akuten

Fick åka till akuten igår med gallsmärtor...detta trots att gallblåsan är bortopererad, juli 2010. Ända sen dess har jag haft problem, kanske mer än vad som är vanligt, de drog ju sönder mina gallgångar och lagade dem, jag låg i nästan 2 veckor, mestadels med sond och hemska smärtor och påminnelsen om vad som bara månaden innan hände 2 avdelningar under mig...Max dog.

Sista tiden har jag haft mer problem än på länge och de 3 sista gångerna har jag spytt av smärtorna. Niklas har två gånger fått åka hem från jobbet för att ta hand om Nico medan jag ligger i sängen med hemska smärtor som inget biter på. Igår blev det för mycket, de kan ju inte fortsätta såhär i all evighet. Ringde till slut 1177, de sa att om jag spydde kunde det betyda att det satt fast en sten så jag skulle direkt till Näl. Ringde mamma som fick skjuts hit med mormor så Nico hade sällskap när vi åkte, vågar ju liksom inte riktigt lämna henne ensam ännu ;)

Kommer in, bilfärden har gått bra, satt och blundade och koncentrerade mig på musiken på radion, kände knappt nån smärta alls faktiskt, meditation är bra. Kommer in på akuten, anmäler mig i luckan, sätter mig och bläddrar lite i tidningen och jäklar vilket anfall jag fick. Jag blev så illamående ås både huvud och händer började pirra och domna...Niklas fick ringa på dem och jag fick komma in och lägga mig, sen gick allt väldigt fort faktiskt. Läkaren kom in nästan med en gång, jag fick voltarenspruta i skinkan, primperan i min pvk, mot illamående och sen avvakta. Illamåendet släppte rätt bra men smärtan fanns kvar, så då fick jag ett morfinpreparat i supp, det gjorde gott, annars blir jag alltid så jäkla dålig på morfin men eftersom jag fått primperan innan gick det bra. Proverna såg bra ut och jag ville inte bli inlagd så vi fick åka hem, remiss till ultraljud av gallgångar och lever kommer nu i veckan. På väg hem blev jag jättedålig, en blandning av smärtor och åksjuka...att jag inte ätit på ett dygn och spytt en del. Jag hade innan sagt att jag måste äta men läkaren vill ejag skulle fasta men jag sa att de går inte, så in på McDonalds och få en milkshake i magen, och vips släppte alla besvär. Då hade jag bara stunden innan fått Niklas att stanna bilen 2 gånger och sista gången låg jag i baksätet för att kunna fokusera och tänka bort smärtan.

Väl hemma är jag nog mest hög, för utan smärtan mår jag bra och morfinet känns plötsligt...de gjorde det inte innan. Mamma har fått Nico att somna och hon sover gott. Jag är mer hungrig och gör varm kakao och ett par mackor medan Niklas kör hem mamma. Väntar till Niklas är hemma igen innan jag lägger mig. Nico sover gott hela natten, så det innebär ju att jag får göra detsamma ;)

Idag känns allt mycket bättre, mörbultad, känns som jag blivit slagen och har ett stort blåmärke. Just för en stund sen fick jag liknande smärtor, men utan själva gallkrampen, tog magmedicin och de blev bättre, så de är nog ett magsår eller ett begynnande sådant också...så förutom ultraljud i veckan får de nog bli ett besök till doktorn på vc också.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0