Andra natten Nico inte vill sova...tänder eller förkylning? Svårt att veta...nysningarna kan ju va solen och damm. Nu snurrar precis allt, jag är helt utmattad...två nätte rutan att få sova är ingen höjdare, att då vart i full fart på dagarna gör inte saken bättre. Nico är grinig med korta stunder där allt är bra...så försöker jag söva henne men icke...sova kan man göra när man är gammal...eller nåt?

Har i alla fall i ett förösk att hålla mig vaken flyttat på två byråer, lagt undan tidningar, flyttat på en massa saker, dammsugit övervåningen, städat i N's rum också...kvar är att byta lakan i sängen och att skura golven...hmm...ska snart göra ett nytt försök att söva Nico, annars hämtar jag snart en gjutgärnspanna hos grannen...Det känns ju hemskt hopplöst att lägga sig nu dessutom när klockan är såpass mycket men jag mår illa av att det gungar och Nico vill mest bli buren eller sitta i famnen. De är svårt när man mår illa. Så jag får väl försöka ta en liten vila, nu kommer N snart hem, beroende på om han ska träna eller inte efter jobbet. Då ska jag lägga mig en liten stund, han får ta Nico om hon inte vill somna med mig nu.

Hopp...önska mig lycka till! Nu bär det av till sängen för ett nytt försök.

Någon har kommit på att de inte bara är mamma som styr tittut leken...även Nicolina kan gömma sig ;)

Brukar aldrig göra nåt speciellt på helgerna men den här helgen blev otroligt tråkig...igår va N iväg halva dan och idag nästan hela...jippie! Inte. Även om vi inte hittar på nåt speciellt är det bara skönt att ha honom här, kanske inte pratar jättemycket varje dag men helgerna är på nåt sätt avslappnade och lugna, vi leker med Nico, ser på tv, är lite på datorn...så städar vi oftast nån av dagarna. N dammsuger, jag plockar...inget storstäd eller ens veckostäd, men vi passar på samtidigt så det går snabbare än annars.

Nu blir det inte så...nu planeras nån present, han har vart och tränat, fikat hos mamma och nu är han ute hos sin ena bror...N lär alltså inte va hemma innan 18, sen ska han elda och så lägger vi oss. Ja, de är ju en enda helg men lite ensamt blev det allt nu, måste hitta på nåt att äta och sen  atanken att få bytt gardiner i i alla fall ett av rummen ;) Det gå rinte att finna tid att stryka med en övertrött unge. Nico totalvägrar att sova, hon somnade en stund förut på min arm...sen en stund mitt på dan i sängen på min arm...så blev jag kissnödig, tog mig loss och gick ner...fick väl vart nere 20 minuter innan trollungen ropade på mig. Mammegrisen ;)

Ja...jag får väl sitta lite till här och leka lite med huligaen <3

Jaha, så fyller jag snart år...28 år. Funderar på om jag ska hitta på nåt i år...brukar aldrig fir amin egen dag utan väntar på att morfar ska fylla år i början av mars men nu är jag lite sugen på att få hit mina syskon och mamma så vi kan äta nåt gott. Kanske lite mat och sen avsluta med cupcakes eller tårta...ja, inte vet jag men jag är i alla fall sugen på tacos och jag har köpt hem en massa qourn eftersom syskonen är vegetarianer båda två. Va längesen vi åt de sist så nu börjar jag bli sugen.

Ja, vi får se vad jag orkar, hinner och känner för när det blir helg...

Vi har fått ny chef på jobbet...stod i affären när mobilen ringer...det står "chefen" klumpen i magen växte sig större och bildade ett stort illamående, jag kände att jag måste ändå svara...i telefonen är en okänd röst, som låter glad och trevlig och som säger att hon är min nya chef. Klumpen i magen försvinner lika snabbt som den kom. En lättnad går genom kroppen och ett leende hittar till mina läppar. Herregud! Min plågoande har lämnat sitt jobb!! Vågar jag tro på det?? Är det nån som driver med mig? Ska jag kunna få känna glädje över mitt jobb igen? Känna att jag kan va kvar??

Efter samtalet nästan studsar jag bort till mamma och mormor..."vi har en ny chef!!!" skiter i att alla tittar på mig, jag känner sån lättnad och glädje, jag har dessutom precis sagt att jag kan hoppa in helger och kvällar om det behövs, bara jag får lite framförhållning. Mamma påminner mig om att jag tyckte förra chefen verkade trevlig i början hon också...men med henne visste jag hur hemsk hon var, men eftersom hon visade en trevlig sida i början tänkte jag att hon som många andra hade problem på förra jobbet bara och behövde en nystart...fel, fel, fel! Kärringen har problem med sig själv.

Hur som helst, skulle inte den här chefen va lika trevlig som jag uppfattade på telefon har jag ändå svårt att se att hon kan va lika illa som gamla chefen. Åh, jag är så glad!! Jag kan fortsätta på jobbet jag älskar, även om jag måste hitta nåt annat för ledernas skull så behöver jag inte stressa och riskera vår ekonomi och trygghet, jag kan äntligen må bra igen.

Så igår ringde det på mobilen...chefen??!! På en lördag?? Jaha...kanske lite sur för jag skulle hört av mig i veckan, men jag har inte hunnit. Svarar och börjar med att ursäkta mig, de är jag ju van vid sen förr menar jag...nejnej! De va inte därför jag ringde :) Vi har lite personal och undrar om du kan gå in ikväll och imorrn på dan...oj, måste prata med N först...fyller år nästa vecka och han planerar och grejar den här helgen...återkommer...nej, inte just de tiderna, skulle det bli nåt söndag kväll skulle det funka. Ok, ringer upp igen och tackar nej men säger att de gärna får ringa mer :)

Kände mig så glad igår, samtidigt lite pirrigt...N ensam med Nico en hl dag och jag ska jobba? Jisses, de va 2 år sen sist...även om jag kan mitt jobb så är det ändå massa nytt, det händer mycket på 2 år. Blev lite pirrig och kände spontant att en introduktion hade inte vart fel. Sen vet jag ju att mitt minne inte är som förr då allt fastnade direkt ;P Äsch, jag hade lätt klarat ett arbetspass, finns ju anteckningsblock ;)

Lite nervös för när de ringer nästa gång...men förväntansfull :)

Så, nu har Nico åkt pulka för första gången :D Tydligen va det väldans roligt för hon skrattade och viftade och va helvild. Kallt? nä. Tråkigt? Nä. Kul att åka i nerförsbackar själv? JA!!

Nu åkte vi ju på fotbollsplanen först, de va väl inte lika kul som att åka hemma iträdgården sen :D På väg från fotbollsplanen hurrade hon, vi skulle nämligen ut på jakt efter Tom...så kom vi upp på vår uppfart och skulle över till tomten...då välter pulkan och Nicolina ligger i snön och vrålskrattar! Jag fick ändå lite bråttom så upp med ungen igen, fastspänd och påbyltad...vidare runt knuten...blir lite tungt att dra...pulkan har vält igen :O Nico tycker mest de är hysteriskt roligt och äter snö...de smakar visst gott för sen jagar hon snön :S

Jaha...nu vill jag ju inte tat hon ska välta mer även om hon verkar tycka att de va det roligaste på hela turen...knäppa unge! Så fann vi Tom, han satt på baksidn och jamade, ville komma in i värmen men ändrade sig när han såg att vi va ute :) Nico började skrika på honom, lockade och smackade...så jag kunde ju inte låta bli att filma henne...tyvärr hade jag nästan inget batteri så det blev inte nåt speciellt mycket film eller bilder men lite i alla fall ;)

Sen åkte vi runt på baksidan, Tom va med oss och lekte, han ville gosa så knäppkatten rullade sig i snön :O Sprang och hoppade, jag och Nico åkte ner till äppelträden och runt där, hon säger titta till allt nu men inte ordet titta...först va det TTA som va Titta...nu är det KKKK som är titta...så pekar hon och skrattar. Sen klappar hon händerna för att hon är duktig :D

Här kommer lite från våran stund ute i snön ;)

Ja...många räknar inte våra änglar som barn, så mitt i sorgen känner man att man inte får räkna sig som mamma om man inte har några synliga barn. Många känner att har de fått sitt barn stilla så räknas de som missfall för det är det många säger. Ja...jag vet att jag kände att jag va ju mamma, vi hade ju Max en tid. När jag sen fick höra att några i familjen inte räknade med Max och att han inte va en självklar del av familjen blödde mitt hjärta än mer. "När ska ni skaffa barn då?" Vi har ju barn! Ja, tänk allt jag fick höra och fortfarande får höra, alla mina nyfunna vänner och andra bekanta med änglabarn...de dumma kommentarerna haglar runt oss.

