Brustet hjärta

Idag, när jag har en sakna dag kommer det lämpligt nog en artikel i aftonbladet om att vi som mister barn riskerar att dö förtidigt...jag länkar och klistrar även in artikeln, det som skrivs är träffande;

brustet hjärta

Att förlora sitt barn
ökar risken för att dö

Att risken för att dö nu konstaterats vara större för föräldrar som förlorat barn, förklarar Jutta Kjaerbeck med att talesättet Att risken för att dö nu konstaterats vara större för föräldrar som förlorat barn, förklarar Jutta Kjaerbeck med att talesättet "att dö av sorg" faktiskt kan slå in. Foto: Colourbox

"Man kan dö av sorg"

Ett barn dör.

Då fördubblas risken för föräldrarna att själva dö.

Det visar en ny stor brittisk studie.

– Det är på grund av sorgen, säger barnmorskan Jutta Kjaerbeck, 69, som själv förlorat två söner.

Den som förlorar sitt barn under barnets första levnadsår, har dubbelt så hög risk att dö i förtid, visar studien som genomförts på föräldrar till barn som antingen dött, fötts döda eller överlevt i Storbritannien mellan 1971 och 2006.


Mammor påverkas mest

 

Och även om risken minskar med tiden, kan den hålla i sig i upp till 25 år, skriver tidningen Dagens Medicin.

Drygt två procent av dem som förlorat sitt barn dog inom 15 år, jämfört med knappt 1 procent bland dem som inte förlorat barnet.

Och mammor påverkas mest.

De som mist sitt barn hade fyra gånger högre risk att själva dö, än mammor till barn som levde.

Forskarna har inte tillräckligt med data för att slå fast orsakerna, men tror att nedsatt immunförsvar, men även självmord, kan vara förklaringen.


Hade varit 37 och 29

 

Jutta Kjaerbeck har tre söner. Hon borde haft fem.

Ofta tänker hon på de två som hade varit 37 respektive 29 år om de hade levt i dag.

Den förste av dem föddes med en allvarlig, ovanlig sjukdom och dog vid 10 månaders ålder. Den andra dog i slutet av graviditeten, i magen.

– Konstigt nog, eftersom jag visste att den förste var sjuk, måste jag ha förberett mig på något sätt. Av sonen som dog i magen, försvann marken under mina fötter, säger Jutta Kjaerbeck.

Första reaktionen: "Jag överlever inte"

När Jutta Kjaerbeck drabbades fanns lite stöd att få. Hon ville ge andra det hon själv aldrig fick, och som sjuksköterska vidareutbildade hon sig till barnmorska.

Under 22 år fram till pension 2009 hade hon en specialtillsatt tjänst vid Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg, för att stötta föräldrar som förlorat barn.

Alla har en gemensam känsla, direkt efter att det otänkbara hänt.

– "Vi överlever inte. Vi kommer inte ta oss igenom det här". Så säger alla. Men man har inget val. Antingen lägger man sig ner och dör, eller så måste man fortsätta leva, säger Jutta Kjaerbeck.

 

"Man kan dö av brustet hjärta"

 

Att risken för att dö nu konstaterats vara större för föräldrar som förlorat barn, förklarar Jutta Kjaerbeck med att talesättet "att dö av sorg" faktiskt kan slå in.

– Ja, som man säger, "av brustet hjärta". Det är av sorgen. Känslan när man är längst nere i botten och allt är mörkt, och man inte orkar stiga upp utan bara vill dra täcket över sig är oerhört svår. Mår man dåligt, får man sänkt immunförsvar.

Det viktigaste akuta motgiftet är mänsklig värme.

– Många beskriver hur ensamma de blir. Att allt ska vara som vanligt efter begravningen, men det är då sorgeprocessen börjar. Och många vittnar om grannar som plötsligt inte låtsas se dem och går över på andra sidan gatan för att undvika möte.

 

Bra sorgegåva: lagad mat

 

Jutta Kjaerbeck beskriver att det tyvärr inte finns några genvägar ur sorgen. Den måste få värka, och det måste få ta tid. Kroppskontakt kan lindra den mest outhärdliga smärtan.

– Kramas! Folk är för rädda för att komma nära.

Hon förundras också över den svenska kulturen att alla bara skickar blommor. Själv tror hon mer på traditionen hon bär med sig från Färöarna, där hon växte upp.

– Där tog man med sig nybakt bröd eller en lagad gryta till den nydrabbade. Den orkar inte laga mat. Och det är mer personligt.

 

Viktigt träffa andra som vet

 

Sedan 1980-talet är Jutta Kjaerbeck engagerad i föreningen Vi som förlorat barn. Hon ser det som oerhört viktigt att få möta andra som överlevt att förlora sitt barn.

– Visst kan man få hjälp av en psykolog. Men inget hjälper mer än att träffa föräldrar som gått igenom samma sak, som kan vara förebilder. "Har de gått igenom det här så kanske vi kan klara det".

Ju mer liknande sätt barnen avlidit på, desto bättre blir förståelsen mellan föräldrarna, enligt Jutta Kjaerbecks erfarenhet.

– Vid Göteborgsbranden förde jag ihop föräldrar som förlorat sina barn där. Och vid tsunamin hjälpte jag föräldrar som förlorat barn på samma plats i Thailand att träffas. Om man upplevt saken på samma sätt är det ännu lättare att sätta sig in i varandras upplevelser.


Barn och minnen underlättar

 

Själv hade Jutta Kjaerbeck en son, då hon förlorade sin första son. Det blev en livlina. Hon har även sett att syskon hjälper i andra fall.

– Barn gör det lättare. De kommer med så mycket skratt emellan tårarna, och med direkta frågor och tankar om döden. Det är svårare för föräldrar som förlorar sitt första barn. Då har man inte samma "tvång", att man måste fortsätta leva.

Även minnen av det döda barnet hjälper.

– När min son föddes död tog man inga bilder. Jag fick knappt se honom. När jag har jobbat har jag alltid tagit bilder av det döda barnet. Man behöver det, för att förstå.

Sonen som dog vid 10 månader har hon ett foto på, uppsatt i hemmet.

– Jag tittar på honom och tänker: "hur skulle du har varit nu?".

Studien genomfördes av forskare vid University of York i Storbritannien och publicerades den 7 september i tidskriften BMJ Supportive & Palliative Care.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0