Myskväll

Millan och hennes pojkvän kom ju hit förut för att N skulle fixa med hennes bil lite, sen stannade de lite längre och sen blev vi hungriga så vi bestämde oss för att äta pizza tillsammans. De åkte och hämtade pizza, givetvis blev det inte smärtfritt...Millans vegetariska pizza va inte vegetarisk utan de hade "spillt" lite kebab bitar på den så N och J åkte och hämtade en ny, medan satt jag och Millan och pratade med Nico som fick smaka pizza...ost och tomatsås och vitlök...va tydligen nåt hemskt gott :)

Så efter att pojkarna kommit med den nya pizzan och vi alla va mätta såg vi en film "The accidental husband" helt ok romantisk komedi. Nu har de åkt vidare för de skulle på kalas hos en kompis och vi är så svensson och gamla så vi ska lägga oss :P Jättemysigt med sällskap och speciellt när det inte är planerat utan bara blir. Nico verkade väldigt nöjd och skötte sig utmärkt utan gråt, grät bara lite, lite när hon skulle somna...J har lite emot barn men är nog lätt förvånad över att vissa barn kan va såhär snälla ;) Kanske kan Nico få honom att bli lite bebissugen? Kan ju hoppas ;)

Ja, nu blir det sängen...känner ig snurrig för jag är så trött, har haft så svårt för att slappna av så jag ligger mest vaken, vaknar efter bara nån timma och känner mig utvilad men ser ju vad klockan är och somnar om, på morronen är jag dödstrött men då ska Nico äta och eventuellt bytas på, sen somna om en stund, ibland går det fort, ibland går det inte alls och precis när jag somnat vill Nico upp...om N tar henne kan jag ändå inte somna om men det är skönt att bara ligga och dra sig utan att behöva prata och busa även om det är mysigt det med :) Imorse vaknade jag som vanligt av att Nico klappar på mig, ibland klappar hon mig i håret, ibland (som idag) klappade hon mig på kinden, så slår jag upp ögonen och de första jag ser är de vackraste på denna jord med ett stort leende <3 Hur kan man vakna på fel sida då?? Nä, de är helt omöjligt. Vissa mornar har hjärtat krupit upp till mig och knölast in sig under täcket...att det finns så mycket kärlek i en sån liten människa?? Önskar att alla nån gång får känna detta, om inte genom egna barn så på annat sätt. Denna oändliga, ärliga kärleken.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0