Ja, inte har jag ju bloggat utan jag har levt ett vanligt liv i sommar, tänka sig va ;) I vintras fick ju Nico, N's gamla lekstuga och den va allt annat än vacker, och i mitt inre såg jag hur den skulle se ut till sist. Ja, jag lever alltså ut det jag inte fick som barn genom min dotter, och lekstuga är en sak jag aldrig fick, vi lekte i ladugården istället, och byggde kojor :D

 

Jag har i alla fall fotat från att lekstugan är orörd, tills den är färdig, eller så gott som i alla fall, de är lite småpyssel kvar, men de regnar ju bara så det får väl vänta till nästa år antar jag.

 

Såhär såg det ut från början.

Nico har fastnat för den där songen som en hiphopare från asien sjunger, den där dansen blivit så uppmärksammad. Försökte filma medan hon lyssnar på den, men hon släppte inte loss som vanligt, tyvärr...när hon verkligen rockar loss är ju bäst, men jag ska lyckas!

 

 

 

När hon tröttnat på dansen blev det ett telefonsamtal, tydligen till morfar (min morfar)

 

Fick åka till akuten igår med gallsmärtor...detta trots att gallblåsan är bortopererad, juli 2010. Ända sen dess har jag haft problem, kanske mer än vad som är vanligt, de drog ju sönder mina gallgångar och lagade dem, jag låg i nästan 2 veckor, mestadels med sond och hemska smärtor och påminnelsen om vad som bara månaden innan hände 2 avdelningar under mig...Max dog.

Sista tiden har jag haft mer problem än på länge och de 3 sista gångerna har jag spytt av smärtorna. Niklas har två gånger fått åka hem från jobbet för att ta hand om Nico medan jag ligger i sängen med hemska smärtor som inget biter på. Igår blev det för mycket, de kan ju inte fortsätta såhär i all evighet. Ringde till slut 1177, de sa att om jag spydde kunde det betyda att det satt fast en sten så jag skulle direkt till Näl. Ringde mamma som fick skjuts hit med mormor så Nico hade sällskap när vi åkte, vågar ju liksom inte riktigt lämna henne ensam ännu ;)

Kommer in, bilfärden har gått bra, satt och blundade och koncentrerade mig på musiken på radion, kände knappt nån smärta alls faktiskt, meditation är bra. Kommer in på akuten, anmäler mig i luckan, sätter mig och bläddrar lite i tidningen och jäklar vilket anfall jag fick. Jag blev så illamående ås både huvud och händer började pirra och domna...Niklas fick ringa på dem och jag fick komma in och lägga mig, sen gick allt väldigt fort faktiskt. Läkaren kom in nästan med en gång, jag fick voltarenspruta i skinkan, primperan i min pvk, mot illamående och sen avvakta. Illamåendet släppte rätt bra men smärtan fanns kvar, så då fick jag ett morfinpreparat i supp, det gjorde gott, annars blir jag alltid så jäkla dålig på morfin men eftersom jag fått primperan innan gick det bra. Proverna såg bra ut och jag ville inte bli inlagd så vi fick åka hem, remiss till ultraljud av gallgångar och lever kommer nu i veckan. På väg hem blev jag jättedålig, en blandning av smärtor och åksjuka...att jag inte ätit på ett dygn och spytt en del. Jag hade innan sagt att jag måste äta men läkaren vill ejag skulle fasta men jag sa att de går inte, så in på McDonalds och få en milkshake i magen, och vips släppte alla besvär. Då hade jag bara stunden innan fått Niklas att stanna bilen 2 gånger och sista gången låg jag i baksätet för att kunna fokusera och tänka bort smärtan.

Väl hemma är jag nog mest hög, för utan smärtan mår jag bra och morfinet känns plötsligt...de gjorde det inte innan. Mamma har fått Nico att somna och hon sover gott. Jag är mer hungrig och gör varm kakao och ett par mackor medan Niklas kör hem mamma. Väntar till Niklas är hemma igen innan jag lägger mig. Nico sover gott hela natten, så det innebär ju att jag får göra detsamma ;)

Idag känns allt mycket bättre, mörbultad, känns som jag blivit slagen och har ett stort blåmärke. Just för en stund sen fick jag liknande smärtor, men utan själva gallkrampen, tog magmedicin och de blev bättre, så de är nog ett magsår eller ett begynnande sådant också...så förutom ultraljud i veckan får de nog bli ett besök till doktorn på vc också.

 

Kanske en aning kladdig sådan, men kolla in posen ;) Kommer en kamera fram så börjar Nico posera direkt :P

 

 

 

Älskar den låten av Laleh, älskar hela Laleh om man nu ska va petig ;) Vet att många som mist nån nära alltför tidigt har olika känslor runt den här låten, vissa klarar inte av den, andra känner som jag. Jag älskar den, jag älskar innebörden, att när en person dött för tidigt ska vi hålla minnet vid liv, berätta om personen för omgivningen <3

Världen går vidare, förändras, men vi bär på minnet och personens historia.

