va tacksam för tiden jag klarade utan men det gjorde inte att jag mådde bättre när skuldkänslorna av att inte räcka till till Nico, inte kunna amma, sätta mig först. Fast gjorde jag det?
Nä, nu i efterhand ser jag att jag satte Nico först, jag gjorde detta för hennes skull, för att hon skulle ha en fungerande mamma och slippa gå igenom när jag är på den riktiga botten, den som är så svår att lämna...
Idag gör det ont i hjärtat, inatt hörde jag Max gråta...det är ett år sen snart jag vaknade av att jag hörde honom, då sprang jag upp och va förvirrad, nu såg jag på Nico, konstaterade att jag drömt och la mig igen. Ska livet va såhär nu?
De bra perioderna kommer förhoppningsvis bli ännu längre, de dåliga dagarna blir färre...nu är det oftast bara en dag, inte flera sammanhängande...nu kan jag fortsätta min dag fast saknaden finns där och gnager, jag fastnar inte i sängen...jag orkar äta...de allra värsta dagarna blir det inte mycket gjort men jag ligger i alla fall inte i sängen längre.
Att i början av sorgen få höra att tiden läker alla sår, det blir lättare...de va hårda ord även om jag nånstans anade att det gäller nog även denna sorgen. Den största sorgen som finns, att mista en bit av sig själv. Nu, ett drygt år efteråt säger jag till nya änglamammor precis det jag fick höra; det blir bättre, det blir lättare, livet fortsätter framåt och det måste det få göra. För det visade sig att de va så. Tack och lov stannade inte tiden.
Sorgen tar den plats den behöver, det vi orkar...det kommer lite i taget och det är väl just därför jag sitter med en sån här sakna dag idag, en som är värre än de andra...det är en dag när lite måste ut för det är fullt nu, det är sånt jag inte va redo att släppa ut i början, för tunga tankar att resonera runt, men nu är jag mogen att pysa ut lite...antar att om nåt år till blir det ännu färre sakna dagar av just denna styrkan men att de kommer, men med längre tid emellan...men på nåt sätt tycker jag om sakna dagarna, de dagar jag inte kan kontrollera mina känslor och nästan alla mina tankar går till Max hela dagen. Jag älskar ju att prata om Max, få visa upp honom.
Första Max bilden jag lägger upp här, vill att hela världen får se min perfekta lille prins!
bara några dagar gammal men redan utan syrgas :)
Ta nu vara på dagen, lev och njut, va glad för det ni har och ta inget för givet...
Så trött...
Idag skulle jag vart iväg på babycafé men denna envisa huvudvärk förföljer mig och gör att sömnen blir lidande...inte blev det bättre av att Nico vart tät inatt och de har vart jobbigt att lyssna på och oroa sig, även om det låter värre än det är. Hur som, när jag vaknade vid 7.30 för att Nico skulle äta kände jag att det bara va att glömma babycaféet idag, räckte med att jag skulle till samhället och handla med mamma.
Vi har polacker här som fixar med pannan och skorstenen och lite annat smått och gott och trots att de väsnats har jag somnat om gott utan att bli störd...N däremot va uppe vid 9 för de förde tydligen sånt väsen :)
Kl. 11 gick vi upp, lagom...men denna huvudvärk...imorrn får jag veta hur PK värdet ligger och hoppas ju att det är ok för annars kan det va en orsak till huvudvärken...en annan är att min järnbrist är stor men köpte tabletter idag...har ju vart nära att somna framför ratten, och vart tvungen att stanna vid ett par tillfällen och att va så trött är ingen höjdare direkt...så järnbristen kan nog också orsaka en del huvudvärk? Hoppas det släpper snart för man känner sig så dålig konstant och tröttheten r fruktansvärd...jag sover ju!
Va inte längesen jag va så trött och slutkörd så N fick komma och hämta oss på parkeringen vid Hedemyrs...min syster va med oss så hon fick köra andra bilen...jag va så trött så jag spydde...sen la jag mig och sov 16 timmar med ett kort uppvaknande för att mata Nico...så det är inte normal trötthet här direkt.
Har i alla fall handlat mat idag, vart på promenad med mamma och kollat AME, återbruket...det är som ett loppis. Hittade inget särskillt men köpte 4 gardinlängder som ska klippas sönder och bli vetekuddar, bra julklapp :D Mamma hittade en fin byrå i fulfuru, den ska vi hämta upp imorrn för idag hade vi inte bilen med oss dit och dessutom va ju barnvagnen med. Nu går ju funderingarna till om jag ska orka med ÖF imorrn istället då men ljudnivån är inte låg direkt heller när de är så blandde åldrar...de är ju upp till 6 år...får se när jag vaknar imorrn och hur det känns då.
I alla fall...på återbruket träffade jag ett par gamla klasskompisar...en kille och en tjej..killen lekte jag väldigt mycket med när jag gick 3an 4an...kanske lite i början av 5an...sen blev han tuff och då kunde man inte leka med tjejer...så kom högstadiet och tuffare kunde man bli och man fick absolut inte va "fel" på nåt sätt...kan säga att han va väldigt förändrad nu och hua va han såg ut :O Nico ryggade lite och sen skrattade hon åt honom! Långt pipskägg...ja jisses...tjejen är en tjej jag aldrig gillat, som växt upp i en mycket trasig familj och flyttade till fosterfamilj, som ständigt ljög om allt och lite till, som jag just därför inte hade några bra vibbar av...men mamma fick mig att leka med henne också för det va synd om henne...jo, jag va en sån som va kompis med ALLA men det finns dem man bara inte kan umgås med också...som är för elaka, dumma och dryga. Hon va en sån. Till slut slapp jag leka med henne men hon va som en igel på mig...hon trodde alltid att hon va bättre än alla andra, snyggare osv. mobbade andra...vet ju att det berodde på hennes uppväxt och familj, hur livet vart men det rättfärdigar inte allt...jag har haft det minst lika tufft (även om jag aldrig bott i fosterfamilj) och det blev då nåt vettigt av mig ändå...att se henne idag väckte rysningar i kroppen och hon va så sliten och såg hemsk ut...jag va så tacksam för att jag sminkat mig, gjort iordning håret och tagit på mig lite för snygga kläder idag...jösses va skönt det va att få visa upp den sidan och tack och lov att jag sminkade mig, jag som va så nära att låta bli :O
Konstigt att jag fick den känslan, trodde aldrig den skulle finnas hos mig men jo...och det va skönt att va iordning, ha en överlycklig bebis med mig som bara skrattade och busade...jag kände mig så lyckad! Trots allt som vart och är fick jag känna att riktigt på botten är jag inte längre...jag har tagit mig upp en rätt rejäl bit faktiskt.
På ica träffade jag en av lillasysters kompisar, hon fick tvillingar i juli, en tjej och en kille...åh så söta! Hon fick hålla Nico och beundra henne, jag fick ta upp hennes lilla flicka...2,4 vägde hon nu och det är så svårt att fatta att Nico va ändå lite mindre än det...det går verkligen fort och man ser det verkligen när man får hålla en sån liten igen. De är nu 8 veckor, kom ju lite tidigt...i frdags va de beräknade. Brodern växer bättre, nästan 4 kg men flickan bara spyr så nu va det en massa läkarundersökningar för att se vad felet är. När A håller Nico går det bra, inga problem alls...blyg är hon inte riktigt än, bara ibland ;) Men så tog jag ju upp A's lilla flicka och jösses vilka svarta ögon Nico fick :O så svartsjuk! Ögonen va kolsvarta, råstirrade på mig (ja eller flickan) och morrade!! Blev till slut så förbannad att mamma fick ta henne, ta en tur i affären och hittade majskrokar...trodde jag ju inte om mitt lilla hjärta...de är inte så bra kanske att de va så illa redan nu, får nog tränas bort det där...hmm
Så det stora samtalsämnet idag och den otroligt stora sorgen...Stefan Liv gick bort igår i flygplanskraschen i Ryssland...följde nyheterna hela dan igår och tårarna brände. När det sen bekräftas...ofattbart! Jag älskar hockey, följer inte Hv71 men Färjestad...men 3 kronor följer jag ju allt givetvis ;) Att då få höra att en av de bästa målvakterna vi haft på senare år nu är död, bara 30 år gammal, efterlämnar fru och 2 söner...det är för sorgligt ens att skriva om det nu. Hela jag är ledsen, kan inte förstå och då är det inte ens nån jag känner...tänl då familjen...jag vet ju vad en sån nära förlust innebär men tror ändå på nåt sätt att de dagar vi hade att förbereda oss på hjälpte oss mycket, det är nog värre när det bara händer, helt oförberett, det blir en sån chock vilket som men att veta vad som ska hända gör att man mentalt förbereder sig en aning, man börjar planera och bearbeta innan döden är helt nära...
Sen är jag givetvis ledsen rent egoistiskt också...hur ska vi klara hockeyn? Sånt jäkla slöseri att kalla tillbaka en sån ung talang...även idag har jag kollat aftonbladet och alla bilder på Stefan Liv och näe...de går inte riktigt, det är för sorgligt!
Vi har polacker här som fixar med pannan och skorstenen och lite annat smått och gott och trots att de väsnats har jag somnat om gott utan att bli störd...N däremot va uppe vid 9 för de förde tydligen sånt väsen :)
Kl. 11 gick vi upp, lagom...men denna huvudvärk...imorrn får jag veta hur PK värdet ligger och hoppas ju att det är ok för annars kan det va en orsak till huvudvärken...en annan är att min järnbrist är stor men köpte tabletter idag...har ju vart nära att somna framför ratten, och vart tvungen att stanna vid ett par tillfällen och att va så trött är ingen höjdare direkt...så järnbristen kan nog också orsaka en del huvudvärk? Hoppas det släpper snart för man känner sig så dålig konstant och tröttheten r fruktansvärd...jag sover ju!
Va inte längesen jag va så trött och slutkörd så N fick komma och hämta oss på parkeringen vid Hedemyrs...min syster va med oss så hon fick köra andra bilen...jag va så trött så jag spydde...sen la jag mig och sov 16 timmar med ett kort uppvaknande för att mata Nico...så det är inte normal trötthet här direkt.
Har i alla fall handlat mat idag, vart på promenad med mamma och kollat AME, återbruket...det är som ett loppis. Hittade inget särskillt men köpte 4 gardinlängder som ska klippas sönder och bli vetekuddar, bra julklapp :D Mamma hittade en fin byrå i fulfuru, den ska vi hämta upp imorrn för idag hade vi inte bilen med oss dit och dessutom va ju barnvagnen med. Nu går ju funderingarna till om jag ska orka med ÖF imorrn istället då men ljudnivån är inte låg direkt heller när de är så blandde åldrar...de är ju upp till 6 år...får se när jag vaknar imorrn och hur det känns då.
I alla fall...på återbruket träffade jag ett par gamla klasskompisar...en kille och en tjej..killen lekte jag väldigt mycket med när jag gick 3an 4an...kanske lite i början av 5an...sen blev han tuff och då kunde man inte leka med tjejer...så kom högstadiet och tuffare kunde man bli och man fick absolut inte va "fel" på nåt sätt...kan säga att han va väldigt förändrad nu och hua va han såg ut :O Nico ryggade lite och sen skrattade hon åt honom! Långt pipskägg...ja jisses...tjejen är en tjej jag aldrig gillat, som växt upp i en mycket trasig familj och flyttade till fosterfamilj, som ständigt ljög om allt och lite till, som jag just därför inte hade några bra vibbar av...men mamma fick mig att leka med henne också för det va synd om henne...jo, jag va en sån som va kompis med ALLA men det finns dem man bara inte kan umgås med också...som är för elaka, dumma och dryga. Hon va en sån. Till slut slapp jag leka med henne men hon va som en igel på mig...hon trodde alltid att hon va bättre än alla andra, snyggare osv. mobbade andra...vet ju att det berodde på hennes uppväxt och familj, hur livet vart men det rättfärdigar inte allt...jag har haft det minst lika tufft (även om jag aldrig bott i fosterfamilj) och det blev då nåt vettigt av mig ändå...att se henne idag väckte rysningar i kroppen och hon va så sliten och såg hemsk ut...jag va så tacksam för att jag sminkat mig, gjort iordning håret och tagit på mig lite för snygga kläder idag...jösses va skönt det va att få visa upp den sidan och tack och lov att jag sminkade mig, jag som va så nära att låta bli :O
Konstigt att jag fick den känslan, trodde aldrig den skulle finnas hos mig men jo...och det va skönt att va iordning, ha en överlycklig bebis med mig som bara skrattade och busade...jag kände mig så lyckad! Trots allt som vart och är fick jag känna att riktigt på botten är jag inte längre...jag har tagit mig upp en rätt rejäl bit faktiskt.