När jag precis mist Max och sorgen va som värst, jag hade precis funnit änglarum på familjeliv, jag hade dessutom precis fått höra en del dumma kommentarer som gjorde att jag kände att vissa tycker inte att jag är en mamma för att jag inte har mitt barn hos mig. Jag kände för en sekund att jag kanske inte fick kalla mig för mamma förärn jag hade barn som folk kunde se? Just i denna stund postades en fin video i en tråd jag startade där vi samlade bilder på våra änglar, så vi fick visa upp dem som man visar upp barn annars. En tjej som inte hade mist ett barn men som vile visa att vi betydde lika mycket som vilken annan mamma som helst <3

Igår va det en av tjejerna inne i min facebook grupp för änglaföräldrar som postade exakt den videon, och som jag har letat efter den! Blev så glad när den dök upp. Satt senast igår och gick igenom bilder på Max för Mimmi ska hjälpa mig göra en minnesfilm till honom...satt och grät som bara den och kom att tänka på just den videon...

Här är den så ni alla kan få se den, den är så otroligt fin! <3

Ja, nu är Nico verligen en stor tjej...står helt själv och allt ;) Hon har ju vart stadig länge och nu reser hon sig mot mig utan problem, fortfarande lite feg att resa sig mot andra saker då hon hittills bara lyckats få tag i saker som flyttar på sig :P Så idag tänkte jag att ja, jag ställer henne upp då och så får vi se hur länge hon klarar av det och vad hon tycker. Lycka!! Visst, hon tog sig ingenstans, men hon stod i 10 minuter drygt innan de sa PANG! och ungen låg på golvet och grät, de gick ju över bara hon kom upp igen och visst va det första hon skulle göra igen att stå upp. Unge ;)

Fick tagit lite kort, idag har vi dessutom kört på en 80-tals dans- och musikalfilmstil...funderar på att sticka benvärmare till den lilla ballerinan? Blir grymt sugen på att sy lite roliga kläder efter att sett några vänner håller på för fullt nu...måste bara hitta tyger jag fastnar för och sen är det tiden...och mönster...men jag har lite idéer :D

Jaha ja...så har socialemokraterna fått en ny partiledare...nu får vi väl för Guds namn hoppas att de blir bra denna gången. Det kan väl egentligen inte bli väre än Håkan Juholt, måste va det kortaste partiledaruppdraget nånsin?? Hade en dålig känsla av honom direkt, de va nåt med hela hans uppsyn och sätt att prata som gjorde att det gick rysningar i kroppen, inte bra sådana ;)

Ja, nu hoppas vi på att sossarna blir starkare och samlar fler väljare igen, nästa val hoppas vi på det bästa ;)

Ja...jag avgav inget nyårslöfte för de håller jag inte ändå, däremot bestämde vi att vi skulle leva lite nyttigare...N fick en våg i julklapp från jobbet...eller ja, de fick ett presentkort där de fick välja vad de ville ha och N valde en våg. Den 30/12 tog jag en första vikt...usch...79,1 kg och ett bmi på 32, ja, bmi säger ju inte så mycket egentligen men jag räknar ut det ändå och ser hur det minskar.

Så för 2 veckor sen bestämde jag och Lotta oss för att låta bli godis och fika helt på 14 dagar, den 27e skulle vi väga oss och målet va att gå ner 2,5 kg. I förrgår trodde jag det skulle va omöjligt att nå målet, hade några hekto kvar, kunde ju inte låta bli att väga mig ;) Har haft mensen så gick ju upp en hel del...3 kg faktiskt...men nu idag när de va dags att väga mig hade jag lyckats med mer än 2,5 kg :) Hela 3 kg har försvunnit!! Vågen stod på 74,9 och nu känner jag mig grymt taggad...ska sätta ett likadant mål...så 14 dagar och ytterligare 2,5 kg. De va ju inte omöjligt så varför inte? Om de fortsätter såhär snabbt så kommer jag nå mitt första mål, 66 kg snabbare än jag trodde. Från första vägningen har jag gått ner 5 kg och fått ner bmi till 30,8 :)

Nu jäklar...sötsuget är borta...skippade ju lördagsgodiset i lördags men imorrn ska jag ta en bit mörk choklad med mintsmak, måste ju belöna mig själv på nåt sätt ;)

Fler som är på? Ny vägning 8/2 och då ska vågen peka -2,5 kg :)

Jag har fått träffa en helt otroligt fin änglamamma, Mimmi. Hon är mamma till världens finaste ängel Lilly. Idag blir Lilly 6 månader, men idag är en tung dag, då det är 16 veckor sen Lilly tog sitt sista andetag.

Mimmi har gjort en så fin video till Lillys minne med bilder och musik samt text. Jag tyckte den va så fin så jag frågade Mimmi om jag fick lov att lägga upp den här på bloggen, som ett grattis på halvårsdagen till lilla Lilly som nu keker med min lilla Max nu <3 Jag fick lov att visa filmen och här är den, otroligt fina bilder på en otroligt fin liten prinsessa.

Ja...Vi föräldrar har en omslagstävling...jag har sett den i tidningen och på nätet men vart lite tveksam på om jag skulle anmäla Nico till tävlingen...men så tänkte jag som så, varför behålla min lilla sockertopp för oss själva? Självklart måste andra få se henne också, även om hon inte vinner, de är liksom inte tanken och finns väl inte i min värld, men alla måste bara få se henne <3

Jag länkar nu till hennes bidrag, om ni känner att Nicolina är värd en röst så får ni givetvis ge henne en sådan, annars får ni gå och titta på de andra barnen ;) Man kan ge alla barnen varsin röst men bara en röst per bidrag.

Klicka på bilden för att komma till Nicos bidarg, nr. 5685.

När Lotta va här i tisdags fikade vi efter promenaden..hennes lille Sacke är så himla söt, hela tiden så glad och har glimten i ögonen ;) Fick tagit några riktigt fina kort på honom. Nico är så sugen på en egen bebis, verkar det som. Förälskad är väl ett bra uttryck? Hehe, hon ska klappa, titta och prata hela tiden...samma på babycaféet, de i hennes ålder...glöm det! Det är de där veckogamla sakerna som är roliga :D

I höstas kom det fram information om att barnmorskorna sprider fel information, de har sagt att fosterrörelser ska minska i slutet av graviditeten...detta är fel! Nu är det en ordentligt inarbetad myt och otroligt svåratt få slut på den och jag vet inte hur många gånger jag sen den nya informationen kom i höstas, har mött folk som vägrar inse och förstå detta. De hävdar och för vidare till andra gravida att det är normalt med att bebisen rör sig mindre. Detta gör att man riskerar små oskyldiga liv!

Nu sist kände jag att måttet va rågat, nu får jag fanimej göra det jag kan, de kanske inte är så mycket men det är i alla fall något, jag sitter inte tyst och jag gör så mycket jag kan. Följ mig nu i detta. Jag har startat en grupp på facebook om Minskad fosterrörelser, det är en öppen grupp där jag och några till har samlat ihop all information om detta, både på svenska och engelska, barnmorskornas ursäkt och deras nya lörotext ligger också ute...jag vet ju alltför väl att folk inte söker upp information självmant och att det är bekvämast att få det serverat...så nu får ni det! Jag har fixat allt, det enda jag inte gör för dig är högläsning ;)

I gengäld vill jag att du blir medlem i gruppen så vi ser hur många som tagit del av den, sen villj agatt du läser informationen i dokumentet...vet du redan om detta behöver du inte läsa om du inte vill ;) Sen vill jag att du delar länken till gruppen så fler kan få ta del av detta.

Även om du inte ska ha barn kanske ett syskon, en vän, ditt barn eller kollega få barn...är du man är du också berörd! Även tonåringar! All kommer nån gång att komma i närheten av en gravid person och de allra flesta kommer fundera på hur mycket man känt sitt barn. Vet då vad som gäller, att du ska känna ditt barn precis lika mycket hela tiden ut, att vid minsta misstanke ska in och lyssna på hjärtat och helst även på ett flödesultraljud. Riktlinjerna är ännu inte ändrade men är du orolig, kräv ett ultraljud!

