Nu har Nico gått in på tredje dygnet med hög feber...i övrigt ingenting. Som lägst har febern legat på 38,2, som högst 40,5. Idag har hon i alla fall vart lite piggare, i förrgår vägrade hon dricka välling, skulle bara dricka vatten, mjölk och äta yoghurt. Idag har hon druckit 2,5 flaska välling...ja, och nästan en hel i natt faktiskt.

Vill inte riktigt va med, mest gnälla och klänga...fast de är inte riktigt rätt det heller tyvärr. Idag har hon i alla fall suttit på golvet en hel del själv och lekt, krupit runt och tagit sig ut i köket...för andra dagen i rad har jag fått lov att laga mat tidigt, inte va fullt upptagen med Nico, hon har suttit med mig och vart relativt lugn...tar de för lång tid är de ju inget bra givetvis.

Nu är ju frågan, är det tänder? Njae...hon får ju alltid feber i samband med tänderna men inte såhär länge. Ser en tand osm kommer när som helst men magen är i balans så jag tror ju inte riktigt på detta.

3 dagars feber? Skulle det absolut kunna vara, det lär jag märka imorrn eftermiddag...börjar febern släppa då så va det ju det.

Influensa? Kanske, kanske inte. N har ju precis haft det och vart hemma 14 dagar nästan...försökt gå tillbaka till jobbet men blivit hemskickad igen. Börjad emed feber, näsan tog ett par dagar innan den satte igång...så ja, de skulle kunna vara det men då borde Nico snart tätna på också.

Jag känner mig mer och mer hängig...haft nåt i kroppen i flera veckor och varannan dag ungefär känner jag att de kommer bryta ut, sen är jag som helt frisk igen...blir inte klok på detta. Nyst i två veckor nu och näsan rinner lite...ikväll had ejag ont i halsen men det släppte med varmt te...

Ja, de kommer absolut att bryta ut, det är jag övertygad om men antingen får jag vakna sjuk imorrn så jag hinner bli firsk tiöö Gbg-träff med andra änglamammor, eller så får det hålla sig inne i ett par veckor till så jag hinner med träffen och SEN kan jag bli sjuk....eller nä...inte då heller för då ska de va kalas och sånt och sen fyler Nico och då blir det mer kalas...jäkla onödigt att bli sjuk...

Sitter här nere och knåpar, grejar på datorn...har precis ätit middag...Nico sover. Så hör jag hur det börjar knastra i babyvakten och så massa prat och skratt, antagligen ligger hon och leker med babyvakten som låg bredvid henne :)

Kan inte låta bli, jag startar kameran och filmar medan jag går upp och givetvis ska ni få se vad jag alltid möts av, även om hon blev lite förvånad över att jag kom med kameran ;)

Ja...ibland kan man inget annat än skratta åt vad man drömmer :O

Inatt har jag snurrat och jag hade sån panik. Vad drömde jag då? Ja, jösses...jag va höggravid, och då menar jag så gravid att det va dags att snittas. Den magen kom över en natt kan man väl säga för Nico va lika gammal och stor som hon är nu :) Jag och N ska in till Östra för inskrivning...men det ser int eut som det anars gör, nähä då, det är ett jättesjukhus med typ 30 våningar :S

Vi ska göra som sist, skriva in oss dan innan snittet...men Nico då? Jo, mamma ska passa henne den här veckan. Det är tidig morron och mamma är fortfarand einte hos oss och vi har bråttom...jag sätter Nico i sängen och åker :O Mamma kommer säkert när som helst...men när vi kört en stund och nästan är framme i Gbg vill jag ju veta om mamma kommit fram än men näe, hon ska väl inte va barnvakt?? Det har vi inte sagt nåt om :O Jag är helt säker på att jag frågat och hon sagt att det va ok men näe. *panik* Ringer till Millan och gapar och grinar, "Du måste åka hem till oss!! Nico sitter ensam i sängen och mamma ska inte passa henne!!" Vi har ju 1,5 timma hem och Millan är iväg med sin pojkvän J. Va fan ska vi göra??

Hopp...in på Östra, upp till typ toppen, allt tar sån jäkla tid...jag måste ju försöka lösa detta, men det är ju imorrn snittet ska va och massa saker ska ju göras innan, kan ju inte skjuta upp det heller för då finns det inga tider kvar och jag kan inte gå längre än jag redan gjort :S

Vi får ok att åka hem snabbt och lösa detta men vi måste skynda oss!

Hem i panik, försöker ringa grannen så han kan gå över och ta Nico...han är hemma och är pappaledig nu...nej, han har ingen lust att ta två små barn ens för ett par timmar :O Den jäveln!! Jag grinar och har panik, N gasar för fullt...Så är vi hemma, Nico är i upplösningstillstånd, Millan och J kommer...hon blir avig mot alla andra men vi måste ju tillbaka och få bebisen :O

Millan ska försöka mata Nico så vi får se hur det går..sen är allt en dimma...vet att det hände en massa konstiga saker här men kan inte komma ihåg nåt alls...

Vi får en tid att komma tillbaka 07,19 dagen därpå, då sa jag på bedömning av nåt slag....Nico har barnvakt nu men tydligen inte mamma för hon är med mig...N parkerar bilen men missar ju bedömningen givetvis.

Bedömningen är åsdan att du ställer dig i kö, tänk er massa höggravida som står i kö och har ont...vågar inte lämna kön för att kissa osv. Man hoppar upp på en brits, ja, kön går ända fram till britsen så alla ser dig. Jag kommer inte ihåg att jag hoppade upp men jag kommer ihåg att det va min tur efter hon som låg där...hennes mage va full i lanugohår och det bådade inte gott sa barnmorskan...detta ser ut att bli en hjärnblödning...

Mamma står bredvid mig och säger "Jaha, då va de inte säkert att ni får åka hem glada med bebis då!" Mamman blir helt förkrossad och liksom bara näe...de verkar ju inte bra dte här. Så säger mamma nåt med att det är tufft att mista ett barn...mamman på britsen frågar om hon mist ett själv men hon säger nej men fortsätter; "men min dotter har gjort det" och pekar på mig...då brister mamman på britsen ut i gråt och jag mest bara; jamen herregud, så illa är det väl inte! Bebisen är ju inte död än!? Jag har bråttom här, jag ska ju hem till Nico...

Hjälp! Vad i hela friden har jag bearbetat inatt?? :D

Nu va det Erland Josephsons tur...88 år gammal, de va väl en bra ålder men ändå...det va ju skådespelarna från "den tiden" som är mina favoriter. Jaja, vi får hoppas han har det bra nu...konstigt att det inte stod större i tidningarna idag...

Japp, ja...jag kanske inte är i jättebehov av örhängen just nu men de va så fina och det blir extra speciellt när en vän gjort dem <3

Hur som helst, jag skulle vilja pusha för hennes nya sida och hennes syblogg :) Isabel är helt otrolig på att sy och syr upp beställningar också...främst barnkläder just nu då hon själv har 2 små flickor hemma <3

Gå in här och kolla; Maija design det är fb sidan, här är bloggen

Gå nu in och hitta nåt fint ni vill ha och sätt Isabel i jobb ;)

Ja, nu har jag gjort ett par stycken halsband till män, en till min man, en till en väninnas man...snart kommer armband att bli klara, och ännu ett halsband

Till tjejer kommer det snart ringar och örhängen :D

In och kolla i bloggen, har laddat upp nya bilder nu ;)  Har döpt smyckena till miniM ;)

Ja, igår va det ju melodifestivalen igen, inte lika illa som förra helgen, tack och lov...vid 19 la jag Nico, hon somnade jättesnabbt, jag ner i köket och städade bort allt från dagen som gått...hade ätit fläskpannkaka med äpplemos, hema gjort...Nico fick smaka, de va visst väldans gott :D Dagen innan fick hon smaka lite glass ;) Nu kommer vi aldrig få ha nåt ifred längre...

