Fick mitt i förra inlägget ett samtal från göteborg. Tjejen från uddevalla patientnämnd hade ringt den här tjejen och pratat om hur anmälan ska göras och Irma ska sitta med mig och hjälpa mig att skriva och prata. Tjejen från göteborg ville också prata med mig och veta mer och när jag genom tårarna berättat allt säger hon bara "Du måste anmäla" hon tycker att oavsett hur jobbigt det är nu är det viktigt att så fort jag får papprena måste jag ringa Irma och sätta en tid för att träffas för hon sa att av erfarenhet vet hon att socialstyrelsen kan låta bli anmälningar om de är för nära den där 2 års gränsen. För oss är det ett halvår kvar och det är alltså lite bråttom.

Hon resonerade väl som jg gjort, att anmälan är för att se om några fel gjordes, hade vi rätt eller har det ändå gått rätt till? För har vissa saker skett på rätt sätt så får jag bara ta det och utifrån det läka och släppa, men om vissa saker skett på fel sätt kan jag utifrån det få upprättelse, genom att jag får rätt, att rutiner ändras och att nån kanske får nån tillsägelse...och så kan jag läka och släppa.

Vi tyckte nog samma även om att anmälan kan bli ett slags avslut och det är behövligt, för med en massa frågor utan svar finns det men vissa frågor kan väl på ett sätt få ett svar, om det va rätt eller fel...mer svar kommer vi inte få, vi kommer aldrig få veta varför det hände, felen som gjordes kan aldrig tas tillbaka. Johan, läkaren på Näl har bett om ursäkt när vi träffades och jag tog upp detta med att han visste redan på torsdagen och vi fick veta först på måndag eftermiddag att Max hade denna hjärnblödningen. Han vet dessutom att den förvärras men vi får inget veta, vi vet ju inte ens att han gjort ett ultraljud. Här kan jag inte få mer än en ursäkt, han sa att det va en svår avvägning och att ibland tar man fel beslut. Mer blir det inte...men en tillsägelse och nya rutiner med klara riktlinjer hur man agerar i en sån här situation, när man gör undersökningar ska föräldrarna underrättas och hur gör man när ett barn är döende? Ska man hålla det för sig själv i flera dagar?Nä, det är väl vår rättighet att få veta så vi får mer tid tillsammans och mer tid att förstå.

Felen Östra gjort är ju detta med ultraljudet som inte är gjort men kanske är gjort men inte dokumenterat, transporten blev ju en ny frågeställning nu i och med artikeln i GT i förrgår.

Nu önskar jag att inget mer kommer fram om det inte kommer fram nu. Men när anmälan är gjord och när socialstyrelsen sen granskat och lämnat ett utslag vill jag inte att det framkommer nya saker som gör att jag får nya frågor...jag trodde inte jag skulle få fler frågor än de jag hade tills nu, nu känns det som jag är tillbaka när allt hände, känslomässigt. Jag har vart som ett öppet sår och är fortfarande.

Det räcker inte med att känna allt detta, vi toppar med huvudvärk, tät näsa, ledsen och sjukt barn...då blir det ju sådär extra lätt att ta itu med det ledsna...men de är väl lika bra att ta allt på en gång nu så kanske vi kan få en lugn och fin jul? ;)