Hjälp mig rädda liv! Jag har mist Max, jag har vänner osm mist sina barn, några på detta sättet...vi behöver inte bli fler och våra änglar är redan för många. Snälla, visa att du bryr dig och hjälp till!

Tack så jättemycket för all hjälp jag kan få :)

Gruppen på facebook; Minskade fosterrörelser

Ja...vem ser inte på reklamerna på tv och suckar, ännu en reklam för smink, hårfärg eller nåt annat som ska göra oss unga och snygga, smala och smärta...lockande ord, stora löften och snygga tjejer.

Säkerligen har vi alla gått på nån av alla dessa reklamer...köpt den där krämen som stoppar rynkorna, fast man vet att den inte komme rhjälpa så kanske denna gör det? Just den här hårfärgen är nog bättre, jag testar den...åh, den mascaran fick mina ögonfransar säkert att bli längre än de andra jag testat i mitt liv. Så köper man varan, inte blev det som i reklamen, det är då ett som är säkert...inte blev man sådär lika smal och snygg som tjejen i rutan heller.

Nu äntligen har någon reagerat. En man satt en sömnlös natt och såg alla dessa reklamer och valde att göra nåt åt det...han skapade en alldeles egen reklamfilm ;) Den är så träffsäker och sann och dumma mig om jag inte sprider den vidare ;) Det är en reklam för Fotoshop by adobé ;P

Ja...igår snöade det hela dan...idag ligger det nån dm och mer kommer...nu undrar jag hur länge det ska ligga denna gången elle romd et kommer töa lika snabbt som det gjort innan?

Har hittat en begagnad babypulka och vill så gärna ut och leka med Nico men stor idé att hämta den och så töar det...den va dessutom långt bort så jag får nog avvakta lite...nästa vinter, säger N...ja...men den här vinern då? Nico tycker de är så roligt med snö, skrattar när de snöar och skrattar när hon får se det...hon är i precis rätt ålder nu för att tycka det är kul att bli dragen i pulka...kanske för liten för att åka små, små backar för de är nog lite skrämmande och jag får ju inte plats på pulkan direkt ;)

Nä...får kanske va...efterlyste en pulka nyss, får se...får jag veta att det finns en läskigt billig så kanske.

Det är ju dessutom så jäkla typiskt att det blir vinter nu?? Jag hade förlikat mig med tanken på att det inte blir mer snö i år och att vi får nöja oss med det lilla som vart. Då jäklar kommer det, när vårkänslorna hittat hit och längtan efter värme växt sig starkare. Det har blåst så förbaskat i år så nu vill jag bara ha värme...mina axlar och mitt huvud klarar faktiskt inte mycket mer kyla nu. Har ju inte ens vart kallt egentligen, men när de blåser som de gör så blir de ju skitkallt! Går ständigt och är spänd som en fiolsträng och fryser...jag som alltid är varm...mössa och halsduk hjälper lite men inte fullt ut.

Massage och ett varmt bad...åh, va härlig tanke...men så långt bort från verkligheten man kan komma...badkar har vi inget och en massage...HA!! Skojigt att ens tänka tanken...har fått EN massage sen vi flyttade hit...den varade i 10 minuter...vi har bott här i 1,5 år...

När jag fyller 30 ska jag nog banne mig önska mig en spahelg eller nåt sånt...börja spara allihopa!! Ni har nu snart exakt 2 år på er att spara ihop till en lyxhelg till mig :D

igår hände det...jag har hela tiden trott att ungen försöker krypa men icke! Hon försöker komma upp på fötter och ställa sig upp...igår när vi skulle se på film ville inte Nico va med alls så jag satt på golvet med henne nästan hela filmen igenom :D Då tar hon tag i mina händer och försöker ställa sig upp :O Jag tänker att, ok...jag spänner armarna och tänker inte hjälpa till så får vi väl se vad som händer...UNGEN STÄLLER SIG UPP!!

Om och om och om igen ja, de va inte bara tur en enda gång utan hon gör detta i en timma, blandat med annat givetvis. Det va inget som bara hände igår heller, hon gör det idag också :D Snabare och lättare än igår dessutom och så fort jag ska lyfta henne tror hon att hon ska hålla i händerna och ställa sig upp. Försöker nu mot mitt ben också men de är visst inte lika tryggt som att hålla mig i händerna även om jag inget gör :D

Sötnosen har dessutom kommit på att hon kan leka tittut, inte bara jag :D Hon drar upp snutten över ansiktet, händerna ovanför huvudet, böjer ner huvudet så hon inte ser mig och så finns hon inte...så undrar jag var hon är och vips åker snutten ner och skrattar som bara den. När jag då nån gång missade att hon gömde sig så skrek hon IIIIHHH IHHHH!! Översättning; Tittut!

Försökte fånga det på film men det blev väldigt mycket annat, lägger upp den likväl men den är nog inte jättespännande att se på om man inte är mamma, moster eller mormor ;) Eller...ja, tycker man om barn eller har egna barn som kan va med och titta kan de va kul...Nico pratar ju väldigt gärna ;) Några tittut kom väl med i alla fall ;)

snälla, lyssna på p4.no, ok...kan ni inte norska så kan ni väl strunta i det för då spelar dte ingen roll. Sitter och lyssnar på ett favoritprogram just nu; Misjonen men Antonsen och Golden...de är helt underbara, underbar ironisk humor, skojar om nyheter och de roligaste är sättet de läser upp texterna på :D

Nu går ju inte Misjonen dygnet runt men inne på p4.no ska man kunna välja att lyssna på gamla program...men...man får kunna en del norska för de pratar snabbt ibland ;)

Ja herregud...från att va otroligt glad och stolt för att Nico utan problem kunde sova i sin egen säng både på natten och dagen till att ha fullt upp med en unge som vägrar sova :O I helgen vaknade hon efter några timmars sömn och illvrålade, hade drömt mardrömmar. Somnade om en gång själv utan problem men andra gången va hon vaken. Jag gick upp för att lägga mig och se om det gick att trösta henne så hon kunde somna om. Mission impossible börjar.

Tröstas låter hon sig göras men att somna i sin egen säng, glöm det! Jag är ju trött nu dessutom så det lättaste är ju att lägga henne hos mig och hon vill inte riktigt somna om men efter mycket om och men somnar hon på min arm. Hela natten blir sen orolig, hon ligger och rycker, vaknar och gråter, somnar om men är orolig i sömnen...stackars liten, vad jag önskar att hon kunde prata så jag fick veta vad hon drömde som va så otäckt.

Dan därpå ska jag försöka få henne att sova på dan men de är hopplöst, de går inte att lägga henne i min säng heller och ja...nu rullar några roliga dagar på. Sömnvägran, kan somna liten stund i vagnen när jag är ute och går men vägrar sin säng, jag ger mig och hon flyttar över till mig igen men hon vägrar sova om inte jag också lägger mig...så de är tillbaka till ruta ett igen nu.

Nu äntligen, idag, är första dan hon sover uppe själv igen, i min säng men ändå, är hon trygg där så får hon va där...problemet är ju att hon inte ligger still men får hitta en lösning på detta...får väl lägga madrasser runt sängen och sätta upp babyvakten som har kamera.

Eftersom jag har haft fullt upp med en övertrött unge så har jag verkligen inte haft tid att sitta här och skriva och lägga in bilder men jag har i alla fall filmat och fotat som vanligt ;) så nu blir det en bildbomb igen...mycket att ta ikapp ;) Kanske ska börja amed en liten film? Filmade Nico när hon satt och åt, hon brukar banka på sitt egna bord och så bankar jag också så asgarvar hon, äntligen fick jag filmat det :D Finns det nåt bättre än barnskratt??

Att va änglaförälder är ett utanförskap...inte många förstår, de enda som verkligen förstår har också mist ett barn, de som förstår näst bäst är min familj som står mig otroligt nära...men sen...sen är de knappt nån som förstår, ännu "bättre" är att de ofta tror att de förstår hur jag känner och mår och vissa liknar sorgen med andra saker de gått igenom.

Innan jag hamnade i dett autanförskap va jag i ett annat utanförskap...extrem prematurer...ingen visste hur dte va att få ett så litet barn som man va tvungen att dela med alla andra. Vi fick inte ta emot besök och våt värld va som en bubbla. Föräldrarna som va på samma sal med deras barn blev våra bästa vänner. Jag sökte forum på nätet för att få svar, hjälp och stöd.

Innan detta va de nåt annat...en uppväxt med misshandel och missbruk, en ständigt frånvarande pappa som jag sen bröt kontakten med...