På ica träffade jag en av lillasysters kompisar, hon fick tvillingar i juli, en tjej och en kille...åh så söta! Hon fick hålla Nico och beundra henne, jag fick ta upp hennes lilla flicka...2,4 vägde hon nu och det är så svårt att fatta att Nico va ändå lite mindre än det...det går verkligen fort och man ser det verkligen när man får hålla en sån liten igen. De är nu 8 veckor, kom ju lite tidigt...i frdags va de beräknade. Brodern växer bättre, nästan 4 kg men flickan bara spyr så nu va det en massa läkarundersökningar för att se vad felet är. När A håller Nico går det bra, inga problem alls...blyg är hon inte riktigt än, bara ibland ;) Men så tog jag ju upp A's lilla flicka och jösses vilka svarta ögon Nico fick :O så svartsjuk! Ögonen va kolsvarta, råstirrade på mig (ja eller flickan) och morrade!! Blev till slut så förbannad att mamma fick ta henne, ta en tur i affären och hittade majskrokar...trodde jag ju inte om mitt lilla hjärta...de är inte så bra kanske att de va så illa redan nu, får nog tränas bort det där...hmm
Så det stora samtalsämnet idag och den otroligt stora sorgen...Stefan Liv gick bort igår i flygplanskraschen i Ryssland...följde nyheterna hela dan igår och tårarna brände. När det sen bekräftas...ofattbart! Jag älskar hockey, följer inte Hv71 men Färjestad...men 3 kronor följer jag ju allt givetvis ;) Att då få höra att en av de bästa målvakterna vi haft på senare år nu är död, bara 30 år gammal, efterlämnar fru och 2 söner...det är för sorgligt ens att skriva om det nu. Hela jag är ledsen, kan inte förstå och då är det inte ens nån jag känner...tänl då familjen...jag vet ju vad en sån nära förlust innebär men tror ändå på nåt sätt att de dagar vi hade att förbereda oss på hjälpte oss mycket, det är nog värre när det bara händer, helt oförberett, det blir en sån chock vilket som men att veta vad som ska hända gör att man mentalt förbereder sig en aning, man börjar planera och bearbeta innan döden är helt nära...
Sen är jag givetvis ledsen rent egoistiskt också...hur ska vi klara hockeyn? Sånt jäkla slöseri att kalla tillbaka en sån ung talang...även idag har jag kollat aftonbladet och alla bilder på Stefan Liv och näe...de går inte riktigt, det är för sorgligt!
PK prov
Ja, så krånglar det väl igen antar jag...warandosen har vart extremt svårinställd och nu va det andra gången på 4 månader det skulle få gå 3 veckor mellan provtagningarna...men så blev det ändrat. Ringde AK mottagningen igår för jag har en huvudvärk som inte vill ge med sig, berättade vad jag gjort och inte gjort, att jag börjat på en kur med prednisolon och oj vad bråttom sköterskan fick då! Så nu är provet tidigarelagt och jag ska åka typ nu...hoppas det inte är alltför högt för de ställer till det så mycket...
just nu grejas det med pannan och skorstenen för fullt så vi snart kan börja elda igen *jippie*
just nu grejas det med pannan och skorstenen för fullt så vi snart kan börja elda igen *jippie*
Höst, vinter och vår hos Max
Förra hösten va jag sent ute med att göra iordning hos Max, efter att opererats för gallan och fått komplikationer, precis blivit gravid igen och sen in för operation ytterligare en gång fanns inte orken där riktigt an man väl säga...sen fick jag tips om den blå ljungen och jag åkte och köpte lite smått och gott men frosten va redan här och det va svårt att få ner nåt i backen så det fick räcka med detta, nu vet jag inför i höst hur jag ska göra, vad som ska sättas, hur och framför allt när ;)
en liten ljustråle lyser på mini <3
Alla helgona pyntades med granris och min morfar gjorde iordning en hemmaodlad pumpa :D Dagen blev sorgligare än jag trodde och att få Max namn uppläst i kyrkan va hemskt, att gå fram och tända ljus va en stor kraftansträngning men så skönt att ha det över...sen tände jag så många ljus och marshaller jag kunde ;)
sen kom julafton...jag och mamma hade köpt pepparkakshus och ett par tomtar och jag gjorde isklappar hemma...de blev sådär men ska testa i år igen...trägen vinner ;)
Nu börjar det nya året...2011...vintern va lång och det dröjde innan det gick att pyssla hos Max, jag gick hemma med foglossning och stor oro över lillasyster i magen och på detta är det en lutning hos Max som gör att så fort det töar lite hamnar allt hos honom och när det sen fryser på går det inte att gå där...i alla fall inte höggravid med dålig balans och värk.
Lagom till påsk, en vecka innan Nico kommer fixar jag iordning i alla fall. Det blir lätt och enkelt och med mammas hjälp. Planterar litepenséer och tete á tete i en liten tunna där vi sätter ett påskris med fjädrar i, så mycket mer blir det inte förrän sommaren kommer och jag är frisk och har en bebis med mig
Lagom till påsk, en vecka innan Nico kommer fixar jag iordning i alla fall. Det blir lätt och enkelt och med mammas hjälp. Planterar litepenséer och tete á tete i en liten tunna där vi sätter ett påskris med fjädrar i, så mycket mer blir det inte förrän sommaren kommer och jag är frisk och har en bebis med mig
Nästa gång det pysslas lite här är den 1 maj då Max fyllde 1 år!!
Andra bilder från 1 års dagen kan jag inte bjuda på tyvärr då det på varenda kort är nån med och alla vill inte synas på internet ;)
Dagen firades med en stor budapest tårta och det finns en helt egen historia runt den som kanske kommer nämnas nån gång, vi hade tur med vädret då det ömsom regnade ömsom va uppehåll och varmt, årets första picnic blev det. Med på kalaset va jag, N och Nico, min mamma och lillasyster, mormor och morfar och en av mina mostrar. Jättemysigt och kul hade vi...tror inte en enda tår är fälld på graven faktiskt...där minns vi bara allt det fina, skojar och skrattar precis som vi skulle gjort om Max va kvar hos oss. Varje picnic är en picnic vi skulle haft ändå, nu får vi bara maka oss till Max <3
Dagen firades med en stor budapest tårta och det finns en helt egen historia runt den som kanske kommer nämnas nån gång, vi hade tur med vädret då det ömsom regnade ömsom va uppehåll och varmt, årets första picnic blev det. Med på kalaset va jag, N och Nico, min mamma och lillasyster, mormor och morfar och en av mina mostrar. Jättemysigt och kul hade vi...tror inte en enda tår är fälld på graven faktiskt...där minns vi bara allt det fina, skojar och skrattar precis som vi skulle gjort om Max va kvar hos oss. Varje picnic är en picnic vi skulle haft ändå, nu får vi bara maka oss till Max <3
Nåt stort på gång
men än så länge är det hemligt...jag planerar fortfarande och det verkar kunna bli verklighet och det ska bli underbart att äntligen kunna göra det jag velat göra så länge!
Hoppas på stort stöd sen ;)
Hoppas på stort stöd sen ;)
Behöver hjälp!
Har förut bett om hjälp med att få röster till min lillasyster som deltar i en tävling om ett stipendie. Nu har röstandet stannat av, men än är det kvar en dryg månad på röstninngen. Kan du ge min syster en röst?
I ett mycket längre, mer utförligt inlägg i början av bloggandet har jag skrivit om varför jag gör detta för Millan. Det är inget vanligt röstfiskande, utan ett sätt för mig att visa min kärlek och uppskattning.
Kan ni sedan i er tur gilla på fb, sprida länken så blir jag ännu mer tacksam! Redan finns det många vänliga själar därute som hjälpt till, en större blogg har hjälpt mig men kanske finns där fler? Allt är uppskattat och oändligt tacksamt. Har ni fler idéer på hur länken kan spridas tar jag gärna emot tips...får väl ringa Aftonbladet och be om hjälp :P
tryck här och ge Millan en röst!! länk till hennes blogg har jag, där kan ni se på hennes foton och fundera på om ni kan hjälpa henne på fler sätt än bara er röst ;)
tack!!
I ett mycket längre, mer utförligt inlägg i början av bloggandet har jag skrivit om varför jag gör detta för Millan. Det är inget vanligt röstfiskande, utan ett sätt för mig att visa min kärlek och uppskattning.
Kan ni sedan i er tur gilla på fb, sprida länken så blir jag ännu mer tacksam! Redan finns det många vänliga själar därute som hjälpt till, en större blogg har hjälpt mig men kanske finns där fler? Allt är uppskattat och oändligt tacksamt. Har ni fler idéer på hur länken kan spridas tar jag gärna emot tips...får väl ringa Aftonbladet och be om hjälp :P
tryck här och ge Millan en röst!! länk till hennes blogg har jag, där kan ni se på hennes foton och fundera på om ni kan hjälpa henne på fler sätt än bara er röst ;)
tack!!
Telia
Vi har alltid haft telia på bredband och numera även tv, vart jättenöjd förutom att priserna är något höga men vi vill ju ha så snabbt som möjligt och som det är i dagsläget är det bara telia som kan tillgodose våra behov.
Krånglet började i juni när de ringer från teliabutiken på torp köpcentrum i Uddevalla, vill att vi ska binda om oss på bredband, tv och telefon...telefonen kan de bara glömma, jag har tele2 och har aldrig vart så nöjd som jag är nu men bredband och tv kan jag absolut binda om, inga problem...vi får veta att vi kan få fiber på nätet och de tror jag inte riktigt på men jo, de ska vi kunna...jag binder mig då på 100/10 och avvaktar med tv:n, månadskostnaden kommer nu sjunka trots att vi får snabbare nät *lycka* Inom 14 dagar ska papper komma hem som ska skrivas under och skickas tillbaka sen ska allt va klart. Ok, va msidigt! Väntar, väntar och väntar lite till...ringer telia och undrar vad som pågår...oj då...jo, de kommer papper...inga papper...ringer igen...nä ni kan inte få fiber...nähä?? Konstigt, för de har vi ju fått höra 2 gånger nu att vi kan, är lite irriterad nu. Tvillingabonnemang däremot kan vi ha så jag ska teckna ett sånt men så behöver man några moduler (ruckus) för att kunna se trådlöst och de va dyra...avvaktar.
Nu händer mycket krångel med telia på en gång och långa telefontider, luren påslängd i örat, otrevlig personal och en massa tomma löften gör att nu är varken jag eller N så lyckliga på telia längre. Får ett erbjudande iaf att köpa en ipad...eller köpa och köpa...den är helt gratis, bara jag binder mig på 24 månader, får till ett mobilt nät som kommer kosta efter 3 månader men kan ju ändå använda den hemma på det fasta nätet=gratis ändå...ibland kan det va värt 20 nånting :- en dag för att ha nät ute. Binder om mig och medan jag sköter allt på nätet har jag en telefonist från telia med mig i luren så allt blir rätt, ringde egentligen för att få mer info om ipaden och tänkte att de skadar inte om de hjälper mig med beställningen. 24mb finns inte längre utan det heter 30...ja, då binder jag på det då, lägre vill jag inte ha.
Nästa dag; internet går segare och segare, irritationen stiger och till sist ringer vi telia och undrar vad de är som händer...nämen ni har ju bundit om er på 2mb...öh, nä! 30 ska det va och det står det även i min bekräftelse...nu kan man väl säga att mitt annars stora tålamod verkligen inte är särskillt stort längre...N är förbannad och nu får han sköta samtalen. Telefonisten fixar så vi får 30, hon ska även skicka ut dessa ruckusarna som "plåster på såren" och jag tecknar ett tvillingabonnemang. Veckan efter kommer ipad, nytt modem och...inget mer...nähä...kanske är försenat? Hur som helst funkar inte det nya modemet, vi har folk hemma som jobbar med detta men nej. Ringer telia för 50-11e gången. Efter att ha fått luren kastad i örat igen och äntligen kommit fram, igen och efter att testat modemet igen får vi ett nytt utskickat och retursedel är med för det som inte funkar.
N frågar när det andra paketet kommer, det med ruckusarna. Vilka ruckusar?? Inget är utskickat...ni kan dessutom inte ha tvillingabonnemang. Nu kan vi väl säga som så att jag hade ordentlig lust att byta bolag. Skiter i allt, får nöja oss med det vi har men nåt ska vi ha för detta...chefen ska ringa upp oss dan därpå för att prata kompensation men ringer nån? nix
Modemet kommer, allt funkar...igår ringde N till telia igen för att kolla varför ingen rngt upp och för att klaga på att nån från telia ytterligare en gång nu ringt och det samtalet öppnades såhär;
HEJ! VARFÖR HAR INTE DU SKAFFAT FIBER??!!
FÖR HELVETES JÄVLA SKITHELVETE, VI KAN JU FÖR FAN INTE HA FIBER vill jag skrika, förklarar inte riktigt på det viset, men argt om allt som vart...blev tydligen krångligt för jag blev klickad...igen...tydligen är det helt ok att som försäljare bete sig hur som helst??
