Millan

Att det fortfarande kan göra så ont. Efter snart två år. Max ♥ Den finaste av alla änglar

• Du och xxx gillar detta.
• • xxx; Jobbigt att förlora människor och djur som betyder mycket det är 11 och 12 år sedan snart som jag blev av med 2 människor som Stog mig väldigt när. Har fortfarande mörka ögonblick där man bara tänker och minns kommer nog alltid vara så :(

    för 15 timmar sedan .
  • 

    Millan Ja jag tror aldrig att sorgen blir mindre, bara mindre påtaglig. Just nu sitter jag och storbölar. Det kommer ju sådana stunder. När man minns, både med glädje och med sorg. Och att de runt mig mår dåligt av det, gör ju mig ännu mer ledsen ):

    för 15 timmar sedan ·
  • xxx; Vet precis hur det känns Millan. :( lite man kan säga som hjälper tyvärr hoppas det händer nått bra som får dig på andra tankar snart :)

    för 15 timmar sedan ·
  • xx; Men är otroligt viktigt att faktiskt visa att man sörjer. Och prata om det med någon. Älskade R pratade bara om sin sorg efter sina föräldrar och syster när hon var rejält full, och knappt då heller. Har snart gått ett år sen hon "försvann", finns ju fortfarande, men ändå inte. Skickar en stor värmande kram till dig! Vet väl hur det är att sitta ensam och känna hur tårarna bara rinner av saknad. Kram!

    för 14 timmar sedan · 
  • x; Vem? Varför? Hur? :( *kram*

    för 13 timmar sedan · 
  • 

    Millan xxx: ): Men det var inte riktigt den ledsamheten jag kände förut. Inte sådär outhärdlig. Mer en fin sorg, som förvisso gör ont, men på ett annat sätt om du förstår? Och tack!
    xx: Ja vi är väldigt öppna med det. Pratar om det hela tiden, har picknickar vid graven, kollar på bilder och minns. För utomstående kan det säkert se ut som att vi tar väldigt lättsamt på det hela, att vi kan skämta bort det. Men så är det ju inte. Men det är inte alltid det behöver uttalas heller. Det är lite som att vi läser varandras tankar. Det är nog faktiskt mest omgivningen som har svårt med det, inte vet hur de skall uppföra sig.
    Ja fina R. Så jäkla tragiskt. Jag hoppas hon har funnit ro.
    Kram på dig! Det värmer verkligen.

    för 13 timmar sedan · ·
    
  • 

    Millan Skickade ett meddelande x.

    för 13 timmar sedan · 
  • xx; Är bra att alla ni nära kan prata om det. Och även göra fina saker i sorgen. Finns en del av mig som önskar att R kunde få finna frid och somna in, är inte ett värdigt liv för henne så hon har det nu. Samtidigt som man varje dag hoppas på att få höra om en stor positiv förändring.

    för 9 timmar sedan · 
  • 

    Jenny Ja, min älskade Max har världens finaste moster. ♥ Nico också ;) Det är ju just så, vi sitter hos mini och skrattar och har det fint, minns honom men oftast behöver vi inte sitta och prata om honom direkt, ledsna är vi ju sällan tillsammans...julafton kväll va ju så fin, när vi tittade på alla korten och kom ihåg hans tid hos oss...visst är vi då ledsna men vi stortjuter ju inte...men så kommer en sund när man slås av vad som faktiskt hänt oss. För det är så oändligt ofattbart att Max är vår egna lilla ängel nu. Har jag mist ett barn?? Jag hör om andra som mister barn, jag tröstar andra som mist ett barn och jag blir så ledsen, hur kan nåt sånt få hända?? Så slår det mig...det hände ju oss. Men det är så stort och hemskt så oftast går det inte att känna sorgen fullt ut för då reser jag mig inte igen. Om jag skulle känna hela sorgen på en gång skulle jag gå under...det är därför det får komma lite i taget, de är så skönt att ha er, som vet hur det känns, som vart med hela vägen från att Max kom och sen vände om. Vi minns tillsammans och det gör det hela mkt lättare, att inte ha sorgen själv. Nu för tiden är det ju så att sorgen kommer och knackar på min axel, sätter sig där en stund för att sen gå sin väg igen...en dag här och en dag där som är gråa eller nästan svarta, sen tillbaka till vardagen...Nico ska ha sin mamma också, jag måste ju orka. Tillsammans med er orkar jag ♥ puss på dig syster yster

    för 3 timmar sedan ·

Nån älskar sin moster <3

Tack för att du finns älskade syster <3