Jag har alltid vart annorlunda, på gott och ont. Jag har lärt mig en massa, jag har vart ett stort stöd för många, jag kan vara ett stort stöd för ännu flera. Jag har blivit en bättre människa tack vare mina erfarenheter.

Trots att jag hittat en gemenskap i både de med prematurer och de med änglar så kan jag känna att även där ska det ibland göras skillnad. Kanske inte lika ofta i änglarum som i prematurforum. Där är de ju så att vissa veckor är "värre" än andra, har man barn som inte är ept så anser många att man kanske inte riktigt hör hemma med oss. Men det är ju så att det beror ju på hur man upplevt tiden på neo, vilka svårigheter man utsatts för...inte om barnet överlevde i v.22 eller 32. Visst, chanserna och oddsen är ju ganska olika, men inte alltid...så varöfr göra skillnad, varför inte se till individen?

I änglarum känner jag inte att det görs en direkt skillnad, har ditt barn dött i magen, efter några veckor, månader eller år...kanske rentav hann att bli vuxen...alla känner ändå samma sorg, vi sörjer ganska lika, vi hr samma erfarenheter...efter ett tag in i sorgen inser man att oavsett hur mycket tid man fick med sin ängel ska man va tacksam för det man fick.

Men...så kommer frågan...när är man en änglamamma? Det är väl här som de görs en viss skillnad och jag har en stark åsikt i detta. Det är svårt att formulera det bra utan att trampa på några tår. Jag anser ju att har man fått ett tidigt missfall så är du ingen änglamamma...ett barn innan v.12 t.ex. är inget barn än. Men sen då? Vilken vecka "får" man kalla sig änglamamma? Åh, så svår fråga...av nån anledning så brukar de lösa sig själv, för de flesta bara vet nr de är ett barn de förlorat, eller hur man ska säga...så svårt att hitta rätt ord. Jag kan tycka att efter att du gjort rutinultraljudet kan du kanske kalla det som att du mist ett barn. Här får du veta om du tvingas att avbryta...det är alltså inte ditt val, det är det enda du kan göra. Förlossningen sätter igång av sig självt, det är ett litet barn som kommer ut nu i dessa veckor. Redan från v.22 har ju barn överlevt dessutom.

Ändå kallar många dödfödda barn upp till höga veckor för missfall...

Detta gör att det blir ibland klyftor även hos oss...när nån som fått ett tidigt missfall kallar sig änglamamma och vill prata me doss som mist äldre barn...för många av oss har också mist ett foster tidigt...jag miste ett i v.12-13, det va en stor sorg för mig, men den bleknade nåt oerhört när Max gick bort...jag tycker inte att nån som fått ett missfall kan säga "jag vet hur det känns" Väldigt många har sagt detta och jag frågar då när de miste sitt barn osv... v.6, v.10...jaha...ja då vet du INTE hur det känns, inget ont menat, jag är glad att det är de värsta som hänt dig och önskar att du aldrig kommer veta hur jag känner det.



Varför ska det alltid va skillnad? Även i utanförskapen kan du bli utanför...jag har ju också åsikter vilka som kanske inte är en änglaförälder...har du ett prematurt barn så kanske du inte passar in i alla forum...men de finns ju forum för de flesta, de med många missfall, d eosm inte har några barn, de med prematurer i olika kategorier...de med barn som har funktionsnedsättningar...de osm lever eller har levt med missbruk...

Så är det ett utanförskap där de flesta ändå passar in...jag har levt med värk i många år, alla som lever med nån slags kronisk smärta, trötthet och migrän/huvudvärk förstår varandra...vi möts av samma svårighet, vår smärta syns inte, vi fungerar för att vi måste...vi slåss mot försökringskassan och arbetsmarknaden. De flesta av oss måste för all framtid äta mediciner...vi har ingen bra ekonomi...vi är hindrade i vardagen på många olika sätt.

Hur kan man bli så utanför?? Ändå passar jag in...konstigt det där...hoppas alla andra som är utanför kommer att passa in nånstans <3

Nico äter väldigt bra och klarar nu av riktigt stor bitar..häromdan åt vi spaghetti och köttfärssås och spaghettin delade jag ju men inte i små bitar...hon satt och sög in bitar så hon såg ut som en av hundarna i Lady och Lufsen :D

Vissa burkar med barnmat har potatis eller kött som är delade i tärningar, de är små och kan tyckas va lagon men de är ju stenhårda!! Ungen sätter i halsen direkt och tuggar och tuggar men får inte sönder bitarna. Hon är ju van vid ännu större bitar hemma men här är ju maten tuggvänlig i alla fall. Hur fan kan man göra abrnmat som barnen inte kan äta?? Hur svårt är det att dela potatis vanligtvis? De måste göra nåt speciellt med deras mat för de hårda tärningarna kan inte ens jag mosa med gaffeln :O Köttet...glöm och dröm...de är dessutom sega små jäklar de lagt i maten :S

Började ju med dessa burkarna och länge höll jag igen med de alltför stora bitarna i min egen mat, trodde ju att det va storleken på maten som också va problemet...men så har jag testat och nu äter hon ju jättebitar, tuggar bra och få i sär kött och potatis och pasta. Pratade med några andra mammor om detta med bitar och mat, vad våra barn i denna ålder gör och inte gör...de skiljer sig ju lite åt givetvis, Nico håller ju sitt glas själv ganska ofta...ja, jag tar över ibland för hon ska leka eller har för bråttom :P Fyndade barnvänliga glas på återbruket och Nico höll själv, de va lätta att hålla och i plast så hon kan göra vad hon vill med dem :D Hällde upp lite vatten i det ena glaset och först gick det jättebra...men så fick hon så bråttom och allt vatten va ju i botten så hon kastade huvudet bakåt och glaset med...hahahaha...allt vatten i ansiktet och ner i tröjan! Hon kippade efter andan och vattnet va ju kallt :P Förstår nu att de inte kommer mer vatten och då skrattar hon och tyckte de va kul...sen kunde hon inte dricka själv för hon skulle bara hälla det över sig själv :S

Jag tog kort igår på Nicos portion, när vi åt...kyckling och thaiwok, curry sås och couscous. Kycklingen är ju lättuggad så hon fick gnska rejälla bitar och det gick bra hela tiden, sitter och tittar på mig medan hon tuggar, byter sida i munnen och tuggar mer, gapar för att visa att nu vill jag ha mer, se jag har tomt nu ;) Ska visa korten på bitarnas storlek...men tänk också på attd et gäller hemlagad ma, burkmaten som är med bitar av ött och potatis går alltså inte och det är mycket mindre bitar än de hon äter hemma. Det är olika burkar men hon äter ju lätt 1 års maten men ja...allt är inte barnvänligt då...

Helt otroligt allså men jag känner mig utvilad idag, jag har sovit bra för första gången på flera år! Nico somnade så gott igår kväll vid 19, aldrig vart med om att det gått så snabbt ch smidigt, gav henne vällingen och hon sov innan hon va färdig :) Sen sov hon för natten, jag fick för första gången på evigheter ligga ner i soffan medan vi såg en film, så underbart skönt att få lägga sig och slappna av! Tyst va det också, jag och N kunde prata med varandra utan att behöv viska eller bli irriterade för att Nico kanske vaknar.

Nr filmen va slut va klockan halv tio, jag va helt färdig och längtade till sängen, stannade till för tat kika lite på Nico...hon är precis som mig när hon ska sova och när hon sover, rör på sig för inget är bekvämt och när hon väl hittat en bra ställning så ligger armar och ben huller om buller och fötterna är utanför täcket...nåt i ansiktet kanske... Mammas lilla sötnos :D

Lägger mig i min sköna säng, nybäddad med sängkläderna jag fick av mamma i julklapp...aldrig haft sängkläder i satin men åh va skönt de är! Lite krispigt och kallt precis i början men sen...så mjukt och skönt. Jag somnade snabbt och sen har jag inte vaknat en enda gång i natt :O Jag kan inte minnas en sån natt :O När Nico då vaknar vid 8 kan jag inte tro på det, jag har sovit i ett ändå från 22 till 8 :O Nico ligger dessutom och leker i sängen och sjunger, klappar händerna och somnar om en kvart...först halv nio ville hon upp och va så glad.

Det är ju helt otroligt! Nico sover alltid bättre när dagen innan vart bra med sömnen...och igår sov hon ju en timma på förmiddan och 2 på eftermiddan och va helt färdig till kvällen men ändå glad hela dan. Nu hoppas jag att denna dan blir lika bra för det hade vart skönt om hon får rutin på dagsömnen också.