Jaha..tillbaka till lördag kväll...köket är rent, jag har medan jag städat, rört ihop chokladpudding och ställt i kylskåpet...klar, ner en stund framför datorn...gör lite mer smycken, är så gott som ikapp nu :D Så börjar melodifestivalen, tror det tar 10 minuter så vaknar Nico, N går upp och försöker få henne att somna om men näe...så fort hon somnat och han rör sig vaknar hon med ett ryck och det är kört...så vi får sällskap framför tv:n :D

Jag sätter Nico i hörnet, med en filt bakom sig, kudde framför sig och en filt runt alltihopa, riktigt boa in henne...vi äter chokladpudding, hon äter kex...sitter och dansar och gäspar, men är glad och lugn...hon får ju vara med ;)

Haha...igår kom Nico verkligen på hur man sätter igång dvd:n och får ut skivorna...så nu är det ett evigt knappande och vi får hela tiden byta över till tv igen eftersom den automatiskt går över till dvd när man startar den :S

Jaha, så låg det en skiva i dvd:n, tänkte inte mer på det, Nico får leka med det mesta, så även just den skivan eftersom den redan va repad och vart på golvet och vart lekt med, den givk trots detta att se på faktiskt men nu hade vi ju nyss sett den så vadå? Nico springer då runt med denna skiva i munnen, gnager och sjunger, klappar och leker...jag grejade på datorn och med att få färdigt några smycken...Nico hittar inte på några hyss, därför ägnar jag henne inte mycket uppmärksamhet.

Så efter en stund blir jag klar, sätter mig längre ut i soffan för att prata och leka med Nico...vad får jag då se?? Nicolina har bläck i hela ansiktet :O Av nån anledning hr fägen på skivan släppt och istället gett Nico en fin mustasch och ett skägg...mer åt det blå hållet...hon är överlycklig och hon blir ju ännu gladare när jag viker mig dubbel av skratt, springer efter kameran och fortsätter skratta hysteriskt. N är i källaren men han måste ju ocså få se detta...springer ut i hallen med Nico på armen, ropar på N att han måste skynda sig upp...gömmer Nico lite snett bakom mig och säger till N att Nico har gjort nåt...så visar jag honom...han skrattar gott han med! :D

Tog ju kort men det blev inte alls bra, jo, korten blev ok men man ser knappt bläcket...det va väldigt mörkt och mycket men det syns int epå korten, det syns att hon har något runt munnen bara...men ni får allt se dem ändå ;)

Usch...varje gån gjag hör reklamen för barncancer fonden blir jag helt full av sorg och tomhet...det är väl just det de vill få oss att känna eller så är det bara vi som mist ett barn som påverkas?

Ni vet den reklamen med 4 stolar men bara 3 barn...nu har de gjort om den så det är 4 tecknade barn men bara 3 blir riktiga abrn och alla 4 hoppar upp på stolarna...då tänker jag på vårt matsalsbord som är bredvid vardagsrummet, ser stolarna och tänker att ja, en är tom...så är dt flera olika kändisar som samtidig sjunger;

"Tänk att få vakna, ur en dröm...allt det jag levt med, är borta och glömt"

Ja, kan jag få vakna?

Den är så fin dessutom så jag går och sjunger dne lilla biten hela tiden...om jag sjunger och hoppas lagom länge kanske jag vaknar...

Nu har det i flera dagar regnat och blåst, snön blev blask och is, sakta men säkert försvann snön mer och mer, så kom solen och åt på isen...nu finns det små, små plättar kvar med snö och isen är knappt existerande...nu har vi haft plusgrader i flera dagar och hoppet om vår börjar infinna sig :D

Tänk om det kunde vara så att det redan nu kunde hålla i sig med plusgrader och sol, det får gärna regna, så länge det inte blir mer snö...nu är jag nöjd ;) Tjatade så länge om att det inte kommit snö men så till slut, nu har jag fått längta efter att den ska försvinna :) Så som det ska vara ;)

Måste ner till Max och tända lju soch inspektera om lökarna rör på sig :P

ja...det är ett evigt irritationsmoment!

När Nico föddes hade hon prematurblöjor, libero va de enda som fanns att köpa, de höll inte tätt och hon blev röd i rumpan...gick över till pampers, jättebra. Så fort ny storlek behövts så har de börjat läcka men vart bra igen bara vi bytt upp en storlek. Men nu...nu har det ett bra tag vart ett jäkla kämpande med dessa blöjor som hittills vart så bra.

Pampers active fit nr 4. har vart bra men nu...länge har de snabbt blivit fuktiga, de är långt ifrån fulla men blir ändå blöta utanpå...sen jag köpte icas up and go har jag nog inte kopplat riktigt men nu...efter en timma är hon redan fuktig på byxorna men blöjan är knappt använd :O Jag hade kunnat förstå som när vi vart iväg och handlat och det tar längre tid mellan bytena men när det går så kort tid som en halvtimma...näe!

Nu har blöjorna vart helt hemska i flera dagar och jag svär och svär...igår läckte de till och med i grenen, alltså, riktiga pölar genom blöjan, inte bara fuktig så nu jävlar ska jag byta sort!

Libero, here I come! När vi va på bvc sist fick vi låna en blöja där, libero och inte fasiken blev hon fuktig av den. Men det är väl så...man får hela tiden byta sort, storlek och modell. Pampers har vart bra länge men nu är de värdelösa. Jävla skit att jag köpt upp ett lager, ska ringa ica sen och se om jag kan lämna tillbaka dem. de som jag öppnat får jag sälja på familjecentralen.

Skit!

Jaja..får hoppas jag får lämna tillbaka ena paketet och att det andra snabbt blir sålt. Kan ju inte byta byxor på ungen 3 eller fler gånger på en enda dag :O

Ja, nu har sverige fått en ny liten prinsessa...vet inte vad jag känner, jag känner att det är roligt för Viktoria och Daniel, men jag är framför allt glad över att allt gått så bra. Att den lilla prinsessan är frisk och att mamman mår bra.

Något jag reagerade över, och som många av mina vänner som också mist barn reagerade över va detta; den första frågan var; "vad blev det" Könet spelade alltså större roll än om barnet va friskt eller ens levde. Man tänker inte ens tanken att något kan gå galet utan antar att allt ska gå bra.

Med detta bakom mig blev jag ändå väldigt glad imorse av att se Daniel hålla presskonferens själv, stå där och stråla av lycka, tårarna är så nära och han vet inte riktigt hur han ska kunna stå still, han vill hoppa av glädje, ett stort leende...så stort att det möts nånstans bak i nacken. Här ser jag en man som är så lycklig han nånsin kan bli, jag kommer så väl ihåg hur dte va att få barn, just känslan att se dem för första gången, höra dem, lukta, känna...

Ja, så fort jag öppnar tidningarna nu ser jag ju ett stort foto på Daniel som med händerna visar hur stor deras dotter är, jag får ett stort leende på mina läppar också, inte för att vi fått en prinsessa, utan för att det är en stolt, nybliven pappa på kortet :D

Tjosan! Nu har jag tagit tag i detta md mina smycken ordentligt och startat en blogg endast för dem. Har lagt ut en del bilder men mycket mer kommer :)

Har fått en massa beställningar, så mycket faktiskt att sakerna tagit slut och jag har köpt in mer men en del av det hann också ta slut :D Nu tror jag det va 17 beställningar så jag skriver noga ner så alla får sina saker i tur och ordning :)

Den nya bloggen heter Änglar finns men mina smycken kommer få heta Mini M. <3

Hoppas att många fler kommer tycka om det jag gör, det är bara att säga till och önska så kanske jag kan fixa det ni eventuellt saknar ;)

Näe, jag tror inte det...jag har föröskt skriva sen i lördags kväll...men då va chocken så ny, så stor och hemsk...söndag morron va dte inte bättre...jag vaknade av att jag drömde en mardröm, Björn Ranelid har gått direkt till finalen i Melodifestivalen...insåg när jag startade datorn att det v aingen dröm...det hade verkligen hänt :O

Igår, måndag gjorde jag ett nytt försök men näe, jag mår illa. Mamma va så rolig för hon har haft exakt samma problem...chocken har inte hunnit släppa så det har inte gått att skriva...nu tvingar jag mig att göra det så jag får släppt det här och gått vidare!

