Mer filmnostalgi :)
Jag och N slog på stort idag och köpte fredagsmys...de va längesen! Chips och dip och en flaska cola, och givetvis en bra film på det...jag fick välja och det blev "Dansa med vargar" med Kevin Costner från -90. Oj, va längesen jag såg den men det är ju inte världens kortaste film heller direkt...vi får dela den på två tillfällen...idag såg vi drygt 2 timmar och har lite mer än 1,5 timma kvar :O
N har vart lite skeptisk, han hade aldrig sett filmen men redan efter några minuter gillade han den och den blir ju bara bättre och bättre, hur man kan missa en sån här bra film kan jag inte först och jag vet redan vilken film jag ska jaga efter sen som N inte heller sett...återkommer med vilken när vi ser den ;)
N har vart lite skeptisk, han hade aldrig sett filmen men redan efter några minuter gillade han den och den blir ju bara bättre och bättre, hur man kan missa en sån här bra film kan jag inte först och jag vet redan vilken film jag ska jaga efter sen som N inte heller sett...återkommer med vilken när vi ser den ;)
Tycker lite synd om mig själv idag också...mensen skulle ju ha kommit i lördags men har ju lyst med sin frånvaro...alla som ätit blodförtunnande vet hur jobbigt det är vid mensen och att den då inte håller tiden skapar lite lätt panik...tänk er själva att kanske stå i affären när niagarafallet startar :O Nu hade jag tur för den kom när jag va hemma och precis innan läggdags igår men usch va jobbigt det är...lider aldrig av mensen nu för tiden men för tillfället när jag äter waran är det ingen höjdare, räcker nog med att jag ger er denna förklaringen; nattbinda + största tamponen håller nån timma...kanske inte så konstigt att blodvärdet är skit just nu
Huvudvärken ger sig ju aldrig den heller och mamma tyckte det lät som spänningshuvudvärk...ja, de är det nog också. Bränner bakom ögonen som att det är tårar på gång, ett band runt huvudet men inte så tydligt...det jobbiga är ju just pannan och ögonen. Mamma tyckte jag skulle prova på akupunktur (har fått förr men inte mot huvudvärk) för det har hjälpt henne, så på måndag får jag ringa sjukgymnastiken och se om de har tid att ta emot mig, kanske redan till veckan...är livrädd för att det ska bli en rejäl migränattack av detta och jag har ingen imigran hemma (nässpray mot migrän) och N är nog rädd han med för skulle jag bli liggande med migrän kan jag inte röra mig eller prata och då ska han klara allt själv...
Idag har det mesta av tiden gått åt till att följa Linnéa-fallet, hitta förundersökningen, hittade ju som bekant en del, ganska stor del...läst så mycket jag orkat och hunnit, läst ur rättegången, läst på forum...det är ett ämne som berör och som väcker mycket gamla känslor och minnen hos mig och det blir som en slags terapi att gå igenom allt men utifrån, jämföra är fel ord men hittar inget bättre. Hmm...det hjälper mig att förstå varför Max läkare resonerade som han gjorde, varför beslutet att stänga av syrgasen dröjde och han va tvungen att ha flera kollegor på olika sjukhus i ryggen när beslutet skulle tas, jag kan försöka förstå varför Max fick så lite morfin, varför allt hände så som det gjorde.
Det känns på ett sätt som att jag har lite mer rätt att ha en åsikt så stark som jag har eftersom jag vart i samma situation...mamma tyckte likadant...det är ju som att läsa om sig själv :O Missförstå mig rätt alltså...jag anser inte att jag har mer rätt än nån annan, att mina åsikter är det som gäller eller vägrar ta in andra åsikter, absolut inte. Det jag menar är att väldigt få har vart i den här situationen då ett barn "kontrollerat" dör, än mindre av exakt samma orsak med exakt samma händelseförlopp även om en del skiljer sig åt...det känns som att det är oss de skriver om för allt är så likt varann.
Hoppas ingen tar illa upp utan faktiskt förstår hur jag tänker och känner, för inte ens de flesta änglaföräldrar vet hur just den här situationen ser ut eller känns även om det är de enda som egentligen förstår...men det är ju så att de som mist barn av samma orsak har ännu en sak gemensamt, en ännu lite djupare förståelse.
Är det nåt ni undrar eller tycker jag uttryckt klantigt säg gärna till...det är så svårt att bara uttrycka sig i skrift utan tonläge, händer och mimik...i tal får du med så mycket mer och det är lättare att utveckla en tanke och förklara än det är i skrift. Bättre ni frågar än går och grubblar över nåt jag skrivit ;)
Imorrn hoppas jag på fint väder, då ska jag försöka plocka lite äpplen, sen ska vi kanske gå en tur...egentligen va tanken att jag skulle åka till mamma men det sket sig redigt...inte ska väl jag få färgat håret?? Motorlampan på bilen tändes givetvis förut så på måndag blir det till att åka till verkstan och felsöka...hoppas på att det är nåt mindre för den har ju väldigt nyss vart inlämnad...småfel varje gång men det blir snabbt pengar...så rädd för att det ska va nåt större fel för jag är så beroende av bilen...de är vi båda två och bor ju långt från samhälle och affärer....ta bussen/tåget tänker nog många nu...tro mig, jag har försökt.
