Ja, nu är det ju vår och snart påsk och pyssel lusten har verkligen infunnit sig :)

Boken som Mimmi köpte med sig hem från england är ju fixad och iordning...kvar är att lacka baksidan, när jag ändå höll på så råkade den batteridrivna lyktan också ut för mitt pysselsug :P Det värsta är att dte är så svårt att hejda sig så den blev verkligen färgglad och fixad ;) Den va så tråkig efter att ha blivit blekt av solen men nu så...nu är den minst sagt tråkig :)

Inför påsken har Max fåt en penséeplanering, påskliljor och ett påskhjärta som jag gjort själv...här kommer nu en hel mängd med bilder och kanske kan nån inspireras?

Syster yster va ju här för ett par vckor sen och passade då på att ta lite kort på Nico, min lilla modell ;)

ja, Nico va frisk en vecka, sen va de på't igen. Måndag morron vaknar hon med hög feber igen, tät har hon vart hela natten och väst i andningen, ju längre dagen går desto slemmigare blir hon. När hon ska sova på förmiddan börjar hon spy i sömnen och vaknar om och om igen, jag ligger kvar bredvid och ser till att hon vänder huvudet och torkar så hon kan sova vidare och jag vet att hon har fria luftvägar.

Efter att hon sovit är hon lite piggare men snart hostar hon så mycket att hon verkligen spyr, vardagsrumsgolvet, jag och Nico är fulla. Blir lite sådär, var ska jag börja? ska jag klä av ungen, sätta henne på golvet, hur jag än gör kommer hon gegga i det :S

Jag ringer bvc och pratar in meddelande att jag vill att de ska ringa upp. Jag ringer mamma för N har ju inte kortet så hon får ligga ute med pengar så han kan köpa med sig slemlösande hem. Sköterskan på bvc ringde aldrig upp och N fick köpa en receptfri, som visade sig va skit.

Natten blir jobbig, Nico vaknar av att hon inte får luft sätter sig och gallskriker och gråter, hon är svårtröstad och vi är mest vakna. Dagen därpå är hostan ännu värre och febern är kvar. Ringer bvc igen. Signe ringer snabbt tillbaka, sköterskan som jobbat dan innan hade glömt lyssna av...det fanns en läkartid kvar klockan 14, den fick vi.

När vi va där säger läkren att det är mycket slem, men att det låter löst, att det borde gå lätt att hosta upp om hon bara får hjälp, vi får bricanyl utskrivet. Blir bra effekt ganska omedelbart, visst, febern är kvar, går ner lite mellan varven, nässprayen ser till att det blir fart på näsas. Bricanylet sätter igång så hon hostar mer och vips hostar hon upp en massa slem.

Förhoppningen ä rju då att hon ska må bättre på onsdag, och ja, det gör hon. Febern är kvar, äter fortfarande dåligt men hur lätt är det när man är tät? Slemmet är så gott som borta låter det som men näsan är i full fart. Sitter ute några timmar och det blir lättare att andas och över huvud taget, blir hon piggare.

Jag tror nånstans att nu är hon på bättringsväg men ack så fel jag hade.

Natten som va nu va inte rolig. Ledsen tjej som brann av värme. Tempen hade gått upp ytterligare och jag fick ge ännu mer ipren. Gjorde en flaska välling men hon har sovit dåligt. Jag har gett näsdroppar när hon sovit och utan att väcka henne :O Så blir det morron och jag får se att Nico är sämre idag ja.

Hög temp igen, näsan är så tät så tät, hostan är hemsk. Nässpray, så börjar hon nysa och sen har det fortsatt hela dan, att det finns så mycket snor i en sån liten näsa :O Hon spyr och spyr varje gång hon får en hostattack. Det ser så mycket ut men de är bara slem. Idag är aptiten som bortblåst. Just i skrivande stund har hon väl fått i sig nästan 2 flaskor välling, inget mer...ska fresta med piggelin snart men även det har hon ratat. Vatten går de ner lite, lite men idag har det vart stopp där med. En blöja på hela dan :O Hon kissar absolut ingenting :S

Så, nu har hon sovit ute i vagnen, vi har lekt på gräsmattan nån timma, planterat blommor, hämtat posten...men mest bara gnällt, suttit i famnen eller dåsat, kanske somnat till. Nu har febern åkt upp rejält igen så imorrn bitti ringer jag bvc igen om de inte mirakulöst släpper inatt...då har jag väntat de dagar läkaren sa till mig och jag vet sen förrförra veckan att 5 dagar feber på sträck inte är ok. Som tur är har vi allt hemma för att samla ett urinprov för det är det de vill kolla om febern inte ger med sig.