Telefonisten igår va trevlig, tillmötesgående och har fram till nu hållt det han sagt. Han kunde se alla turer som vart, han kan dessutom säga att vi visst kan ha tvillingabonnemang, att de inte kan skicka ut dessa ruckus gratis för de är så dyra men att de ska göra ett undantag nu för vi har fått stå ut med för mycket, dessutom står det att vi vart lovade dem och då ska det hållas. Tveksamt binder jag mig till tvillingabonnemang en andra gång och telefonisten ska ringa upp som idag för att bekräfta allt. Det gör han också! :)
Jo, 3 stycken ruckus ska skickas ut, samt en extra box till övervåningen, fiber kan vi inte ha och han har nu antecknat att de inte får ringa oss om detta..detta återstår ju att se men får vi ett enda samtal till om internet och fiber flippar jag nog ut...då kommer jag be telia sluta ringa alls och det får de acceptera i så fall. Nu, håller vi tummarna, för att det nån gång denna vecka dyker upp ett stort paket så tv inköpet förra året inte va helt förgäves...
Akta er för Telia
Krånglet började i juni när de ringer från teliabutiken på torp köpcentrum i Uddevalla, vill att vi ska binda om oss på bredband, tv och telefon...telefonen kan de bara glömma, jag har tele2 och har aldrig vart så nöjd som jag är nu men bredband och tv kan jag absolut binda om, inga problem...vi får veta att vi kan få fiber på nätet och de tror jag inte riktigt på men jo, de ska vi kunna...jag binder mig då på 100/10 och avvaktar med tv:n, månadskostnaden kommer nu sjunka trots att vi får snabbare nät *lycka* Inom 14 dagar ska papper komma hem som ska skrivas under och skickas tillbaka sen ska allt va klart. Ok, va msidigt! Väntar, väntar och väntar lite till...ringer telia och undrar vad som pågår...oj då...jo, de kommer papper...inga papper...ringer igen...nä ni kan inte få fiber...nähä?? Konstigt, för de har vi ju fått höra 2 gånger nu att vi kan, är lite irriterad nu. Tvillingabonnemang däremot kan vi ha så jag ska teckna ett sånt men så behöver man några moduler (ruckus) för att kunna se trådlöst och de va dyra...avvaktar.
Nu händer mycket krångel med telia på en gång och långa telefontider, luren påslängd i örat, otrevlig personal och en massa tomma löften gör att nu är varken jag eller N så lyckliga på telia längre. Får ett erbjudande iaf att köpa en ipad...eller köpa och köpa...den är helt gratis, bara jag binder mig på 24 månader, får till ett mobilt nät som kommer kosta efter 3 månader men kan ju ändå använda den hemma på det fasta nätet=gratis ändå...ibland kan det va värt 20 nånting :- en dag för att ha nät ute. Binder om mig och medan jag sköter allt på nätet har jag en telefonist från telia med mig i luren så allt blir rätt, ringde egentligen för att få mer info om ipaden och tänkte att de skadar inte om de hjälper mig med beställningen. 24mb finns inte längre utan det heter 30...ja, då binder jag på det då, lägre vill jag inte ha.
Nästa dag; internet går segare och segare, irritationen stiger och till sist ringer vi telia och undrar vad de är som händer...nämen ni har ju bundit om er på 2mb...öh, nä! 30 ska det va och det står det även i min bekräftelse...nu kan man väl säga att mitt annars stora tålamod verkligen inte är särskillt stort längre...N är förbannad och nu får han sköta samtalen. Telefonisten fixar så vi får 30, hon ska även skicka ut dessa ruckusarna som "plåster på såren" och jag tecknar ett tvillingabonnemang. Veckan efter kommer ipad, nytt modem och...inget mer...nähä...kanske är försenat? Hur som helst funkar inte det nya modemet, vi har folk hemma som jobbar med detta men nej. Ringer telia för 50-11e gången. Efter att ha fått luren kastad i örat igen och äntligen kommit fram, igen och efter att testat modemet igen får vi ett nytt utskickat och retursedel är med för det som inte funkar.
N frågar när det andra paketet kommer, det med ruckusarna. Vilka ruckusar?? Inget är utskickat...ni kan dessutom inte ha tvillingabonnemang. Nu kan vi väl säga som så att jag hade ordentlig lust att byta bolag. Skiter i allt, får nöja oss med det vi har men nåt ska vi ha för detta...chefen ska ringa upp oss dan därpå för att prata kompensation men ringer nån? nix
Modemet kommer, allt funkar...igår ringde N till telia igen för att kolla varför ingen rngt upp och för att klaga på att nån från telia ytterligare en gång nu ringt och det samtalet öppnades såhär;
HEJ! VARFÖR HAR INTE DU SKAFFAT FIBER??!!
FÖR HELVETES JÄVLA SKITHELVETE, VI KAN JU FÖR FAN INTE HA FIBER vill jag skrika, förklarar inte riktigt på det viset, men argt om allt som vart...blev tydligen krångligt för jag blev klickad...igen...tydligen är det helt ok att som försäljare bete sig hur som helst??
Telefonisten igår va trevlig, tillmötesgående och har fram till nu hållt det han sagt. Han kunde se alla turer som vart, han kan dessutom säga att vi visst kan ha tvillingabonnemang, att de inte kan skicka ut dessa ruckus gratis för de är så dyra men att de ska göra ett undantag nu för vi har fått stå ut med för mycket, dessutom står det att vi vart lovade dem och då ska det hållas. Tveksamt binder jag mig till tvillingabonnemang en andra gång och telefonisten ska ringa upp som idag för att bekräfta allt. Det gör han också! :)
Jo, 3 stycken ruckus ska skickas ut, samt en extra box till övervåningen, fiber kan vi inte ha och han har nu antecknat att de inte får ringa oss om detta..detta återstår ju att se men får vi ett enda samtal till om internet och fiber flippar jag nog ut...då kommer jag be telia sluta ringa alls och det får de acceptera i så fall. Nu, håller vi tummarna, för att det nån gång denna vecka dyker upp ett stort paket så tv inköpet förra året inte va helt förgäves...
Akta er för Telia
Nu har näsan fattat
Jaha, så vaknar man och näsan har "äntligen" fattat att jag är förkyld och att den brukar ju va med på ett hörn då...men det är ändå lindrigt...om varje förkylning ändå kunde va såhär så hade jag kunnat greja och stå i som vanligt...
Idag öser regnet ner och det blir väl inomhus allt som är, jag som kände att en promenad hade vart skönt kan bara glömma det...det går inte att va ute ens med regnskydd utan att bli pisseblöt. Kanske ska man försöka få till en lugn dag? En bra gammal film och slappa i soffan? Nico är ganska pigg idag så hon vill väl leka och inte vila ;)
Har filmat henne helt nyvaken och det ni ser är ändå en dämpad Nico, hon brukar skratta hysteriskt på morronen, nu mest sitter hon och småpratar, ler...undersöker snuttekaninen...så det märks att hon inte är som vanligt men ändå är hon pigg för att va sjuk...hade jag inte haft nåt att jämföra med hade jag aldrig anat att hon va krasslig.
Idag öser regnet ner och det blir väl inomhus allt som är, jag som kände att en promenad hade vart skönt kan bara glömma det...det går inte att va ute ens med regnskydd utan att bli pisseblöt. Kanske ska man försöka få till en lugn dag? En bra gammal film och slappa i soffan? Nico är ganska pigg idag så hon vill väl leka och inte vila ;)
Har filmat henne helt nyvaken och det ni ser är ändå en dämpad Nico, hon brukar skratta hysteriskt på morronen, nu mest sitter hon och småpratar, ler...undersöker snuttekaninen...så det märks att hon inte är som vanligt men ändå är hon pigg för att va sjuk...hade jag inte haft nåt att jämföra med hade jag aldrig anat att hon va krasslig.
Humor på hög nivå!
För ett bra tag sen hittade jag ett inlägg som jag fastnade så för...glömde bokmärka sidan tyvärr men nyss va det en kompis som länkade den och jag blev överlycklig :D
Inlägget heter "Min vän N tar den arga lappen till en helt ny nivå"
klistrar in länken men även texten, för den som är för lat för att klicka in och kolla själv *snäll och omtänksam jag är*
Kan nu konstatera att några lämnat sidan, några skrattar förfärat och några skrattar som jag ;) Jag är inte som alla andra och min humor är hemsk...ironi och skadeglädje är underbart och det här är humor i min smak! :D
Inlägget heter "Min vän N tar den arga lappen till en helt ny nivå"
klistrar in länken men även texten, för den som är för lat för att klicka in och kolla själv *snäll och omtänksam jag är*
Min vän N tar den arga lappen till en helt ny nivå
Inne en snabb vända på kontoret med min vän och kontorskollega N. Någon har låst fast en barnvagn i trapphuset så att den blockerar hela entrén.
Jag: (En smula upprört) Hur fan tänker en sån här jävla idiot? ”Jamen jag har en barnvagn, och jag måste låsa fast den PRECIS innanför dörren, så jag bestämmer helt enkelt att bara för att jag inte kunde lista ut de förbannade grunderna i preventivsmedelshantering så får resten av världen anpassa sig och leka Hela havet stormar för att kunna komma till sina jävla jobb!”
Min vän N: (Stiger stillsamt över vagnen i tystnad)
Jag: Jag ska fan skriva en lapp!
Min vän N: Jag kan tyvärr inte hjälpa dig. Jag får inte göra det längre för min fru.
Jag: Va?
Min vän N: Jag får inte skriva lappar längre. Förra gången blev jag polisanmäld, och hon gillade inte det alls.
Jag: Du blev polisanmäld för att du skrev en lapp?
Min vän N: (Rycker på axlarna) Det var en kvinna i trappuppgången till vår gamla lägenhet som konsekvent låste fast sin barnvagn i trapphuset så att den blockerade hela trappan. Och det var ju lite opraktiskt när man köpte möbler och ville få upp dem i sin lägenhet och inte kom förbi och så. Så jag skrev en lapp och påpekade att det här kanske inte var optimalt platsval för just barnvagnsparkering. Och så påpekade jag att om det börjar brinna i trappen kan ju en barnvagn som fattar eld bli en rätt så effektiv dödsfälla när vi andra ska försöka ta oss ut ur huset.
(Tystnad)
Jag: Jag anar att det finns mer i den här historian.
Min vän N: Ja. Hon rev förstås ner lappen.
Jag: Och polisanmälde dig?
Min vän N: Nejnej, självklart inte. Det var det där med korsordet som hon polisanmälde mig för.
Jag: Korsordet?
Min vän N: Ja.
Jag: Du har tappat mig nu.
Min vän N: Vi hade byggarbetare i huset. Och en dag hade de satt sina säckar och verktyg där den här kvinnan brukade ha sin barnvagn. Så nästa dag när de kom dit hade hon satt upp en stor lapp ovanför deras säckar där det stod ”BARNVAGN” i ilsken svart tusch.
Jag: Bestämd kvinna.
Min vän N: Det kan man ju säga. Så då tog jag ner den lappen och satte upp en exakt likadan lapp, där det stod ”MÅNRAKET”.
Jag: Okej.
Min vän N: Men den tog hon förstås ner.
Jag: Och då hämtade du ett korsord?
Min vän N: Nej. Jag ritade en serie.
Jag: En…serie?
Min vän N: Ja. Lite mangainfluerad. Den blev ganska bra faktiskt. Men den tog typ två dagar att göra och färglägga och sådär.
Jag: Oookej.
Min vän N: (Rycker på axlarna) Det tar längre tid att rita serier än folk tror.
Jag: Jag förstår. Vad handlade den om då?
Min vän N: Man kan säga att kärnhistorian var hur ett rart äldre par, där mannen var rullstolsbunden, dog i en brand i sitt hus efter att en barnvagn blockerat handikapprampen till utgången. Den var väldigt detaljerad.
(Tystnad)
Jag: Du är den mest speciella människa jag känner.
Min vän N: Det är ju inte jag som dricker diskmedelsvatten i alla fall.
Jag: (Glatt överraskad) Du läser min blogg!
Min vän N: Är det du eller jag som berättar en historia här?
Jag: Förlåt. Fortsätt.
Min vän N: Hur som helst. Jag satte upp den här serien ovanför hennes barnvagn, med förhoppningen att hon skulle snappa upp det subtila budskapet.
Jag: Och det gjorde hon inte?
Min vän N: Nej. Hon rev ner den.
Jag: Och då…vänta nu…var fan kommer korsordet in i bilden?
Min vän N: Äh, jag var på Kjell och Company en eftermiddag.
Jag: Och köpte sladd?
Min vän N: Nej. Jag skulle ha en termos. Men det är inte direkt relevant för historian.
Jag: Man kan väl få fråga vad du köpte?
Min vän N: (Min vän N tittar på mig lite som man kanske skulle titta på en schimpans som försöker äta vattenmelon med ätpinnar.) Hur som helst så hittade jag ett hänglås med kombinationsöppning där. Fast med bokstäver istället för siffror.
Jag: Okej.
Min vän N: Så jag gjorde ett korsord. Där alla frågor var på temat brand. Till exempel ”Till dessa rödklädda män ringer du om en barnvagn börjar brinna i ditt trapphus”, och ”Så kallas ceremonin där man lägger döda pensionärer i kistor i marken efter att de blivit innebrända i sina hem”. Och så fanns det en ordfläta med en bokstav från varje svar, och det var kombinationen till låset.
Jag: Fiffigt!