När bidrag nummer 8 ska gå upp på scenen; Björn Ranelid och Sara Li, så går den där moroten och slår sig för bröstet, "Här kommer Tarzan!" upp på scenen och gör vadå? Jag trodde jag skulle sjunka genom jorden...satt med amningskudden i famnen, gömde mig halvt bakom den, halvt bakom mina händer, kunde int elåta bli att ändå se en del men en del av mig dog varje gång han försökte sig på ett danssteg elelr klappade i händerna...öppnade munnen och ut kom nåt hemskt...det enda osm gick an va refrängen då det bara va Sara Li som hördes. Precis i slutet försöker moroten sjunga med...sjunga? Moroten?? Näe...nåt är väldigt fel.

Så kommer den stund jag fruktat lite inför...intervjuerna i greenroom. Jag såg intervjun innan programmet och Moroten kan ju aldrig sluta prata :S

Svt löste däremot detta väldigt smidigt! Stor eloge till dem :D De gjorde helt enkelt osm så att de satte aldrig igång Morotens mick så han hördes inte :P

"Har du vart på semester på solen?" Hahahaha...ja! Eller nej!! Han tog ett bad i bus-kräm!! La en ansiktsmask av rivna morötter...

Så är omröstningen klar...ok...Moroten är bland de 5 som gått vidare...jaha ja...men åker garanterat ut?

Nähä då, direkt till final...inte ok!!

Ok, hur ska nu finalen hanteras?? Jag kan ju inte låta bli att titta men finns det så stora skämskuddar? Fick tips om den röda knappen på kontrollen emn det är ju så definitivt...fick då ett nytt tips, att trycka på en siffra på kontrollen...men näe, viss självplågan måste jag nog utstå ;) Måste ju ha nåt att förfaras över sen och som jag kan spy galla över.

Sitter och läser på twitter och fastnar för några inlägg.

Gardell skriver "När Ranelid rappar om sin säd, är det något som går sönder inom mig. Jag har just slutat vara homosexuell"

Alex Schulman skriver "Ranelid sjunger om kvinnan, men när de ropar 'Melodi nummer 8' så sket han så TOTALT i sin sångpartner. Kusligt, obehagligt, vidrigt"

Mark Levengood skriver flera bra "Fick man inte en känsla att Sara Li, som tillhör det första könet, höll ett visst svalt avstånd till Björn Ranelids andra?"

"Hade en mardröm. Tvättmaskinen var nästan helt laddad med vitt, och sedan kastade jag in Ranelid. Nu är hela garderoben svagt orange."

"Men som sagt, vill inte få Björn att gråta. Skulle bli vita ränder över kinderna."

Det får avsluta detta inlägget...

Ja, jag tror jag skrev om det lite tidigare...att jag har börjat tillverka lite smycken, försöker lära mig att stansa osv. Har gjort några smycken nu och har redan fått en del beställningar :D Mamma har fått ett halsband, Millan ska få ett och lillebror ska få ett...sen har en del av mina vänner beställt, de får köpa till inköpspris :D Jag måste ju få träna och stansningen blir ju inte ybersnygg direkt men alla är vi nybörjare nån gång ;)

Tänkte visa några av smyckena jag gjort, tanken är väl mest att det bara ska gå runt, så jag kan fortsätta pyssla...men smyckena ska inte få ta upp hela bloggen här så jag funderar på att starta en ny blogg bara för bilder på smycken...vet ju inte om jag får tid att sitta så mycket som jag skulle vilja så om det blir uppdateringar, nä, de vet jag inte ;)

När jag fyllde år tog Millan en del bilder på Nico som hon nu redigerat och gjort svart/vita...de blev så himla fina och äntligen, efter mycket om och men har hon mailat mig dem :D

Så nu kommer några riktigt fina bilder på skruttan <3

Ja...N är en stor, jävla fegis! Här går jag och är så romantisk och köper en helt otroligt fin och orginell T-shirt till honom på alla hjärtans dag och den otacksamme vägrar ha den på sig...jag tyckte ju att han kunde ha den på jobbet men ett blankt nej :O Jag sa att jag är inte den som är den heller, jag kan kompromissa, du kan ju ha den när du är i samhället och handlar eller gör andra ärenden men näe.

Jag frågade då alla mina vänner på fb, hur de tyckte om detta, vem höll de med?? Jo, det visade sig att alla som svarade höll med mig, N är en fegis...självklart ska han använda t-shirten!! En av tjejerna sa att hennes sambo minsann hade använt en liknande om han fått en...det är kärlek det!! Här...ja, jag vet inte...jag känner mig dissad :S

Vad tycker ni? Ärligt nu...visst borde N ha den här t-shirten på jobbet?

Ja, vissa är lättroade och nu är hon verkligen i den åldern då hon förstår att såpbubblor är roligt :D På Öppna föskolan och på babycaféet brukar de blåsa bubblor efter sångstunden...fram tills i år har hon inte vart speciellt intresserad, det började så smått strax före jul men nu, jösses...det är nog det bästa på hela den dan :O

Då ska ju jag va snäll och köpa såpbubblor, och det gjorde jag men de funkade dåligt så idag öste jag i diskmedel och jäklar vad med bubblor dte blev :O Nico va helt överförtjust ;) Filmade henne medan jag blåste bubblor, nu kan ni tydligt höra hur hon säger Titta...Kkkkk! :D

Ja usch...frukosten dröjde väl för länge för plötsligt låg ungen i Toms matskål och åt :O

Jag vaknade redan klockan 4 imorse...drömde om en bekant på nätet som idag ska få tillbaka ett bafruktat ägg :D Jag fick en sån bra känsla...samma va i förrgår. Då vaknade jag också hemskt tidigt och låg och funderade på henne....då skulle äggen befruktas och hon väntade samtal på hur många som blev nåt av ;) Av 4 blev 3 befruktade så min känsla stämde då, hoppas den stämmer även idag och att om 2 veckor får hon ett plus på stickan <3 Det känns så i alla fall men jag har ju haft fel om sånt här förr, men det är inte ofta ;)

Så strax före klockan 7 i alla fall, precis när jag började somna om, gissa vem som då vaknar? Jag försökte göra som jag ofta gör på morronen d...jag tar upp Nico i famnen och lägger henne på min ena arm, nära, nära och kramas och pussas, oftast somnar hon om en halvtimma, timma men inte imorse inte ;) Klockan 7 gick vi då upp, då hade Nico sjungit och dansat för mig en stund...blåst mig i magen och hade en förväntansfull blick...ville få mig att skratta så som hon gör när jag blåser i hennes mage :D Så ja, jag skrattar och busar tillbaka och ungen är överlycklig :D Håret va ovanligt tovigt imorse och då är det dags att bada ;P Så jag tappade upp ett bad i Nicos egna balja, lägger i alla hennes färgglada fiskar, gör ett skum åt henne. AV med pyjamasen, av med blöjan och i med ungen :D *lycka* En halvtimmas bad, ett russinbarn komme rupp och torkas och får kläder på sig, kamma håret...ut i köket för att göra frukostvällingen...sätter Nico på golvet och snabbt som bara den är hon i Toms matskål :O Tom satt där och åt och hon klappade honom bara...så jag fortsätter med mitt, plockar in disk i maskinen...så hör jag hur Tom går men det rasslar fortfarande i skålen. Jaha, ungen äter torrfoder :O

Springer och hämtar kameran och måste filma...ett par bitar åkte ner men sen va det nog inte så värst gott ;) Men hela munnen va full, riktiga hamsterkinder...behöver jag tillägga att efter att jag slutat filma ville hon dricka rätt mycket vatten ;)

Jo, de ska ni få veta...en annan har ju plus på aftonbladet dåva och där fanns det en artikel om just detta idag :) Givetvis delar jag med mig, för de är rätt intressant ;)

Därför firar vi kärleken i dag

ja, det blev en ovanligt bra alla hjärtans dag idag :) N är hemma från jobbet, gick hem nån timma tidigare igår för han hade feber och va yr, början på förkylning...idag har det brutit ut på allvar. N bad om att få sova idag men ville bli väckt om han fortfarande sov vid 10. Strax efter 8 ringer N's chef, frågar om N är där...ja, men han sover...jaha, han ska ringa upp när han vaknar. Ok. Vid 9 känner jag att de är nog bäst att väcka N, det kan ju va nåt om varslet.