På köpet fick jag några förkylningsblåsor på tungan inatt så idag är jag småsnuvig jag med men kämpar emot allt jag kan. Idag blir det mackor men lite godis, jag tycker lite synd om oss faktiskt :S

Ja, vem har inte hört den låten?!? Nico tar den till en ny nivå ;)

va inne på en scrapsida för att hitta fjärilar och hjärtan att sätta på stenboken som Mimmi köpt till mig...ska ju piffa upp den till Max <3

Hittar exakt det jag söker och hojtar till, men får snart ett pm där det står att nåt blivit fel, hon hade ju tagit bort bilderna för sakerna va sålda men nu låg de visst där igen...beklagade det som hänt. Jag blev ju jätteledsen och hon hade erbjudit sig att fota annat med fjärilar och hjärtan på. Det ville jag ju givetvis att hon gjorde och förklarade varför de va så viktigt, att om de inte fanns nåt jag ville ha kanske hon kunde tipsa om nån bra sida.

Vi skickar pm fram och tillbaka, pratar om de som hänt lite kort, hon får länken hit för att se vad de är jag ska dekorera och hon blir så rörd att hon GER mig de jag vill ha :O

Jag hade hittat ett ark med hjärtan som kunde passa, och så fanns det några fjärilar som kanske kan funka, dessa skickar hon till mig imorrn helt gratis :O Blev så rörd så ögonen svämmade över totalt.

Det blev ju inte "bättre" av att jag tidigare efterlyst bokstäver och att det är flera som vill hjälpa till att fixa detta <3 Det finns verklien helt otroligt fina människor, detta behövdes, speciellt när man blivit sviken så många gånger efter att Max dog...det betyder extra mycket att folk då bryr sig och gör nåt sånt här.

Tack så jättemycket till alla fina där ute, som inte själva mist, som inte vet vilka ord som ska sägas, men som ändå försöker och som bryr er <3

Va ju tvungen att börja filma Nico när hon började asgarva...jag kittlar henne nstan...jag duttar med fingrarna på hene så hon vet inte om jag ska börja eller inte ;)

Nico har vart på ett otroligt strålande humör idag, passade på att filma henne när hon lyssnade på musik, ok...de klippen med musik som sätter igång hennes dans är ju inte långvariga men ni får en föraning om hur hon ser ut när hon sätter igång på allvar ;)

Finaste Mimmi har vart i England hos sin pojkvän, visar upp vad hon hittat till siin ängel Lilly och jag blev kär! Frågade om det fann sliknande det hon köpt men som passar en pojk, hon lycas övertala sin pojkvän att ta sig tillbaka till affären bara för att kolla, just motsatsen till det Mimmi hade köpt fann sinte men hon hittade en annan fin som passade min lille skrutt :D Eftersom vi skulle se i Gbg så köpte hon med sig en till mig och tanken är att jag ska piffa upp den lite nu så den verkligen blir unik :D

Nu är ni bra nyfikna va?? Det Max ska få när han fyller 2 år om ca. 6 veckor är denna;

Igår, 13 mars hade vi en träff i Göteborg...vi va 8 stycken, och en hög med barn :)

Dagen börjar tidigt, Nico väcktes av klockan men jag ville snooza, så Nico låg och kliade mig på ryggen och halv 7 va det bara att gå upp. Hade kvällen innan packat extra byten, regnbyxor, stövlar, mat, kex, kaffe, frukt...ja, vad packade jag inte? ;) Men man vet ju aldrig...blöjor kan läcka, olyckor kan hända, ibland ratar Nico maten och nåt måste ju ner, hellre för mycket än för lite.