Nu har vi lekt för fullt, jag har fått sitta vid datorn utan att bli avbruten, N sover ut idag, imorrn är de min tur men vet inte om jag ens kommer behöva det? Känne rmig så pigg idag :D Ska nog försöka få med N på en promenad sen...ikväll kommer mamma hit på middag, gott och film. Det har ju kommit en ny film, mästerkatten i stövlarna, hur hans liv innan Shrek såg ut ;) Sen blir det nog en skräck också, men det beror på när vi kommer igång ikväll...fudnerar på att göra en fiskgratäng med dillsås och räkor...

Som de verkar nu blir lördag en riktigt bra dag :D

En änglamma jag umgåtts med mycket över nätet skrev så fint inatt. Jag frågade om jag fick använda hennes text och det fick jag, även om det enligt henne va nattsvammel ;) Nattsvammel är oftast det som är bäst, menar jag...då man inte redigerar sig själv och är sådär lagom trött så man inte hejdar sina tankar och känslor.

Anna beskrev sorgen så fint, målande och exakt, hur den ser ut nu efter över ett år senare...att den fortfarande följer oss genom livet och väldigt nära oss...

”Det är så skönt att ha er här. Men det rör upp. Slutade gå in på änglaforum på fl för det påminde för mycket. Saknaden efter W kläs i ord av er. Av er saknad, er förtvivlan, er kamp. För den är också min. Jag flyr bort från tomheten och saknaden men den sitter fast vid mig som ett kletigt tuggummi i håret.
Jag sätter upp lustiga frisyrer och tar på hattar för att dölja för omvärlden, det fula kletiga trasslet. Men på kvällen när jag ska gå och lägga mig måste hatten och frisyren av. Jag ligger där i mörkret med mitt tuggummi och gråter.
Om det inte hade gjort så fruktansvärt ont, om jag hade haft något annat av W kvar hade jag kanske tagit en sax och klippt bort allt. Om jag hade haft mod nog. Istället vårdar jag min lilla tuggummiklump. Den gör ont och den är ful, men den är min. Jag vill inte klippa bort den. Jag kämpar på med smör, olja och schampoo, vem vet, en dag kanske den lossnar ur håret så jag kan bära den i min hand istället, med håret utsläppt i blåsten. Kanske. Kram på er tuggummitjejer och god natt från någon alldeles för trött och ledsen...”

Du sa det så otroligt fint Anna och jag blir alldeles tårögd så fort jag läser din beskrivning av det vi har gemensamt...den där attans tuggummiklumpen som vi ändå så stolta bär...

Va på babycaféet igår...skulle träffat Lotta innan och gått en promenad men näe...storm och ösregn, då infanns sig ingen lust och att sen sitta bland folk och ha hela dagen späckad när man är genomblöt och kall...nä, så vi ställde in. Men babycaféet tänkte jag gå på, vi hade tid på bvc för 9 månaders koll på Nico så skulle jag ju handla och göra lite andra ärenden så jag skulle ju ändå till Tanum. Det börjar 10...tror klockan va 11:10 när vi kom innanför dörrn :O

När jag vaknade halv sex av Nico kände jag att näe...smsade Lotta, Nico somnade om i min famn, vi vaknade sent men inte jättesent ändå. Problemet va vad jag möttes av. Tom va mer halt än kvällen innan. Jag ahde fått känt igenom honom och han hade inte ont men nu va han ändå mer halt...försökte få tag i veterinären, smsa Lotta och Niklas, fick lekt doktor med Tom och lindat benet så han inte behövde stödja onödigt mycket på det. Jag fick se vad som va felet, han hade ett sår runt ena tån, sporren...ser ut som att tån eller klon kan ramla av i värsta fallm en de va så blodigt att de va svrt att se...oavsett är dte inget som kommer påverka honom och han har inte ont. Idag är han inte ens halt :)

I denna röran bestämmr sig Nico för tt skippa det glada humöret och va kinkig, vill inte va ensam, kan inte sitta själv osv. Inte nog med de...från 8 till halv 11 knökar hon i sig 3 flaskor välling :O Jag ska föröska hitta kläder till oss båda och jag ville sminka mig lite i alla fall. Det är inte lättast när Nico vill äta, byta blöja, leka, gråta, sitta i knät, äta mina borstar...pilla i ögonskuggan, se om hon kan få tag i mascaran, helst när mamma försöker använd den...mascara lite överallt...börja om...ut till bilen, få ur vagnen ur bilen och in i huset, Nico tror jag övergivit henne...in i bilen och iväg. Dagen blir så knasig när man besämt hur den sa va i förväg sen går inget som de ska :S

jaja...babycafé va jättemysigt, Nico va överlycklig över att va där igen, jisses, trodde inte hon skulle reagera så men tydligen betyder det mycket för henne :D

Va in till Signe på bvc, nu va Nico 73 cm och vägde 9080 gram. Grattis på 9 månaders dan älskling! <3

Efter detta åkte vi och hämtade mamma så vi kunde handla...torsdagarna är ju en sån dag då allt ska fixas inför helgen och nästa veckas jobb för N. Fredagar är så gott som omöjligt att handla på för då handlar alla! :O

Hopp, medan jag handlade sov Nico i selen så jag fick ju min träning ändå kan man ju säga :P Lagom till jag ska betala vaknar hon...gjorde världens bästa inköp igår också...funderat lääänge på en torrmopp, så igår köpte jag en med nån microduk eller va de va...testade den lite lätt igår och den verkade bra och idag körde jag på hela huset...oj, va den va effektiv! Nu måste jag köpa en eller två såna dular till så jag kan byta om jag lägger i tvätten...tanken är ju att kunna svepa över varje dag så dammsugaren slipper va framme hela tiden...nu kanske de räcker att dammsuga en gång i veckan.

Så hem till mamma och lämna henne, hon hade köpt en typ av sminkbord så den va ju med ocså. Nico trodde jag övergav henne och blev jätteledsen...det hade då redan räckt med att jag tände ljus hos Max för tat hon skulle bli ledsen men då åt hon och hade tappat flaskan. Nu va hon bara ensam...

Hem, packa in matn fast N hann sätta in det mesta....tyvärr hamnar inget där de ska va då ;) Man kan faktiskt ha en speciell ordning även i kyl och frys...skafferi också...men N har nog missat det? Han tror inte man kan ställa fel men joho, de kan man visst de.

En lugn tidig kväll i säng, Nico somnade omedelbart :O

Idag har jag inte gjort många knop...dammat av golven, städat av köket, Nico har äntligen sovit som hon ska på dan...nu är N hemma för helgen och vi ska mys amed en film ikväll...nu ska Nico nanna, hoppas de går bra ikväll också.

Nu har vi tagit tag i vikten...lördagar är godisdagar...resten är nyttiga. på en vecka...1 kg ner. Bar från igår ännu ett halvt kg :O Om de går undan i början blir ju lusten bra mycket större och kanske når jag mitt första mål såpass snabbt och lätt att de sista 10 kg sen, som är en bonus att gå ner, kanske kan bli verklighet även om de med största säkerhet kommer gå långsammare. Blir det syskon stannar ju viktraset upp något men har så mycket extra så även om jag skulle bli gravid kan jag gå ner ganska mycket innan det ska plana ut och eventuellt vända upp något litet. Får väl se vad framtiden vill, men ju bättre form jag är i desto lättare kommer en graviditet att vara, fogarna kommer antagligen va bättre än sist, risken för proppar minskar avsevärt och att komma i form snabbt efter nästa barn kommer gå lättare. Så sägs det i alla fall och jag vill gärna tro på det, att har man väl vart i bra form kommer man snabbare tillbaka till det igen.

Idag åkte jag till min väninna Lotta och gick på långpromenad, välbehövligt och skönt och så mycket roligare med trevligt sällskap :D Det blev några km och flera backar, långa och branta men skönt va det...förutom halkan...spände mig som jag vet inte vad så imorrn lär jag ha träningsvärk :O Då ska vi dessutom åka in till Tanum tidigt på morronen, inann babycaféet börjar och hinna med en långpromenad då med.