N fick också den känslan, avvaktade till efter deras frukost med att ringa och sen ringde han. Kommer tillbaka med ett stort leende och säger att de dragit tillbaka varslet, N har jobbet kvar! Nu känns allt lättare och det känns inte lika tungt att sjukskriva mig, vi klarar det ändå och jag kan fokusera på att må bra, inte känna skuld.

Detta är lätt den bästa alla hjärtans dag i mitt liv <3 sa till Lotta förut att det enda som skulle toppa detta hade vart att få barn just på denna dag :)

Åh, va de va skönt! Lördagen blev en helt underbar dag får jag säga...började lite lugnt, N gjorde omelett och bacon, jag tog det lugnt och lekte med Nico, så la jag henne...åkte iväg och skulle få min massage och doktors fiskarna :D Begav mig till Tanumstrand där jag mötte min ena moster och morfar...Tanumstrand har byggt ut hotellet nu i drygt ett halvår...ja...nånstans runt 8-9 månader iaf och i fredags stod det klart och invigdes. På lördagen då va det gratis fika, rundvisning och gratis bad...är ju bad"palats" där förutom hotell och restaurang. Moster och morfar va där för rundvisningen och fikat, badet stod de över ;P

Massagen...åh så underbart...började med att skrubba kroppen...fast jag undrar lite där egentligen...helkroppsmassage anser jag är hela kroppen, men personalen masserade, vader och rygg...fick hårbotten också...de hade ju i alla fall kunnat ta armarna också ;) Va en man/gubbe som masserade och det kanske va därför? Ja, de va bra dte jag fick i alla fall :D

Efter skrubben skrubbades jag ännu mera, med salt, sen tvättades det bort med blöta, varma handdukar. Saltet vägrade släppa, på vissa blir det visst så, så jag fick väl lite extra skrubb vid massagen sen...så när detta va klart la han värmefiltar över mig så jag skulle mjukas upp och bli varm och go...sen blev det massage :D Först "vanlig" massage, sen kom de varma stenarna :O Åh va de va skönt!! Precis när stenen kom när huden brändes det nästan men när den hela tiden förflyttades va det helt underbart. Sen la han kvar några stenar medan jag fick hårbottenmassage :D Sen va det klart...dags att doppa fötterna hos fiskarna..inte varje dag man stoppar fötter i akvarium ;P

Såg lite läskigt ut för fiskarna va väldigt sociala och hängde i ett hörn så när 150 stycken små rackare höll sig tätt tätt ihop såg det inte alltför mysigt ut :O Ner med fötterna och jag som är så kittlig...men nä, det kittlades inte, det kändes som en massa små, små stötar, som en tensapparat på absolut lägsta nivån...de va väldigt skönt och fötterna blev så fina :D För att få verkligt fina fötter måste man göra dte ofta men speciellt runt tårna syntes det direkt...

Sitter nu coh väntar på att N ska komma in med omelett och bacon, sen ska jag göra mig iordning och åka till Tanumstrand för att få min spabehandling :D Äntligen...har gått och räknat ner dagarna och nu äntligen är det dags...minst sagt välbehövligt. Nico kommer va lagom att lägga när jag åker och så ska N städa :O Blir redigt bortskämd idag och det gör minsann inte ont :D Ska se om jag kan fota de där fiskarna som ska äta på mina fötter ;)

Fått frågan så många gånger och nu lägger jag upp kort då ;) Frågan lyder om våra barn är lika varandra :D Svaret är JA!! ;) Visst, det skiljer 10 veckor på dem men jag ser ändå stora likheter mellan Max och Nico, i alla fall precis den första tiden, innan Nico knubbade på sig. Vem dem är lika? Ja, i början va de inte lika nån av oss, de hade N's spetsiga öron och min potatisnäsa :P Båda hade mörk hår, även om hela Max va luden dessutom ;) Nico va också luden i början men inte på samma sätt. Max hade mer lockar, Nico mer rakt hår men även där anades några lockar.

Jag har två kort där de är mer lika än nån annanstans, och det beror nog på att de ligger på ungefär samma sätt :D Andra ser nog inte likheter så som vi gör men när vi skickade ut bilder på Nico så utbrast alla att de va så lika. Fast de hade ju träffat Max eller sätt många kort, och familjen ser alltid drag på ett annat sätt än utomstående :)

Har hamnat i en dip igen, tror hela förra året verkligen kom ikapp mig nu, känner inte att jag fått vart hemma med Nico som jag skulle vart, jag har bara vart sjuk och vart på täta kontroller och vart rädd. Försökt att leva upp till samhällets syn på sorg och låtsas vara glad. Nu är det snart Max 2 års dag och nu ska man inte va ledsen, jo, man kanske kan få va lite ledsen en liten stund ibland men inte så som jag är nu. Jag tror att jag hade mått bättre eller klarat dessa dipper bättre om jag inte hade den synen att samhället ställer krav.

Istället för att sjukskriva mig har jag tagit mina fp dagar och hoppats på att må bättre, vart för rädd för att riskera vår ekonomi värre än vad som redan är...det är skitsam nu för nu har vi nått botten och jag har bett om hjälp...mamma ska hjälpa oss med detta nu. Jag har fått inse att jag är inte redo för nåt än, har fått tid till min läkare för en sjukskrivning men det är först om en månad. Det kommer bli svårt men vad ska jag göra? Gå tillbaka till jobbet och kanske orka en månad eller tv...så kommer sommaren med all stress och massa vikarier och så är det kört igen :S Jag vet hur dte blir...min depression blir alltid mycket värre vid den här tiden på året, det är inte bara allt som hänt oss...det är den tiden nu, när solen tittar fram igen och jag känner att nu ska jag orka att göra så mycket men så finns inte orken, dagarna blir längre och jag ska göra så mycket, men då måste man må bra och så låtsas jag att jag mår bra. Nu bröt det ut tidigare än vanligt men de va kanske bra? I vanliga fall kan jag hålla ut till en sådär april/maj. Nu ska N antagligen gå hem om två veckor, vi vet inte när han får jobba igen...vi mår dåligt båda två, pengarna räcker inte till. Jag vill ha barn medan jag vet att min kropp orkar det för jag vet att för varje år osm går orkar jag lite mindre. N vill vänta...jag kan bara inte för mitt liv förstå varför han vill vänta??? Han sa såhär "varför skaffa alla barn på en gång nu,  vad ska vi göra sen då?" Ja...sen orkar jag inte mer...jag vill inte känna att jag om ett år eller två inte kommer klara av en graviditet till, N vill ha fler barn men jag inte kan...att jag om vi ändå skaffar ett barn då inte hämtar mig så bra osm jag gjort nu.

Propparna gjorde ju att det hela dröjde, men nu har jag vart ute och gått mycket, fogarna är bättre i perioder men det räknar jag med att det kommer ta lång tid innan de är helt läkta. Jag räknar också med att det kommer bli en tuff graviditet men just därför "måste" jag passa på nu...vem vet om det ens går snabbt att bli gravid? Bara för att det gått snabbt och lätt de andra gångerna betyder inte det att man har samma tur nu.

