Äntligen hemma från sjukhuset

Ja...så blev det med den där lugna fredagen jag och Nico skulle ha ja...man ska tydligen inte planera för mycket.

N har pressat fast vänster hand i en stor press som ska sätta ihop karmarna på fönstrena de tillverkar...den har ett tryck på ca. 500 kg. Trycker gör den inte direkt heller, den mera smäller igen och sen stannar den så tills man öppnat den...killen som stod och jobbade med N är helt ny och har inte lärt sig riktigt detta med att kolla på allt, utan tittar mest bara på knapparna. Det va bådas fel, och just precis idag frångick de det vanliga mönstret i ordningen...det är ju då det nästan alltid händer nåt.

Jag har fått återberättat en del av N's arbetskompisar, N själv minns knappt nåt alls. Pressen smällde ihop, N skriker att den andra killen måste öppna pressen, när pressen öppnas ramlar ju karmen/bågen och N försöker fånga upp den men de funkar dåligt...folk rusar fram och N är likblek och de tvingar honom att sätta sig ner, de får av honom handsken och blodet sprutar, en sköerksa och flera undersköterskor jobbar på fabriken så han får ju rätt och bra vård direkt med ordentligt tryck och högläge. Nu försöker de ringa mig men förgäves och chefen kör N till vc, N vill köra själv men får inte (tack och lov!) På vc tar de bort tryckförbandet och de blöder ordentligt, det är ett väldigt tryck i handen så mycket blod samlats under huden och läkaren klämmer hårt för att få ut allt, sen rengörs såret och det sys med 2 stygn. Remiss till röntgen skrivs och N börjar ringa mig men som sagt...just idag la jag ner mobilen och just idag gick jag inte upp för att svara i telefonen med en gång...just idag va det viktigt :O

Får ju tag på N och då är han på väg till Strömstad och kollegan stannar med honom, hörs när han är på jobbet igen och då har han vart en sväng till på vc för att få svar på röntgen, då va läkaren inte där så en sköterska har sagt att de verkar inte va nån fraktur men en sena är nog skadad, ortopeden i Uddevalla nästa med andra ord. N ringer mig och undrar om jag kan komma och hämta honom, han ska tillbaka till vc kl. 13 och klockan är nu halv...de va ju bara att kasta ner allt som kunde tänkas behövas och sen in i bilen. De har inte släppt in N på jobbet igen för de har inte gjort rent runt arbetsplatsen och han är ju i chock fortfarande så att se allt blod är nog inget vidare...

Kommer upp till vc, Nico charmar personalen som vanligt, vi är ju stammisar eftersom jag lämnar PK prov regelbundet...läkaren tar in oss och vi får veta att det är en fraktur och att senorna ser bra ut, det va ju det bästa även om det absolut bästa hade vart att de inte va nåt alls. Men med tanke på allt som kunde hänt är det ju en himla tur i oturen! Remiss till ortopeden i Uddevalla skrivs, och vi ger oss av...stannar till hemma först så Nico får en flaska mat, N nya kläder och jag lite yoghurt i magen, ner med sånt som kan tänkas behövas om N blir inlagd för operation.

Så kommer vi till Uddevalla, får sitta och vänta ett tag men de går relativt snabbt, N börjar må illa och är snurrig så vi får ett rum direkt så han kan ligga, antar att chocken börjar släppa?  Vi är inne runt 14.15 och får rum 15.15, vi får också veta att om det blir operation blir det inte ikväll och om det mot alla odds blir ikväll kommer det dröja så N hinner äta och ändå anses som fastande nr det ev. blir dags. Jag springer iväg till cafeterian som snart stänger och köper mackor, fika, dricka och växlar pengar till parkeringen. Ut till bilen och sen in på akuten igen. Vi får i oss och klockan är nu strax efter 16. N går ut och frågar om de kommer snart men näe, det kommer ta tid...men bara 10 minuter senare kommer en AT läkare och berättar hur de resonerar och vad som syns och undersöker lite, går och pratar med läkaren och kommer in igen nästan med en gång. Det blir "bara" gips. Gud så skönt! En sköterska kommer in, tar bort det gamla förbandet, rengör och börjar gipsa...om en vecka ska vi tillbaka och N ska ta nya bilder och sen ska han få träffa en läkare som ska lägga upp plan för kommande tid och hur han ska komma tillbaka till jobbet.

Som det är nu blev han sjukskriven 3 veckor på heltid, han behöver kunna anvnda båda händerna i jobbet och att bara kunna använda en liten del funkar inte alls. Förhoppningsvis räcker dessa veckor men de kan bli att han måste träna upp handen lite först...vi får se hur det blir helt enkelt. Nu kan N iaf följa med på vaccineringen till veckan, ÖF och babycafé ;)


ser inte så väldigt farligt ut men ett stort hål va det, får väl se hur snyggt det ärret kommer bli

Här har ni en blivande läkare...Nico hade mycket att berätta och va väldigt intresserad, sa till läkaren hur hon skulle göra och berömde henne när hon gjorde rätt ;)


lite kul är det ju att fota sånt här...jag älskar ju sår, blod, operationer m.m. så de är ju skitkul att få va med på nära håll...även om det är lite tråkigt att N ska behöva ha ont

Nu orkar jag inte med mer sjukhus på länge...de är ju 4 månader sen sist så det va väl dags men som tur va var det N som fick stå för all drama idag :P

Nästa vecka blir det till att åka till N's jobb, lämna sjukintyg och skriva skaderapport...får se vad som kommer ut av den sen, nån ersättning för förlorad arbetstid tror jag kommer men de där försäkringsbolagen är ju inte snabba heller så nu blir det väl lite back igen...för FK är ju inte snabbast de heller :S


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0