Vi har fått ny chef på jobbet...stod i affären när mobilen ringer...det står "chefen" klumpen i magen växte sig större och bildade ett stort illamående, jag kände att jag måste ändå svara...i telefonen är en okänd röst, som låter glad och trevlig och som säger att hon är min nya chef. Klumpen i magen försvinner lika snabbt som den kom. En lättnad går genom kroppen och ett leende hittar till mina läppar. Herregud! Min plågoande har lämnat sitt jobb!! Vågar jag tro på det?? Är det nån som driver med mig? Ska jag kunna få känna glädje över mitt jobb igen? Känna att jag kan va kvar??

Efter samtalet nästan studsar jag bort till mamma och mormor..."vi har en ny chef!!!" skiter i att alla tittar på mig, jag känner sån lättnad och glädje, jag har dessutom precis sagt att jag kan hoppa in helger och kvällar om det behövs, bara jag får lite framförhållning. Mamma påminner mig om att jag tyckte förra chefen verkade trevlig i början hon också...men med henne visste jag hur hemsk hon var, men eftersom hon visade en trevlig sida i början tänkte jag att hon som många andra hade problem på förra jobbet bara och behövde en nystart...fel, fel, fel! Kärringen har problem med sig själv.

Hur som helst, skulle inte den här chefen va lika trevlig som jag uppfattade på telefon har jag ändå svårt att se att hon kan va lika illa som gamla chefen. Åh, jag är så glad!! Jag kan fortsätta på jobbet jag älskar, även om jag måste hitta nåt annat för ledernas skull så behöver jag inte stressa och riskera vår ekonomi och trygghet, jag kan äntligen må bra igen.

Så igår ringde det på mobilen...chefen??!! På en lördag?? Jaha...kanske lite sur för jag skulle hört av mig i veckan, men jag har inte hunnit. Svarar och börjar med att ursäkta mig, de är jag ju van vid sen förr menar jag...nejnej! De va inte därför jag ringde :) Vi har lite personal och undrar om du kan gå in ikväll och imorrn på dan...oj, måste prata med N först...fyller år nästa vecka och han planerar och grejar den här helgen...återkommer...nej, inte just de tiderna, skulle det bli nåt söndag kväll skulle det funka. Ok, ringer upp igen och tackar nej men säger att de gärna får ringa mer :)

Kände mig så glad igår, samtidigt lite pirrigt...N ensam med Nico en hl dag och jag ska jobba? Jisses, de va 2 år sen sist...även om jag kan mitt jobb så är det ändå massa nytt, det händer mycket på 2 år. Blev lite pirrig och kände spontant att en introduktion hade inte vart fel. Sen vet jag ju att mitt minne inte är som förr då allt fastnade direkt ;P Äsch, jag hade lätt klarat ett arbetspass, finns ju anteckningsblock ;)

Lite nervös för när de ringer nästa gång...men förväntansfull :)