Min vän N: Jag tyckte det. Så jag la korsordet i ett kuvert med tydliga instruktioner och hängde det i ett litet snöre på hennes barnvagn, och sedan låste jag fast barnvagnen i väggen med låset.
Jag: Och det gillade hon inte?
Min vän N: Jag pratade ju aldrig med henne personligen, förstås. Men det kom ett argt brev till alla boende i huset från styrelsen dagen efter, där de i ganska skarpa ordalag uppmanade ”personen som låst fast barnvagnen i trapphuset att GENAST avlägsna låset”. Och så tillade de att ”ärendet är polisanmält”.
Jag: Hon klarade inte korsordet alltså?
Min vän N: Det är möjligt att jag missbedömde svårighetsgraden på det.
Jag: Och låset då?
Min vän N: Min fru tvingade mig att ta bort det. Så jag gick ner och gjorde det.
(Tystnad)
Min vän N: Efter, du vet, en vecka. Eller så.
Jag: En vecka?
Min vän N: (En smula förnärmat) Jag har väl annat för mig också! Jag har kanske inte tid att springa och ta bort hänglås precis när som helst bara på beställning sådär!
(Tystnad)
Min vän N: (Rycker på axlarna) Det är i alla fall därför jag inte får skriva lappar längre. Men om DU vill skriva en så har jag spontant ett par bra idéer.
Kan nu konstatera att några lämnat sidan, några skrattar förfärat och några skrattar som jag ;) Jag är inte som alla andra och min humor är hemsk...ironi och skadeglädje är underbart och det här är humor i min smak! :D
Tro det eller ej...
men jag har vart på långpromenad och jag har bildbevis ;P
Har haft en hemsk huvudvärk (och har fortfarande) och givetvis ville inte Nico sova en stund, bara skriker och skriker och mitt huvud klarar inte av det helt enkelt. Enda utvägen jag ser är att ta en promenad och hålla tummarna för att hon somnar..hatar ju vagnen egentligen men är man desperat så är man...sagt och gjort, på med kläder, ner i vagnen och ut...genast kommer några regndroppar men det ger med sig ganska snabbt.
Har bott i samhället ett år nu men har inte vart runt direkt...vet ett ställe man kan gå som jag tänkte ta och det står 3 km...lagom...kan säga nu efteråt att 3 km va det då inte! Nico somnar faktiskt ganska snart, tack och lov, och ute är det skönt, kan va bra att få röra sig lite och dessutom skönt att va själv en stund. Det va en väldigt fin tur och mycket skog och små vägar, ingen trafik förutom en bil och en traktor, stod och gosade med några kvigor som gärna ville bli kliade i pannan :D Halvvägs vaknar Nico, regnskyddet åker av och sufletten åker ner, åh va spännande det är med himmel, träd och fallande löv! Idag har hon även hittat sina fötter så de är mest i ansiktet hela tiden ;)
1,5 timma efter att jag gett mig av hemifrån va jag nästan hemma igen...så sakta går jag inte kan jag meddela med en gång så turen va nog snarare 5-6 km tippar jag och då gick jag raskt först men ju längre hemifrån jag kom desto långsammare gick jag...det fanns ju så mycket att fota och kvigorna va ju så kelna.
Har i alla fall fått en del fina kort (trots dålig kamera)
Fick en känsla av bullerbyn eller nån annan Astrid Lindgren berättelse när jag såg denna grind...
Lite sommarblomster har dröjt sig kvar trots att hösten är på intåg
Snart är det älgjakt...
Här inne i skogen bor trollen, helt säkert, ljuger inte...jag hörde dem!
Vaken och glad Nico men fortfarande väldigt trött...napp och 2 snuttar är mysigt det
När jag hade 500 meter kvar till huset började det regna och jag tänkte att näe, de kunde väl väntat liiite till?? Så slutade det, jag kom in och stängde dörren och ovädret bröt loss...en sån jäkla tur jag hade för en gångs skull :) Imorrn måste jag upp tidigt...eller måste och måste...Nico väcker mig väl ändå som vanligt men N ska till jobbet och skriva skaderapport, lämna sjukintyget...och då måste han tvunget duscha innan tydligen ;P Så jag måste va uppe för att plasta och tejpa in armen...hur detta ska gå vette fasiken...tänker inte räkna upp hur många gips jag förstört på jobbet när patienterna måste duscha ;) men det är fler än ett i alla fall...
Va ju förresten tvungen att komplettera beställningen från ellos förut och hittade en del fynd på rean...tyvärr hann jag inte få med allt för medans jag kollade runt hann en hel del frsvinna, trist när man går till kassan och måste plocka bort en massa, speciellt som jag hittade så billigt för en gångs skull...men, men...bättre lycka nästa gång. Håller tummarna för att allt jag beställt passar i alla fall...så svårt nu när en massa gravidkilon är kvar om när fördelningen inte är den bästa heller *jo, promenader är bra men det bor en latmask i mig och den vill inte flytta*
Nu ska jag pussa lite på min lilla älskling, se en stund på tv...och just det ja...tänka på att jag borde lägga mig för sömnen blir lidande *asg*
Har haft en hemsk huvudvärk (och har fortfarande) och givetvis ville inte Nico sova en stund, bara skriker och skriker och mitt huvud klarar inte av det helt enkelt. Enda utvägen jag ser är att ta en promenad och hålla tummarna för att hon somnar..hatar ju vagnen egentligen men är man desperat så är man...sagt och gjort, på med kläder, ner i vagnen och ut...genast kommer några regndroppar men det ger med sig ganska snabbt.
Har bott i samhället ett år nu men har inte vart runt direkt...vet ett ställe man kan gå som jag tänkte ta och det står 3 km...lagom...kan säga nu efteråt att 3 km va det då inte! Nico somnar faktiskt ganska snart, tack och lov, och ute är det skönt, kan va bra att få röra sig lite och dessutom skönt att va själv en stund. Det va en väldigt fin tur och mycket skog och små vägar, ingen trafik förutom en bil och en traktor, stod och gosade med några kvigor som gärna ville bli kliade i pannan :D Halvvägs vaknar Nico, regnskyddet åker av och sufletten åker ner, åh va spännande det är med himmel, träd och fallande löv! Idag har hon även hittat sina fötter så de är mest i ansiktet hela tiden ;)
1,5 timma efter att jag gett mig av hemifrån va jag nästan hemma igen...så sakta går jag inte kan jag meddela med en gång så turen va nog snarare 5-6 km tippar jag och då gick jag raskt först men ju längre hemifrån jag kom desto långsammare gick jag...det fanns ju så mycket att fota och kvigorna va ju så kelna.
Har i alla fall fått en del fina kort (trots dålig kamera)
sovande Nico
Fick en känsla av bullerbyn eller nån annan Astrid Lindgren berättelse när jag såg denna grind...
Lite sommarblomster har dröjt sig kvar trots att hösten är på intåg
Snart är det älgjakt...
Här inne i skogen bor trollen, helt säkert, ljuger inte...jag hörde dem!
Vaken och glad Nico men fortfarande väldigt trött...napp och 2 snuttar är mysigt det
När jag hade 500 meter kvar till huset började det regna och jag tänkte att näe, de kunde väl väntat liiite till?? Så slutade det, jag kom in och stängde dörren och ovädret bröt loss...en sån jäkla tur jag hade för en gångs skull :) Imorrn måste jag upp tidigt...eller måste och måste...Nico väcker mig väl ändå som vanligt men N ska till jobbet och skriva skaderapport, lämna sjukintyget...och då måste han tvunget duscha innan tydligen ;P Så jag måste va uppe för att plasta och tejpa in armen...hur detta ska gå vette fasiken...tänker inte räkna upp hur många gips jag förstört på jobbet när patienterna måste duscha ;) men det är fler än ett i alla fall...
Va ju förresten tvungen att komplettera beställningen från ellos förut och hittade en del fynd på rean...tyvärr hann jag inte få med allt för medans jag kollade runt hann en hel del frsvinna, trist när man går till kassan och måste plocka bort en massa, speciellt som jag hittade så billigt för en gångs skull...men, men...bättre lycka nästa gång. Håller tummarna för att allt jag beställt passar i alla fall...så svårt nu när en massa gravidkilon är kvar om när fördelningen inte är den bästa heller *jo, promenader är bra men det bor en latmask i mig och den vill inte flytta*
Nu ska jag pussa lite på min lilla älskling, se en stund på tv...och just det ja...tänka på att jag borde lägga mig för sömnen blir lidande *asg*
Efter denna norska lektion kommer du se annorlunda på livet...
Det är såhär; jag är delvis norsk, pratade mer norska än svenska som liten, norsk tv, norsk radio, norska vännern norsk släkt och familj...fast vi är svenskar...ser mig dock som mer norsk även om jag är svensk. Bor ju i nordligaste bohuslän och här kan man väl säga att de är lika många norrmän som svenskar...men, och detta är ett stort men...det finns ett stort problem med att tala 2-3 språk...många här förstår ju norska men bara en del, det som de behöver kunna medan en annan kan betydligt mer...svenska ord kan bli väldigt galet på norska kan man väl lugnt säga och jag ska ta upp några exempel...sånt som ni säger men som jag uppfattar på ett annat sätt...jag försöker intala mig att ni inte vet vad de är ni häver ur er till mig men ni kan få mig till riktigt goda skratt. Efter denna lilla norska lektion kanske ni kommer se annorlunda på livet och kanske även ni få er ett riktigt gott skratt?
Vi börjar med ordet tös...jag har fått en liten tös, jag är en glad tös från ******...vet ni vad tös betyder??? hora...vad jag hör när ni säger detta är; jag har fått en liten hora, jag är en liten hora, glad hora osv. Nu är ju tös ett väl använt ord som jag faktiskt försöker använda ibland också men näe...de går tyvärr inte...när svärmor glatt berättar att vi denna gången fått en tös skriker det i mig och hon fattar inte, tycker att jag ska lyssna till vad det betyder här...inte så lätt :O
Ska vi se...var fortsätter vi? Jo, ordet bärs...jag ska dricka bärs ikväll (öl)...nä, det hoppas jag då sannerligen INTE att du ska göra...bärs betyder bajs :D
Nästa ord är nog ett av de absolut värsta...bolla...jag har bollat med barnen idag, på gymnastiken bollade vi...kan ni gissa vad det betyder? Knulla
Slangen...ska ta ut slangen och vattna, här kan visserligen inte jag heller egentligen komma på nåt bättre ord utan nog stanna vid att jag ska vattna men måste använda ordet slang jag med...slang betyder hur som helst orm. Blev roligt när vi va i Thailand sist och N säger nåt om att på toa ska man ju tvätta sig med slangen och vi hade en toalettdiskussion med ett norskt par...vi bryter ihop allihopa men N tittar konstigt på oss...han har ju inte sagt nåt konstigt...jo älskling...du berättar precis hur du använder ormen och tvättar dig i baken :D
Rar...du är så rar...men tack så jävla mycket, måste du säga det rakt till mig?? :D Rar betyder konstig..raring däremot kan du få säga ;)
Så...nu har ni fått några ord att tänka på ett tag framöver, och ord jag inte vill att ni ska kalla mig eller min dotter eller för den delen nån i min familj...jag tar inte illa upp för jag vet att ni är intet ont anande, men nu kanske ni förstår varför jag ibland höjer ögonbrynet eller skrattar lite för mig själv...och nu när ni faktiskt vet vad orden betyder kommer ni inte undan längre ;)
Nästa gång nån säger att de tar en bärs ute och bollar med tösen...ja...ni förstår vart jag vill komma...då ska ni tänka på vad jag skrivit här, skratta lite för er själva och förlänga livet med jag vet inte hur mycket tid...beror på hur mycket du känner för att skratta åt de okunniga svenskarna ;)
Vi börjar med ordet tös...jag har fått en liten tös, jag är en glad tös från ******...vet ni vad tös betyder??? hora...vad jag hör när ni säger detta är; jag har fått en liten hora, jag är en liten hora, glad hora osv. Nu är ju tös ett väl använt ord som jag faktiskt försöker använda ibland också men näe...de går tyvärr inte...när svärmor glatt berättar att vi denna gången fått en tös skriker det i mig och hon fattar inte, tycker att jag ska lyssna till vad det betyder här...inte så lätt :O
Ska vi se...var fortsätter vi? Jo, ordet bärs...jag ska dricka bärs ikväll (öl)...nä, det hoppas jag då sannerligen INTE att du ska göra...bärs betyder bajs :D
Nästa ord är nog ett av de absolut värsta...bolla...jag har bollat med barnen idag, på gymnastiken bollade vi...kan ni gissa vad det betyder? Knulla
Slangen...ska ta ut slangen och vattna, här kan visserligen inte jag heller egentligen komma på nåt bättre ord utan nog stanna vid att jag ska vattna men måste använda ordet slang jag med...slang betyder hur som helst orm. Blev roligt när vi va i Thailand sist och N säger nåt om att på toa ska man ju tvätta sig med slangen och vi hade en toalettdiskussion med ett norskt par...vi bryter ihop allihopa men N tittar konstigt på oss...han har ju inte sagt nåt konstigt...jo älskling...du berättar precis hur du använder ormen och tvättar dig i baken :D
Rar...du är så rar...men tack så jävla mycket, måste du säga det rakt till mig?? :D Rar betyder konstig..raring däremot kan du få säga ;)
Så...nu har ni fått några ord att tänka på ett tag framöver, och ord jag inte vill att ni ska kalla mig eller min dotter eller för den delen nån i min familj...jag tar inte illa upp för jag vet att ni är intet ont anande, men nu kanske ni förstår varför jag ibland höjer ögonbrynet eller skrattar lite för mig själv...och nu när ni faktiskt vet vad orden betyder kommer ni inte undan längre ;)
Nästa gång nån säger att de tar en bärs ute och bollar med tösen...ja...ni förstår vart jag vill komma...då ska ni tänka på vad jag skrivit här, skratta lite för er själva och förlänga livet med jag vet inte hur mycket tid...beror på hur mycket du känner för att skratta åt de okunniga svenskarna ;)
Frisyrer
Jag har skrivit i en tråd på familjeliv ang. om mulliga passar i page...jo, jag anser nog det men det beror ju på ansiktsform och hur pagen är klippt. Jag har alltid ändrat frisyrer och färg ganska radikalt och för 2 år sen klippte jag av mitt väldigt långa, tjocka och välskötta hår...det nådde nedanför rumpan och jag kapade det kort!