Vi har lagt upp det som så att tisdagar kommer Lotta till mig efter att barnen är lämnade på skola och dagis, långpromenad och sen en värmande kopp te och nåt litet att äta...onsdagar åker jag till Lotta och tar en långpromenad, en värmande kopp te och nåt litet att äta...torsdagar möts vi i tanum innan babycaféet och tar en långpromenad...sen äter vi nåt på familjecentralen och tar en kopp te...ska lägga av med kaffet en tid nu för jag har ju socker i det...te dricker jag som det är. Måste va lite hård nu i början med sockret även om jag inte undviker mat med socker. Måste få kickat igång viktnedgången rejällt och jag verkar ha lyckats...så här snabbt har jag nog aldrig gått neråt.

Efter promenaden va jag ju bra mör och vi satt och drack te, kollade på nätet, jag kollade hennes iPhone för jag funderar på en...gillade den, lätt att förstå och använda. Lottas Sackarias är en riktig liten glad skit, smilar hela tiden och flörtar...Nico pratade med honom en massa men fick inget direkt svar...han skulle spana på mig istället. Ett par bilder på våra små :D

Så vaknar jag och det första jag ser när jag kommer ner är att ALL snö är borta...de är grönt igen, inte ett enda spår av att det legat snö en hel dag :O Tänk att de kan gå så fort, och att det kan va så olika från år till år.

När de nu inte vill komma nån snö som stannar så tycker jag att nu kan de kvitta...december och januari tycker jag är ok snömånader men sen...nä, februari och mars ska va lite blaskiga och så ska lökarna titta upp och sen i början av april ska våren ha kommit fullt upp och de ska börja grönska!!

Tråkigt att jag inte får styra vädret...vad mycket bättre världen hade varit om jag hade fått styra! ;P

Sötnosen somnade igår kväll strax efter 18...vaknade till 22 för mat, passade på att dra på pyjamas och byta blöja, sen sov ungen helt till 7, då ville hon inte riktigt vakna fast jag bävade för det...så hon åt och somnade om till 9.30 :O Jösses vilken unge jag har! Jag somnade ju inte förrän 2 inatt så jag kände bara att näe, hur fan ska jag orka hela dan?? Men när Nico ville sova såpass mycket mer fick jag ändå helt ok med sömn för att orka ändå.

Förmiddagen gick bra, satt i telefon med Lotta men då skulle Nico kinka lite, men vi pratade mer sen ändå ;) Vid 14 tänkte jag lägga Nico...eller ja...vi gick upp 13.30 för jag skulle byta sängkläder. Väl på övervåningen tänkte jag att jag nog skulle passa på att sänka botten i spjälsängen...Nico har vart lite väl rörlig de sista och jag har väl bävat för att hon ska åka över kanten...men jag kan ju inte sätta henne i sin egen säng om sängbotten är så högt upp som den va. Skruvade isär och sen ihop, Nico lekte i min säng...det blev så mysigt och fint i Nicos säng och jag bytte hennes sängkläder först, flyttade över henne till sin egen säng medan jag skulle byta sängkläder i min säng. Hon trivdes bra där och lekte...la henne ner och hon tyckte de va ok...va lite ledsen när hon inte såg mig men gnuggade sina ögon väldigt...så jag sjöng på "Lille katt" och plötsligt vände sig Nico till sidan och höll på att somna. Det förstördes med att hon ryckte till men sen krävdes det inte mycket för att hon skulle somna igen.

Vad befriande det va att kunna gå ner och sitta utan att tänka att hon kanske kravlar ur sängen...jag hör ju när hon rör sig men ibland går de undan :O

Efter en lång natt med en jävla massa sura miner och jagande vaknar och till en otroligt glad unge, går ner med henne och får se att det har snöat mer under natten och det ligger kvar!! Jippie!! Nu är de nån plusgrad men jag hoppas att snön får ligga ett litet tag nu, jag vill hinna köpa pulka till Nico och springa runt på fotbollsplan med henne :D

Såhär fint är det ute nu med...men jag blir ledsen om det är slask imorrn...då ska jag dessutom ut och gå långpromenad med Lotta...nu jäklar har vi lagt upp en plan, en bra sådan...och ju fler vi är desto svårare blir det att fuska...jag har faktiskt gått ner 1,2 kg på en vecka...så idag har jag noterat vikt och mått och hoppas att det första tiden nu kommer gå snabbt så man blir ännu mer sporrad och vill fortsätta. Att jag sen vart igång så länge att när det börjar plana ut inte spelar nån roll för jag längtar efter att gå ut och gå...det är det stora målet, att fortsätta hålla igång och inte lägga ner, som jag brukar göra.

Nicolina har vart på så gott humör, sovit dåligt på dagen men ändå vart glad. Köpte småsmå gummiband att sätta upp hennes hår med, har innan använt små klämmor men de åker ju ur efter ett tag, hon är ju inte speciellt stillasittande direkt ;) Fick satt upp en fin tofs och inser vad mycket hennes hår har växt :O Fina fina Nico har blivit så stor, på torsdag är hon 9 månader...hjälp.

Millan skulle komma hit idag för att hjälpa mig med alla dessa inställningar på fb...blev ju kalabalik i förrgår när jag nekade svärmor vänskap...helvetet? bröt loss och N blev förbannad...nu är hans sida familjen blockade och tror att jag inte har fb längre. Efter detta blev det väldigt viktigt och lite bråttom att få alla inställningar rätt så att de inte hittar mig så de inte blir mer bråk och skitsnack.

Så kom äntligen Millan, jag hade precis tänt i pannan och det snöade så fint ute...vi bestämde oss för att ta promenaden vi funderat på. Jäklar va duktig jag är...4 dagar nu och det blir lite ett sug redan nu, måste ut. Nico mår ju dessutom bättre när hon fått sova. När vi gått en lång bit, Millan har tagit lite kort, Nico har sovit och snön har fallit i ett kommer vi hem...skoskav, stel, snöig, trött och hungrig. Varm som attan...hela ansiktet va blossande rött men åh va skönt de är att va sådär trött i kroppen.

Gjorde bake-off bröd i ugnen, varm choklad och juice. Jäklar va gott de va! Sen satte vi oss för att fixa fb så nu ska allt va rätt inställt. Så satt vi och prata en stund, Nico va helt färdig så N fick gå upp och lägga henne...hon sover alltså fortfarande! :O Jag sa de att jag tror nog hon somnade för natten men näe...men joho, de gjorde hon nog. Är nog bäst jag tar med mig vatten och flaska och välling upp så hon får ätit och somnat om om hon vaknar...får väl sova i kläderna och inte pyjamas, väcker henne inte för det. Nä...hon behöver all sömn hon kan få utan att jag stör henne för nåt sånt löjligt. Blöjan va nybytt, de räcker.

Lite bilder från idag kanske?

En tjej på nätet som också mist ett barn, hade fått ett sånt fint halsband av en väninna. Jag fastnade direkt för det och va tvungen att ha ett jag med ;)

En länk till butiken skickades och jag klickade hem halsbandet, idag låg det i min brevlåda :D

Det är så otroligt vackert och så sant, valde faktiskt en lång kedja så det blir ett halsband som verkligen syns och inte hamnar under tröjan.

Jag undrar och undrar och jag vet vad jag tyckte och trodde innan vi miste Max. Visst finns det en mening med allt som händer oss. Så kom Max och så vände han igen och jag började fundera. Finns det en mening med att ett barn rycks bort alldeles för tidigt??

Nej, det finns ingen mening mig veterligen, att ett barn rycks bort för tidigt...men här kan jag fundera runt, runt, runt länge...för att det finns en mening tror jag...kanske det va en mening med att det hände mig? Det känns som att det ibland va en mening med att vi fick Nico...och för att få Nico kunde inte Max va kvar...fast de blir fel, så kan jag ju inte tänka...så här kan jag hålla på länge, fundera och vrida och vända på tankarna.

Så för ett par vecor sen satt jag med min nya almanacka och skrev in födelsedagar och namnsdagar...de står inte vem som har namnsdag så jag skrev in de jag tänker gratta...kom till Nicos födelsedag...1 år snart, fick ett leende på läpparna, dröjer mig kvar på den 12 april...tänkte på vem som kunde ha namnsdag på hennes dag? Slog upp på internet och blir liksom helt kall och varm om vartannat. LIV. Hur ska jag tolka det?

När jag såg att Liv hade namnsdag på Nicos dag kändes det som att jo...de finns nog en mening med de mesta i alla fall. Men jag kan fortfarande inte förstå meningen med att Max inte fick stanna...att det sen kan föra bra saker med sig som i sig har en mening...jo, men att Max somnade in...nej.

Tack!! Mia Skäringer och Klara Zimmergren!!