Varför kan han inte förstå detta? Om han bara fick låna min kropp för en dag så skulle han förstå varför jag resonerar som jag gör. Om han i 15 års tid bara blivit sämre och sämre för varje år som gått...ja, de senaste åren har det verkligen gått utför...det är ju inget bra att ha ett så tungt jobb, nu har jag inte jobbat på 2 år och jag känner mig bättre i kroppen bara av det, samtidigt som då graviditeterna gjort sitt. Har tagit en paus med smärtlindringen, mådde så jäkla illa hela dagarna, de va nog all stress och oro för de slutade inte med att jag la av Tramadolen heller...men de är skönt att veta att jag kan sluta utan problem...de är ju en väldigt beroendeframkallande medicin som ofta är svår att sluta med för att man får abstinens, men inte jag, tack och lov! Det bästa av allt är att jag har en såpass bra period att jag har inte speciellt mycket mer ont än med medicinen. På grund av illamåendet tog jag ett gravtest...jag va så rädd att det skulle visa positivt, herregud, hur berättar man det för N, vi har ju skyddat oss :O När testet visar negativt blir jag superledsen för det istället, hur är man funtad egentligen?? Därav blir det ännu mer intensivt tänkande på fler barn...

Det räckte inte med allt detta, jag började få hemska mardrömmar. Till sist kände jag att nä, jag måste se filmerna på Max, höra honom igen och se honom röra sig...så jag satte mig och kollade igenom nästan alla. Åh va ont det gjorde! Men det va ingen dröm, det är helt sant, vi har haft Max och sen lämnade han oss. Blev mardrömmarna bättre? Nä, de fortsatte i samma takt och minst lika hemksa...Max är begravd långt ifrån mig, jag kan inte ta mig dit och när jag väl är där är det igenvuxen, han har ingen sten och alla ligger så tätt att när jag försöker plantera blommor så planterar jag på andras gravar som även de är igenvuxna...

Trots detta är jag otroligt stolt över mig själv för att jag såg de flesta filmerna, fick höra Max gråta och åter se hans ögon...men nu kommer det nog dröja ytterligare nästan 2 år innan jag ser på dem igen. Det gör för ont. Men en dag ska jag klara att se dem så jag kan sitta med Nico och visa henne hennes storebror, inte bara på bild.

Inte nog med detta...min gamla bästa väns mamma skrev till en gemensam vän på fb, så blev jag påmind om alla mina nära, underbara vänner som jag mist. Som jag miste innan jag ens träffat N, försökte ses nån gång efter att vi blev ihop men då hade det gått för lång tid...

Jag hade en vän från ettan...vi höll ihop till sista året på gymnasiet, sen blev det som det blev...kan säga som såhär, för det är egentligen inte värt att nämnas men personen jag va tillsammans med då såg till sakta men säkert att vän efter vän försvann, bröt nästan helt med mamma till och med :O Fick inte sminka mig, om jag jobbade fick han eller hans mamma lämna och hämta mig, ringde en gång i kvarten för att se var jag var. Tack och lov tog det slut!! Men då va skadan redan skedd...jag försökte ta mig tillbaka till livet, umgås med mina gamla vänner, men jag förstår dem. Att bli nobbade om och om igen...när vi träffades va jag så "skadad" jag vågade inte va bland folk, när telefonen ringde hoppade jag högt...försökte va ute och festa men nä...att en person kan förstöra så mycket.

Det blev så att vi växte ifrån varandra, några pluggade vidare och de flesta flyttade, vet att nån bor i luleå, nån i stockholm...nån i västervik...flera som jag inte har koll på alls. Satt och letade upp deras fb, funderade på att ta kontakt men kom fram till att jag är en helt annan människa än när jag gick i skolan. De är vana vid en otroligt glad Jenny, väldigt driven och som gärna hittade på saker...nu är jag helst hemma, njuter av att ha familj och att få va mamma, Jag har inget begär av att gå ut och dansa, det kanske kommer igen, det går i perioder antar jag. Vad ska vi då göra om vi ses? Jag vet inte...de kan ju inte bara åka hit heller, att prata på nätet...nej, jag avstod från att ansöka, om de hittar mig så vet jag inte vad jag ska göra. De gör så ont att se dem för de påminner mig om ett helt annat liv.

Jag kan inte kräva av dem, som jag kanske på ett sätt kunde göra förr, att de ska lyssna på mina problem och alltid finnas där. Det är snart 10 år sen vi umgicks som vi gjorde...men de va de enda ärliga vänner jag verkligen haft, just för att jag kände de allra flesta på ett sätt som man sällan lär känna folk numera. Jag har haft tur, jag har fått några riktigt fina vänner nu med, som jag känner att jag kan prata om allt med...men det är skillnad på dem som vart med om allt tillsammans med mig...som mamma...ingen kan komma närmre än hon för hon r den enda som växt upp med mig, som delat allt med mig...ingen annan kan förstå bara genom ett ögonkast.

N är den som står mig närmast annars men han kan inte förstå allt han heller, dels har vi inte växt upp tillsammans, tack och lov för det kanske ;) dels är han man...vissa saker är jag rädd att han ska ta på fel sätt men när jag väl pratar om det ändå reagerar han inte alltid som jag trott...det är så svårt det där, för man kan aldrig veta hur andra ska reagera. Jag tror att han ska bli arg kanske men så blir det inte så...så dumt att stressa upp sig i onödan...men det gör jag ofta tyvärr. Målar upp allt som kan hända så jag är beredd och tror det värsta. Hör väl till sjukdomen men svårt att leva med...

Kommer jag nånsin va riktigt glad igen? Eller kommer depressionen alltid flåsa mig i nacken?? Ja, att det är svårt nu är ju inte så konstigt...några år med rejäl motvind gör ingen glad tänker jag. Jag känner i alla fall som så att nej, jag går inte tillbaka till jobbet exakt nu, för då komme rjag hamna under botten och kommer antagligen inte orka nåt alls...nu känner jag att det nog är dags att gå och prata igen och få hjälp, en tilläggs medicin igen kanske, det brukar jag få när det är som värst...fast att det är riktigt lågt nu beror ju på att jag tagit detta beslut och bett om hjälp, samtidigt känns det ju lite lättare att nu faktiskt ha bett om hjälp igen. Men visst känns det som ett nederlag att från att ha vart glad över jobbet och se fram emot det ramla i backen hårt. Tvärvändning alltså...men så är det tyvärr...jag blir nog alltid lite överambitiös och glad precis innan jag faller? Kanske för att hålla upp en fasad så som jag är van vid även om det nu är lättare att be om hjälp och visa sig svag.

Så...nu väntar mycket jobb och antagligen mer bråk med försäkringskassan, men jag ser ingen annan utväg heller i nuläget. Det får bli som det blir just nu, för jag kan inte göra nåt jag inte har kraft och energi till.

Jaha ja...Angelica utmanar mig och jag får väl anta utmaningen då ;) Min första utmaning, ska bli lite kul :D



Vad gjorde du för tio år sedan?

För tio år sen; året va 2002, ag va 18 år, gick i andra ring på barn- och fritid och hade ingen aning om vad jag ville göra efter studenten, tänkte inte så mycket på det heller utan försökte leva här och nu. Umgicks mycket med mina vänner och passade på att gå på krogen, nu när man väl fick komma in :D


Vad gjorde du för ett år sedan?

För ett år sen; 2011...jag har precis fyllt 27. Jag är väldigt gravid med Max lillasyster Nicolina. Jag går och väntar på att få komma ner till Östra för att få en snittid. Är hemskt rädd och nojig. Vågar inte tro på att vi ska få med oss ett barn hem den här gången heller.



Fem snacks du gillar?

Ostbågar, choklad, lökringar, chips, polly.


Fem sånger du kan hela texten till?

Jag kan faktiskt hela texterna till alldeles för många låtar...sätt igång radion och jag kan sjunga med i de flesta sånger ;) Om det alltid blir rätt? Nä... Om det alltid låter så fint? Absolut inte!! Men jag sjunger ändå högt och vart jag än är...kan inte hålla det bara till duschen eller bilen...spelar de musik i affären kan jag komma på mig själv att jag vrålar med :P

Ska jag ändå nämna 5 låtar så får de kanske bli; "Logical song" med Supertramp, "Everyting I do, I do it for you" med Bryan Adams, "Det gåtfulla folket" med Olle Adolphsson, "Cecilia Lind" med Cornelis Vreeswijk, "I'm not in love" med 10cc.