Just nu har jag en lite längre page, kortare i nacken och lite längre lutning framtill...den har vart mycket "skarpare" och kortare men sparar ut lite nu...saknar det långa igen...och med tanke på hur mitt hår växer är det nog långt om ett år igen :D
Färgen jag har nu heter Dark moccha och är från Viva. Har fastnat helt för den och har färgat i den färgen i 3-4 år nu...innan dess hade jag faktiskt min naturliga färg ett bra tag så jag vet faktiskt vilken färg jag egentligen har, mellanbrunt. Tråkigt nog när man färgar så mörkt är att utväxten ser råttfärgad och tråkig ut men, men...snart dags att färga igen för nu är det verkligen på smärtgränsen igen.
Sa i tråden att jag skulle bjuda på ett par bilder av hur min frisyr ser ut nu så här kommer de allra nyaste, från dopet.
en bild snett bakifrån, man kan ana lutningen fortfarande...
Just nu har jag en lite längre page, kortare i nacken och lite längre lutning framtill...den har vart mycket "skarpare" och kortare men sparar ut lite nu...saknar det långa igen...och med tanke på hur mitt hår växer är det nog långt om ett år igen :D
Färgen jag har nu heter Dark moccha och är från Viva. Har fastnat helt för den och har färgat i den färgen i 3-4 år nu...innan dess hade jag faktiskt min naturliga färg ett bra tag så jag vet faktiskt vilken färg jag egentligen har, mellanbrunt. Tråkigt nog när man färgar så mörkt är att utväxten ser råttfärgad och tråkig ut men, men...snart dags att färga igen för nu är det verkligen på smärtgränsen igen.
Sa i tråden att jag skulle bjuda på ett par bilder av hur min frisyr ser ut nu så här kommer de allra nyaste, från dopet.
en bild snett bakifrån, man kan ana lutningen fortfarande...
Jag är inte den som fixar så mycket med håret, jag ska kunna duscha och bara låta håret va, inga onödiga produkter och slippa föna. Håret får alltid självtorka och mycket sällan plattar jag det. Den här dagen har jag inget i håret, som vanligt, och jag har en ovana med att sätta håret bakom öronen...snedbena är det jag trivs bäst i för annars blir håret gärna för platt. Nåt jag får dras med är extremt tjockt hår...för att kunna ha den här frisyren måste det tunnas rejällt och ganska ofta för att det inte ska se ut som ett enda stort burr. Visst är jag glad över håret, tjockt, växer som ogräs, bra kvalitet m.m. men de är mycket jobb för en som inte gillar att lägga ner energi på håret ;)
Du gluttar i min dagbok!
fast de får du ;)
på ett villkor...att jag får använda ett ovårdat språk när jag vill, svordomar är ett mycket bra sätt att uttrycka sig på :P
Hur går förkylningen idag? Jo, tack...det sitter i bröstet men näsan ville va med lite i alla fall så nu sitter både jag och Nico och hostar, rosslar och snörvlar...ska vi ta det lugnt idag då? Nä...de är som vanligt här :D Idag ska vi hämta N's bil på jobbet, kanske stanna till hos mamma och ta en fika, behöver nog handla lite på Hedemyrs...vaknade till att Nico skrattade så härligt och det fick mig på så gott humör så jag blev sugen på att baka bullar! Det va riktigt längesen jag gjorde bullar så de kanske är på tiden? ;)
Får väl se vad orken säger sen...hade jag haft allt hemma hade det redan vart igång men nu när jag måste handla först kanske det blir för sent sen...återstår att se, vika in tvätt står i alla fall högst på listan, eller nä föresten...värma mat till mitt hjärta står visst högst ;)
på ett villkor...att jag får använda ett ovårdat språk när jag vill, svordomar är ett mycket bra sätt att uttrycka sig på :P
Hur går förkylningen idag? Jo, tack...det sitter i bröstet men näsan ville va med lite i alla fall så nu sitter både jag och Nico och hostar, rosslar och snörvlar...ska vi ta det lugnt idag då? Nä...de är som vanligt här :D Idag ska vi hämta N's bil på jobbet, kanske stanna till hos mamma och ta en fika, behöver nog handla lite på Hedemyrs...vaknade till att Nico skrattade så härligt och det fick mig på så gott humör så jag blev sugen på att baka bullar! Det va riktigt längesen jag gjorde bullar så de kanske är på tiden? ;)
Får väl se vad orken säger sen...hade jag haft allt hemma hade det redan vart igång men nu när jag måste handla först kanske det blir för sent sen...återstår att se, vika in tvätt står i alla fall högst på listan, eller nä föresten...värma mat till mitt hjärta står visst högst ;)
Filmen vi såg
Kan säga att filmen vi såg nyss rekommenderas men den va sjukt störd! Hjärtat hoppade över nåt slag och äckelkänslorna va många...obehaget fångade dem otroligt bra...de va ingen skräck, ingen thriller utan ett drama...men en del thriller skulle jag nog vilja säga att det va.
Filmen hette The Resident med Hillary Swank i huvudrollen, hon har precis brutit upp från ett förhållande, jobbar som läkare och söker en ny lägenhet. Hon söker runt och finner en, nån ringer upp henne om en ledig lägenhet och hon fastnar för den. Den är billig, stor, läget är bra. Snart känner hon att nåt inte står rätt till och snart beslutar hon att sätta upp bevakningskameror i lägenheten...upptäckten hon gör är hemsk!
Jag älskar såna här psykologiska filmer, eller tänkarfilmer...det enda jag kan tycka är synd är att lagret för idéer på filmer sinat, så man kan rätt snart gissa vad som kommer hända, och vissa filmer kan man redan efter bara några minuter berätta hela handlingn utan att ha sett färdigt den...denna va väl också en aning förutsägbar efter ett litet tag men fortfarande helt ok att se, speciellt när man är lite trött och sliten och kurar ihop sig i ett hörn i soffan med en colaburk och lite ostbågar ;) Extra mysigt blir det ju nu när det börjar bli höst och är mörkt ute tidigt igen...längtar till då alla värmeljusen tänds...tror vi tänder ett 20-tal bara i vardagsrummet ;)
Nu ska jag gå upp till mitt lilla hjärta och sova, huvudvärken vill verkligen inte ge med sig och jag vågar inte ta en brufen heller pga waranet...varje gång jag gjort det åker PK värdet upp på alldeles för höga värden och alvedon kan jag inte ta eftersom jag är allergisk mot paracetamol. Just nu äter jag ju prednisolon också (kortison) mot inflammationerna i lederna så PK värdet är nog skyhögt ändå...kanske kan huvudvärken till viss del bero på det? Ska nog ringa AK mottagningen på telefontiden på måndag och höra med dem...är ju ytterligare en vecka kvar till nästa provtagning.
Natt natt
Filmen hette The Resident med Hillary Swank i huvudrollen, hon har precis brutit upp från ett förhållande, jobbar som läkare och söker en ny lägenhet. Hon söker runt och finner en, nån ringer upp henne om en ledig lägenhet och hon fastnar för den. Den är billig, stor, läget är bra. Snart känner hon att nåt inte står rätt till och snart beslutar hon att sätta upp bevakningskameror i lägenheten...upptäckten hon gör är hemsk!
Jag älskar såna här psykologiska filmer, eller tänkarfilmer...det enda jag kan tycka är synd är att lagret för idéer på filmer sinat, så man kan rätt snart gissa vad som kommer hända, och vissa filmer kan man redan efter bara några minuter berätta hela handlingn utan att ha sett färdigt den...denna va väl också en aning förutsägbar efter ett litet tag men fortfarande helt ok att se, speciellt när man är lite trött och sliten och kurar ihop sig i ett hörn i soffan med en colaburk och lite ostbågar ;) Extra mysigt blir det ju nu när det börjar bli höst och är mörkt ute tidigt igen...längtar till då alla värmeljusen tänds...tror vi tänder ett 20-tal bara i vardagsrummet ;)
Nu ska jag gå upp till mitt lilla hjärta och sova, huvudvärken vill verkligen inte ge med sig och jag vågar inte ta en brufen heller pga waranet...varje gång jag gjort det åker PK värdet upp på alldeles för höga värden och alvedon kan jag inte ta eftersom jag är allergisk mot paracetamol. Just nu äter jag ju prednisolon också (kortison) mot inflammationerna i lederna så PK värdet är nog skyhögt ändå...kanske kan huvudvärken till viss del bero på det? Ska nog ringa AK mottagningen på telefontiden på måndag och höra med dem...är ju ytterligare en vecka kvar till nästa provtagning.
Natt natt
Förkylning
Kan inte bara förkylningen antingen bryta ut eller ge med sig?? Nu är jag trött på att gå i nån halvkoma som det känns som nu. Jätteont i halsen i 2 dagar och nu har det övergått till en helt underbar slemhosta så det värker i hela bröstet, jättebra verkligen att ligga och hosta på nätterna så Nico störs. Näsan känns bara lite irriterad, har jag tur blir det väl inte mer men på nåt sätt känns det skönt att få ut det ordentligt...för när näsan är i full gång känns det som att man får ut alla baciller.
Nico är nu inne på fjärde dagen med att va kinkig och krånglig. Även hon börjar bli förkyld men som för mig blir det inte mer än såhär just nu. Visst är det skönt om hon slipper bli jättetät men de känns som att det kommer bli långdraget...
Huvudet värker och kroppen känns tung, de senaste 2 åren har varenda förkylning satt sig i bröstet på mig (ja, sen svininfluensa svängen...fick nån lättare variant av den och sen dess är lungorna de som krånglar) hostmedicin funkar ju väldigt sällan, kanske att det vid nåt tillfälle löst upp så slemmet får komma upp men annars är vatten det enda som gör riktigt gott...men senaste har jag fått inhalera bricanyl för att kunna andas och det tar ett par månader innan jag är helt ok igen. Att jag dessutom åker på alla baciller gör det inte roligare/lättare heller.
Ikväll blir det i alla fall lite mys. Vi ska se en dramafilm med Hillary Swank; The Resident den verkar lovande och är nog inte bara drama, innehållet får mig att tänka thriller. N har kört bil med gipsad arm, det gick bra tack och lov så han kan i alla fall ta sig ut utan att jag måste med. Han har ADHD och har väldigt svårt för det här med att bara va hemma även om det är en väldig skillnad nu mot förr, nu medicinerar han ju med concerta också och det har verkligen ändrat våra liv! Inköpt är ostbågar till mig och chilinötter till N, så en flaska cola...ska de va så sa de va ordentligt ;) Ska se om Nico kan tänka sig att sova utan mig vid 20 men igår funkade det bara till 23, då fick hon mammalängtan och kände dessutom efter och va hungrig.
Lilla hjärtat har precis insett att jag försvinner ibland och detta är inget roligt. Hon söker av rummet med jämna mellanrum och ibland är jag ju inte där, då slår paniken in och de resulterar ju i att jag inte kan lämna henne ensam knappt nånting...ska va i famnen hela tiden så hon har koll på mig, blir inte mycket gjort kan man ju säga...hoppas det går över snart och att det är värre för tillfället för att hon är småkrasslig.
Kan säga som såhär att när jag vaknade imorse va jag vrålhungrig...tänkte lyxa till det med äggröra och bacon, älskar lagad frukost (brunch) Matar Nico, klär på henne, klär på mig, laddar kaffebryggaren till N men låter honom sova. Gör smeten, tinar bacon...13.10 fick jag lov att ställa mig vid spisen :O så illa är det just nu...N duger inte och hon skriker upp sig så hon slutar andas vilket ger N panik, för mycket minnen om när vi miste Max kommer och han är ju ändå livrädd för att vi ska mista Nico också, så då får jag rusa dit och hjälpa
Har suttit och beställt en del på rean på ellos.se hoppas det kommer snart :D i förrgår beställde jag make-up från elf och fick en massa för bara 250:- Millan beställer mycket där och har vart jättenöjd och deras koncept är att satsa mer på innehållet än på utsidan så priserna kan ligga lågt, det uppskattas ;) Ett annat ställe jag beställer smink från är tikei, de måste testas om ni inte redan är fast ;) speciellt bra när man har problemhy...när sminket från england kommer ska jag genast uppdatera vad jag tycker om det!!
