men är mest stel. Va på sjukgymnastiken igår och hade med mig mamma så hon kunde underhålla Nico medan jag tränade...vi hade handlat innan så hon valde att åka med mig istället för mormor för jjag frågade om hon kunde följa med mig. De va bra det för just när man ska gå igenom hur övningarna ska göras och testa och känna efter och diskutera är det väldigt svårt att se efter en liten unge som är högt och lågt och kräver fullständig uppmärksamhet.

Började träningen med att värma upp och kan stolt säga att jag rodde en dryg mil på 6,5 minut :) Sen gjorde jag fyra? olika övningar där alla va för att stärka bålet, hitta de allra djupaste magmusklerna och stärka dem så min rygg får vila och magen får ta över...efter att ha vart gravid så länge som jag vart har mina magmuskler verkligen försvunnit men har konstigt nog inte delat sig trots två snitt och längden på graviditeterna...ett par av övningarna kommer jag kunna göra med Nico med mig men de andra...nä, får nog försöka få till vakt när jag ska träna, blev väldigt sugen på att köpa en sån där boll till träningen...då kan jag göra de mesta här hemma, de är väl det också att hemma gör man det helt enkelt inte, livet kommer i vägen...disken, tvätten, mat, Nico, telefonen, tv, dator...ärenden som ska uträttas och så ta det lite lugnt...så det bästa är ändå att komma iväg för då tränar jag.

När jag har tränat mår jag bra, även om jag fick världens huvudvärk igår :O Långa, fullspäckade dagar och dessutom träningen gjorde att huvudvärken blev värre än på länge...men en av övninarna gjorde att jag "tvingades" att slappna av och det va då de satte igång...går ju och är spänd mest hela tiden.

Trodde tränoingsvärken skulle bli värre än den blev men däremot är jag öm och stel, natten har nog vart värst för fogarna har jag verkligen känt av, fy fan va ont jag haft och att vända sig har gjort att jag vaknat flera gånger, dessutom har jag vart extremt kissnödig inatt och jag har ju samlat på mig en massa vätska av kortisonet så kanske va de en del av det som ville bort? Tror jag va uppe 4 gånger i alla fall och det va på bristningsgränsen varje gång och jag drack knappt nånting igår kväll. Trappan och jag kom inte överens, hela kroppen skrek när jag va tvungen att springa i den hela natten och morronen.

Idag har fogarna plågat mig och har vart stel men de är ändå bättre med de sistnämnda nu på kvällen. Idag har vi dessutom haft besök men jösses va försenade de va :O Svärisarna skulle komma 12 men först när klockan nästan va 14 kom de...besöket blev jättetrevligt och vi hade riktigt skoj, satt och kollade gamla bilder, fikade och pratade, Nico va väl inte helt förtjust i att sitta hos sin farmor men farfar gick bra. Stundvis gick det bra att farmor höll men sen fick hon panik...tror inte det bara handlar om pussarna och kramarna...tror det beror på hur man är som person...farfar är lugnet själv och låter Nico vara Nico och stressar inte upp sig eller är hysterisk, därför känner sig Nico trygg hos honom fast han är okänd för henne...farmor är stressad och svårt att sitta still, hmm...de gick nog upp ett ljus för mig nu...när jag ser på det såhär och hur hon vart ser jag vart ADHD'n kommer ifrån! Hon har aldrig åkt till oss annars och under vår tid ihop har hon vart hos oss ett par gånger, annars är de vi som vart hos dem...men nu har de fått åka hit och när jag nu tänker efter beter hon sig precis som N gör utan medicin. Stressad, kan inte sitta still, byter samtalsämne hela tiden, måste greja med nåt...hemma är hon mest lugn men då är hon ju hemma men helt lugn är hon inte, sitter aldrig mer än 5-10 minuter innan hon ska hämta nåt, visa nåt...ibland vet hon inte ens varför hon reste sig och gick...ja, ni kan väl själva förstå hur man blir i närheten av en sån person så inte undra på att Nico reagerar...jag själv höll ju på att bli knäpp innan N började med concertan.

Nu är N ute hos ena brodern och grejar hans dator, han åkte för ett par timmar sen så han är väl hemma när som helst, har passat på att packa in fars dag presenten och Nico har hjälpt till...även om hon mest åt presentpapper :P Hoppas han blir glad, tror han kommer bli det faktiskt och jag är helt säker på att han inte kan gissa vad de är ;)

Ni får inget veta ni heller förrän på söndag ;)

Nu ska jag hoppa i duschen för imorrn ska vi ut till svågern och svägerskan...jäkligt lång resa...drygt en timma en väg :O det blir första gången vi är där sen Nico föddes, men både tid, ork och energi...och pengar är anledningen och att Nico har svårt för längre bilresor och att va hemifrån...hon somnar inte och blir så övertrött så hon blir svår i ett par dagar...men, jag får väl ta det helt enkelt för N har lovat och jag vill ju dit...de är bara att det är jag som får ta hand om det ledsna övertrötta barnet...lägg då till att jag har redan dränerat mig på nergi med dessa tänderna...ja, ni får hålla tummarna för att Nico överraskar mig imorrn och sover på dan och sen  är glad och jag får vila upp mig lite.