Fem saker du skulle vilja göra om du var mång miljonär?

Hmm...bara 5 saker?? Betala av alla mina skulder, göra min familj skuldfri, bygga ett hus precis som jag vill ha det och på exakt det stället jag vill, renovera mammas hus...resa ;)


Fem dåliga vanor?

Va? Jag som är perfekt har väl inga dåliga ovanor?? Tihi ;) Ja, de skulle väl vara att jag är så nedrans trött jämt. Jag tror alltid att dygnet har fler timmar än vad de egentligen har, tror jag ska hinna så mycket och plötsligt är det kväll. Jag bryr mig för mycket om vad andra tycker och tänker. Har svårt att säga nej. Glömmer för ofta bort mig själv och sätter alla andra före.


Fem saker du gillar att göra?

Bara 5 här med?? Va fasiken...jaja...
Jag gillar att leka med Nicolina, mysa med N, fika med familjen, blogga, va med mina vänner, även om det innebär mycket tid framför datorn ;)


Fem saker du aldrig skulle köpa eller klä dig i?

Oj, de kan bli svårt...jag har nog alltid nåt varje år som jag ALDRIG ska använda men som jag sen ändå köper ;P

Jag skulle aldrig i livet ta på mig en trikådräkt, som avslöjar ALLT. I dagsläget skulle jag aldrig ta på mig en minikjol ;) Jag skulle aldrig i livet få för mig att sätta på mig nåt i päls! Allt i leopardmönster går bort omedelbart.

Hmm...en till...jag skulle aldrig ta på mig en superman dräkt ;)


Fem favorit leksaker?

Min dator, bilen, mobilen, Ipaden och kameran...den här va lätt ;)


Fem personer som jag vill utmana:

Hehe...nu jäklar!!

Mimmi, Ida, Frida, Millan och Lotta ;)

Otekniska jag har haft en dröm ända sen Max gick bort och jag trädde in i detta nya liv. Jag fick se så många minnesfilmer som föräldrar gjort till sina små änglar och jag ville så gärna ha en jag med...men, jag kunde inte, jag visste inte hur jag skulle göra...la det på is helt enkelt. Nån dag kanske nån kan hjälpa mig?

Den dagen har kommit! Jag har lärt känna en så fin änglamamma, hon erbjöd sig att göra en film till mig. Jag fastnade så för filmen hon gjorde till sin dotter Lilly, den har jag ju visat här på bloggen ;)

Mimmi har knåpat ett litet tag nu och fått med alla bilder, all text och musiken jag ville ha i bakgrunden. Så kom dagen...idag blev den klar, men visst skulle det tjorva en aning först ;) Mimmi skulle skicka filmen på mailen så jag kunde ladda upp den på youtube själv om jag ville, men nähä, de gick inte att se filmen...mitt program va för nytt sa den...Mimmi skulle då försöka ladda upp den på youtube själv men nähä då...till sist kommer virriga Mimmi på att hon försöker ladda upp i fel format :P

Så kommer den...på fb's chatt ligger plötsligt länken...oj, va nervös jag blev...N hade precis kommit hem så han ville också se :) Laddar upp ifall tårarna kommer spruta hejdlöst.

En sån fin film Mimmi hade gjort! Jag blev så glad och satt med ett stort leende hela tiden, Max har ju bara gjort oss glada och lyckliga. Att se bilderna, och att få höra min och Max sång i bakgrunden...att se den lilla kistan igen...visst gör det ont i hjärtat, men jag va så glad över att äntligen få ha min film att tårarna inte infann sig. Nico satt i N's knä och klappade händerna och hoppade <3

Lägger ut filmen här så ni allihop får se honom, en hel del kort är sådana som jag aldrig delat med mig av, förutom till familjen eller mycket nära vänner.

Igår kväll när Nico va rejält övertrött busade jag med henne och gömde mig och hoppade fram...givetvis filmade jag henne ;)

Eller kalas...ja, middag och sen ananaspaj till efterrätt...jag tackar allra ödmjukast för alla presenter jag fick!! *inga alls* ;P Millan och mamma hade planerat massage de ckså men N hann före, utan att veta om deras planer...så nu va de ju tvungna att hitta på nåt annat och det hade de väl gjort nu men de va inte helt klart...

N åkte och hämtade lillebror i stanoch åkte hit, när Millan och mamma skulle komma hit ick N hämta dem också, fläkten på Millans bil hade gett sig dan innan.

Det blev en jättebra dag, Nico va lite blyg för lillebror först men de släppte nästan helt, sen satt hon ochc flirtade med alla, gjorde roliga miner och ljud. Tacos stod på menyn och de va riktigt längesen vi åt det, hade ju gått och planerat detta i en vecka så har vart sugen lika länge...mina syskon är ju vegetariarner så när de ska äta här får det bli nåt som jag kan göra med qourn, eller nåt färdigt vegetariskt, de är ju dessutom lite kräsna ;)

Så fick maten sjunka så pajen skulle få plats.

Nico lekte med mormor och moster, sen blev det paj och Nico somnade i min famn en stund. Sen lekte hon en stund ch sen hamnade hon bredvid sin morbror ;)

Här kommer ett par bilder på min lillebror och Nico, och givetvis ska ni få se min goda ananaspaj ;)

I förrgår fick jag se på en köp- och sälj sida på fb att en tjej i samhället bredvid vårt sålde ut en hel del barnsaker. Jag såg genast några saker jag ville ha; en lära-gå-bil, en sänghimmel med Nalle Puh och så en leksaks dammsugare. Igår kväll åkte N dit och hämtade allt och betalade, Nico hade ju somnat när han kom hem men imorse stod det saker till henne och väntade ;) Nu ska hon ju inte få dammsugaren eller sänghimlen förrän hon fyller år, men lära-gå-bilen fick hon imorse :D Vilken glad unge vi fick! Hon satt upp med en gång, sparkade sig fram, har inte kommit på detta med att styra än men hasar sig åt sidorna. Skrattar och ramlar av, upp igen...har inte slagit sig något men skrikit till av rädsla, satt upp henne direkt och svisch har hon försvunnit iväg i full fart :D

Självklart har jag filmat henne och tagit kort ;)

En vän till mig har vart med om en nära döden upplevelse...kom att tänka på det efter att det på "Efter tio" med Malou denna veckan har handlat just om döden.

När min väninna skrev vad hon upplevde blev jag så fylld med glädje och värme och tårarna kom i full fart, jag kunde äntligen få veta att Max hade det fins när han somnade in och att han är på ett fint ställe. Jag vill att alla andra som mist nån nära ska få läsa vad min väninna skrev så jag har bett om lov att få använda hennes text.

"Jag berättar mer än gärna för det var en omskakande, underbar och rörande upplevelse.
Jag är nu mera övertygad om att det finns ett liv efter döden, om det finns en gud det vet jag inte alls, jag har inte blivit religiös, men jag har fått en annan syn på livet efter döden.

Jag hör och ser inte uppifrån utan från där jag ligger hur personalen springer runt och skriker att det är stopp och att akutvagnen måste in, därefter såg jag allt det som alla sagt....Jag såg eller jag gick i en ljus, ljus tunnel där jag lååååångt, långt borta såg ett slut, det var som att gå på ett rullband på något sätt och jag gick och tittade runt omkring i den ljusa tunneln och en mjuk go snäll röst som säger åt mig att jag inte är redo att få komma fram än, att jag ska vända mig om och gå tillbaka och att jag inte behöver vara rädd det är inget som är farligt.
Den rösten jag hörde var så god och så underbart snäll och jag vet att jag kände mig så trygg av rösten att vända mig om och gå tillbaka det var inget farligt alls, inget farligt skulle hända mig. Jag kände ingen smärta alls trots att jag hade så ont när jag rullades in för operation.

