Igår va jag hos en väninna som mår skit, och det finns saker jag reagerar på hos henne och barnen...efter åkte jag till Millan och tittade på hennes nya bil, pratade och tog det lugnt, hem och gjorde inget...idag va det babymassage och efter det pratade jag med ÖF läraren om väninnan och hennes barn, det på går en utredning redan men nu när jag lagt till en del blir det en större utredning. Kuratorn ringde mig och vi ska  träffas imorrn efter babycaféet, sen ska vi hitta en bra dag att samlas med väninnan och jag ska "påpeka" sånt jag uppfattar som olämpligt osv. sen blir det en socanmälan för att de ska komma med i den pågående utredningen.

Jag är nervös! Jag vill inte på nåt sätt göra henne illa, eller få henne att känna sig som en dålig mamma, men otroligt mycket måste ändras i hennes sätt med barnen och hon behöver ett större stöd än hon tror. Jag är beredd på att hon kommer bli förbannad som bara den men att hon inser snart att det är för hennes och barnens bästa jag och vi andra gör detta. Förhoppningsvis kommer hon uppskatta detta nån gång i framtiden och att detta faktiskt leder till att allt blir bra.

Som det är nu ser hon ju helst att jag gör mycket, jag blir sms-bombarderad varje dag eller så ringer hon...vad ska jag göra? Jag kan inte ta hand om henne och hennes barn. Vem ska jag ringa för att få hjälp? Ingen aning. Ibland blir jag rädd för att hon kanske kommer göra nåt...vet inte om det är befogat men känslan räcker. Är det inte bättre att få proffesionell hjälp och stöd än att slita ut kompis efter kompis? Igår va jag ju där....försökte få mig att stanna längre, försökte få mig att komma tillbaka, försökte få mig att känna skuld över att lämna henne ensam och ledsen. Igår skulle bli första natten hon va ensam...trodde barnen skulle till mormor men de va inte de hon menade...med ensam menade hon utan nån vän som sov över och hjälpte henne. Hon är livrädd för att va ensam...men hon kan inte flytta hit heller, jag kan inte va där varje dag. Hon har vänner som grna ger detta stödet men hur funkar det i längden? Barnen är ju otrygga och ledsna. Det är så mycket som är fel så jag kan inget annat än att agera men ja...en klump i magen blir det ändå men just nu skiter jag i om hon kommer bli asförbannad på mig och hata mig, bara barnen mår bra och rätt hjälp sätts in.

N har i alla fall fått mig att må bättre genom att ta ett större tag hemma med både sysslor och Nico <3 Helt underbart! Märks på Nico också att hon älsar att va med pappa för har det gått en dag och hon inte sett honom blir hon grinig och liksom letar...svårt att beskriva men det märks att hon saknar honom.

Lång dag imorrn också, bara för det ska vi äta gott ikväll, jag ska möla i mig chips och dipp ;) Sen blir det en tidig natt så jag hinner med allt imorrn bitti.

Tack för att ni länkar till Millans tävling!! Blev så glad och rörd när jag såg att ni ställer upp ytterligare! Orkar bara just nu inte läsa runt eller gå in på fl för det är så mycket just för ögonblicket men jag tänker på er och saknar er. Hälsa till de som inte läser här :)

Kram på er tjejer!