Jag har aldrig riktigt förstått de där med 5 minuters metoden men efter att ha sett er på tv fick jag äntligen klarhet i det hela. Nu ska jag testa denna metod på min flicka och se om det blir något bättre här hemma.

Jag har ju vekrligen missuppfattat detta helt och nu ska jag berätta för alla andra som säkert också missförstått det hela; man söver barnet, sen går man därifrån i 5 minuter, sen går du in till barnet och väcker det, gå ut i 5 minuter och om igen...barnet får alltså bara sova i 5 minuter åt gången! Skäms nästan över att ha missuppfattat så gravt som jag gjort :O

Millan skickade mig en så jäkla bra länk! En tjej som gör sketcher och parodi på folk...i denna videon är det vad killar tänker på när de har sex ;) Så jäkla bra!! Minerna, tajmingen, och så självklart de otroligt bra tankarna hon lagt till :P

Ni bara måste se den men se upp, man kan kissa på sig eller väcka små barn :D

Lagade en ny maträtt idag, eller...kanske inte jätteny men lite ;)

Igår när jag handlade va det extrapris på nån färdigsås, blev lite nyfiken när det ändå va så billigt, fanns 4? smaker men valde en helt ny smak...Korma. Så idag gjorde jag då nudlar, stekte kycklingbitar och thaiwok och sen över med den här kormasåsen...stod medium på den men tyckte inte den va i närheten av det...de fanns tyvärr inte stark men de får de bli nästa gång känner jag så de blir lite fart på de hela ;)

N hade lagt Nico för hon har inte vart på humör idag...jag har mått dåligt, la mig med huvudvärk men somnade...vaknade inatt med en huvudvärk from hell, kom inte upp ur sängen och mådde illa, låg nästan en timma innan jag till slut klarade av att resa mig och ta mig ner för att hitta ibumetin...trodde inte de skulle räcka, gick och la mig och ände mig smått elak som va nära att väcka N så han kunde åka till mamma och väcka henne...behövde migränmedicin, jag har slut och givetvis inte hämtat ut...har ju inte haft migrän sen jag blev med Max...hormonern kanske? Har ju tackat och tagit emot och liksom försökt glömma att migränen nån gång ska hitta tillbaka till mig. Fick ligga imorse och sova lite extra men Nico skrek så jag gick upp vid halv tio. Vid två somnade hon men när N kom hem vid tre vaknade hon, pigg...nä, men de tyckte hon...sen va de kört. Grinig, vägrade sova...somnade en stund när vi åt då, som väl va...

Så...åt då maten, de va ju jättegott! Saknade lite fart på maten så absolut mer styrka på den nästa gång...naanbröd skulle vi haft också, då hade de vart perfekt. Precis när jag ätit klart vaknade Nico, så hon fick också mat och även hon gillade det...fast hon skulle ändå ha sin välling efteråt, annars kan man visst inte sova ;)

Satte henne i selen men hon vägrade somna, ett uselt humör har hon vart på idag, men övertrött och nåt på gång tror jag, hon huttrade förut men hade ingen feber, rosig om kinderna...mest övertrött antar jag men nåt är de nog för såhär har hon inte ens vart när tänderna kommit, då har det vart på ett helt annat sätt. Kände att jag kan inte gå pp och natta henne för antingen somnar jag eller så blir huvudvärken värre. N gick upp med henne och det tog en halvtimma, sen sov hon :D Så nu sover hon för natten, det är andra kvällen på rad som hon somnar uppe och vi får egentid :D

Nu ska N snart åka till mamma och hämta migränmedicin, har ju ingen hemma själv...måste komma ihåg att hämta ut de nästa vecka. Bättre han hämtar nu ikväll än får åka inatt ;)

Bilder på maten ja, och en glad unge som gillade den nya smaken :)

FB;

Millan

Att det fortfarande kan göra så ont. Efter snart två år. Max ♥ Den finaste av alla änglar

• Du och xxx gillar detta.
• • xxx; Jobbigt att förlora människor och djur som betyder mycket det är 11 och 12 år sedan snart som jag blev av med 2 människor som Stog mig väldigt när. Har fortfarande mörka ögonblick där man bara tänker och minns kommer nog alltid vara så :(

    för 15 timmar sedan .
  • 

    Millan Ja jag tror aldrig att sorgen blir mindre, bara mindre påtaglig. Just nu sitter jag och storbölar. Det kommer ju sådana stunder. När man minns, både med glädje och med sorg. Och att de runt mig mår dåligt av det, gör ju mig ännu mer ledsen ):

    för 15 timmar sedan ·
  • xxx; Vet precis hur det känns Millan. :( lite man kan säga som hjälper tyvärr hoppas det händer nått bra som får dig på andra tankar snart :)

    för 15 timmar sedan ·
  • xx; Men är otroligt viktigt att faktiskt visa att man sörjer. Och prata om det med någon. Älskade R pratade bara om sin sorg efter sina föräldrar och syster när hon var rejält full, och knappt då heller. Har snart gått ett år sen hon "försvann", finns ju fortfarande, men ändå inte. Skickar en stor värmande kram till dig! Vet väl hur det är att sitta ensam och känna hur tårarna bara rinner av saknad. Kram!

    för 14 timmar sedan · 
  • x; Vem? Varför? Hur? :( *kram*

    för 13 timmar sedan · 
  • 

    Millan xxx: ): Men det var inte riktigt den ledsamheten jag kände förut. Inte sådär outhärdlig. Mer en fin sorg, som förvisso gör ont, men på ett annat sätt om du förstår? Och tack!
    xx: Ja vi är väldigt öppna med det. Pratar om det hela tiden, har picknickar vid graven, kollar på bilder och minns. För utomstående kan det säkert se ut som att vi tar väldigt lättsamt på det hela, att vi kan skämta bort det. Men så är det ju inte. Men det är inte alltid det behöver uttalas heller. Det är lite som att vi läser varandras tankar. Det är nog faktiskt mest omgivningen som har svårt med det, inte vet hur de skall uppföra sig.
    Ja fina R. Så jäkla tragiskt. Jag hoppas hon har funnit ro.
    Kram på dig! Det värmer verkligen.

    för 13 timmar sedan · ·
    
  • 

    Millan Skickade ett meddelande x.

    för 13 timmar sedan · 
  • xx; Är bra att alla ni nära kan prata om det. Och även göra fina saker i sorgen. Finns en del av mig som önskar att R kunde få finna frid och somna in, är inte ett värdigt liv för henne så hon har det nu. Samtidigt som man varje dag hoppas på att få höra om en stor positiv förändring.

    för 9 timmar sedan · 
  • 

    Jenny Ja, min älskade Max har världens finaste moster. ♥ Nico också ;) Det är ju just så, vi sitter hos mini och skrattar och har det fint, minns honom men oftast behöver vi inte sitta och prata om honom direkt, ledsna är vi ju sällan tillsammans...julafton kväll va ju så fin, när vi tittade på alla korten och kom ihåg hans tid hos oss...visst är vi då ledsna men vi stortjuter ju inte...men så kommer en sund när man slås av vad som faktiskt hänt oss. För det är så oändligt ofattbart att Max är vår egna lilla ängel nu. Har jag mist ett barn?? Jag hör om andra som mister barn, jag tröstar andra som mist ett barn och jag blir så ledsen, hur kan nåt sånt få hända?? Så slår det mig...det hände ju oss. Men det är så stort och hemskt så oftast går det inte att känna sorgen fullt ut för då reser jag mig inte igen. Om jag skulle känna hela sorgen på en gång skulle jag gå under...det är därför det får komma lite i taget, de är så skönt att ha er, som vet hur det känns, som vart med hela vägen från att Max kom och sen vände om. Vi minns tillsammans och det gör det hela mkt lättare, att inte ha sorgen själv. Nu för tiden är det ju så att sorgen kommer och knackar på min axel, sätter sig där en stund för att sen gå sin väg igen...en dag här och en dag där som är gråa eller nästan svarta, sen tillbaka till vardagen...Nico ska ha sin mamma också, jag måste ju orka. Tillsammans med er orkar jag ♥ puss på dig syster yster

    för 3 timmar sedan ·

Skulle som vanligt veckohandla igår med mamma och mormor, mormor hade visst redan handlat så det blev bara jag och mamma. Ja, Nico också givetvis ;) Körde in till mamma för att hämta henne, vägen är halvvägs bra igen och den andra halvan går an...men hur såg gårdsplanen ut???? Det har vart lite uppkört, visst...men igår...när jag svängde upp till huset tänkte jag att nu är de kört, kanske ska föröska backa direkt...valde ändå atts tå kvar, de va nog dumt men hade nog inte gjort nån skillnad antagligen. Millan hade kört fast dagen innan fick jag veta när mamma satt sig i bilen, jag lagt i backen och vi spinner loss, leran yr och bilen får en ny look :P