Under den tiden jag befann mig i tunneln så var jag så lugn, rofylld, har aldrig aldrig känt mig så avslappnad och så trygg och så fruktansvärt glad, det var så skönt och jag hade inga problem alls att gå mot tunnelns slut för jag visste att det skulle bli än bättre där, så kändes det men det var heller inget svårt att vända om, ingenting alls var farligt eller svårt.

Jag kan inte säga hur länge allt varade men i min "värld" så varade det ett tag iallafall, kan inte i minuter säga hur länge det varade men när jag sakta vaknade upp hade jag fortfarande ögonen stängda men jag kunde ändå se min mamma, fast mina ögon var stängda, sitta med ansiktet i sina händerna och min pappa står bakom henne med händerna på hennes axlar och jag ville visa dom att jag var vaken men kunde inte öppna ögonen så jag kramade min hand lite och det såg pappa och då tog min mamma handen och jag kramade den och då så kunde jag öppna ögonen.

Jag har funderat mycket, mycket över händelsen och det är lite stigmatiserat att prata om det för det är inte så många som tror och det gjorde inte jag heller innan denna händelse den skakade om mig rejällt kan jag säga.
Jag är övertygad om att det finns en underbar värld efter döden där det inte finns sjukdomar där det råder lugn och harmoni där man får träffa alla nära och kära åter igen.

Jag är övertygad om att dina nära och kära är på en helt underbar plats nu även fast vi som är kvar sörjer så vet jag att det finns en andra sida"

Jag hoppas, att min väninnas text kan skänka er tröst, och kanske ge er några svar...jag själv undrade länge hur Max kände det eftersom han hade det så svårt den sista stunden...jag mådde dåligt av att tänka på att han kanske hade ont eller hade ångest...men när jag fick läsa detta släppte det direkt. Oavsett hur Max kropp reagerade hade han det bra, han va trygg och mådde bra när han vandrade vidare. Jag är också övertygad om att när det blir vår tur så kommer vi att ses igen.

Jag vill se det lite osm i Astrid Lindgrens saga Bröderna Lejonhjärta, där de båda hamnar i Nangijala...när Jonatan går först fast Skorpan va den som skulle dö...hur Skorpan är på jorden i evigheter medan tiden knappt gått för Jonatan...så hoppas jag det är för Max och de andra änglarna också...att vår livstid bara känns som nån dag för dem. <3

Inatt sov Nico hela natten utan att äta..är ju mest bara larvigt om de skulle bli till en vana när hon inte ätit på natten sen hon va 5 veckor, och fram tills dess väckte jag henne för att äta för att hon va så liten så egentligen har hon aldrig velat äta på natten. Vaknade vi 8 imorse, utvilad och med en glad liten tjej vid min sida. Sprang väl upp för N hade tänt i pannan och de va ett tag sen och innan glöden också försvunnit måste jag hinna ner och lägga i lite mer ved.

Usch...16 grader hade vi imorse och av nån konstig anledning ville det inte bli varmt heller...jag höjde värmen och elementen va gloheta men inte hjälpte väl det...blev som mest 18 grader och när de sen ökade en aning va det tack vare solen...såhär på eftermiddan är de nästan 20 grader inne men de är ju inte meningen att de ska ta hela dan att värma upp huset? Ja, vi va varma båda två ändå eftersom vi höll igång. Slappardag...hmm...njae, till en viss del.

Vi har lekt, eldat...Nico har skrämt mig...ja, redigt också, unge!

Va i källaren och kastade i ett par vedklabbar, Nico sitter uppe i hallen, just i det rummet tat det lång tid för henne att hitta på nåt i, hon har hittills alltid suttit helt stilla och väntat på mig, tror jag leker tittut ;) Jaha...veden är i pannan, jag stänger luckan, tar en koll på termostaten för att s eom de är nåt fel på den men nä, de va rätt...då plötsligt hör jag världens skrik. 10 sekunder uppför en brant och smal trappa, kan inte springa för snabbt för då bryter jag armar och ben...på den här tiden hinner jag tänka mycket. Har hon lyckats ta sig uppför trappan och ramlat? Nä, jag hörd eingen smäll...har hon ramlat och slagit sig, har hon klämt fingrarna i en låda?? Öppnar dörren och kastar mig ut i hallen...där sitter en överförtjust unge och är sååå lycklig...Tom har kommit fram till henne och vill gosa...UNGE!! Lär dig skrika på olika sätt så jag hör när det är allvar och när det är av lycka!!

Jaha...så ska dagen fortsätta...min tanke va ju att Nico skulle somna men de tänkte inte hon nä...jag går upp med henne, jag lägger mig och låtsas sover, kisar så jag ser om hon är på väg ur sängen eller hittar på nåt annat...hon sätter sig upp, tittar lite...pratar, gör miner, leker...sjunger en stund...lägger sig med näsan mot min och pussas, får massa pussar och jag tror att oj, nu vill hon mysa och så somnar hon...FEL!! I nästa sekund känner jag hur jäkla ont jag får på min näsa...fast i min näsa sitter Nico :O Jäklar vilket bett hon fick och hårt också...så där slutade den nattningen...Jag hoppade upp, Nico lycklig över reaktionen och klappar händerna...

Ner då...vika in tvätt, starta en ny maskin, småplocka lite...att vi har så mycket kläder?? Tycker aldrig de finns kläder men när de ska vikas in och det inte vart skött på ett litet tag ja då svämmar det verkligen över. Nico ville inte riktigt att jag vände bort min uppmärksamhet så allt tog ju lite längre tid än annars.

Ok, röjt lite i alla fall, in i vardagsrummet och leka ens tund, sitta vid datorn...svårt att sitta längre stunder åt gången så man får pratat färdigt eller skriva färdigt ett inlägg (detta är skrivet på alltför länge) Till sist tycker Nico också att hon är för trött så hon går med på att sova en stund, för kort stund men är acksam ändå. Den timman hon sov passade jag på att prata i telefon med mamma och titta runt på smyckesbloggar och andra smyckesidor, så vaknar huliganen, maskinen är klar och vi hänger tvätten...då kommer N hem...dags att få nåt i magen igen så jag tar ett par mackor och Nico får en egen...leverpastej, mums! Delade polarskivan i 4 delar, lagom att hålla själv. Nico är verkligen jätteduktig nu på att äta själv...ja inte vanlig mat kanske men sånt som är fastare som mackor och frukt ;) Inget hamnade på golvet, inget i sitsen och ytterst lite i haklappen. När hon va klar visade hon att de va slut genom att hålla upp handflatorna mot taket och ropade KKK. Så berämde jag och så gick jag och hämtade ett smörgåsrån...när jag kom tillbaka ville hon inte ha rånet...istället böjer hon sig över sitt bord och slickar upp all leverpastej som hade hamnat där :P Gullungen!

Nu vägrar hon sova igen, sitter och gnäller och slutar inte vad jag än gör...jo, om jag bär henne men hur länge orkar jag det då? N är iväg och tränar och bastar, sen ska han köpa sig nåt gott till ikväll men jag ska då inte ha nåt...vågen pekade nästen ett helt kg ner imorse :D

Kanske hyr N nån film...kan ju hoppas på att Nico somnar så vi får lite vuxentid och så jag inte tvingas lägga mig klockan 19 ;) Ok för tat jag är trött va, och att jag somnar...men ska jag behöva lägga mig så tidigt för resten av Nicos barnaår?? Hur ska det då gå att jobba kvällar, va iväg på kalas m.m. nä...hon får försöka gå tillbaka till det som va, att somna själv och kanske till och med i sin egna säng igen. Ska inte hoppas för mycket...nu har det ju vart si och så med ösmnen igen men inatt sov hon ju i alla fall hela natten och åt inget, bara för det behöver det ju inte fortsätta så så jag tar i trä nu! ;)

Ja...nu ska jag väl underhålla min griniga dotter en stund, kanske se om hon kan somna nu...känns som att hon kan va vaken en timma till så hon kan sova för natten istllet men hur ska jag klara hålla henne på gott humör så länge? Ja...det återstå att se :D

Fick den bästa födelsedagspresenten hittills...N har köpt en spabehandling till mig :D

Nästa lördag, klockan 13 ska jag till hotellet, möts upp i receptionen och sen ska här lyxas till ;P Jag va dessutom så fräck så jag frågade när jag satte tiden om jag inte kunde få fiskbehandlingen på köpet eftersom jag ändå fyllde år ;) De fick jag!! Så innan jag får massage ska jag stoppa ner fötterna i en balja med fiskar som ska äta på mina fötter :O Fy fan va häftigt!!

