Ja...idag har de vart full fart, varför sänka tempot när man fått upp farten ;P

Skulle ju till ÖF idag och där har vi vart, de är hur mysigt som helst och idag va det en massa mammor och barn jag inte träffat innan, några mammor jag inte sett sen innan sommaren och nu när jag börjar må lite bättre, när jag nästan vågar tro på att Nico ska få stanna hos oss, så känns det kul att komma ut och kanske, kanske kan jag få nya kompisar? Har otroligt många, väldigt nära och kära vänner men de finns i änglarum på familjeliv.se och tyvärr valde de flesta av mina vänner IRL att vända mig ryggen när jag hade det som svårast och som mest behövde dem, när Max dog.

Nu är jag noga med att berätta om Max väldigt snabbt när jag träffar nytt folk, så jag redan från början vet om de är nåt att ha, om de blir rädda och försvinner eller om de blir rädda men stannar kvar. För rädda blir de allihopa...och chockade. Nästan så jag ibland får dåligt samvete för att jag förstörde någons dag med att säga att min son är död. Det händer tyvärr ganska ofta fortfarande att jag får trösta nån annan för min sorg? Vissa tar det väldigt hårt, skäms för nåt de sagt eller tagit för givet, ber om ursäkt för att de antagit att Max lever, att de antagit att tatueringen på min överarm med hand- och fotavtryck är Nicos...ja, listan kan bli oändlig men som sagt...folk blir ofta så ledsna så jag får säga typ "nämen, de är ingen fara, de är lugnt" "det gör inget" "kan ju inte du veta" osv. och en del gråter och då får man ju antingen trösta på allvar eller liksom bara se på tills de samlar sig...kan bli väldigt spänt och konstigt, de borde ju vara jag som gråter om nån ska gråta...eller?

Detta va ungefär det som hände mig förra veckan senast så de är alltså fortfarande ett vanligt förekommande men jaja...

Nu tror jag iaf att de flesta vet vad som hänt och att de som är nyfikna vågar fråga.

När jag är på ÖF säger ena tjejen som håller i allt att hennes bil är paj, stoppat i en korsning och har lätt panik, ringt efter hjälp men de finns ingen som kan hjälpa...N är hemma så jag ringer honom och han kommer och får start på bilen...ett bra tillfälle för N att se ÖF, träffa "ledarna" (ja, vad ska jag kalla dem? Den ena är förskolelärare och den andra kurator), se de andra föräldrarna och barnen som är där och visa upp sig :D Som tack för hjälpen fick han kaffe...sen kom Millan för vi skulle ju ses idag, satt och pratade och tog det lugnt. N åkte hem och jag och Millan skulle till Hedemyrs och handla...valde att promenera och låta bilen stå och va skönt de va! Vart så seg med att ta mig ut själv men är man två är de så mycket roligare :D

Hemma hos Millan skrev jag ett litet inlägg från min fina nya ipad *prylnörd* för att se hur det funkar med nya designen på plattan...de funkade ju fint men att infoga bilder från den gick inte tyvärr.

Millan har ju en mycket finare kamera än vad jag har även om hennes kamera numera är "för liten" för hennes behov så jag bad ju henne att ta en massa bilder på dopet...inte för att jag behöver be om det för de är ju trots allt hennes stora passion (kan tillägga att hon sålt sin första bild!) Nu har jag iaf alla bilder från dopet på usb-minne och även en hel del bilder från mitten av juni, sen va minnet fullt så nästa gång ska jag få med alla bilder från när Nico bara va 4 dagar :O helt ofattbart hur snabbt tiden går och hur snabbt skruttan växt på den här tiden.

Har nu gått igenom alla bilder och ska imorron välja de jag vill publicera här och vilken/vilka som ska få va med på tackkort. Nämnde ju dessa igår och hittade ett jättebra ställe idag men de va svårt...lätt att designa, välja, veta vad jag ville ha etc. men inte att blanda olika stilar, vilket va tråkigt så jag får fortsätta leta. Vill ju dessutom göra varje kort unikt så de inte blir en hög likadana kort, lite jobb får det allt läggas ner på dem. Ja...innan dessa kort "får" användas ville Millan och även hennes pojkvän J putsa upp bilderna lite, fixa skärpan och lite annat, beskära dem lite...sånt som gör otroligt mycket på ett foto fast man inte kan tro det, ett väldigt fint kort kan bli ett vackert foto istället när det är redigerat.

Ska ikväll iaf ladda upp ett generationskort, har fått tag på min älskade mamy och frågat om lov om jag får visa upp henne här på bloggen och de fick jag :D