När bilen va inlämnad sist gång hade jag två viktiga ärenden i samhället...ja men tåget och bussarna går ju så det löser sig...jo tjena! Alla tåg som gick, gick vid bra tider...men...det gick ingen buss från stationen till samhället sen och det är en promenad på 7 km enkel väg...så nä...bussar då? Inte en endaste en som stannade på rätt plats eller på bra tider...kollade tillbakavägen också och det va samma visa där...en av dagarna skulle jag lämna PK prov...det kan man göra runt 9 eller 15...även om jag skulle ägnat hela dagen åt att ta mig till samhället hade det inte gått...hur fan tänker dem?? Kan väl för fan gå bussar från stationen till centrum?? Men såhär har det alltid varit, därför flyttade jag in till stan när gymnasiet började för att pendla va ohållbart även om jag bodde bättre till.
Då skulle min dag ha sett ut som såhär: börja gå hemifrån till samhället före 6 på morronen, 3 km på e6an, upp på bussen till tåget, tåget till skolan, ny promenad...hem likadant och skulle va hemma efter 18...näe, då va det bättre att flytta. Så höjer folk på ögonbrynen när man berättar när man flyttade hemifrån eller varför man numera tar bilen så ofta...konstigt? Jag försöker faktiskt...
Huvudvärken ger sig ju aldrig den heller och mamma tyckte det lät som spänningshuvudvärk...ja, de är det nog också. Bränner bakom ögonen som att det är tårar på gång, ett band runt huvudet men inte så tydligt...det jobbiga är ju just pannan och ögonen. Mamma tyckte jag skulle prova på akupunktur (har fått förr men inte mot huvudvärk) för det har hjälpt henne, så på måndag får jag ringa sjukgymnastiken och se om de har tid att ta emot mig, kanske redan till veckan...är livrädd för att det ska bli en rejäl migränattack av detta och jag har ingen imigran hemma (nässpray mot migrän) och N är nog rädd han med för skulle jag bli liggande med migrän kan jag inte röra mig eller prata och då ska han klara allt själv...
Idag har det mesta av tiden gått åt till att följa Linnéa-fallet, hitta förundersökningen, hittade ju som bekant en del, ganska stor del...läst så mycket jag orkat och hunnit, läst ur rättegången, läst på forum...det är ett ämne som berör och som väcker mycket gamla känslor och minnen hos mig och det blir som en slags terapi att gå igenom allt men utifrån, jämföra är fel ord men hittar inget bättre. Hmm...det hjälper mig att förstå varför Max läkare resonerade som han gjorde, varför beslutet att stänga av syrgasen dröjde och han va tvungen att ha flera kollegor på olika sjukhus i ryggen när beslutet skulle tas, jag kan försöka förstå varför Max fick så lite morfin, varför allt hände så som det gjorde.
Det känns på ett sätt som att jag har lite mer rätt att ha en åsikt så stark som jag har eftersom jag vart i samma situation...mamma tyckte likadant...det är ju som att läsa om sig själv :O Missförstå mig rätt alltså...jag anser inte att jag har mer rätt än nån annan, att mina åsikter är det som gäller eller vägrar ta in andra åsikter, absolut inte. Det jag menar är att väldigt få har vart i den här situationen då ett barn "kontrollerat" dör, än mindre av exakt samma orsak med exakt samma händelseförlopp även om en del skiljer sig åt...det känns som att det är oss de skriver om för allt är så likt varann.
Hoppas ingen tar illa upp utan faktiskt förstår hur jag tänker och känner, för inte ens de flesta änglaföräldrar vet hur just den här situationen ser ut eller känns även om det är de enda som egentligen förstår...men det är ju så att de som mist barn av samma orsak har ännu en sak gemensamt, en ännu lite djupare förståelse.
Är det nåt ni undrar eller tycker jag uttryckt klantigt säg gärna till...det är så svårt att bara uttrycka sig i skrift utan tonläge, händer och mimik...i tal får du med så mycket mer och det är lättare att utveckla en tanke och förklara än det är i skrift. Bättre ni frågar än går och grubblar över nåt jag skrivit ;)
Imorrn hoppas jag på fint väder, då ska jag försöka plocka lite äpplen, sen ska vi kanske gå en tur...egentligen va tanken att jag skulle åka till mamma men det sket sig redigt...inte ska väl jag få färgat håret?? Motorlampan på bilen tändes givetvis förut så på måndag blir det till att åka till verkstan och felsöka...hoppas på att det är nåt mindre för den har ju väldigt nyss vart inlämnad...småfel varje gång men det blir snabbt pengar...så rädd för att det ska va nåt större fel för jag är så beroende av bilen...de är vi båda två och bor ju långt från samhälle och affärer....ta bussen/tåget tänker nog många nu...tro mig, jag har försökt.
När bilen va inlämnad sist gång hade jag två viktiga ärenden i samhället...ja men tåget och bussarna går ju så det löser sig...jo tjena! Alla tåg som gick, gick vid bra tider...men...det gick ingen buss från stationen till samhället sen och det är en promenad på 7 km enkel väg...så nä...bussar då? Inte en endaste en som stannade på rätt plats eller på bra tider...kollade tillbakavägen också och det va samma visa där...en av dagarna skulle jag lämna PK prov...det kan man göra runt 9 eller 15...även om jag skulle ägnat hela dagen åt att ta mig till samhället hade det inte gått...hur fan tänker dem?? Kan väl för fan gå bussar från stationen till centrum?? Men såhär har det alltid varit, därför flyttade jag in till stan när gymnasiet började för att pendla va ohållbart även om jag bodde bättre till.
Då skulle min dag ha sett ut som såhär: börja gå hemifrån till samhället före 6 på morronen, 3 km på e6an, upp på bussen till tåget, tåget till skolan, ny promenad...hem likadant och skulle va hemma efter 18...näe, då va det bättre att flytta. Så höjer folk på ögonbrynen när man berättar när man flyttade hemifrån eller varför man numera tar bilen så ofta...konstigt? Jag försöker faktiskt...
Kommentarer
Trackback
