Många som förlorat ett barn dör av sorg
Låt oss ändra på detta! Varför tror ni att vi inte vill prata om våra änglar? Varför tror ni att vi inte vill dela med oss av våra bilder och minnen? Varför tror ni att det blir bättre om ni undviker oss? Varför måste ni så ofta ha nåt klokt att säga fast det mest blir pannkaka av allting?
Räcker det inte att bara finnas där, treva i sorgen som vi gör och bara vara. Fråga som om vår ängel fortfarande fanns hos oss, be mig inte va stark, och för guds skull, snälla säg inte att du vet hur det känns om du inte själv mist ett barn. Sorg är individuell och ingen sörjer likadant men förringa inte min sorg genom att jämföra den med katten som dog eller fisken du spolade ner häromdagen *läs med lite ironi*
Föräldrar vars barn dött, löper stor risk att dö i förtid. Jämfört med andra föräldrar är risken dubbelt så hög och för mammor är risken fyra gånger högre.
Den som förlorar sitt barn under det första levnadsåret löper en dubbelt så hög risk att själv dö och effekten kan sitta i så länge som 25 år. Det visar en brittisk undersökelse som redovisas i British Medical Journal.
Effekten avtog med tiden, men 25 år senare var risken att dö ändå 1,5 gånger högre. Undersökningen svarar dock inte på frågan vad föräldrarna dog av. Alkoholmissbruk eller självmord är en trolig förklaring, tror forskarna bakom undersökningen. Nedsatt immunförsvar på grund av långvarig sorg en annan.
 |
|
Anders Magnusson |
Enligt Anders Magnusson, handledare och vd på Svenska Institutet för Sorgbearbetning, så är det bristen på kunskap som är avgörande.
- Undersökningen visar på samhällets bristande förmåga att hjälpa och stödja sörjande, säger Anders Magnusson.
Enligt honom är det mer socialt accepterat att vara onykter än att visa sorg i vårt samhälle. Konsekvensen av det är att vi både är dåliga på att hantera vår egen sorg och på att stödja personer i vår närhet när de sörjer. Alla förluster skapar en oerhörd mängd känslomässig energi. En energi som måste få komma fram. Inte hållas tillbaka eller isoleras. Det betyder att man som sörjande inte ska försöka hålla allt inom sig och att man som medmänniska i första hand ska lyssna. Inte komma med praktiska råd.
|
Myter om sorg |
|
Det florerar en massa myter och |
|
· Var inte ledsen |
| Källa: sorg.se |
- Många som genomgår en djup sorg upplever att de blir känslomässigt isolerade. I stället för att få ett bemötande som tar utgångspunkt i den känslomässiga energin, får man uppmuntrande ord och goda råd i still med att det blir bättre med tiden, säger Anders Magnusson.
Sorg är en normal känslomässig reaktion när man är med om en förlust. Att försöka hantera sorg intellektuellt är fel. Istället handlar det om att prata och om att lyssna. Man ska ställa sig frågan vem man är där för och vad denna person försöker få än att höra.
- All sorgbearbetning som lyckas förutsätter kommunikation. Det bästa rådet till den som vill hjälpa en sörjande person är därför att personen ifråga föreställer sig att han eller hon är ett hjärta med öron – utan mun!
Det faktum att de flesta av oss saknar kunskap om hur man genomför ett sorgearbete betyder att vi inte vet vad vi ska göra. Bristande kunskap och isolering är de två främsta anledningarna till att sorgen förblir oförlöst.
- En sorg som förblir oförlöst och inte får chansen att läka är enligt mig anledningen till att föräldrar som förlorat sitt barn löper så stor risk att dö, säger Anders Magnusson
Farväl lilla Angelika
Snälla gå in och läs denna fina berättelse om lilla Angelika, som blev en ängel 2/8-2009, den tillhör texten ovanför och jag blir förvånad och glad över att Goboken tar upp detta starka ämne som skrämmer så många. Det är på babyvärlden detta är publicerat, och det är Sandviks förlag som håller i allt. Tack och åter tack för att ni gör detta!!
Mirakelbabyn trotsade läkarna - överlevde
Den ena tvillingen dog, den andra valde livet...hör också till allt ovan
Länkar för oss som mist våra barn;
sorg.se
spädbarnsfonden.se
familjeliv.se (gå in i änglarum)
Vi är många, alltför många och fler blir vi. Den enda trösten är att vi har varandra, vi är de enda som vet hur det känns och kan stötta nya änglamammor/pappor, vi har redan anmält eller fått försäkringar, beställt stenar och bearbetat och allt annat som kan tänkas hända som att fortsätta blicka framåt och kanske få syskon. Vi har erfarenheten och nu orken att hjälpa de nya med deras rättigheter och vad de ska tänka på...ska försöka lista en del sånt här framöver så allt finns samlat på ett ställe.
Massa kramar till alla änglaföräldrar! Va stolt och sträck på dig, vi har det finaste man kan ha <3
