Nu åkte N och lämnade mamma och Millan, mysig kväll blev det :) Först tacos nästan direkt de kom hit, sen lite kaffe och såg på datorn, lite på en film och sen fanns det plats för tårtan...så fram med tårta och så såg vi på Rio, den va riktigt bra men svårt att hålla sig för skratt hela tiden för Nico sov ju i min famn...de va svårt att få henne att komma till ro för de va så mycket att se och höra på så för att få henne att inte vakna hade vi låg volym och försökte skratta tyst...inte alltid så lätt.

Saken är den att Nico har en lite orolig period just nu och sover lätt på kvällen, småtittar, klappar, drömmer...så är det på natten också men då är det ju helt mörkt och tyst så hon ger upp väldigt snabbt, finns inget spännande som fångar hennes uppmärksamhet. Just av denna anledningen sover hon bredvid mig i sängen och går för tillfället inte att natta och lämna...panik så fort hon märker att jag är borta...nu har det vart lite stabilare nätter så jag hoppas innerligt att denna oroliga perioden är på väg bort igen men ska väl egentligen ändå va mest tacksam för att hon sover så mycket som hon gör ändå och är så nöjd och glad även om det kan bli gråt när hon ska sova för natten.

Tårtan blev riktigt god förresten men jag skulle nog haft ännu mer ananas...tyckte det borde räcka med 3 burkar men näe...nån till hade inte gjort ont. Har i alla fall mycket tårta kvar så ni kan ju gissa vad jag ska äta till frukost ;)

Igår när jag gjorde tårtan gav N mig en rätt rolig bild som jag fortfarande har i huvudet...han nattäter, allt gott som finns måste ju gömmas...han säger till mig när jag står och grejar att tänk om du kommer upp inatt och hittar mig i nån sockerpsykos ätandes på tårtan och sjunger "vad är det för en dag? vad är det för en dag? ..." Ja herregud...blir full i skratt bara jag skriver det nu ;P Mamma och Millan tyckte nog också det scenariot hade vart rätt roligt, och ganska passande...an säga som såhär att N blir lite väck av socker och är inte alltid vaken när han ger sig ut på jakt om nätterna...det va en morron för ett par år sen som han vaknade alldeles brun och kladdig, trodde ett ögonblick att han gjort på sig, kudden va dock helt täckt den med...ja, han hade letat fram choklad och tagit in i sovrummet, legat och ätit i sömnen och somnat med munnen full och antagligen hela sängen full...de va fan choklad överallt! Då är det väldigt svårt att bli förbannad för att chokladen är slut eller att sängen är kladdig...det går bara att skratta tills man gråter och ligger på golvet och kippar efter luft...N står fortfarande full i choklad och tycker väl att jo, lite kul kanske det va...numera tycker han att det är väldigt roligt han också så nu berättar han detta självmant...visade sig att hans ena storebror gjorde samma sak ett tag efter N...släktdrag??

N har gjort, och gör fortfarande massa galet och här fick ni ett litet inblick i mitt liv och hur jag har det ;) Tråkigt behöver man sällan ha det och jag bävar lite över hur mycket Nico ska ta efter far sin :O