Imorse blev en kompis mamma igen! Fick sms för nån timma sen att de fått en liten pojk :D Grattis Lotta!! Ser fram emot att se den lille prinsen <3
Nico är nu inne på fjärde dagen med att va kinkig och krånglig. Även hon börjar bli förkyld men som för mig blir det inte mer än såhär just nu. Visst är det skönt om hon slipper bli jättetät men de känns som att det kommer bli långdraget...
Huvudet värker och kroppen känns tung, de senaste 2 åren har varenda förkylning satt sig i bröstet på mig (ja, sen svininfluensa svängen...fick nån lättare variant av den och sen dess är lungorna de som krånglar) hostmedicin funkar ju väldigt sällan, kanske att det vid nåt tillfälle löst upp så slemmet får komma upp men annars är vatten det enda som gör riktigt gott...men senaste har jag fått inhalera bricanyl för att kunna andas och det tar ett par månader innan jag är helt ok igen. Att jag dessutom åker på alla baciller gör det inte roligare/lättare heller.
Ikväll blir det i alla fall lite mys. Vi ska se en dramafilm med Hillary Swank; The Resident den verkar lovande och är nog inte bara drama, innehållet får mig att tänka thriller. N har kört bil med gipsad arm, det gick bra tack och lov så han kan i alla fall ta sig ut utan att jag måste med. Han har ADHD och har väldigt svårt för det här med att bara va hemma även om det är en väldig skillnad nu mot förr, nu medicinerar han ju med concerta också och det har verkligen ändrat våra liv! Inköpt är ostbågar till mig och chilinötter till N, så en flaska cola...ska de va så sa de va ordentligt ;) Ska se om Nico kan tänka sig att sova utan mig vid 20 men igår funkade det bara till 23, då fick hon mammalängtan och kände dessutom efter och va hungrig.
Lilla hjärtat har precis insett att jag försvinner ibland och detta är inget roligt. Hon söker av rummet med jämna mellanrum och ibland är jag ju inte där, då slår paniken in och de resulterar ju i att jag inte kan lämna henne ensam knappt nånting...ska va i famnen hela tiden så hon har koll på mig, blir inte mycket gjort kan man ju säga...hoppas det går över snart och att det är värre för tillfället för att hon är småkrasslig.
Kan säga som såhär att när jag vaknade imorse va jag vrålhungrig...tänkte lyxa till det med äggröra och bacon, älskar lagad frukost (brunch) Matar Nico, klär på henne, klär på mig, laddar kaffebryggaren till N men låter honom sova. Gör smeten, tinar bacon...13.10 fick jag lov att ställa mig vid spisen :O så illa är det just nu...N duger inte och hon skriker upp sig så hon slutar andas vilket ger N panik, för mycket minnen om när vi miste Max kommer och han är ju ändå livrädd för att vi ska mista Nico också, så då får jag rusa dit och hjälpa
Har suttit och beställt en del på rean på ellos.se hoppas det kommer snart :D i förrgår beställde jag make-up från elf och fick en massa för bara 250:- Millan beställer mycket där och har vart jättenöjd och deras koncept är att satsa mer på innehållet än på utsidan så priserna kan ligga lågt, det uppskattas ;) Ett annat ställe jag beställer smink från är tikei, de måste testas om ni inte redan är fast ;) speciellt bra när man har problemhy...när sminket från england kommer ska jag genast uppdatera vad jag tycker om det!!
Imorse blev en kompis mamma igen! Fick sms för nån timma sen att de fått en liten pojk :D Grattis Lotta!! Ser fram emot att se den lille prinsen <3
Va ledsen jag blir...
när jag läser sånt här; http://www.aftonbladet.se/
Har själv växt upp i ett hem med våld och missbruk och vet hur hjärntvättad man kan bli...valde själv ett sånt förhållande det första jag gjorde men kom loss och tacksam är jag för det
Det som gör ont i mig när jag läser sånt här är att så många tycker att kvinnan får skylla sig själv, att hon ska ta ansvar för sig själv och ta sig ifrån våldet...vad många inte vet är ju att man sen en längre tid är så förminskad som människa att man inte anser sig va vatten värd, att man till slut är så hjärntvättad att man tror på vad mannen säger. Det är tyvärr inte bara att gå, även om till och med jag ibland kan känna så när kvinnan går tillbaka för 50-11e gången.
Många tror och säger att de minsann aldrig skulle fastna i ett sånt förhållande, att de hade klarat att sätta stopp...men hade dem det? Verkligen? Nån finns det säkert, som ser vad som händer och hinner ta sig loss, men grejen är just detta att man efter en längre tid står utan socialt nätverk och omgivningen blundar. Det värsta man som anhörig eller vän kan göra är att ge upp...fortsätt finnas, dokumentera i smyg, skriv när du ser blåmärken, rivsår, skriv vad kvinnan berättar och när, ta kort om du får? Göm allt, vänta till kvinnan är mogen...bara finns där och lyssna även om du är så trött på att höra om vart annat hur underbar han är, att det är hennes fel, eller att hon ska lämna...att hon lämnar men går tillbaka...man kan tycka att man lämnar för barnens skull...men rädslan att förlora sina barn är större. För vad får man höra? Barnen kommer du aldrig mer se, lämnar du mig ger du upp barnen osv.
Flera makar utsätter ju barnen också och kvinnan tar hellre slagen än att barnen ska få dem, barnen är utsatta ändå, som liten ser och hör man mycket mer än de vuxna tror. Kommer så väl ihåg känslan när man kom hem och man känner hur laddad luften är hemma, nästan som att de kommer slå blixtar vilket ögonblick som helst...kanske inte den dagen, men nån dag...så kommer 75an fram och det är kört...men som värst va det när han va nykter.
Nu som vuxen har jag pratat mycket med mamma och mina syskon och har fått en bredare bild av det hela. Mamma vet vad vi sett och hört och det va nog mer än hon kanske trodde? Att få sitta och prata ur sig och sen få bekräftat att mina upplevelser och misstankar stämt om saker som vart...men aldrig har mamma pratat ont om han som skulle föreställa pappa inför oss, aldrig nånsin...allt va vårt val i att sluta umgås, säga upp kontakt...trots att vi länge nästan va tvingade till att åka dit. När jag va 18-19 nånting tog jag sista steget och sa upp kontakten helt och totalt...det är skönt, otroligt skönt men ändå finns han där i bakgrunden som en svart skugga som lurar, som ger mig mardrömmar och skräck, ont i magen och blir begränsad i livet...att en människa kan få förstöra så mycket?
Att man sen efter att ha gjort som mannen i artikeln och man vet allt ändå bara får ett straff på 6,5 år är som ett hån mot alla utsatta kvinnor...och ändå är det ett relativt långt straff inom detta. Men varför ska man anmäla om mannen kanske får nåt år eller mindre? Hemlig identitet är svårt att få och ännu svårare att leva med.
Detta är ett ämne som står mig nära, eftersom jag själv levt i det som barn och som ung kvinna så det kommer säkert återkomma ibland. Det är en sak jag vill kämpa för och få folk att öppna ögonen, våga lite mer...även de som ser vad som händer kan anmäla men det bästa du kan göra är att stötta och vara kvar hur jobbigt det än är...
Har själv växt upp i ett hem med våld och missbruk och vet hur hjärntvättad man kan bli...valde själv ett sånt förhållande det första jag gjorde men kom loss och tacksam är jag för det
Det som gör ont i mig när jag läser sånt här är att så många tycker att kvinnan får skylla sig själv, att hon ska ta ansvar för sig själv och ta sig ifrån våldet...vad många inte vet är ju att man sen en längre tid är så förminskad som människa att man inte anser sig va vatten värd, att man till slut är så hjärntvättad att man tror på vad mannen säger. Det är tyvärr inte bara att gå, även om till och med jag ibland kan känna så när kvinnan går tillbaka för 50-11e gången.
Många tror och säger att de minsann aldrig skulle fastna i ett sånt förhållande, att de hade klarat att sätta stopp...men hade dem det? Verkligen? Nån finns det säkert, som ser vad som händer och hinner ta sig loss, men grejen är just detta att man efter en längre tid står utan socialt nätverk och omgivningen blundar. Det värsta man som anhörig eller vän kan göra är att ge upp...fortsätt finnas, dokumentera i smyg, skriv när du ser blåmärken, rivsår, skriv vad kvinnan berättar och när, ta kort om du får? Göm allt, vänta till kvinnan är mogen...bara finns där och lyssna även om du är så trött på att höra om vart annat hur underbar han är, att det är hennes fel, eller att hon ska lämna...att hon lämnar men går tillbaka...man kan tycka att man lämnar för barnens skull...men rädslan att förlora sina barn är större. För vad får man höra? Barnen kommer du aldrig mer se, lämnar du mig ger du upp barnen osv.
Flera makar utsätter ju barnen också och kvinnan tar hellre slagen än att barnen ska få dem, barnen är utsatta ändå, som liten ser och hör man mycket mer än de vuxna tror. Kommer så väl ihåg känslan när man kom hem och man känner hur laddad luften är hemma, nästan som att de kommer slå blixtar vilket ögonblick som helst...kanske inte den dagen, men nån dag...så kommer 75an fram och det är kört...men som värst va det när han va nykter.
Nu som vuxen har jag pratat mycket med mamma och mina syskon och har fått en bredare bild av det hela. Mamma vet vad vi sett och hört och det va nog mer än hon kanske trodde? Att få sitta och prata ur sig och sen få bekräftat att mina upplevelser och misstankar stämt om saker som vart...men aldrig har mamma pratat ont om han som skulle föreställa pappa inför oss, aldrig nånsin...allt va vårt val i att sluta umgås, säga upp kontakt...trots att vi länge nästan va tvingade till att åka dit. När jag va 18-19 nånting tog jag sista steget och sa upp kontakten helt och totalt...det är skönt, otroligt skönt men ändå finns han där i bakgrunden som en svart skugga som lurar, som ger mig mardrömmar och skräck, ont i magen och blir begränsad i livet...att en människa kan få förstöra så mycket?
Att man sen efter att ha gjort som mannen i artikeln och man vet allt ändå bara får ett straff på 6,5 år är som ett hån mot alla utsatta kvinnor...och ändå är det ett relativt långt straff inom detta. Men varför ska man anmäla om mannen kanske får nåt år eller mindre? Hemlig identitet är svårt att få och ännu svårare att leva med.
Detta är ett ämne som står mig nära, eftersom jag själv levt i det som barn och som ung kvinna så det kommer säkert återkomma ibland. Det är en sak jag vill kämpa för och få folk att öppna ögonen, våga lite mer...även de som ser vad som händer kan anmäla men det bästa du kan göra är att stötta och vara kvar hur jobbigt det än är...
Äntligen hemma från sjukhuset
Ja...så blev det med den där lugna fredagen jag och Nico skulle ha ja...man ska tydligen inte planera för mycket.
N har pressat fast vänster hand i en stor press som ska sätta ihop karmarna på fönstrena de tillverkar...den har ett tryck på ca. 500 kg. Trycker gör den inte direkt heller, den mera smäller igen och sen stannar den så tills man öppnat den...killen som stod och jobbade med N är helt ny och har inte lärt sig riktigt detta med att kolla på allt, utan tittar mest bara på knapparna. Det va bådas fel, och just precis idag frångick de det vanliga mönstret i ordningen...det är ju då det nästan alltid händer nåt.
Jag har fått återberättat en del av N's arbetskompisar, N själv minns knappt nåt alls. Pressen smällde ihop, N skriker att den andra killen måste öppna pressen, när pressen öppnas ramlar ju karmen/bågen och N försöker fånga upp den men de funkar dåligt...folk rusar fram och N är likblek och de tvingar honom att sätta sig ner, de får av honom handsken och blodet sprutar, en sköerksa och flera undersköterskor jobbar på fabriken så han får ju rätt och bra vård direkt med ordentligt tryck och högläge. Nu försöker de ringa mig men förgäves och chefen kör N till vc, N vill köra själv men får inte (tack och lov!) På vc tar de bort tryckförbandet och de blöder ordentligt, det är ett väldigt tryck i handen så mycket blod samlats under huden och läkaren klämmer hårt för att få ut allt, sen rengörs såret och det sys med 2 stygn. Remiss till röntgen skrivs och N börjar ringa mig men som sagt...just idag la jag ner mobilen och just idag gick jag inte upp för att svara i telefonen med en gång...just idag va det viktigt :O
Får ju tag på N och då är han på väg till Strömstad och kollegan stannar med honom, hörs när han är på jobbet igen och då har han vart en sväng till på vc för att få svar på röntgen, då va läkaren inte där så en sköterska har sagt att de verkar inte va nån fraktur men en sena är nog skadad, ortopeden i Uddevalla nästa med andra ord. N ringer mig och undrar om jag kan komma och hämta honom, han ska tillbaka till vc kl. 13 och klockan är nu halv...de va ju bara att kasta ner allt som kunde tänkas behövas och sen in i bilen. De har inte släppt in N på jobbet igen för de har inte gjort rent runt arbetsplatsen och han är ju i chock fortfarande så att se allt blod är nog inget vidare...