Kerstin ska också åka från Uddevalla och tåget går 10:17...not! Jäkla tur att Kerstin dubbelkollade, den gick ju 10:07. Väl i stan ska jag hitta en parkering, de va inte lätt men jag ahde ju räknat med det, väl på plats ska allt ur bilen och packas smart så jag snabbt kommer åt allt och så allt får plats, jag har ju bara vagnen att packa på ;) Så ska jag hitta en p-automat...de va lättare sagt än gjort, det visade sig ju sen att det fanns en väl synlig längre ner men jag hade åkt förbi högre upp och missat den helt :S

Kastar i för mycket pengar men det är lika bra att ta i, och tur va väl det, kom det att visa sig senare på dagen ;)

Så mötte jag upp Kerstin och hennes son Melvin, de va hans första gång på tåg och detta skulle bli spännande :D Ännu mer spännand eblev det på tåget när vi skulle på med barnvagnen...då fanns det en hiss och han åkte med varje gång vi skulle upp eller ner :D

I Stenungsund hoppar Isabelle och hennes Alexander på :)

Så är vi i Göteborg, Marjo och Sandra är redan framme och vi går och möter dem, nu väntar vi på Pernilla och Mimmi. Marjo har med sig sin lilla Hildur och Pernilla har med sig Freya :D Hennes stora flicka Kayleigh kommer efter förskolan.

Lite mat i magen och sen leta spårvagn, hitta nog den argaste föraren i hela Göteborg :O Jäklar va han gapade och körde, höll på att köra på en bil och vagnarna åkte fram och tillbaka, ett under att vi inte ramlade...vid en hållplats ska en pappa på med en barnvagn och föraren gapar ut att du går av, backa! backa! Ja...de fanns kanske inte plats men snälla...måste man gapa sådär??

Jaja...framme i slottsskogen och nu bär det av till Plikta, en stor lekpark där barnen kan ha roligt :) Är ju egentligen bara Melvin som verkligen har roligt eftersom han är 4 år...men jag såg allt lycka i de mindre barnens ögon också, även om de inte kunde va i hela parken :D Nicolina fick på sig regnbyxor och stövlar och sen fick hon sitta på backen och leka, hittade pinnar och sand...grävde och smakade :D Händer och ansikte va sen sådär fint mörkt och glittrande av sanden, en del letade sig in i munnen men hon upptäckte ju att de inte va så gott så de vände ju hela tiden men nästa näve kanske smakade bättr? Jag påstår ju inte att hon är ybersmart ;)

Alltså, vi har fanimej lyckats bra med Nico...hon är så socker söt och världens finaste...*inte partisk ett dugg*

Ikväll badade vi...ja, eller Nico badade men jag fick mig en rejäll dusch jag med ;) Kunde inte låta bli att filma för jag ahde gjort skumbad och det har hon bara badat en gång innan och hon älskade det...vilken jäkla tur att jag filmade :O Hon gjorde sig till och busade, hon förställer rösten så hon låter osm jag vet inte vad :S Men kul är det och hon tycker ju det är ännu roligare när hon får mig att skratta :P

Här får ni 5 minuters skratt och måbra feeling ;)

Va ju hos mamma i fredags och färgade håret, Millan följde med ner och vi fikade först på blåbärspaj, sen va det dags att färga mitt hår :D Nico va så jäkla trött, hade sovit en timma men jag hade väckt henne för vi skulle till bvc...sista vaccineringen på ett bra tag av dessa sorterna.

Vaccineringen gick förövrigt jättebra och Nico har växt nåt hemskt :O 10130 gram, Kotte va med och vägdes men med eller utan Kotte hade hon slagt 10 kg ;) Längden...ojojoj...77 cm! Det är +3 cm på 4 veckor...känner lite som så att de va nog bra att jag inte hade så mycket kläder i storlek 80 för hon går nog snart på 86 om hon växer lika mycket månaden som kommer.

När jag tvättar ur färgen och Nico är övermogen så ville hon inte va med mer, när hårblåsen gick igång gick även Nico igång...bad mamma ta henne ur rummet så de satte sig vid datorn och lyssnade på musik och dansade...så blev jag klar och Millan filmade när Nico dansar till Journey ;)

Visst...dansen är väl något sparsam men tänk nu på att hon vart vaken sen 7 på morronen och den är nästan 18 nu. Vet inte om det roar så många fler än oss som är familj men hjälp vad söt hon är <3 Viftar med händerna, ibland med ett pekfinger i luften också ;) Skakar på rumpan för fullt och klappar händerna...måste föröska fått filmat henne här hemma när hon är pigg och vaken :D

Jag vill dela med mig av några fina dikter, just för oss som mist våra små <3

BREVET FRÅN HIMLEN TILL MIN ÄLSKADE MAMMA

Nu är jag här i himlen och tittar ner på dig, jag vet och jag känner, hur du saknar mig. Jag känner av din stora smärta, som du för alltid har i ditt hjärta.