 

Jag tycker det är ett väldigt fint och sant innehåll och jag lever så. Jag bär Max i mitt hjärta, jag håller hans minne vid liv genom att prata om honom. Nico växer upp med sin storebror, vi kan bara inte se eller ta på honom. Världen går vidare, årstiderna kommer och går, vi börjar lägga år bakom oss, inte månader, men trots det lever Max vidare genom oss <3

 

 

 

I will tell your story if you die
I will tell your story and keep you alive
The best I can, I will tell them to the children
If we have some, if we have some

That i’ve always felt the feeling we would die young
Some die young, some die young, some, some die young
But you better hold on,
So many things I need to say to you
Please don’t, don’t let me go
And we said we would die together

Some die young, but you better hold on
So many things I need to say to you
Please don’t, don’t let me go
And we said we would die together
Some die young

I will tell your story if you try
But how long will your thoughts of valleys stay green
When the world you were born in changes with seasons,
Will you run with this dream, or will you run alone
Or will you run against and finally reveal

Why some die young
Why some die young
Why some die,

Some die young
But you better hold on
So many things I need to say to you
Please don’t, don’t let me go
And we said we would die together

Some die young
But you better hold on
So many things I need to say to you
Please don’t, don’t let me go
And we said we would die together

Some die young
But you better hold
So many things I need to say to you
Please don’t, don’t let me go
And we said we would die together

Some die young
(Some die young)

Verkligen sån tur att det bara va vatten...nu har Toms matskålar fått vara i fred ett tag men nej, nu gick de inte längre, fingrarna kliade för mycket helt enkelt och städomanen i Nico tog över...

 

Det är ju svårt att bli arg när hon bara vill hjälpa och faktiskt är så söt, men nu står i alla fall skålarna uppe på bänken igen. Stackars Tom får stå ut med mycket ;)

 

 

 

 

 

Finaste Sara har virkat en pissemisse till Nico och lyckan är total, inte långa stunden den vart ifrån henne sen hon öppnade sitt paket <3 I Nicos paket lå¨g en present till lilla mig också, och ett fint kort med stort innehål <3 Tack för de fina orden Sara och Hanna <3 och tack för att ni finns <3

 

Vad va det då jag fick?? Jo, en superfräck hårdekoration, Sara gör dem själv, och mycket mer...jag har äntligen hittat en lika kreativ människa som jag själv ;) Här kommer en bild på Saras kreation :)

 

 

 

Det här har Nico ägnat hela dan åt, att rita, sida upp och sida ner...precis just nu har hon fåt tmig att rita lite och så skulle jag rita en katt...den gosar hon med nu ;) Ett helt kollegieblock har nu gått åt så det blir väl till att införskaffa fler block, och kanske lite roligare pennor :D

 

 

 

Från i lördags...kletig och go unge ;)

 

Nico är ju bara för söt! :D Hon är en riktig djurvän och det spelar ingen roll om djuret är på tv/datorn eller irl. Hon lockar och ska gosa, vill krama soch vill bära. Hon bär mammas kattungar och är jätteduktig, Klappar alltid fint och bara lite. Plockar upp mat de sölat så det hamnar på rätt ställe. Katter och hundar är favoriterna, men sniglar, flugor och spindlar funkar de också ;) Hästar är nog den absolut största favoriten, men tyvärr är det sällan vi får vara nära en häst, nu när grannens pojk som har häst, har flyttat.

 

Nu är det då såhär, att en fb vän vid namn Sara, virkar en massa...och då menar jag EN MASSA ;) Hon nämnde amigurumi och jag googlade upp lite...hittad einget speciellt roligt men sa att katt eller hund hade vart bra...Sara visar en jättesöt bild och ska nu virka en liten kissekatt till Nicolina. Måste ju visa den ;)

 

 

Skulle visa den för Nico nu innan läggdags och hon blev helt till sig, de va så söt toch roligt att jag snabbt fick upp kameran för att filma henne...tyvärr får jag inte med det allra bästa men plötsligt kommer hon när nåt på datorn och får upp Saras katt Sokrates...och den reaktionen som kommer är obetalbar <3

 

 

 

 

Jag vet älskling, att mamma är stygg nu, så jag ber därför om ursäkt till Nicolina 15 år, som just nu hatar sin mamma över allt annat för att jag bara va tvungen att lägga ut den här bilden ;) Men du får liksom skylla dig själv som gör såna här underbara minr när jag har framme kameran och det är inte alls omöjligt att detta kan bli ett studentkort :D  Som väl är kommer du inte förstå detta just nu i skrivandets stund, så jag kommer glädjas åt att få nnu flr underbara, oförglömliga kort där du ser riktigt rolig ut. Ja, vi skrattar åt dig, men vem kan låta bli?? Choklad runt hela munnen, och inte nog med det, samtidigt som du ska blinka visar du dina tänder genom att dra tungan där den nya tanden växer fram...en perfekt kombination tycker jag som givetvis redan höll på att ta kort och blev så jäkla lycklig över att få fångat detta på bild...älskar dig min prinsessa...hoppas du kan förlåta din gamla mamma och skratta åt detta lika mycket som jag gör...och som alla andra också gör nu ;)

 

 

 

 

 

 

Nicolina sjunger <3

 

 

 

Se färdigt filmen...mamma har ingen aning om att hon blir filmad så hon sjunger för Nico ;)