Ja...ibland kan man inget annat än skratta åt vad man drömmer :O

Inatt har jag snurrat och jag hade sån panik. Vad drömde jag då? Ja, jösses...jag va höggravid, och då menar jag så gravid att det va dags att snittas. Den magen kom över en natt kan man väl säga för Nico va lika gammal och stor som hon är nu :) Jag och N ska in till Östra för inskrivning...men det ser int eut som det anars gör, nähä då, det är ett jättesjukhus med typ 30 våningar :S

Vi ska göra som sist, skriva in oss dan innan snittet...men Nico då? Jo, mamma ska passa henne den här veckan. Det är tidig morron och mamma är fortfarand einte hos oss och vi har bråttom...jag sätter Nico i sängen och åker :O Mamma kommer säkert när som helst...men när vi kört en stund och nästan är framme i Gbg vill jag ju veta om mamma kommit fram än men näe, hon ska väl inte va barnvakt?? Det har vi inte sagt nåt om :O Jag är helt säker på att jag frågat och hon sagt att det va ok men näe. *panik* Ringer till Millan och gapar och grinar, "Du måste åka hem till oss!! Nico sitter ensam i sängen och mamma ska inte passa henne!!" Vi har ju 1,5 timma hem och Millan är iväg med sin pojkvän J. Va fan ska vi göra??

Hopp...in på Östra, upp till typ toppen, allt tar sån jäkla tid...jag måste ju försöka lösa detta, men det är ju imorrn snittet ska va och massa saker ska ju göras innan, kan ju inte skjuta upp det heller för då finns det inga tider kvar och jag kan inte gå längre än jag redan gjort :S

Vi får ok att åka hem snabbt och lösa detta men vi måste skynda oss!

Hem i panik, försöker ringa grannen så han kan gå över och ta Nico...han är hemma och är pappaledig nu...nej, han har ingen lust att ta två små barn ens för ett par timmar :O Den jäveln!! Jag grinar och har panik, N gasar för fullt...Så är vi hemma, Nico är i upplösningstillstånd, Millan och J kommer...hon blir avig mot alla andra men vi måste ju tillbaka och få bebisen :O

Millan ska försöka mata Nico så vi får se hur det går..sen är allt en dimma...vet att det hände en massa konstiga saker här men kan inte komma ihåg nåt alls...

Vi får en tid att komma tillbaka 07,19 dagen därpå, då sa jag på bedömning av nåt slag....Nico har barnvakt nu men tydligen inte mamma för hon är med mig...N parkerar bilen men missar ju bedömningen givetvis.

Bedömningen är åsdan att du ställer dig i kö, tänk er massa höggravida som står i kö och har ont...vågar inte lämna kön för att kissa osv. Man hoppar upp på en brits, ja, kön går ända fram till britsen så alla ser dig. Jag kommer inte ihåg att jag hoppade upp men jag kommer ihåg att det va min tur efter hon som låg där...hennes mage va full i lanugohår och det bådade inte gott sa barnmorskan...detta ser ut att bli en hjärnblödning...

Mamma står bredvid mig och säger "Jaha, då va de inte säkert att ni får åka hem glada med bebis då!" Mamman blir helt förkrossad och liksom bara näe...de verkar ju inte bra dte här. Så säger mamma nåt med att det är tufft att mista ett barn...mamman på britsen frågar om hon mist ett själv men hon säger nej men fortsätter; "men min dotter har gjort det" och pekar på mig...då brister mamman på britsen ut i gråt och jag mest bara; jamen herregud, så illa är det väl inte! Bebisen är ju inte död än!? Jag har bråttom här, jag ska ju hem till Nico...

Hjälp! Vad i hela friden har jag bearbetat inatt?? :D