Älskade mamma, när du känner en kärleksfull vind, är det jag som smeker din tårfyllda kind. När du känner saknad och sorg i ditt bröst,är det jag som finns bredvid dig, och ger dig tröst.

När jag står vid din sida ibland, känner jag vårt starka kärleksband. Då längtar jag också efter dig,precis så starkt som du längtar efter mig.

Men varje gång du stilla viskar mitt namn, känn hur jag kärleksfullt tar dig i min famn. Känn hur jag ger dig av all min styrka, och vet att du är den mamman jag alltid ska dyrka.

Älskade mamma, jag ber dig, lev ditt liv fullt ut, tills den dagen då ditt liv tar slut. För då min älskade mamma och vän, ska du och jag åter mötas igen.

 

MIN STARKA MAMMA

Min mamma är så stark, det säger faktiskt alla. Men när alla andra sover om natten, har jag sett hennes tårar falla

Under sömnlösa nätter kommer jag tassande på tå. Hon vet inte att jag är där för att hjälpa henne att förstå

Lika ändlöst som strandens vågor och hennes smärta, jag vakar över min starka mamma som alltid bär mig i sitt hjärta

Hon bär ett leende, ett leende hon tror döljer. Men genom himlens dörr ser jag tårarna som följer

Min mamma försöker att hantera döden för att hålla mig kvar. Men alla som känner henne vet att det är den enda möjlighet hon har

När jag vakar över min starka mamma genom himlens öppna dörr, försöker jag förklara att änglar skyddar mig nu så som hon gjorde förr

Men jag vet att det inte hjälper, eller lättar bördorna hon bär. Vad hon än säger, hur hon än mår.

Min starka mamma har ett hjärta, för alltid fullt av sår.

Var inte ledsen lilla mamma

jag var tvungen att gå.

Den dagen det hände

slutade mitt hjärta att slå.

Älskade pappa mitt liv blev så kort.

Ta hand om varandra när jag flyger bort.

Jag vet att ni gråter och det finns ingen tröst.

Men lyssna till ert hjärta och

ni kan höra min röst.

Jag finns inte bland er

men jag finns ändå.

Jag hör era böner och

älskar er så

EN GAMMAL SJÄL

Det var en gång en gammal, gammal själ, som hade levt många, många människoliv på jorden och nu var nästan färdig med sin tillvaro som själ också, ja, snart skulle den smälta samman med och bli en del av den Stora Andligheten som uppfyller Evigheten. För tillfället kände den gamla själen sig lite ensam där den satt i tomrummet mellan det senaste människolivet och den kommande Sammansmältningen.

De bästa vännerna hade gett sig av, den gamla själen kunde se dem där nere på jorden, hur de uppfyllde varsin människa med iver, nyfikenhet, förundran och tankar av alla de slag.

“Jag vill dit”, sa den gamla själen.”Jag har fortfarande en god portion glädje kvar. Jag vill dit och ge dem den.”

“Men din tid till Sammansmältningen är så kort”, varnade Vakten. “Visst kan du ge dem glädje, men om du är hos dem så kort tid, ger du dem också en väldig sorg när du lämnar dem.”

“ Jag vet”, sa den gamla själen. “Men jag vill ändå. Jag vill ge dem så mycket glädje att den hjälper dem över sorgen sedan.”

“ Så låt det få bli som, du vill”, sa Vakten och släppte iväg den gamla, gamla själen. Då fick ett människopar på Jorden ett barn som de så länge önskat.

Det var den raraste unge, som strödde glädje över dem från den dag han föddes, den ogrumlade glädje som människorna känner när deras själar träffas och med förtjusning känner igen varandra från Evigheten.

“Men har du inte väldigt kort tid kvar?” viskade mammans själ till den gamla själen i den lilla pojken. “Tiden är kort, men glädjen är stor”, svarade den gamla, gamla själen. Och fastän mamman inte hörde deras samtal, väckte viskningarna en anande oro hos henne, en fläkt av kunskapen att vi inte äger något på jorden, inte varandra , inte oss själva ens.

Allt kommer till slut att tas ifrån oss, allt vi bär på, alla kära omkring oss, slutligen även vårt liv och vår kropp.