Kommer upp till vc, Nico charmar personalen som vanligt, vi är ju stammisar eftersom jag lämnar PK prov regelbundet...läkaren tar in oss och vi får veta att det är en fraktur och att senorna ser bra ut, det va ju det bästa även om det absolut bästa hade vart att de inte va nåt alls. Men med tanke på allt som kunde hänt är det ju en himla tur i oturen! Remiss till ortopeden i Uddevalla skrivs, och vi ger oss av...stannar till hemma först så Nico får en flaska mat, N nya kläder och jag lite yoghurt i magen, ner med sånt som kan tänkas behövas om N blir inlagd för operation.
Så kommer vi till Uddevalla, får sitta och vänta ett tag men de går relativt snabbt, N börjar må illa och är snurrig så vi får ett rum direkt så han kan ligga, antar att chocken börjar släppa? Vi är inne runt 14.15 och får rum 15.15, vi får också veta att om det blir operation blir det inte ikväll och om det mot alla odds blir ikväll kommer det dröja så N hinner äta och ändå anses som fastande nr det ev. blir dags. Jag springer iväg till cafeterian som snart stänger och köper mackor, fika, dricka och växlar pengar till parkeringen. Ut till bilen och sen in på akuten igen. Vi får i oss och klockan är nu strax efter 16. N går ut och frågar om de kommer snart men näe, det kommer ta tid...men bara 10 minuter senare kommer en AT läkare och berättar hur de resonerar och vad som syns och undersöker lite, går och pratar med läkaren och kommer in igen nästan med en gång. Det blir "bara" gips. Gud så skönt! En sköterska kommer in, tar bort det gamla förbandet, rengör och börjar gipsa...om en vecka ska vi tillbaka och N ska ta nya bilder och sen ska han få träffa en läkare som ska lägga upp plan för kommande tid och hur han ska komma tillbaka till jobbet.
Som det är nu blev han sjukskriven 3 veckor på heltid, han behöver kunna anvnda båda händerna i jobbet och att bara kunna använda en liten del funkar inte alls. Förhoppningsvis räcker dessa veckor men de kan bli att han måste träna upp handen lite först...vi får se hur det blir helt enkelt. Nu kan N iaf följa med på vaccineringen till veckan, ÖF och babycafé ;)
ser inte så väldigt farligt ut men ett stort hål va det, får väl se hur snyggt det ärret kommer bli
Här har ni en blivande läkare...Nico hade mycket att berätta och va väldigt intresserad, sa till läkaren hur hon skulle göra och berömde henne när hon gjorde rätt ;)
lite kul är det ju att fota sånt här...jag älskar ju sår, blod, operationer m.m. så de är ju skitkul att få va med på nära håll...även om det är lite tråkigt att N ska behöva ha ont
N har pressat fast vänster hand i en stor press som ska sätta ihop karmarna på fönstrena de tillverkar...den har ett tryck på ca. 500 kg. Trycker gör den inte direkt heller, den mera smäller igen och sen stannar den så tills man öppnat den...killen som stod och jobbade med N är helt ny och har inte lärt sig riktigt detta med att kolla på allt, utan tittar mest bara på knapparna. Det va bådas fel, och just precis idag frångick de det vanliga mönstret i ordningen...det är ju då det nästan alltid händer nåt.
Jag har fått återberättat en del av N's arbetskompisar, N själv minns knappt nåt alls. Pressen smällde ihop, N skriker att den andra killen måste öppna pressen, när pressen öppnas ramlar ju karmen/bågen och N försöker fånga upp den men de funkar dåligt...folk rusar fram och N är likblek och de tvingar honom att sätta sig ner, de får av honom handsken och blodet sprutar, en sköerksa och flera undersköterskor jobbar på fabriken så han får ju rätt och bra vård direkt med ordentligt tryck och högläge. Nu försöker de ringa mig men förgäves och chefen kör N till vc, N vill köra själv men får inte (tack och lov!) På vc tar de bort tryckförbandet och de blöder ordentligt, det är ett väldigt tryck i handen så mycket blod samlats under huden och läkaren klämmer hårt för att få ut allt, sen rengörs såret och det sys med 2 stygn. Remiss till röntgen skrivs och N börjar ringa mig men som sagt...just idag la jag ner mobilen och just idag gick jag inte upp för att svara i telefonen med en gång...just idag va det viktigt :O
Får ju tag på N och då är han på väg till Strömstad och kollegan stannar med honom, hörs när han är på jobbet igen och då har han vart en sväng till på vc för att få svar på röntgen, då va läkaren inte där så en sköterska har sagt att de verkar inte va nån fraktur men en sena är nog skadad, ortopeden i Uddevalla nästa med andra ord. N ringer mig och undrar om jag kan komma och hämta honom, han ska tillbaka till vc kl. 13 och klockan är nu halv...de va ju bara att kasta ner allt som kunde tänkas behövas och sen in i bilen. De har inte släppt in N på jobbet igen för de har inte gjort rent runt arbetsplatsen och han är ju i chock fortfarande så att se allt blod är nog inget vidare...
Kommer upp till vc, Nico charmar personalen som vanligt, vi är ju stammisar eftersom jag lämnar PK prov regelbundet...läkaren tar in oss och vi får veta att det är en fraktur och att senorna ser bra ut, det va ju det bästa även om det absolut bästa hade vart att de inte va nåt alls. Men med tanke på allt som kunde hänt är det ju en himla tur i oturen! Remiss till ortopeden i Uddevalla skrivs, och vi ger oss av...stannar till hemma först så Nico får en flaska mat, N nya kläder och jag lite yoghurt i magen, ner med sånt som kan tänkas behövas om N blir inlagd för operation.
Så kommer vi till Uddevalla, får sitta och vänta ett tag men de går relativt snabbt, N börjar må illa och är snurrig så vi får ett rum direkt så han kan ligga, antar att chocken börjar släppa? Vi är inne runt 14.15 och får rum 15.15, vi får också veta att om det blir operation blir det inte ikväll och om det mot alla odds blir ikväll kommer det dröja så N hinner äta och ändå anses som fastande nr det ev. blir dags. Jag springer iväg till cafeterian som snart stänger och köper mackor, fika, dricka och växlar pengar till parkeringen. Ut till bilen och sen in på akuten igen. Vi får i oss och klockan är nu strax efter 16. N går ut och frågar om de kommer snart men näe, det kommer ta tid...men bara 10 minuter senare kommer en AT läkare och berättar hur de resonerar och vad som syns och undersöker lite, går och pratar med läkaren och kommer in igen nästan med en gång. Det blir "bara" gips. Gud så skönt! En sköterska kommer in, tar bort det gamla förbandet, rengör och börjar gipsa...om en vecka ska vi tillbaka och N ska ta nya bilder och sen ska han få träffa en läkare som ska lägga upp plan för kommande tid och hur han ska komma tillbaka till jobbet.
Som det är nu blev han sjukskriven 3 veckor på heltid, han behöver kunna anvnda båda händerna i jobbet och att bara kunna använda en liten del funkar inte alls. Förhoppningsvis räcker dessa veckor men de kan bli att han måste träna upp handen lite först...vi får se hur det blir helt enkelt. Nu kan N iaf följa med på vaccineringen till veckan, ÖF och babycafé ;)
ser inte så väldigt farligt ut men ett stort hål va det, får väl se hur snyggt det ärret kommer bli
Här har ni en blivande läkare...Nico hade mycket att berätta och va väldigt intresserad, sa till läkaren hur hon skulle göra och berömde henne när hon gjorde rätt ;)
lite kul är det ju att fota sånt här...jag älskar ju sår, blod, operationer m.m. så de är ju skitkul att få va med på nära håll...även om det är lite tråkigt att N ska behöva ha ont
Nu orkar jag inte med mer sjukhus på länge...de är ju 4 månader sen sist så det va väl dags men som tur va var det N som fick stå för all drama idag :P
Nästa vecka blir det till att åka till N's jobb, lämna sjukintyg och skriva skaderapport...får se vad som kommer ut av den sen, nån ersättning för förlorad arbetstid tror jag kommer men de där försäkringsbolagen är ju inte snabba heller så nu blir det väl lite back igen...för FK är ju inte snabbast de heller :S
Nästa vecka blir det till att åka till N's jobb, lämna sjukintyg och skriva skaderapport...får se vad som kommer ut av den sen, nån ersättning för förlorad arbetstid tror jag kommer men de där försäkringsbolagen är ju inte snabba heller så nu blir det väl lite back igen...för FK är ju inte snabbast de heller :S
Hjälp ett par med sin adoption!
En mycket nära vän till mig på nätet, som även hon miste en pojke vid samma tid som jag miste Max, vill i sin tur hjälpa nån nu. Igår visade hon en länk till en kompis frus blogg där man kan läsa om hur de vill få hjälp att få råd till en adoption. Sigrid syr sina egna nallar/pingviner och säljer dessa och pengarna läggs i en hög till ett framtida barn, drömmen till en familj med ett barn kan bli verklighet mycket snabbare om de kan få lite hjälp.
Idéen va så fin och jag frågade om jag fick länka här på bloggen och det fick jag ;D
Följ länken nedan och läs och fundera, se om just DU kan tänka dig att hjälpa Sigrid och Robert eller om du på annat sätt kan hjälpa dem? Kanske kan du sprida vidare länken i din tur?
http://siggedarling.blogspot.com/2011/09/projekt-lilla-langtan.html
här är länken till hela bloggen;
http://siggedarling.blogspot.com/
De har också startat en FB grupp som heter "Lilla Längtan" gå gärna in där och kika mer ;)
Känn efter i era hjärtan och hjälp dem nu <3 Att ge nåt gör dig gladare och rikare och när det är din tur att behöva hjälp får du den, karma kallas det visst ;)
Idéen va så fin och jag frågade om jag fick länka här på bloggen och det fick jag ;D
Följ länken nedan och läs och fundera, se om just DU kan tänka dig att hjälpa Sigrid och Robert eller om du på annat sätt kan hjälpa dem? Kanske kan du sprida vidare länken i din tur?
http://siggedarling.blogspot.com/2011/09/projekt-lilla-langtan.html
här är länken till hela bloggen;
http://siggedarling.blogspot.com/
De har också startat en FB grupp som heter "Lilla Längtan" gå gärna in där och kika mer ;)
Känn efter i era hjärtan och hjälp dem nu <3 Att ge nåt gör dig gladare och rikare och när det är din tur att behöva hjälp får du den, karma kallas det visst ;)
Så jäkla typiskt!
För första gången nånsin tog jag med mig mobilen ner imorse när jag va på toa...ingen som ringer mig ändå ju, tänkte jag och förkylningen är mycet värre idag även om näsan fortfarande klarat sig. Vart vaken av och till inatt för att jag fått en hemsk hosta och är alldeles slemmig i bröstet.
Kvart över tio nånting börjar det ringa! Mobilen är på kjudlös men vet ju att om nån ringer så mycket på hemtelefonen ringer de även på mobilen...måste sträcka på mig så lederna hinner med lite och när det ringt för 4e gången på hemtelefonen har jag äntligen kommit ner och får se att det är N som ringer och ringer. De är inte så ovanligt men kanske inte såhär mycket på en så kort stund och absolut inte på den här tiden av arbetsdagen.
Ringer upp men inget svar, försöker igen och en liten klump i magen finns. Så svarar han...han har vart med om en olycka på jobbet :O Han jobbar med att tillverka fönster och det är inga dåliga maskiner de har kan jag ju säga och han har alltså fastnat i en av dem och skadat handen...han va på vc nu och hade undersökt och sytt och remiss till Strömstad röntgen va skriven så han skulle dit, undrade om jag kunde köra så hans arbetskompis kunde slippa.
Va ju tvungen att mata Nico först så arbetskompisen fick köra till sjukhuset och så skulle jag hämta så hon slapp vänta för att köra tillbaka. Nu ringde dem och sa att hon kunde absolut stanna så jag inte behövde stressa, de ska fika på kaffedoppet efteråt...N är i chock...de hör jag, men de går ju inte att göra så mycket åt direkt. Bestämmer att vi ska mötas hos mamma sen men jag är ju sjuk så nu försöker jag få tag i honom och se om han kan ta bilen från Tanum och hit eller om jag ska hämta honom
Usch...nu vet jag inte hur stor skadan är eller vad exakt som hänt men har han fått sytt så är de ju inget litet som hänt...men han är som mig där, låter som vanligt, skojar bort allvaret och ska ändå göra allt som vanligt trots att man kanske är väldigt illa skadad eller ordentligt sjuk. Direkt efter en operation N gjorde skulle han t.ex köra bil...det fick han inte emn han höll på att klippa gräs och klyva ved direkt efter...ska tillägga att det va en galloperation och de vart och grävt i magen på honom...