Jaha...dumt att jag inte litade på vad jag kände när jag kom, att jag ändå chansade när jag visste att det regnat så nyss så marken är mjukare än mjukast. Tittar på mamma och hon ska ut och putta...sminkad och iordninggjord :P Det gick ju inte och mamma gick in och tog på sig arbetskläderna...ja, jag kunde inte mycket göra för dels va jag iordninggjord, dels måste ju nån sitta och köra, försöka gasa försiktigt, fram och tillbaka...få igång ett gung på bilen...men inget...bara djupare spår ner i leran, däcken blir blankare och halare ju mer lera som tränger sig ner i mönstrena. Mamma hämtar spade, jag hämtar en skiva att lägga bakom hjulet och en bräda framför...hade innan testat med en sten...kan nu säga till er alla att gör inte detta...den flög!! Jäkla tur den missade mamma för att få en gatsten på sig i den farten hade inte vart skönt.

Mamma gräver, Nico skriker, jag försöker göra liiite i alla fall, tycker inte om att stå och jag är inte rädd för skit annars men att handla lerig är ingen hit. Mamma hämtar hink och hämtar lite grus, nytt försök. Mamma puttar framifrån för att jag ska kunna backa...ingenting...jag ber henne putta bak istället och då, det rör sig lite och bilen börjar gunga, jag kommer fram såpass att jag lämnar hålorna som däcken grävt fram i gräsmattan. Mamma iväg och hmtar mer grus, öser på bakom däcken...nu jäklar!

Mamma ställer sig fram vid motorhuven, jag lägger i backen, 1,2 3!! Det rör sig och jag måste börja svänga på bilen, rädd för att fastna gasar jag ju lite, leran yr och stenar smätter men loss kom vi!! Mamma in och byter om igen och så iväg och handla...hade tänkt åka till Max och tända ljus men så försenade som vi nu va så nä, de orkade jag faktiskt inte. Får bli en annan dag, morfar har nog ändå tänt ljus <3

Vi åt kiwi efter frukosten, de är en klar favorit här, delad plats med clementiner. Det roligaste med kiwi är hur den ändrar designen på blöjans insida ;P

Max sten har en lykta i själva stenen i form av ett hjärta...plötsligt en dag i våras, tidig sommar när jag ska byta ut ljuset hittar jag en guldpeng i lyktan...blev otroligt förvånad men jaha...de va ju gulligt, jag lät den ligga kvar...så fick N se den och mamma...vi började ju verkligen fundera över den här guldpengen, varför den hamnat där...kanske har någon tagit ett ljus och ersatt med pengen? Men jag har inte saknat nåt ljus så de gick inte ihop.

Varje gång jag bytt ljuset hos Max har pengen liksom tittat på mig oh jag har funderat...varje gång har jag tagit den i min hand och undrat och lagt tillbaka den igen, fortfarande ovetande.

Så på juldagen fick jag svaret på vårt mysterium...mormor säger att morfar har vart hos Max och lagt en guldpeng igår (julafton) vi får ju alla en peng på jul och visst ska Max också ha en peng...morfar hade visst lämnat en på Max' födelsedag också! För på varje födelsedag får man en peng.

Gullegulle morfar! <3 En av de få som verkligen tänker på Max som jag gör och som behandlar honom som att han skulle va kvar hos oss, de är han ju men inte på samma sätt. Blev så glad och rörd...mormor sa att pengarna får väl gå till en blomma sen kanske...men jag ska nog spara på dem ett litet tag, sen åker de in på Max' fond <3

Just nu övas det för fullt på att krypa...problemet är att Nico har fått i backen och där har den fastnar...hon tar sig bakåt hur lätt som helst men hon blir så förbannad för de är ju åt fel håll :P

Låg på golvet med henne för en stund sen och fotade när hon låg framföfr mig...plötsligt ålade hon sig bara längre och längre bort fast de va kameran hon va ute efter :D Slog över till att filma gullungen istället men då va de inte lika mycket fart på henne.

Det perfekta sättet att vakna på...eller inte!

I förrgår satte N in en kanna med vatten på vardagsrumsbordet, inget konstigt med de, de brukar vi göra, den kan lätt få stå ett par dagar, precis som det gjort nu...men aldrig har den vart blöt när vi satt in den men idag :O

När jag ska mata Nico ser jag att det är nåt skräp under kannan, de ligger nåt mörkt unden den...matar Nico för att sen städa undan på bordet men tappade minst sagt lusten...de va inget skräp, de va en vattenring...jävlar!!

Tydligen va kannan blöt när N satte in den och nu har den lämnat sitt avtryck i mitt fina, dyra, relativt nya bord...

Är det nån som har nåt bra tips på hur man får bort vattenringar? Jag har helt för mig att de ska gå att få bort, tror jag såg det i det där programmet där de kom hem och städade hos folk som hade det svinigt hemma...har glömt va det hette de där programmet. Ska googla lite sen men kanske nån redan vet?

Nico somnade så gott bredvid mig igår...eller, i min famn men jag bäddade iordning med den lediga handen här i soffan för jag va också trött men ville se på tv så sova va inte på kartan...blev riktigt mysigt med massa kuddar och filtar, la mig ner och Nico fortsatte sova, tack och lov! Vi låg väl där i nästan två timar och kramades och svettades :P

När Nico vaknade hade hon en så otroligt vacker frisyr! Jag kallar henne annars för min lilla Stig-Helmer för hon har väldigt ofta en liten lock mitt på huvudet som står upp, den vill inte samarbeta och så fort mössa vart på eller hon har sovit så står den upp igen. Men igår...de va inte Stig-Helmer...jag vet inte riktigt va det va...ett skatbo?

Jag är ju inte den som är den så jag tog ju givetvis kort ;)

Både i livet och i hemmet, de gillar jag men de är inte så det är...nu börjar det ju bli mer ordning och struktur och vi närmar oss det jag vill ha men de tar ju lite tid, speciellt med allt som hänt oss och det som håller på att hända. Men då kan man ju ha det så bra som möjligt i alla fall och det försöker vi med. Ordning i hemmet...ja de va ju det strax före jul men nu...ojojoj. Nu har jag fått köpt ett par plastbackar med lock till Nicos leksaker, hade några men leksakerna förökar sig så jag behövde fylla på.

För ett tag sen köpte jag en sån där förvaring i tyg med några lådor i, fick en likadan av mormor och några andra liknande som jag satte upp i hallen, kanske ni minns? Tanken va ju med de två jag nämnde nu att de skulle va Nicos och få va i vardagsrummet, det finns ingen som helst anlening för leksakerna att va i sovrummet för där är vi ju inte. Kanske "tråkigt" enligt vissa att ha barnens saker i vardagsrummet men det är ju där vi är och umgås, sen får leksakerna följa med oss till de andra rummen när vi är där. Jag har inte kunnat sätta upp dessa tygförvaringsgrejerna eftersom de behövde komma ut en bit ifrån väggen för att kunna sitta uppe, alltså behövdes nån sorts stång...idag köpte jag en duschstång, en sån man har i duschen på väggen för att hålla sig i. Jäklar va smart jag är ibland ;) Nu har jag skruvat upp den och förvaringen är på plats, lådorna är fyllda och facken likaså, fick loss en plastback, kan va bra för snart fyller hon år och det blir nog inte mindre med leksaker direkt :P

Kan väl snart börja sortera bort lite men babyleksakerna är fortfarande väldigt roliga och sålänge de intresserar henne och används får de va kvar här nere.

Här kommer några bilder på Nicos egna hörn här i vardagsrummet :D

Här är min lilla busunge, glad som få på nyårsdagens morron ;) 11 dagar kvar så blir hon hela 9 månader :O De går undan, visst visste jag att de skulle gå snabbt men de här är ju skrämmande snabbt. Nu klappar hon ju händerna för fullt för hon har kommit på hur man verkligen gör ;) Igår morse satt hon bredvid mig i sängen, gav mig nappen, klappade i händer, tog nappen, klappade i händer och så höll gullfian på <3

Här får ni, så ni alla kan bli på gott humör :)