Men pojken växte och fick med sin glädje mamman att glömma sådana tankar. Och pappan var hos dem och gladdes, han också. Ja, den gamla, gamla själen fick leva sin sista tid precis som den hade önskat.

Men tiden var kort, även med människors mått var den kort, och stunden kom då Sammansmältningen skulle ske. Den gamla, gamla själen fick kallelse att utan dröjsmål infinna sig till ceremonin, och måste lyda.

För människorna såg det ut som att pojken fick en plötslig död. Deras sorg blev oerhörd, just som Vakten hade förutsagt.

Men eftersom allt de kunde minnas av sitt barn var glädje och endast glädje, kunde de uthärda sin sorg, just som den gamla, gamla själen hade förutsagt. Och därför, istället för att låta de gamla, gamla själarna bara sitta av sin sista lilla skvätt tid i tomrummet, blev det i fortsättningen sed i Evigheten att skicka dem att skänka sin sista stora glädje till människorna som behöver den.

Sorgen, sedan, ja den oundvikliga sorgen, den har människorna genom glädjen fått kraft att uthärda och så småningom vända till något gott.

Peter Pohl Ur “Jag saknar dig, Jag saknar dig”

OSYNLIGT BARN

 

Märkligt att man kan sakna någon

så ofantligt mycket.

Någon som egentligen aldrig idigare existerat.

En gång var det bara du och jag,

samma som nu.

Men något hände däremellan,

du blev far och jag blev mor.

Nu är dte bara du och jag

och ett osynligt barn.

Om någon ser oss

komma gående, sida vid sida,

ser de inte det skrattand ebarnet

vi hålle ri handen mellan oss.

Vi är föräldrar

som bär vårt barn inom oss,

osynligt för världen.

 

 

Ja...tydligen är det äckigt, stötande, onödigt...bättre vi gömmer undan våra mså älsklingar...fula är de visst också. Vilken mamma vill höra detta om sitt barn???

Varför skriver jag om detta? Jo...såhär är det ju...jag har ju en egen lliten ängel, Max...han levde i 5 veckor...jag har alltid känt att jag inte kan visa upp Max som alla andra mammor trots att jag har en massa bilder där han lver, väldigt få där han faktiskt är död....på de kort där han är död syns det inte...jo, de vid kistläggningen givetvis men då har han vart död i 14 dagar för jösse namn, konstigt vore om inget va förändrat.

Så när Max dog, fick jag höra av väldigt många att alla bilder på Max på fl skulle placeras under starka bilder öf rolk tog illa upp av att se min son. Men hallå? Han är inte död på ett enda kort jag visat här! Det spelar visst ingen roll alls, det är vetskapen att barnet nu är avlidet som gör att folk får mardrömmar och äcklas. Mitt i sorgen har jag ändå redan förlorat mina vänner, vi flyttar från samhället, jag får höra om och om igen att Max inte räknas, han glöms bort och så får jag dessutom höra att jag ska gömma undan honom :O

Nån gång i augusti 2010 startar jag en bildtråd för våra änglar på fl...här ska vi också kunna visa upp våra nyfödda barn, i änglaforum, med den rubrik jag skrev ovan så ingen skulle "råka" gå in och bli stött...för ja, jag ville ändå visa lite hänsyn. Ändå blev vi påhoppade, mestadels va det bara änglaföräldrar som skrev, men många andra föräldrar gick in och tyckte vi va modiga, att vi skulle ta vår rätta plats och ha samma rätt som vilken annan förälder som helst.

Så bildades en grupp som samlade på såna kort, skojade om det osv. och jag avlde att göra bildtråden sluten så inte vi skulle råka ut för något sådant. Så fick vi gömma oss igen...visst, det va ju bra att den där slutna gruppen på fl startades, plötsligt va det många änglamammor som vågade prata eller visa sina barn just för nu slapp de alla glåpord och behöva gå i försvar hela tiden. Man orkar inte hur mycket som helst.

Nu har snart 2 år gått...jag trodde att synen på oss med änglar hade ändrats en aning i alla fall.

Så igår kväll startar en tråd på fl..."Bild på dödfött barn på Facebook, ok el ej?!"

Ts har sett en bild på ett dödfött barn på fb, hon anser att det är hemskt och äckligt och har till och med anmält bilden. Det senare säger hon en bit in i tråden att hon ångrar att hon gjorde men likväl, bilder på döda barn ska inte få visas på fb, då hellre i en blogg men helst bara i hemmet.

