Ja, så kom dagen, 10 års dagen efter attentaten mot USA, World trade center rasar och världen förändras för all framtid...den så kallade stormakten som va "oslagbar" är nu i skakning.

Var va jag den där dagen 11/9-2001? Jag gick i gymnasiet, va hemma tidigt och slår på tv:n, de talar om en bomb, inget stort men ju längre dagen går desto större blir nyheten och vi sitter klistrade hela dagen och en lång tid därefter. Ofattbart, hur kunde det hända? Nu börjar hetsjakten på Bin Laden, fler som plötsligt får vatten på sin kvarn om utlänningar i mellanöstern...för all framtid har vår världsbild förändrats. Men kan det hända igen?

I aftonbladet har jag nu läst hur de letar nya terrorister, på radio har gamla inspelningar spelats upp och hela jag ryser av obehag, speciellt med tanke på att det va så nyss Anders Behring Breivik rubbade vår värld ännu en gång.

Skräcken och obehaget är så nära och just den dagen i Oslo och på Utöja skulle min lillebror och hans pojkvän dit då svågern är från Norge och bor i Oslo, ganska precis bredvid där bomben small av...nu blev det av nån anledning flyttat en dag och tack och lov för det! Med tanke på all otur jag dras med så är jag så glad över att de inte var där den dagen för jag vill inte ens tänka på allt som hade kunnat hända...

Världen är hur som helst för alltid en annan nu...men jag vill fortfarande kunna lita på folk och tänker göra det också, alla är lika värda och alla är snälla och bra tills de bevisar annat...för om du ser nån som en dålig människa, hur svårt är det inte att förändra den stämpeln sen? Att motbevisa hur fin man är...är det då inte bättre att utgå från att alla är som jag? Att alla får börja på topp och sen sköter det sig alltid självt resten. För snart ser man människors sanna färger...det fina med internet är väl just detta, att alla får samma utgång? Man fastnar inte vid ursprung, ålder, kön, utseende, ålder, utbildning eller skikt i samhället...vi är alla lika och de man annars aldrig hade gett en chans har blivit de närmaste vänner man nånsin haft.

Så är det här, för mig...även om jag försöker låta bli att ha fördomar så finns de tyvärr där ändå..men på nätet har jag hittat mina allra bästa, närmsta och ärligaste vänner. Vänner jag kanske inte haft IRL för nånting hade stoppat relationen...flera har jag eller har sporadisk telefonkontakt med, skickar saker till varandra, några har jag träffat på riktigt...men flera vet jag inte det riktiga namnet på eller hur de ser ut och ändå betyder de så mycket för mig <3

Kan inte världen va såhär? Nä, för det är alltid nån som ska förstöra, folk har fördomar och tror att de är bättre än andra...terrorattentat händer och gör folk räddare, mer skeptiska...jäkligt synd men det är väl så det ska va kanske? Räcker ju med att läsa bibeln så finns ju tyvärr samma drag hos människan redan då...