Gå in på länken och skriv under, skolan är inte för alla, men det bör den vara!! Här kan ni läsa om vad namninsamlingen är för;

"Uppror NPF

Insamlingen har 1434 Underskrifter!

SKOLAN ÄR INTE EN SKOLA FÖR ALLA! http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/idag-har-vi-inte-en-skola-for-alla_5884825.svd Landets skolor är inte en skola för alla... SPRID KUNSKAP TILL SKOLORNA - KUNSKAP FÖR OSYNLIGA FUNKTIONSHINDER INOM NPF SE MÖJLIGHETERNA, FÖRMÅGORNA...STÖTTA OCH HJÄLPA - INTE STJÄLPA! När ska skolorna i vårat land förstå, när ska dom se, när ska dom lyssna! Här är en samlad blogg för allt som borde vara så självklart för våra NPF barn och inte är det. Här är ett av startskotten på det uppror som tydligen behövs för att dessa barn och ungdomar skall få det bemötande och den hjälp som borde vara lika självklar som luften vi andas. Nu är vi inte tysta längre. Nu har vi fått nog och vill se förändringar inom snar framtid! http://blogg.aftonbladet.se/samupproret Det samlas nu föräldrar på facebook (grupper) och media hör av sig för intervjuver - nu gör vi uppror, vi är less och tänker inte vara tysta längre, vi har fått nog av dom dagliga kränkningarna mot våra barn och oss! Vi, föräldrar har börjat sprida kunskap också: http://hjartefragornpf.wordpress.com/ Min önskan är att alla instanser runt våra barn kan samarbeta, då ens barn får en diagnos inom NPF borde man automatiskt få ett team runt familjen som innehar en person från varje instans (myndighet) och som hjälper, stöttar, talar om vilka rättigheter som finns osv. så fungerar det inte idag, utan många uppfattar och upplever att man står ensam efter satt diagnos, man får själv ta reda på hur man ska gå vidare och då har man ofta en stor sorg att bearbeta, att smälta allt och detta trots att man innerst inne anat, så blir det mycket att ta in! Många föräldrar står ensamma och får agera både sambandcentral, container, mamma, pappa, kvinna, man, jobba, sköta hem och allt annat...Mångas relationer påverkas, giftemål, familjer som splittras, syskon som hamnar i kläm för att föräldrar får kriga för sitt barns rättigheter med diagnos, både med skolan, hjälpmedel, försäkringskassan osv. Ett samlat team, borde innhålla kunniga människor inom: HAB/BUP, SKOLAN, VÅRDEN, FÖRSÄKRINGSKASSAN, LSS osv. Vi stöter på problem hos sjukvården - ingen kunskap och förståelse då man kommer till tandläkaren eller vanliga läkaren... Försäkringskassan bedömmer olika i olika kommuner - beroende på handläggare för samma diagnos och tittar inte på det individuella behovet. LSS - drar den strama linjen, rörelsehindrad eller inte, ser inte till tillsynsbehovet eller dom grundläggande behoven utifrån funktionshindert. Skolan - förstår inget alls, har ingen kunskap och borde inte lägga ansvaret för undervisningen på eleverna och speciellt inte elever inom NPF (eget ansvar) HAB/BUP skulle behöva få mer "kraft" att verka och stötta hela vägen med föräldrarna, skolorna lyssnar inte fast man har med sig utredande psykolog, specialpedagog osv. Sen anser jag att vi föräldrar, själva ska kunna anlita SPSM för att utbilda, handleda skolan våra barn går i, för rektorerna nekar och lysnnar inte då man ber om det! När ska våra barn få en chans...när ska våra barn få ens en möjlighet till en chans att lyckas? Nu är vi less och vi är inte tysta länge...mitt barn är begåvat med aspergers syndrom och lider inte av sitt funktionshinder men hon lider av omvärldens okunskap som dagligen kränker henne när man inte kan acceptera henne för den hon är och ge henne det hon har rätten till !!!"