Världens diskussion uppstår och vi är två läger, vi som mist som vill visa upp våra barn om vi vill...alla visar ju inte upp för alla eller ens vågar ha bilder i det egna hemmet...med oss finns det tack och lov många som tycker att vi ska få visa upp våra barn precis som alla andra, MEN så har vi det andra lägret, som tycker dte är äckligt, opassande etc.

Så...vad är rätt då? Ja...jag kan då inte komma på nåt mer personligt ställe än fb om man inte har en låst blogg då...jag kan inte säga att den här bloggen är speciellt "personlig" så som de menade...att jag här kan göra som jag själv vill...här får du ju verkligen bilder kastade rätt i ansiktet? Även om det mesta är på familjen, och bilder när Max levde...jo, förresten...jag lägger ju ofta ut bilder på Max som död....men det är ju en STEN!

Nä, skämt å sido. Jag anser att alla som vill visa upp sina barn ska få ha den rätten, även om barnet är dött eller inte. Det finns då folk som anser att det är oetiskt att sprida visa såna bilder...nej, säger jag då. Mamman som vill visa upp sitt dödfödda barn gör det för hon vill visa att hon är mamma, hon visar sina vänner och familj det finaste de fått, de vill också gratuleras, även om man i nästa andetag måste beklaga...det kan också vara en öppning så folk vågar att fråga och prata. Visar man inget, säger inget, så springer gärna folk därifrån...sticker ner huvudet i sanden och låtsas som att bara gamla dör.

Vet ni hur de flesta änglamammor reagerar på era nyfödingar? Jag hade aldrig några problem med bebisbilder, men de flesta som mist har det. Man vill inte bli påmind hela tiden om att det för det mesta går bra, för att vi hör till minoriteten, den olyckliga skaran som måste leva me dögonen vidöppna från och med dagen vårt barn blir en ängel.

Jag vill inte frånta någon den där oändliga glädjen, att få låtsas ett litet tag som att inget ont kan hända, att bara man passerar v.12 ska man bara vänta på bf...jo, rul kan ju bli ett litet väggupp men det klarar ju de flesta, eller hur?

Nä, jag anser ju att den här diskussionen är urlöjlig och onödig, men ändå kunde jag inte låta bli att skriva några rader...men hur mycket jag än försökte förklara så lyssnar dem inte, läser det dem vill, ja, inte bara det jag skrev då, utan vi alla som står på den sida jag står på. Motståndarna anser att vi inte svarar på deras frågor, trots att vi gång på gång förklarar och ger exempel...då är våra exmpel tagna ur luften, vi läser in sånt som inte ska läsas in i det de skriver...men vi pratar ju om det stora hela. Ja...skit samma...jag anser att diskussionen inte ska handla om vem som ska få lägga upp vad, utan om hur fb kan ändra systemet så att inte alla ser bilderna, utan att man bara får en liten avisering att oj, nu har H lagt upp en bild...vill jag se vad H lagt upp? Ja, de vill jag nog...smyger in på H's profil och ser att ojsan hoppsan...bilderna är visst starka, eller mappen döpt till nåt som gör att jag fattar att det är döda barn på korten...vill jag fortfarande se?

Sen tycker ju jag att det är helt värdelöst att man ser sånt som mina vänner kommenterar hos andra...har idag sett massa bilder hos folk jag inte har en susning om vilka de är. Sådär kan man ju "råka ut för" en hel del...

Men ärligt talat, ja tycker ju att dessa ckliga bilder på djurplågeri är så mycket värre än att vi ska få visa upp våra änglar.




Jag nämner änglaföräldrar som oss och vi för jag anser att vi som hänger ihop är en enda stor familj där vi kan dela allt tillsammans, både glädje och sorg...och BILDER!

Jag har en hemlig grupp på fl, och jag har en hemlig grupp på fb...har du mist ett barn men inte hittat till dessa grupper, skriv en rad så fixar jag så du får va med oss inne i värmen...vi måste tydligen fortsätta gömma oss.

Här är min Max, helt levande givetvis, för de andra korten vill jag hålla för mig själv <3 Jag håller dem inte för mig själv för att visa någon respekt, jag håller dem för mig själv för jag vill inte att nån säger så hemksa saker om min son...