Ja...nu är det bara att vänta på att han ringer igen så jag vet hur dagen blir den närmaste tiden...och framför allt; hur röntgen ser ut!
Kvart över tio nånting börjar det ringa! Mobilen är på kjudlös men vet ju att om nån ringer så mycket på hemtelefonen ringer de även på mobilen...måste sträcka på mig så lederna hinner med lite och när det ringt för 4e gången på hemtelefonen har jag äntligen kommit ner och får se att det är N som ringer och ringer. De är inte så ovanligt men kanske inte såhär mycket på en så kort stund och absolut inte på den här tiden av arbetsdagen.
Ringer upp men inget svar, försöker igen och en liten klump i magen finns. Så svarar han...han har vart med om en olycka på jobbet :O Han jobbar med att tillverka fönster och det är inga dåliga maskiner de har kan jag ju säga och han har alltså fastnat i en av dem och skadat handen...han va på vc nu och hade undersökt och sytt och remiss till Strömstad röntgen va skriven så han skulle dit, undrade om jag kunde köra så hans arbetskompis kunde slippa.
Va ju tvungen att mata Nico först så arbetskompisen fick köra till sjukhuset och så skulle jag hämta så hon slapp vänta för att köra tillbaka. Nu ringde dem och sa att hon kunde absolut stanna så jag inte behövde stressa, de ska fika på kaffedoppet efteråt...N är i chock...de hör jag, men de går ju inte att göra så mycket åt direkt. Bestämmer att vi ska mötas hos mamma sen men jag är ju sjuk så nu försöker jag få tag i honom och se om han kan ta bilen från Tanum och hit eller om jag ska hämta honom
Usch...nu vet jag inte hur stor skadan är eller vad exakt som hänt men har han fått sytt så är de ju inget litet som hänt...men han är som mig där, låter som vanligt, skojar bort allvaret och ska ändå göra allt som vanligt trots att man kanske är väldigt illa skadad eller ordentligt sjuk. Direkt efter en operation N gjorde skulle han t.ex köra bil...det fick han inte emn han höll på att klippa gräs och klyva ved direkt efter...ska tillägga att det va en galloperation och de vart och grävt i magen på honom...
Ja...nu är det bara att vänta på att han ringer igen så jag vet hur dagen blir den närmaste tiden...och framför allt; hur röntgen ser ut!
Full rulle idag
Som vanligt är det full rulle här...egentligen skulle vi vart till babycaféet men jag är nu på 3e dagen med halsont och vill inte smitta de andra, räcker med att Nico är dålig men inte brutit ut...bara kinkar, svettas sen fryser, ledsen och otröstlig...men har hon ont i halsen som jag så förstår jag henne.
Inatt blev hon tät och fick bara luft genom en näsborre...lilla fröken sover ju gärna på mage och jag vaknar med ett ryck så fort andningen ändras...sen kan ju alla gissa på hur mycket sömn jag fick?? Även om jag vände på henne va hon ju tät och då kan jag inte slappna av helt. Nico sov till 11 idag så de märks att de vart för lite sömn här, annars väcker hon mig vid 9.
Det första jag gjorde när vi gått upp va att ösa ner nån grönsaksblandning från frysen i en kastrull och kokade det medan Nico åt lunch, idag fck hon testa torsk och potatis och det va en riktig höjdare! Sen drog jag ut barnstolen i köket och mixade grönsakerna...från att ha vart orange/gul/grönt till att vara bara grönt...ner i istärningsfacken och in i frysen. Går så snabbt så det här ska jag göra i några dagar och lagra upp :D
Här följer några bilder från dagens första purétillverkning ;)
Ringde mamma och frågade om hon ska med till Sportshopen för att kolla kläder, de har rea och N fyller snart år. Jo då, hon ville med men vi ska ju bli klara båda två och med en ledsen liten tjej här va det svårt...hon låg i min famn medan jag försökte sminka mig och hon har redan fattat tycke för make up ;) Smeker mig ändå mycket i ansiktet just nu men det blir än värre när jag ska göra mg iordning, hon vill vara med och hjälpa till.
Strax före 14 är allt iaf klart, jag och Nico och packat det som måste va med...så bar det iväg. Väl i Grebbestad bestämde vi att vi parkerar vid Konsum och tar en promenad genom samhället, det är jättefint väder och stilla men det luktar verkligen höst...men på kajen luktade det nåt helt annat :S Gamla maneter, rutten fisk och alger...Nicos min va obetalbar!! Aldrig har jag sett en sån skrynklig unge! :D
Stannade till vid kiosken och tog varsin hamburgare...i all stress glömde jag ju att äta :O
På Sportshopen fanns inte mycket direkt...hittade iaf t-shirt och kalsonger till N som han fick idag lite tidigt, fyller inte förrän den 22a ;)
Upp till Tanum för att handla mat, gå på apoteket osv. När allt va klart va klockan strax efter 18 :O hela dagen har bara flugit iväg...så äntligen hemma! Då ska jag ställa mig och laga mat direkt...N har vart hemma en dryg timma och är hungrig...hmm...då får han ju ta Nico, som får för sig att bara gråta och inte sluta...medan ugnen blir varm gör jag mer puré men nu på majs...Nico skriker så mycket så hon överröstar blendern :O *stackars* gör en flaska mat ifall hon är hungrig och de va hon men åt inte allt, då vill N ge upp...försöker förklara att hon nog bara vill ta en liten paus och sen fortsätta äta, och vem hade rätt?? Men sen när Nico är mätt och jag verkligen har fullt upp med maten slutar hon ändå inte...N får lätt panik och ropar hela tiden...konstigt det där förresten. När jag har Nico ska jag alltid komma ihåg allt och om jag inte når nåt måste jag gå själv men om N glömt nåt ropar han och då kan det ligga en meter ifrån honom, de är bara jobbigt att resa sig??
Säger att han måste försöka få henne att somna, sluta trycka upp leksak efter leksak i ansiktet på henne, det funkar i 1 minut åt gången. Så vill han ut och röka men då blev jag lätt sur...jag kan inte göra allt, han ska va glad att jag lagar maten och att han kommer undan med det...han vill sätta Nico i gåstolen och gå ut...glöm det säger jag, man ska va i samma rum och minsta gny så ska hon upp ur den. N går tillbaka till soffan och försöker härda ut...15 minuter till Robinsson börjar...maten är nästan klar, pommes står i ugnen nästan redo att tas ut och på plattan står den största pannan med kebebkött som jag gjort en sås till, det är underbart gott och jättestarkt ;)
exakt 4 minuter kvar och maten är klar, N springer ut för att röka...tar upp Nico som ser på mig lätt anklagande och undrar varför jag kommer först nu?? Blir i alla fall glad direkt och leker, sen blir hon lite ledsen och N blir irriterad över att inte kunna höra vad de säger på tv:n...men det tar 2 minuter så sover hon...kan säga att det är jäkligt krångligt att äta med en unge i famnen...iaf framför ett mycket lågt bord. La en handduk över Nico och de va nog bra för jag spillde en skvätt...
Nu ligger mitt lilla hjärta fortfarande i min famn och sover...vaknat till och vart ledsen men det går övr så fort hon ser mig...men nu ska vi nog ta oss upp till sovrummet båda två...har ju redan handlat klart så imorrn blir en stanna hemma dag, underbart! Då kallar tvätten och sista av köket på mig...egentligen behöver badrummet ett röj också men näe...måste få lite lugnt nu om jag inte mirakulöst är frisk imorrn.
Några bilder från nåt av det godaste vi äter här hemma...nåt jag bara blandade till en gång och som visade sig va väldans mumsigt ;)
Riktigt såhär mycket mat brukar jag inte laga...men kom på att jag lika gärna kunde steka upp all kebabkött och frysa in hälften...så gott att bara värma när man har en dag med mindre ork :)
Inatt blev hon tät och fick bara luft genom en näsborre...lilla fröken sover ju gärna på mage och jag vaknar med ett ryck så fort andningen ändras...sen kan ju alla gissa på hur mycket sömn jag fick?? Även om jag vände på henne va hon ju tät och då kan jag inte slappna av helt. Nico sov till 11 idag så de märks att de vart för lite sömn här, annars väcker hon mig vid 9.
Det första jag gjorde när vi gått upp va att ösa ner nån grönsaksblandning från frysen i en kastrull och kokade det medan Nico åt lunch, idag fck hon testa torsk och potatis och det va en riktig höjdare! Sen drog jag ut barnstolen i köket och mixade grönsakerna...från att ha vart orange/gul/grönt till att vara bara grönt...ner i istärningsfacken och in i frysen. Går så snabbt så det här ska jag göra i några dagar och lagra upp :D
Här följer några bilder från dagens första purétillverkning ;)
Ringde mamma och frågade om hon ska med till Sportshopen för att kolla kläder, de har rea och N fyller snart år. Jo då, hon ville med men vi ska ju bli klara båda två och med en ledsen liten tjej här va det svårt...hon låg i min famn medan jag försökte sminka mig och hon har redan fattat tycke för make up ;) Smeker mig ändå mycket i ansiktet just nu men det blir än värre när jag ska göra mg iordning, hon vill vara med och hjälpa till.
Strax före 14 är allt iaf klart, jag och Nico och packat det som måste va med...så bar det iväg. Väl i Grebbestad bestämde vi att vi parkerar vid Konsum och tar en promenad genom samhället, det är jättefint väder och stilla men det luktar verkligen höst...men på kajen luktade det nåt helt annat :S Gamla maneter, rutten fisk och alger...Nicos min va obetalbar!! Aldrig har jag sett en sån skrynklig unge! :D
Stannade till vid kiosken och tog varsin hamburgare...i all stress glömde jag ju att äta :O
På Sportshopen fanns inte mycket direkt...hittade iaf t-shirt och kalsonger till N som han fick idag lite tidigt, fyller inte förrän den 22a ;)
Upp till Tanum för att handla mat, gå på apoteket osv. När allt va klart va klockan strax efter 18 :O hela dagen har bara flugit iväg...så äntligen hemma! Då ska jag ställa mig och laga mat direkt...N har vart hemma en dryg timma och är hungrig...hmm...då får han ju ta Nico, som får för sig att bara gråta och inte sluta...medan ugnen blir varm gör jag mer puré men nu på majs...Nico skriker så mycket så hon överröstar blendern :O *stackars* gör en flaska mat ifall hon är hungrig och de va hon men åt inte allt, då vill N ge upp...försöker förklara att hon nog bara vill ta en liten paus och sen fortsätta äta, och vem hade rätt?? Men sen när Nico är mätt och jag verkligen har fullt upp med maten slutar hon ändå inte...N får lätt panik och ropar hela tiden...konstigt det där förresten. När jag har Nico ska jag alltid komma ihåg allt och om jag inte når nåt måste jag gå själv men om N glömt nåt ropar han och då kan det ligga en meter ifrån honom, de är bara jobbigt att resa sig??
Säger att han måste försöka få henne att somna, sluta trycka upp leksak efter leksak i ansiktet på henne, det funkar i 1 minut åt gången. Så vill han ut och röka men då blev jag lätt sur...jag kan inte göra allt, han ska va glad att jag lagar maten och att han kommer undan med det...han vill sätta Nico i gåstolen och gå ut...glöm det säger jag, man ska va i samma rum och minsta gny så ska hon upp ur den. N går tillbaka till soffan och försöker härda ut...15 minuter till Robinsson börjar...maten är nästan klar, pommes står i ugnen nästan redo att tas ut och på plattan står den största pannan med kebebkött som jag gjort en sås till, det är underbart gott och jättestarkt ;)
exakt 4 minuter kvar och maten är klar, N springer ut för att röka...tar upp Nico som ser på mig lätt anklagande och undrar varför jag kommer först nu?? Blir i alla fall glad direkt och leker, sen blir hon lite ledsen och N blir irriterad över att inte kunna höra vad de säger på tv:n...men det tar 2 minuter så sover hon...kan säga att det är jäkligt krångligt att äta med en unge i famnen...iaf framför ett mycket lågt bord. La en handduk över Nico och de va nog bra för jag spillde en skvätt...
Nu ligger mitt lilla hjärta fortfarande i min famn och sover...vaknat till och vart ledsen men det går övr så fort hon ser mig...men nu ska vi nog ta oss upp till sovrummet båda två...har ju redan handlat klart så imorrn blir en stanna hemma dag, underbart! Då kallar tvätten och sista av köket på mig...egentligen behöver badrummet ett röj också men näe...måste få lite lugnt nu om jag inte mirakulöst är frisk imorrn.
Några bilder från nåt av det godaste vi äter här hemma...nåt jag bara blandade till en gång och som visade sig va väldans mumsigt ;)
Riktigt såhär mycket mat brukar jag inte laga...men kom på att jag lika gärna kunde steka upp all kebabkött och frysa in hälften...så gott att bara värma när man har en dag med mindre ork :)