Efter att fiskarna ätit sig mätta på mina äckliga fötter sk ajag få en Lavendel Dream, det betyder alltså att jag ska få detta i 90 minuter;

Mineral och lavendel skrubb, helkroppsmassage med lavendelolja, massage med varma stenar, hårbottenmassage.

"Slappna av och dröm dig bort till lavendelfält under den provencalska solen. Andas in doften av den vilda lavendeln och njut av den lugnande och balanserade kraften i den här upplyftande och föryngrande upplevelsen (tydligen börjar jag bli gammal??!!) Behandlingen börjar med mineraler kombinerade med lavendel i en stärkande helkroppskrubb. Finn sedan näring och avkoppling i en varm helkroppsinpackning. Efter det masseras kroppen med lavendel body spray och varma stenar som renar din kropp och skapar balans mellan dina sinnen. Hårboten samt fotmassage ingår liksom ett lavendelkit att ta med hem"

och inte nog med detta, jag fick ju även detta i paketet;

Fishspa;

"Vi erbjuder den senaste trenden inom spa; Doktor fiskar: 150 stycken fiskar, 2-7 cm långa. Kom och prova detta kittlande, roliga sätt att få fina mjuka fötter! Ta gärna med nära och kära för att skratta tillsammans. Vi kan behandla 2 personer samtidigt. Doktorsfiskarna saknar tänder men 'nibblar' bort döda hudceller. I fiskarnas mun finns en enzym som är läkande vid psoriasis, eksem, fotsvamp och dylikt. I början är det en kittlande känsla som snabbt övergår till en vkopplande och härlig känsla, som micromassage."

Ojoj...jag kommer komma hem som ett stort degpaket fö ratt dan därpå va som en helt ny människa...de roliga va att jag för bara ett litet tag sen önskade mig en spabehandling på fb...att alla skulle samla till jag fyller 30...hihi...N vet vad jag behöver <3

Aldrig har jag heller fått så många grattishälsningar som jag fått idag, kul med fb på det viset ;) Loggar in och hela loggen är fylld med hälsningar, det värmer verkligen, även om få kommer ihåg det eller hade vetat om inte fb påminde ;P Igår hade vår lille Max namnsdag också...en person kom ihåg det och grattad <3 Tack P för hälsningen ;)

Idag blir dte inget firande, det blir den vanliga veckohandlingen...men på lördag är tanken att samla ihop familjen och äta tacos...tårta vette 17 men semla eller nåt hembakat...har lite beslutsångest där faktiskt. Lillebror är inte så förtjust i tårta heller och jag vet att om dte blir tårta över äter jag i flera dagar :O Kan ju inte kasta, de är slöseri ;)

Ja, jag har en ganska stor snorbuse idag, klädd i finkläder och två tofsar :D Fick tagit några kort också...tänk att Nico fått så mycket hår :O Jag som vid dopet tyckte att Wow, va mycket hår hon har! Öh...näe...när jag ser på korten från dopet funderar jag hur jag tänkte egentligen? Jämfört med nu va hon ju skallig då ;)

Ja...jag fick äntligen städat och möblerat om på övervåningen, jag flyttade på ett par byråer...Nicos stod i hennes rum som numera är N's rum (ja, han snarkar ju så han har eget rum ja) I vårt sovrum sstod en liten vit byrå där vi har sockar och underkläder...har läng funderat på att byta plats på dem, hade dessutom passat bättre då vårt sovrum är större och den stora byrån tar inte upp lika mycket plats som i N's lilla rum...så, trots onda leder och stel rygg så ger jag mig in i detta och det gick bra, släpade dem och golvet klarade sig, kom över tröskeln och det enda som gick sönder va en nagel.

Lovade ju för ett tag sen att fot spökena jag satte upp på fönstret i vårt rum, de självlysande som inte alls lyser...kanske sen när de är ljusare ute på dagarna och vi har en bättre lampa i rummet men jag har då inte sett att de lyser i alla fall. Men de är fina ändå och Nico älskar dem. KKKKK! KKKKK!! (titta, titta!) Ska pilla på dem och hoppar av förtjusning, det är huvudsaken, att mitt lilla troll är lycklig <3

Ja...jag tänker då på Håkan bråkan i Suneböckerna...han anser att allt gott måste va gott tillsammans, och det låter väl logiskt...men bara för att man tycker om korv och tårta är det ju inte nödvändigtvis gott tillsammans ;)

Så i förrgår ska vi äta kött och pommes...jag ska ha bearnaissås och N ska ha gräddsås...så blir han farligt sugen på jordgubbssylt...och vad gör karln?? Jo han lägger jordgubbssylt på maten :O

Bildbevis har kjag cokså, jag hittar inte på!!

Oj...jag är visst en MYCKET stygg mamma :O

Jag skulle se om Nico kunde peka ut mormor som hon gjorde igår...(då satt hon på golvet och jag frågade var mormor va och hon pekade på fotot från dopet och sa KKK) kanske bara va en engångsgrej...så vad gör jag? Jo jag säger; "Var är mormor, Nicolina, ja var är mormor?" Snabbt som bara den vänder sig Nico mot köket och letar, klappar händerna och skrattar...för att mycket snart inse att mormor inte är här, vänder sig mot mig med en väldigt anklagande blick...man skojar INTE om så allvarliga saker mamma!! Sen tittar hon på fotot och väser KKKKKK! och pekar. Ja, där va hon ja! Tittar sen på mig med blicken som säger mer än tusen ord "Det där gör du inte om mamma!!"

Jahopp...inte trodde väl jag att Nico skulle bli så till sig? Kunde inte låta bli att göra det en gång till sen heller men då gjorde hon inget av det hon gjort tidigare...hon letade efter mormor under mattan, de ni ;)

Ja pillig och pysslig som jag är har jag i många år velat göra smycken men inte fått tummen ur, de är hemskt dyrt att börja men har nu samlat på mig massa saker genom åren och dessutom nu fyndat en hel del. Har precis beställt hem en hel del saker som bör komma denna veckan och en del i början av nästa, sen ska jag lära mig att stansa så jag kan skriva på smyckena, göra mönster och figurer, köpa på mig ännu lite mer...kanske starta ännu en blogg där jag kan lägga ut bilder på de färdiga smyckena...tanken är väl som den att för att få igång allt måste jag börja sälja lite för att kunna köpa in mer och få fart på det hela. Drömmen had eju vart att få detta att verkligen funka så jag kan få det att iaf gå runt utan att ligga ute med en massa pengar.

Min första tanken va då denna; alla mina vänner som mist sina barn ska få köpa smycken till ett väldigt reducerat pris, hjälpa mig att sprida ordet och visa upp smyckena för folk :D De smycken de beställer och som jag stansar och grejar med, fotar jag och kan lägga ut som exempel. Jag vill ju lägga all kraft och energi på änglasmycken nu i början, men vill ju göra allt möjligt sen :D Men de va ju det där med att samla på sig saker först, att sprida ryktet och få folk att hitta mig. Kommer aldrig kunna försörja mig på det, det inser jag ju...men att bara få pyssla med det jag älskar och alltid velat lära mig :D åh, låg och funderade så mycket igår, på allt jag beställt och allt jag vill beställa, de jag vill lära mig och allt jag måste träna på...får börja med halsband men nåt armband och fotlänk kan jag kanske få med också...örhängen...åh va roligt de ska bli!!

Hoppas ni är många som vill va med och hjälpa mig med detta ;) Har så mycket idéer som flödar för tillfället så jag måste nog börja rita och anteckna...ojoj...